Jag hoppas verkligen att jag inte har sagt för mycket men nog känns förra söndagens ”onda ben” som ett minne blott.

Svullnaden är nere och när jag travade och galopperade en kort stund i ridhuset i eftermiddags kändes det hur bra som helst.

Vi avslutade dagens pass med att skritta ut en kvart och det blir nog den sista uteritten för i år gissar jag.

Än har smällandet inför nyår inte satt igång men det är väl bara en tidsfråga gissar jag och jag tar inga risker.

Fina Vicke…..

….på en liten tur runt stallägarens ena åker.

Säga vad man vill om den för mig oönskade snön- den ger onekligen det mesta en vacker fernissa.

I morse var det runt 9 minusgrader men eftersom det var vindstilla kändes det inte så kallt och när jag gick på en långpromenad med Soya vid lunchtid hade temperaturen stigit något vilket tillsammans med solen gjorde det riktigt behagligt att gå.

Till och med Soya verkade inte så kinkig i kylan och vi var ute en bra stund utan att frysa.

Eftersom det fortfarande var/ är väldigt halt ute valde jag att rida i ridhuset där vi inte varit på ett bra tag.

Det blev en halvtimme där med lite ”provtrav” som kändes bra och därefter skrittade jag ut på en 15-minutersrunda där man inte behöver rida på de hala vägarna utan kan hålla sig på grässtigar.

Gissa om jag blev förvånad då jag tittade ut genom fönstret i morse och kunde konstatera att det snöade?!?!?

WTF liksom….

För ”givetvis” handlar det inte om någon fin heltäckande snö som vi nu kommer att kunna njuta av utan det är bara blask som riskerar att frysa till någon slags isgegga.

När jag körde hem från stallet vid 14.45 hörde jag att det på bara en knapp timme redan hade hänt 6 olyckor pga halka och det var verkligen halt- fråga mig som var ute och skrittade med Vicke.

Tyvärr kan jag inte brodda honom även om jag skulle vilja- skorna har helt enkelt inga borrade broddhål.

Lite dumdristigt var det kanske att ge sig ut men jag vill så gärna passa på att vara utomhus om vi ändå bara ska skritta, annars blir det så mycket ridhusridning under vinterhalvåret och jag tror ju tveklöst på omväxling.

Och tack och lov har alla mina hästar varit kloka och liksom känt sig för när det har varit halt och inte farit omkring.

Annars såg frambenet helt bra ut efter flera timmar i kylan i hagen och bakbenet var mycket bättre om än fortfarande en aning svullet.

Nu bjuder maken på ”planka” (ryggbiff)- det ska bli gott!

Soya tyckte att ägaren var näst intill en djurplågare som tvingade ut henne i kylan. Den tid det tog henne att springa de sista 100 metrarna hem hade inte ens Usain Bolt kunnat slå.

Ett trevligt initiativ från våra stallägare som nog tyckte att vi kunde behöva värma oss lite.

Ja, så här mysigt började min (stall)dag.

Nästan alla i mitt lilla stall hade samlats för en gemensam morgon-fika, ett trevligt initiativ tycker jag.

Tyvärr regnade det hela förmiddagen och jag tror inte att hästarna rörde sig många meter i sina bassänger/ hagar.

Lika lite ”action” som det var i hagarna var det på ridfronten- det var inte många som valde att göra annat än mocka och göra i ordning hinkar och höpåsar.

Själv var jag däremot överlycklig över att jag kunde fullfölja en mångårig tradition; att just rida på julafton.

Jag har av förklarliga skäl haft ridhuset för mig själv många gånger eller så har jag valt att rida ut; som idag.

Att regnet strilade ner under delar av turen och blötlade både mig, hästen och den jäkla känsliga sadeln gjorde inget; jag var bara så tacksam att jag KUNDE/FICK rida.

Det skadade benet är mycket mindre svullet så det går åt rätt håll och efter skritt-turen gick det i princip inte att känna någon svullnad alls.

I morse var inte bara det högra frambenet tjockt, samma sak var det med höger bak?!?!?

Jag hittar inga sår trots att benen är helklippta men tycker att det är konstigt (eller inte?) att inte i alla fall även vänster bak är tjockt.

Ingen feber och en häst som åt sin mat med samma frenesi som vanligt.

Fortfarande halt i trav i höger varv.

Veterinärbesöket är klockan 14.00 idag och jag hoppas verkligen att det stannar vid detta och att inget annat behöver göras akut under helg-dagarna.

Eftersom jag hade hört att förmiddagens fina väder skulle bytas ut mot regn senare under dagen passade jag på att skritta ut redan vid 13.00-tiden- ett klokt drag visade det sig.

Vädret var helt ok medan prognosen tyvärr stämde senare på dagen- nu regnar det och Soya ville knappt sticka ut näsan utanför dörren.

Denna helgen har verkligen gått i raketfart trots att jag, till skillnad från i fredags, knappt har gjort någonting.

Jo, idag passade jag på att tvätta lite väggar i Vickes box- de gror snabbt igen om man inte håller efter med varmvatten och någon form av rengöringsmedel och det ser inte så trevligt ut med matrester och smuts som sitter både här och där. Tack och lov har jag i alla fall ingen ”vägg-bajsare”- det ser trots allt ännu tristare ut än stöv och betforrester.

Bläää vilket väder det har varit idag!

Det har växlat mellan fruktansvärt, helt ok och bara gräsligt och till och med jag som är en stor förespråkare av hagvistelse ville knappt släppa ut Vicke i hans sjö….jag menar HAGE.

Stallkompisen Özzi nästan grävde ner fötterna utanför hagen och demonstrerade verkligen ”måste jag” och tja..även han var ju tvungen att gå ut.

Otroligt nog hyfsade vädret till sig under hästarnas hagvistelse men precis när vi skulle ta in dom bröt världens ösregn ut igen, det började blåsa och blev kolsvart.

Jag gjorde snabbt en mental avbokning av min planerade skritt-tur utomhus, det kändes varken lockande eller ens säkert med en häst som vilat i flera dagar.

Från ingenstans slutade det dock att blåsa och regna på nolltid och det ljusnade avsevärt men då valde jag att gå ut och gå med Vicke i stället- jag litade inte på vädret.

Och jag fick rätt för efter att Vicke och jag hade gått färdigt och jag även hade hunnit gå en sväng med Soya började det ösregna igen och jag gissar att det är dessa trista väderväxlingar som kommer att avlösa varandra ett tag framöver.

Sveriges sämst dränerade utebana (inte vår)?