Jag älskar ju Ryhus oavsett och 365 dagar om året men när vinterskruden är på så blir allting ÄNNU vackrare. Tyvärr gör bilden inte alls verkligheten rättvisa men ni får tro mig på mitt ord 🙂 .

Den gode Frenchman kunde idag avverka sitt ridhuspass TORR och endast lite lätt fuktig under sadeln och det var väldigt skönt.

Både han, Bibbi, Molly och jag har pulsat fram i snön- återstår att se hur länge det vita blir liggande.

Så här såg det ut när jag tog in mina hästar i eftermiddag; som synes har den första snön kommit till Ryhus.

Jag red ett kort och ganska kravlöst pass i ridhuset i morse och det räckte för att Frenchie skulle bli svettig fast det var flera minusgrader ute. Och mitt ridhus med sina vindnät är inte varmt…

Tack och lov blev det lite ”varmare” under dagen än de nästan 9 minus vi hade sent på kvällen igår så jag kunde göra något jag borde ha gjort för flera veckor sedan men sköt upp pga vår resa; jag klippte honom.

Jag ska inte sätta igång den mycket tjatiga diskussionen ”klippa eller inte” (liksom täcke eller ej) för som med det mesta i livet tycker JAG att det handlar om en individuell bedömning och definitivt inte tvärsäkert ”si eller så”.

JAG vill inte avstå från att rida i ridhus på vintern och inte heller släppa ut en av svett dyngsur häst i hagen när det är kallt och spöregnar eller blåser isande vindar eller snön faller. Och ja, min häst blir svettig över HELA kroppen och därför helklipper jag. Punkt.

Bästa Bibbi, som i mångt är verkligen just BÄST var definitivt långt ifrån detta just under Frenchies klippning utan for runt i boxen, gnäggade då och då och verkade allmänt störd.

Turligt nog ignorerade Frenchie henne helt; han hade fullt upp med att ha åsikter om sladden till klippmaskinen (den vill tydligen döda honom vilket han påstod även förra gången….) men till slut så var all oönskad päls borta, Bibbi lugnad och jag kunde stänga stalldörren och gå hem.

Jag ÄLSKAR cheesecake och när jag såg att Cheesecake Factory låg i samma byggnad som Macys som ligger 5 minuter från hotellet var dagens avslutningslunch given.

När vi besökte denna restaurangkedja senast, i Florida i december 2019, minns jag hur jag beställde en vanlig varmrätt och en chokladcheesecake och detta var första gången i världshistorien som jag inte har ORKAT äta upp en efterrätt.

Både huvudrätten och efterrätten var enorma och jag kämpade tappert men fick se mig besegrad. Och då kan jag äta MYCKET…..

Med detta i minnet beställde jag idag en mindre varmrätt och det var tur för även dagens cheesecake (citron och hallon) var rejäl och jag var proppmätt efteråt fast jag var vrålhungrig när vi kom dit 🙂 !

I eftermiddag är det dags att åka hem men innan taxin kommer vid 15.45 har vi tid för lite avslutande shopping och allmänt slappande.

Igår hann vi se allt vi hade planerat och lite till och detta ”lite till” tänkte jag visa bilder på idag.

Vi köpte paketbiljetter till Alcatraz och den 2 dagars bussturen vi var på och det ingick även ett besök på en gammal u-båt som vi passade på att kolla lite på.

Jag har aldrig varit inne i en vad jag kan minnas (möjligen som barn) och det var kul att se hur livet ombord på ett sådant fartyg kunde se ut.

Man kan väl konstatera att varken komfort eller yta var något att skryta om så de med anlag för klaustrofobi hade inte klarat sig någon längre stund:

Precis bredvid u-båten fanns det ett gratis museum som vi också passade på att besöka och om ni undrar hur det kan vara gratis GISSAR jag att det kommer in en hel del intäkter genom att man behöver lägga på mynt för att maskinerna ska fungera 🙂 :

Hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa med på vår resa!

Idag var det dags att testa San Franciscos hop-on-hop-off-bussar och som jag har skrivit tidigare är det ett utmärkt sätt att se stora delar av en stad utan att gå ihjäl sig.

Idag åkte vi bla över den berömda Golden Gate-bron:

Själva bussturen tar lite mer än 2 timmar och idag åkte vi hela rutten utan att hoppa av utan bildade oss bara en uppfattning om var vi vill stanna till imorgon.

Det blev även lite mer shopping på Macys så nu är den delen av resan avbockad.

