Först en ponny-rapport:

Den lille verkar vid mycket gott mod och jag får passa honom så att han inte återupptar sin gamla vana att försöka smita ut ur boxen!

Det är tur att han äter långsamt för han får bara 5 kilo hö och börjar se rätt så uppdragen ut; han är tyvärr inte mycket för att dricka så det skulle ju bara fattas att han får kolik….

Jag måste tänka på det jag redan skrivit som svar till några kommentarer; att det utan tvekan är helt underbart att han svarat på Metacamen men att han trots allt har en massa smärtstillande i kroppen.

Så det kanske inte är så konstigt att han kan vända och gå fint i boxen; det är när Metacamen ska minskas i dos och sedan tas bort som vi verkligen kommer att se vad som händer.

Idag har jag varit och köpt hö ”på fältet” och av en höproducent där jag tidigare haft häst två somrar i rad.

Balarna var tyngre än jag förutsåg och tog dessutom mer plats än jag begrep på förhand så lång historia kort; en fick åka bil hem!

Inte alls vad Birgitta vill ha i sitt fordon men ibland har nöden ingen lag även om hela bagageutrymmet är ”nersvinat”. Usch!

Men nu har jag i alla fall mer vettigt foder över sommaren; det vore vansinne att öppna mina 150-kilos ensilagebalar och behöva slänga massor pga värmeutveckling.

Glädjande nog kunde jag direkt på morgonen konstatera att min lilla ponny verkar röra sig mycket bättre i boxen; hade jag sett honom utan att veta att han har fång hade jag inte ens reagerat på att något är ”fel”.

När Markus kom ut för att justera framhovarna (kapa tårna) sa han att han var förvånad över hur bra och snabbt B svarat på Metacamen, han hade sett filmer som veterinären skickade till honom igår.

Och eftersom jag själv hört om hästar som inte alls svarat på Metacam så är detta så klart en lättnad; det finns ju andra smärtstillande medel och att han svarat betyder inte att ”tjohej…nu blir han garanterat frisk” men det är ändå positivt så länge det går åt rätt håll utan att man behöver ändra och fixa och trixa.

Nilo, hästen som kom igår och som står i det stallet jag senast stod i, sköter sig perfekt så här långt och jag är fortsatt tacksam så länge det går så här bra.

Och tänk vilken kopiös tur att han kunde komma!

Ägare och ryttare är om möjligt mer ”petiga” än jag så det är ett enormt förtroende att få ha honom här även om det också för Nilo blir en jättebra övergång att gå i gräshage här på dagarna innan han går ut på dygnet-runt-bete 1/7 (han går annars i en grushage).

Jag har varit och tränat hos Nina och började framkomsten där med stort drama.

En vattenkanon flera kilometer bort undgick inte Vicke ens i transporten så det var bara att rivstarta och parkera på en helt annan plats innan han började göra mer än att skaka i hela kroppen.

Tro mig….detta har hänt en gång innan och då hann jag inte lasta ur innan han blev helt tokig…det var inte kul och det kunde ha gått illa.

Nu gick det bra eftersom jag reagerade så snabbt och vi kunde träna utan värre ”problem” än lite spänningar och därmed ”världsfrånvändhet” i perioder.

På bilden en syn som blir mer och mer frekvent på Ryhus; tog bilden vid lunch idag.

Man kan ju undra varför jag är så desperat efter hagsällskap när Vicke de facto har mer sällskap än vad man kan önska !?!

Vilodag för Vicke och själv har jag ägnat mycket tid till att röja bland buskar, träd och gud vet allt på Ryhus.

Fogsvansen har gått varm; jag har sågat ner massor av grenar som antingen ”varit i vägen” eller rent av varit helt döda.

Henrik bytte en bräda på utebanan; den råkade jag köra på när jag harvade med bilen så den knäcktes- ett misstag jag förhoppningsvis inte gör om.

Som tur var hade föegående hyresgäster lämnat kvar 2 brädor/ slanor som passade perfekt så i sak har jag en kvar om jag klantar mig igen…..

Idag har Henrik gjort fint framför huset; dragit bort tråkigt ogräs och lagt ut mer singel.

En påfyllning var nödvändig eftersom det som låg knappt täckte ytan men nu ser det bra ut eller hur?

Måste förresten berätta om världens knäppaste grej….

Sist vi var och handlade köpte jag även en fröpåse som ska bli vita tagetes.

Jag vet att jag la påsen på kassabandet, den fanns med på kvittot men när vi packade upp matvarorna hemma var den spårlöst försvunnen.

Jag vände upp och ner på påsarna, Henrik tittade i bilen bla bla bla men påsen förblev spårlöst borta och jag hatar sånt. Inte för de 20 kronorna den kostade utan för själva grejen liksom; hur f…n kan en liten påse bara försvinna?

Men som mycket i livet kommer det en förklaring, inte alltid när man förväntar sig den men dock.

Henrik tog ut ett vacumförpackat paket kött ur kylen idag och vad tror ni sitter som en stor etikett på paketet…..fröpåsen ”så klart”!

Så nu återstår bara plantering och förhoppningsvis lite fina blommor om ett tag….

Nu ska vi åka och äta middag med mina föräldrar på restaurang; det är alltid trevligt!

Börjar känna mig så som jag tycker att bönder ofta är (jag kan ha fel….); aldrig fullt ut nöjda med vädret 🙂 .

Visst älskar jag solen men nu skulle det verkligen behöva komma regn också, helst på natten så klart!

Min utebana skulle tacksamt svälja en hel del nederbörd och så även gräset i hagarna. Det har inte växt så att hästarna har munnarna fulla precis eller så att varken jag eller de liksom vadar i det.

