Att vintern är den sämsta årstiden enligt mig tyckte jag bekräftades till 600%, om inte mer idag!

Efter en natt med minst minus 10 grader (vilket är mycket i Skåne och inte så jättevanligt förekommande) kom jag till ett stall där vattnet i spannarna hade frusit, kranen hade frusit (läs: det kom inget vatten), lite spånpellets närmast fönstret hade frusit, ja…jag skulle kunna skriva en lång lista på allt som hade frusit och att fixa med mockningen, fodret, gödselstacken osv tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt.

Som ni kan se på bilden ovan hade i alla fall underlaget i ridhuset inte frusit det minsta vilket förvånade mig en del. Underlaget känns alltid…..kanske inte direkt fuktigt men definitivt inte snustorrt/ dammigt och jag har dessutom inte saltat det vilket var min ursprungliga plan.

Nej, nu får det gärna bli vår precis när som helst för detta frusna ser jag inga alls fördelar med, bara en oro över vrickningar, att man ska halka, köra av vägen och annat som is och knöggel riskerar att föra med sig.

Alltså….ovan är motsvarigheten till när små flickor leker med Bariedockor 🙂 !
Birgitta 6 år bara stod och liksom insöp hur otroligt söt hennes ponny är i sin lilla kappa 🙂 !

Lite skämt och lite allvar….väderleksprognosen för idag stämde tyvärr så det var minus 8 grader i morse och höll sig så i flera timmar. Dessutom påstod samma prognos att dessa 8 grader ”kändes som minus 14” och så kan det ju absolut vara och kännas.

Vicke ”kokar” under sitt täcke fast han är så tunn i pälsen att han har skav både här och där och jag hade inte hjärta att lämna B täckeslös i mörkret medan jag åkte för att träna för Nina.

Vädret kan slå om hur som helst och jag ville inte riskera något när jag inte är hemma och som en vän skrev ”det är ju knappast så att han lider av sitt täcke” medan någon annan tyckte att täcket var onödigt (jag la upp bilderna på Facebook och Instagram).

Egentligen tror jag inte att han hade behövt det för solen strålade härligt hela dagen men dels är jag hellre safe than sorry och dels är det inte så att jag nu kommer att ha täcket på permanent.

Det är för övrigt därför jag tror att vi hästmänniskor så ofta hamnar på kollisionskurs med varandra; för att vi för ofta utgår från oss själva, hur vi brukar göra, hur våra omständigheter ser ut osv.

Och det gäller inte bara täcken så klart utan precis allt!

Hur många timmar hästar ”ska” gå i hagen, hur många kilo kraftfoder de ska äta, om de ska klippas eller ej, vilket strö som är bäst, vilken veterinär eller hovslagare man ska anlita och en miljard andra saker.

Men det går inte alltid att jämföra äpplen och päron. Båda är frukter ja, men de smakar helt olika och kan ibland användas till exakt samma sak men ibland inte alls. Och det är så klart samma sak med hästar.

Man kan inte alltid jämföra en helklippt frusen tävlingshäst som står i en grushage utan mat med en smällfet, oklippt ponny som står i en gräshage, det är skillnad på vad en presterande, svårfödd häst ”måste” äta i jämförelse med en lättfödd ponny med fånghistorik och medan en del hästar har granithovar och kan gå oskodda över eld och vatten kan andra inte skritta utan skor i ett ridhus utan att ömma. Bara några exempel gripna helt ur luften.

Det är ju mycket vanligt att folk frågar efter råd vad gäller allt möjligt på nätet som har med hästhållning/ skötsel/ ridning att göra och jag tror att en stor anledning till att vi blir osams, idiotförklarar varandra och/ eller ger mycket märkliga tips och råd är att vi allt för mycket utgår från vår egen verklighet fast vi bor i ett mycket avlångt land med ibland otroligt olika förutsättningar, klimat osv.

För övrigt gäller detta inte bara oss hästmänniskor utan är ett allmänmänskligt fenomen. Man utgår från sig själv och ”tror”/ tycker att detta går att applicera på ”alla andra”.

Nu fick ni en liten utläggning om något jag har funderat mycket på och som jag själv gör mig skyldig till hela tiden om jag inte tänker efter. Jag är ofta mycket snabb på att ge råd men måste också försöka tänka på hur det ser ut för ”mottagaren”. Ibland lyckas jag bättre än andra gånger….