Min åsikt om människorna i SF är att man här absolut inte är rädd för att sticka ut och vi har sett många fascinerande utstyrslar på både folk och fä (kan inte säga att jag gillar det sistnämnda dock).

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg finns det också många uteliggare i staden och det gäller att ta av sig socialarbetar-glasögonen innan man ger sig ut på gatorna för annars blir man för bedrövad. Men om man inte fattar vad psykisk ohälsa och/ eller ett missbruk kan göra med en människa är SF ett bra ställe att bli medveten…tyvärr!

Det har slumpat sig så att både när vi var i New York förra året och nu i SF kom vi i samband med Black Friday.

Och jag måste fråga mig om amerikanarna är ett ”slött folk” 🙂 för medan man på tv ser folk som köar i timmar och mitt i natten så har vår verklighet sett heeelt annorlunda ut.

I New York var gatorna typ ÖDE vid 7-8 den fredagen vilket ändå är fascinerande för en stad av denna kaliber och här i SF trodde vi först att Macys var stängt när vi närmade oss vid 8 !

När vi gick in strosade en handfull människor runt bland det enorma utbudet (massvis av märkeskläder bla).

Tyvärr hade vi en förbokad utflykt på morgonen så vi kunde bara stanna en stund och när vi återvände på eftermiddagen var det en helt annan syn!

Ingen hysteri men ungefär som en mellandagsrea de första timmarna i Malmö. Låååånga köer och jag gav upp på ”kvinnoavdelningen” där de var som längst medan Henrik fick med sig några plagg till ändå vettiga priser.

Min teori är att folk i USA är så trötta efter Thanksgiving dagen innan att de inte orkar stiga upp tidigt men jag vet inte?

På tal om priser så tyckte vi redan i New York att att det var snordyrt att äta ute med våra Malmö-mått mätt och tyvärr är det likadant i SF.

En mellan-milkshake för 60 kronor på Mc Donalds tycker i alla fall jag är dyrt!

Lunchen på ett klassiskt diner som påminde mig om ”Gänget och jag” om någon minns den serien som gick för tusen år sedan gick på nästan 600 kronor utan dricks (detta djävulens påfund men det är en annan historia…) och då var det en helt vanlig måltid som i Malmö hade kostat hälften och inte krävt dricks på +60 spänn.

Jag ville för övrigt fota interiören med en ”amerikanare” mitt inne bland båsen men det satt folk överallt och det kändes respektlöst att göra det för det hade varit så uppenbart att de skulle komma med på bild. Jag trodde jag kunde göra det utan att det skulle märkas men det gick inte så bilden ovan har jag tagit från nätet.

Jag nämnde tidigare att vi hade bokat en utflykt och det var till fängelset Alcatraz som ligger på en ö 10 minuters båtfärd från hamnen i SF.

Fängelset lades ner 1963 då det var slitet och man inte längre bara ville ”förvara” fångar utan även försöka rehabilitera dom.

Huruvida någon faktiskt lyckats överleva en rymning därifrån är än idag ett mysterium men många försökte genom åren, några genom att gräva sig ut med skedar!

Avslutar detta långa inlägg med att berätta att vi denna dag transporterade oss med stadsbuss och att endagsbiljetten för 2,5 dollar/ person var sååå värd priset.

Som jag nämnde igår är gator som dessa (och det finns värre….) inget jag vill lägga min lilla semester på att bemästra 🙂 !

När vi var i New York för ganska exakt ett år sedan begick vi misstaget att i vår iver att se så mycket som möjligt på de få dagarna vi stannade där gå på tok för mycket redan dag 1.

Lång historia kort så blev de 43000 stegen den dagen startskottet för en rejäl smärta i min ena häl i många månader därefter och nu när jag äntligen är av med denna pina så vill jag inte upprepa misstaget.

Om ni har sett bilder från gatuvyer från San Francisco så vet ni hur enormt backigt det är här och vi hade aldrig orkat gå som i New York även om vi inte hade varit rädda om fötterna.

Så i morse köpte vi dagsbiljetter till stadens ”cable cars”, de små vagnarna ni ser på bilderna ovan.

De kör inte genom hela staden men tillräckligt nära tex Fishermans Wharf och Chinatown, två utflyktsmål som vi besökte idag och bortsett från att ha besparat oss några kilometers vandring så hör det väl nästan till att åka i dessa när man är i SF.

Fishermans Wharf är bland annat känt för sina sjölejon och våra förhoppningar om att få se dessa blev inte grusade, tvärtom! Vi såg ett 40-tal….jättefina!

Efter en god lunch vid Union Square fick vi en guidad rundvandring genom Chinatown, ett fascinerande bostadsområde liksom det i New York.

