Efter några pass med fokus på högre form red jag idag i en lägre dito och försökte bara få halsen så lång som möjligt.

Som jag redan har nämnt tror jag att det är viktigt att inte fastna i ”högre-form-tänket” utan att fortsätta att variera passen.

I galoppen växlade jag mellan så samlad galopp som jag kunde få utan travavbrott, arbetsgalopp och så ökad galopp i lätt sits.

Nu har jag också börjat lägga in några galoppombyten åt vardera hållet i slutet av varje pass, här vill jag att de ska ske på en rak linje och på hjälpen och än så länge är det lite si och så med den saken.

Bytena från höger till vänster  brukar bli bra om än liiiite ”off course” medan bytena från vänster till höger ibland blir ett språng efter hjälpen.

Där har jag i alla fall lyckats borra mig ner i sadeln i stället för att försöka ”hjälpa till” genom överdrivna hjälper och genom att lätta ur sadeln.

Planen är att träna så ofta på detta att det går lättare och bättre för varje gång och jag tycker redan att det går åt rätt håll.

Bortsett från den trevliga morgonritten har jag hunnit med fler roliga projekt idag: bland annat en skön promenad vid Dalby stenbrott med Soya, Åsa och Vilja.

Och ni vet hur jag ofta tjatar om hur liten hästvärlden är?

Tja…rätt som det var dök en bloggläsare och tillika hundägare upp mitt i skogen av alla ställen- verkligen oväntat men som sagt; hästmänniskor man känner dyker upp där man minst anar det 🙂 !

Eftermiddagen var vikt åt anläggningens julshow- det var flera år sedan sist men mycket trevligt.

Majoriteten av ryttarna från stallet deltog och gjorde det verkligen med den äran- en stor eloge till dom att de lyckades sy ihop nästan 10 programpunkter trots väldigt lite träning.

Stallägarna bjöd på god fika och hade bjudit in grannskapet och någon räknade till över 100 personer i publiken.

Förhoppningsvis bidrar arrangemang som detta till en ökad gemenskap och förståelse för oss ryttare mer än irritation över hästbajs på vägarna 🙂 !

I morse gjorde jag nästan exakt samma jobb med Vicke som i fredags och med ett lika bra resultat.

Ni vet den där känslan då man måste tvinga sig själv att sluta fast man bara vill fortsätta att rida- för att hästen känns så himla härlig? Den känslan menar jag 🙂 !

Även idag plockades bommarna fram- det gäller att passa på när jag har lite mer tid och inte behöver stressa till jobbet.

Som ni kan se på bilden använder jag mig av 5 något upphöjda bommar och här kan man använda lite allt möjligt för att få upp dom från marknivån.

Hur många bommar som är lämpligt/ optimalt att använda tycker jag beror på hästens utbildningsståndpunkt och också ”bom-balans”.

Risken med för många bommar och en obalanserad häst är att den kommer fel in i serien och sedan snubblar omkring i den och blir rädd/ slår sig/ tappar bjudningen/ tar ett jättehopp över flera bommar i rad osv.

Har man å andra sidan för få bommar hinner det inte bli tillräckligt av den gymnastiska nivån vi eftersträvar.

Som synes använder jag 5 bommar med Vicke- det känns lagom just nu.

På en helt grön häst hade jag börjat med 3-4 och Kreon som var mästare på att hoppa studs på lina kunde hoppa hur många bommar som helst i rad- bara jag hann med i min ände av snöret.

Med honom handlade det snarare om hur mycket hindermaterial man ORKADE släpa fram 🙂 .

Efter en jäkla massa regn igår kväll var det väldigt skönt att rida ut i ett soligt (!) Grevie i eftermiddag och varmt var det också så termobyxorna fick stanna hemma minsann.

Idag fokuserade jag på låg form och att jag kunde ställa Vicke inåt och utåt för lätta hjälper.

Som jag har berättat är målet framöver en högre form med näsan väl framme men detta måste få ta tid annars tror jag att det finns risk för onödig träningsvärk och både fysiskt och psykiskt motstånd.

Det är ju som när man börjar styrketräna på gym tex. Hur många har inte dagar efteråt  haft så ont i alla muskler att de knappt kunnat röra sig- bara för att de börjat använda kroppen på ett sätt som den inte är van vid?

Så min ”högre-form-träning” måste varieras med en lägre dito och ridning där jag försöker att stretcha Vicke- inte bara tänka tävlingsform, tävlingsform.

Det blev en timme med en hel del trav och galopp och med skritt däremellan och i början och slutet. fin känsla i handen och en häst som gick spänstigt och mjukt.

Ännu en ledig fredag går mot sitt slut och det har varit full rulle.

Jag och Vicke inledde morgonen med ett dressyrpass i ridhuset där ryttaren fokuserade på att se nackstycket hela tiden- då är formen bra.

Eller…hela tiden red jag inte så, jag började och slutade passet i låg form, försökte få så lång hals  och så mycket swing i ryggen som möjligt.

Idag blev det också cavalletti-jobb och när detta var klart avslutade jag med galopp där ”samlingspoletten” verkligen har ramlat ner.

Och nu kan jag hjälpa till med spöt, touchera bakdelen utan att Vicke säger som han brukade ”Vad är det frågan om…lägg av…jag blir förbannad” (gärna åtföljt av en liten bakutspark).

Nu är det i stället”Ok, jag tar i lite mer” och det är precis den responsen jag vill ha- spöet ska ju vara en hjälp, inte en bestraffning.

Idag har jag också varit på massage, lämnat bilen på verkstad och (knappt 5000 kronor senare) fått den godkänd på besiktningen- alltid en gigantisk lättnad.

Lite storhandling har också hunnits med, matlagning (kors i taket), lite julpyntade och så fick Soya en cykeltur.

Vädret har verkligen varit på min och djurens sida hela dagen men 10 minuter efter hagintaget började det regna rejält och gör så fortfarande. Där fick jag för att jag precis innan vi tog in hästarna kommenterade att våra hagar var så torra och fina….suck….

Cavalletti-jobb: något jag planerar att ägna mig åt en del.

Ett tips; glöm inte skydd runt om även om du vanligtvis rider utan. Få hästar klarar att i alla fall någon gång inte bonka i bommarna, framför allt om de är upphöjda.

Idag fick jag sluta tidigare från jobbet för att hinna skritta ut innan mörkret föll totalt.

Och Vicke och jag hann med vår runda även om det 10 minuter efter att vi kom tillbaka till stallet var kolsvart ute- det blir verkligen mörkt på nolltid.

Proppmätt var jag också- torsdagarna är vår ute-ätardag på jobbet och det har sina risker att låta mig möta en buffé med goda rätter ha ha!

Även om det bara var några dagar sedan (i torsdags) som Vicke vilade så ville jag inte motionera honom idag- inte efter 2 dressyrklasser igår och med tanke på kommande planerade träningar i veckan.

Hade det inte varit beckmörkt, svinkallt och blåsigt när jag kom till stallet efter jobbet hade jag skrittat ut men nu blev det bara en kortare promenad i ridhuset.

Jag har svårt att tro att Vicke misstyckte- i alla fall såg han väldigt glad ut då jag lämnade honom med skallen nergrävd i krubban ätandes sina morötter.