Känner ni igen det jag beskriver eller är jag helt ute och reser 🙂 ?

Vaknade upp till ett vackert och snötäckt Ryhus!

Efter stallsysslorna (Vicke har vilodag) körde jag för att köpa havre och var glad att jag redan tidigare hade avtalat med säljaren att packa denna i säckar idag.

Jag har de senaste gångerna kört dit med mitt släp och x tomma tunnor men nu är dels alla tunnorna fyllda med annat foder och dels anade jag att vädret inte skulle lämpa sig för transport-körning.

Och det var ganska halt på vägarna så det var skönt att bara behöva koncentrera sig på bilen, min kära slitvarg Subarun.

Den må inte vara det lyxigaste fordonet men åhhh så mycket den har hjälpt mig att släpa hem genom åren!

Ett annat bra köp var min stora soptunna som jag åkte ut till obygden för att köpa förra våren, inför vår flytt.

Den rymmer 200 kilo helhavre!

Säga vad man vill om snö och jag fasar för den aviserade kylan men det är onekligen vackert med snö som förblir liggande.

Detta är utsikten från vårt badrum.

En liten reminder; så här såg det ut hemma igår!

Så här ser det ut nu….efter typ 4 timmars ”regn-snöande”! Fullständigt onödigt väder om ni frågar mig även om det så klart kunde varit värre. Ni har väl sett bilder på hur det ser ut i vissa delar av Norrland tex?

På nätet har jag idag deltagit i diskussioner som handlar om vid vilka temperaturer man täckar oklippta hästar och det var verkligen många bud!

Ska man lyssna på allas åsikter så är det antingen jättesynd om B som inte har ett skyddstäcke eller så lever han sitt bästa liv 🙂 . Typ.

Jag förlitar mig i just detta fallet på både forskning och min individuella bedömning tillsammans med tidigare ägares mångåriga erfarenhet vad gäller just B och därför har han inget täcke som ni kan se.

Han var ju tvärtom en aning svettig i höstas eftersom pälsen är så tjock och detta bekräftades också av fd ägaren; att det är så det brukar vara.

Nu håller jag så klart koll på både hull och om B skakar/ darrar (det gör han aldrig) och dessutom har han ensilage i massor som han inte ens orkar/ vill äta upp ute (och inne).

Vickster, det lilla livet är både helklippt, heltäckt och gud vet allt så inte heller honom går det någon nöd på.

Han levererade ett fint ridhuspass i morse medan snön vräkte på utomhus.

Fram tills idag skulle man kunna säga att jag har låtit latheten bedra visheten och detta är i vart fall delvis anledningen till att ingången till Vickes hage ser ut som på bilden.

Leran är dessutom så hal att jag har varit rädd för att både halka där för egen del och för att Vicke ska dra av sig skorna, kasa in i trådarna när han gör sina enstaka utfall mot B (om denne råkar titta på honom när de ska få mat..) och gud vet vad mer som skulle kunna hända.

Vad jag borde ha gjort för flera veckor sedan och som jag gjorde idag var att stänga av en del av hagen vid ingången för att inte få marken ännu mer söndertrampad.

Jag är i alla fall tacksam över att jag, redan när vi byggde hagarna, kom på att det vore bra med 2 olika ingångar av alternera emellan och det är den andra ingången jag ska använda mig av nu.

Att jag inte har gjort det redan har som nämnts berott på lathet för den andra ingången innebär att jag måste hämta hästarna var för sig och inte som nu, tillsammans.

Och det handlar inte bara om att jag är bekväm utan om att Vicke blir jättestressad om han lämnas ensam i både hagen och i stallet så det är givetvis enklare om han får ha sin lilla vän med sig.

Men men…nu får han (läs; jag) bita ihop och utstå någon minuts ensamhet i stallet medan jag hämtar B.

B:s hage har för övrigt bara en ingång men dels är den inte lika lerig och dels är jag inte lika orolig att min skolösa lufs ska fara omkring som Vicke.

Dagens ridpass avhölls i ridhuset; även om jag hade velat rida i de iskalla vindarna och regnskurarna, och det hade jag inte, så går ridbanan inte att använda pga alla pölar som samlats och dränkt den.

Det syns inte riktigt på bilden men vädret var helt fantastiskt när jag skrittade ut i morse.