Väldigt slitna och omoderna byggnader där många bor i pyttesmå lägenheter ovanpå de lika omoderna affärerna på gatuplanet.

Kvinnan på bilden tillverkar för övrigt en del av de 10.000 lyckokakor som produceras i affären dagligen.

Som synes har vi ett helt annat väder än i Sverige men det blir mörkt ganska tidigt och vi bor i ett område med mycket uteliggare så det känns faktiskt klokast att vila ut på hotellrummet.

Det är för övrigt Thanksgiving idag så nästan alla affärer håller stängt och preppar inför Black Friday imorgon.

På tal om uteliggarna så såg vi många även i New Hork och en hel del i Florida och socialarbetaren i mig konstaterar att de är av en helt annat ”kaliber” än hemma i Sverige.

Dels ligger en del direkt på gatorna vilket de även gjorde i nollgradiga New York förra året men framför allt verkar de mycket sjukare, framför allt psykiskt men även fysiskt än sina gelikar i Sverige. En del i rullstol, vissa tydligt narkotikapåverkade, flera barfota, många pratandes högt för sig själv osv….en sorglig syn.

Räknaren av våra steg stannade på 19.000 om någon undrar 🙂 .

Kolla vilken fin utsikt jag hade från sadeln vid 7-tiden i morse!

Lika fin känsla fick jag till i galoppen även om det kräver mycket från mig.

Men jag hoppas mycket på ”vanans makt”; att Frenchie ska märka hur enkelt det är att göra som jag vill och hur mycket beröm han får för som jag skrev igår så är det inte brist på förmåga som är problemet utan att hans vilja inte är tillräcklig. Om man ska vara krass 🙂 .

Tidigt i morse begav Frenchie och jag oss ut i skogen för att träna på lite samlad galopp.

Denna hästs största brist är nog att hans kapacitet vida överstiger hans vilja IBLAND och det märks tydligare i galoppen än i traven.

Att han kan samla sig rejält och nästan galoppera på stället visar han lätt i skogen medan han i ridhuset är långt ovilligare och gör en hel del för att slippa. Försöka dra tyglarna ur mina händer var ett tidigare knep, nu är det att bryta av till trav eller bli seg som är hans försök liksom att sparka bakut om man nuddar honom det minsta vad han tycker är för hårt på rumpan.

Det går att peta till med spöt men det måste ske exakt så lätt som Frenchie accepterar utan att det blir dessa ”bakutare”.

Så det är detta jag jobbar mycket med just nu och där jag har bra hjälp av skogen där jag har en annan bjudning.

Ska vi komma vidare i klasserna måste samlingen bli bättre och framför allt bibehållas i tex bytena.

För tillfället pågår det en ganska stor avverkning i skogen vilket innebär att stora lastbilar kör med timmer och dessa vill jag helst inte möta.

Jag har haft tur hittills men det är numera lite nervöst med uteritterna och jag hoppas att trädfällandet snart är över.

Som synes på bilden nedan går hästarnas hag-grannar fortfarande ute:

Jag stod och studerade Frenchie tidigare idag när han var ända uppe hos korna så uppenbarligen är han helt obrydd av dom när han själv kan bestämma var han ska gå och stå medan han kan vara långt mer misstänksam om jag sitter på.

Idag har jag kört den andra och sista planerade lövklippningen och jag är än så länge mycket nöjd då jag hoppas slippa all lövkrattning genom detta.

Jag hoppas att de söndersmulade löven ska försvinna ner i gräsmattan som fin gödning och sunda förnuftet säger att förmultningsprocessen borde gå bättre med lövsmulor än tjocka sjok av hela löv som täcker gräset?

Återstår att se till våren helt enkelt och i värsta fall blir det lättare att kratta upp det överblivna då om det inte försvunnit.

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina och jag konstaterade efteråt att det där med oklippt häst verkligen inte är något för mig.

Det har jag ”så klart” vetat under alla år som hästägare men jag tänkte i år ändå försöka att dra ut på klippning nummer 2 vilket jag inte borde ha gjort.

Jag tycker varken att Frenchie har dålig kondition eller att jag rider jättehårt men stackarn var svettig över precis hela kroppen och så har det varit de senaste inomhuspassen.

Jag fattar inte att en del tycker synd om klippta hästar men inte tycker att det är synd att släppa ut genomsvettiga dito i hagen, i alla fall på hösten och vintern.

Ja, svettiga hästar torkar men hur skönt är det under tiden? Nä…inget för mig som sagt.