Mycket i mina pallkragar växer väldigt bra så här långt men det är inte skördat förrän det är skördat tänker jag och en del ser helt ”dött” ut än så länge (en del av den halmtäckta potatisen tex).

Jag ska nog inte säga upp mig riktigt än och bli torghandlare 🙂 …..det är en sak som är säker!

Idag skrittade jag ut med Vicke och avslutade med bara en liten stund på en av gräsängarna runt Ryhus.

Jag ville bara känna på några piruetter i det ganska höga gräset och röra lite mer på Vicke än i skritt så det passade bra med detta upplägg.

Kommer ni ihåg den döda dovhjortsbebisen jag berättade om igår?

Tror ni inte att jag skrittade förbi en ensam dovhjort på detta gräsfält och den ”lät” dessutom!

”Jag måste tänka att den letar efter sina flockmedlemmar och inte sin bebis” tänkte jag, ”annars är det bara så sorgligt så man vill gråta”.

Och det är inte så jätteofta man ser ensamma dovisar; möjligen 2-3 stycken men oftast är de en stor skock….som en enda massa. Jag har nog sällan sett djur som håller ihop så kompakt..

Nu börjar det märkas att det inte har regnat på många dagar; dels börjar gräsmattan anta en gulaktig ton och dels är min utebana ganska dammig.

Jag ”räddas” av att jag ju alltid rider ensam, hade vi varit flera som red samtidigt hade det nog yrt upp en hel del damm omkring oss men nu märks det faktiskt inte mer än ytan inte är riktigt så fast som jag vill ha den.

Jag kommer inte att salta banan oavsett; det känns som för mycket pengar när det inte stör mer än så här och dessutom löser sig allt (även saltet ha ha ha ) med minsta lilla eventuella nederbörd.

I morse började Molly skälla utanför stallet; ungefär som hon endast gör om hon ser/ hör någon som hon inte känner.

Men jag kunde inte se en enda människa eller något annat konstigt hur jag än tittade fast hon skällde flera gånger med små pauser.

Efter någon timme sprang hon ut på ett stort gräsfält vid vårt hus och jag gick efter.

På en plats låg hälften av en dovis-bebis, hade jag inte sett bak-klövarna hade jag trott att det var en stor hare men halva kroppen saknades (huvudet framför allt) och den såg ut att ha ätits på nyligen med ”färskt”, rött kött.

Nu undrar jag om det kanske var en räv eller rent av varg som strök omkring och åt på dovisen och att det var detta Molly reagerade på eller är det för långsökt?

Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida, massa sol och värme men också lite fläktande vindar som jag tror hästarna uppskattar. Det brukar hålla insekterna stången ganska bra.

Ska jag tro på väderleksprognosen ska det inte regna på många dagar framöver och hur mysigt det än är så behöver gräset (=mina hästars huvudsakliga föda just nu) bevattning!

Vicke och jag har varit hos Nina och tränat och jag hade en genomgående bra känsla.

Nina påtalade förresten att förra veckans ”väl utfyllda Vicke” såg en aningens mindre välnärd ut idag vilket även jag tyckte mig se.

Det där med djurs hull är i alla fall för mig en ständig källa till funderingar; det gäller att hålla dom ”lagom” av många olika anledningar men det sker banne mig inte per automatik.

Idag blev det också en lunch med Henrik på vårt stammis-ställe som lagar rejäl husmanskost vilket vi båda uppskattar så när jag kom innanför dörren efter både träning och mat somnade jag i soffan som en stock 🙂 !

Dagar som dessa, när man kan sitta ute i underbart väder och äta frukost efter att alla stallsysslorna är avklarade och hästarna betar nöjt önskar jag banne mig inget mer av livet!

Joooo…..jag önskar att dagens inköp:

…..dessa fina blommor…..inte hamnar som mellis i gapet på dovisarna som as we speak ligger och jäser i Vickes hage…säkert 30 stycken.

Kanske planerar de nya nattliga räder mot Ryhus men det slog mig faktiskt också att jag inte behöver göra det krångligare än vad de är….bara lite mer tidsödande:

Jag kan ju faktiskt ta in krukorna över natten och så är det problemet löst!

Jag gav Vicke en vilodag efter gårdagens fina arbete- jag kunde ha ridit ut men tror inte han är ledsen över att slippa skritta ut i skogen i den värme som råder.

Just nu är det faktiskt näst intill insektsfritt vilket förvånar mig men det gör också att jag inte behöver spraya hästarna med Ultra Shield som är det som hjälper bäst tycker jag.

Vicke är bara sprayad 2 gånger hittills och den lille inte alls men båda går med flugluvor nästan varje dag eftersom det främst är där jag ser insekter (på deras ansikten).

Luvorna, som är köpta på Gekås för runt 70:- är superbra; lätta att sätta på, har inte gett tillstymmelse till skav och skyddar även öronen.

Vicke har 2 eller 3 gånger genom åren fått ett rinnande öga sommartid (försvinner direkt med salva men ändå så onödigt) så luva vill jag använda så fort det behövs medan jag helst inte vill sätta på honom flugtäcke även om jag har två stycken som legat oanvända i flera år.

Jag tycker dels att han har täcke på sig så stora delar av året ändå och dels sitter de inte superbra vid rullning och många timmar ute.

På tal om absolut ingenting måste jag visa en bild på min viktigaste älskling trots att jag mest tjatar om hästarna och doggy:

Den här mannen har börjat spela golf…..måhända en ny Tiger Woods i sin linda 🙂 ?