Vicke och jag utforskade lite nya vägar och det blev en del skritt på grusvägen ni ser ovan eftersom det pågick jakt i skogen. Det kändes dumt att utmana ödet även om jag inte tror att Vicke skulle misstas för vaken en dovhjort eller ett vildsvin vilket är det enda man jagar här.

Tyvärr höll det fina och soliga vädret inte i sig utan det har ”regn-snöat” av och till i flera timmar. Plusgrader borgar för att nederbörden inte kommer att bli liggande utan det enda som kommer att byggas på är leran….

I morse var jag med om en jättehäftig grej!

Precis när jag stod och tömde skottkärran på gödselstacken kom det en hjord med dovhjortar springande från vägen och mot Vickes hage.

”Fan…jag hinner inte ta fram telefonen och filma” hann jag tänka medan de en efter en kröp under den understa tråden på hagen.

Men strömmen av djur tog aldrig slut kändes det som och fast jag fumlade med jacka, blixtlås, telefon osv hann jag både filma och ta flera kort.

Som ni kan se är bildkvalitén usel men det var nästan beckmörkt och filmerna blev kolsvarta.

Jag tror faktiskt att det var uppemot 50 dovisar som sprang in i hagen och vidare till ett annat fält och det otroliga var att Vicke under hela denna tid stod blickstilla och åt sitt ensilage typ 20 meter bort!

Det var så fint att se hur försiktigt dovisarna kröp under tråden; det tackar jag för! Jag trodde ju innan flytten till Ryhus att jag skulle få laga hagar varje vecka typ!

Så här höga ”klackar” lossnade från Vickes hovar vid intaget igår kväll och nu på morgonen återstod inget av snön.

Jag red åter i ridhuset och var klar lagom tills det var dags för ett bokat besök av en ”bajsköpare” 🙂 .

Det var en kvinna som ville ha färsk gödsel till sin kompost och för att tillgodose denna önskan har jag samlat bajs i sopsäckar hela veckan.

Om ni undrar hur mycket gödsel 2 hästar producerar på 6 dagar den tid de står i box kan jag meddela att det blir 4 svintunga säckar som knappt går att lyfta.

Med iväg kom bajset och hästarna fick 40 kronor på sitt morotskonto (nej jag skojar…de har inget sådant konto men får morötter så det räcker och blir över…).

Efter lite snöfall under gårdagskvällen och natten var det så här vackert strax innan klockan 6 i morse.

Men vad gäller ”Skånsk snö” slog det mig idag, medan jag noterade mega-styltor på Vickes hovar där han klafsade omkring i ler-snön, att man kan jämföra den med att ”kissa i byxan”.

Kiss i byxan värmer en kort stund men sedan blir det bara otäckt och Skåne-snö är vacker precis när den faller till marken men sedan blir det snabbt mest en smutsig sörja som man gärna kan slippa.

För Vickes och min del blev det ett ridhuspass och en förlupen kråk-fågel därinne pockade absolut på min fyrbente väns uppmärksamhet.

”Vadå byten i varje…jag måste kolla vad fågeln gör…” försökte han dribbla mig med men den lätte gick jag inte på…

Senare på dagen åkte jag faktiskt iväg och klippte mig; det var 5 månader sedan och välbehövligt.

Jag försöker undvika både affärer och andra offentliga platser just nu men kände att jag vågade besöka den lilla salongen i Genarp och med ett munskydd väl på plats.

Kolla vad Henrik mötte på vägen i morse!

Ja, inte på ”vår” väg tack och lov utan på en asfalterad dito någon kilometer längre bort men ändå!

Jag glömmer aldrig mitt och Vickes hittills enda möte med några vildsvin för några år sedan; det var en av de få gånger jag varit nära att ramla av honom och i så fall troligen skada mig mycket svårt för den skenturen på en grusväg han gav mig och rakt mot en bred färist dessutom….den var inte rolig kan jag säga. Jag var helt skakig i kroppen efteråt….och då har jag en häst som vanligtvis är väldigt snäll!

Nåväl…några skenturer blev det inte hos Nina idag även om bjudningen går åt rätt håll så att säga 🙂 !

Jag nämnde häromdagen att detta är en skitig årstid full av smuts och när ni ser på denna bild måste ni väl hålla med mig?

Inte mycket lönt att tvätta bilen heller känner jag; den kommer att se ungefär likadan ut efter 500 meter på vår grusväg så som vädret är just nu.