….på veckan Kreon!

Det lilla djuret bjöd på ett härligt dressyrpass på kandar på gräsbanan medan eftermiddagssolen värme precis lagom- underbart och äntligen har sommarkänslan infunnit sig (det var på tiden….).

Jag red på fjäderlätta tyglar och försökte få Kreon så mycket som möjligt på bakbenen genom massor av övergångar, tempoväxlingar och galoppfattningar ur skritt och det KÄNDES i alla fall jättebra.

Huruvida det även SÅG bra ut kunde tyvärr ingen bekräfta då jag var helt ensam, utan publik och inte ens Gullis hade den goda smaken att hålla mig sällskap.

Idag ville jag egentligen åka till skogen och rida men eftersom ingen på anläggningen nappade på att följa med som sällskap valde jag att avstå och i stället köra en repris av uteritten för 2 dagar sedan.

Efter några mupperier (dock ej på vägen utanför ridhuset, tack för det) blev det en massa galopp, lite mindre trav och även lite skritt i en timme.

Nu försöker jag att även galoppera där Kreon är spänd och det gav väl varierande resultat, mest galopperade han faktiskt men någon gång gjorde han som han ju gjort på tävling; travade fast jag ville att han skulle galoppera.

Fast det känns ändå som rätt strategi och som något jag ska fortsätta med, jag TROR att det kommer att släppa mer och mer.

På de ställen där Kreon inte är förskräckt galopperar han hur fint som helst och går att jobba bra med både samlad, arbets och mellangalopp.

Det är ju detta som hittills har räddat muppen från att bli såld- mellan sina tramserier är han jättehärlig att rida och man kommer direkt till bra arbete så fort man lyckas bryta rädslan de gånger han är rädd och tramserierna övriga gånger.

Efter vår ritt släppte jag ut alla hästar i hagen (det är jag som har stalljouren idag) och sedan var det dags för nästa djur, Minis lånehäst, att arbeta lite.

Mini åkte ju till sitt nya jobb igår och hästen ska resa efter i veckan som kommer men tills dess ska jag röra lite på den.

Enligt Minis önskemål skulle jag inte tömköra i närheten av några får (wonder why……:)))) så jag valde att longera fina hästen i paddocken.

Om du läser detta Mini så lever hästen och har hälsan:), du kan slappna av!

Efter en välbehövlig genomspolning av naturen igår (gräsmattan kvicknade verkligen till och ser nu riktigt ”saftig” ut) har solen åter lyst över folk och fä i Staffanstorp idag.

Det blev riktig sommarvärme efter några timmar och det är minsann inte en dag för tidigt.

Jag kan inte fatta att det är 1 juli imorgon och att sommaren så att säga ska vara i full gång, det känns mer som slutet på maj typ…

Jag valde åter bort ridhuset framför gräsbanan för även om där numera står en hel del hinder så har man stora fina ytor att rida på och det är nog nyttigare för Kreon att träna i en lite mer ”levande miljö” än ett tyst och stilla ridhus.

Idag hade jag sällskap av både en hare, en kråka och 2 duvor- alltid lite publik i alla fall :).

Målet med ridpasset var främst att kunna göra lugna galoppfattningar, att växla tempo i trav och galopp, ha bibehållen bjudning i framför allt slutan för höger skänkel och att Kreon också ställer sig i rörelseriktningen (han vill gärna hålla huvudet spik rakt) och jag tyckte att jag fick till ett väldigt bra jobb.

Jag växlade en hel del mellan slutorna och galoppjobbet så att inget skulle pågå för länge och få Kreon att antingen tjura ihop om det blev för jobbigt eller elda upp sig vilket han tidigare kunnat göra om man håller på med för många fattningar i rad.

Självklart tänkte jag också på formen och varierade denna så att jag inte bara började och slutade i en lägre form i traven utan även la in någon sekvens mitt i passet.

Att Kreon ska bära mer vikt på bakbenen är ju något jag alltid arbetar med och önskar förbättra och detta tränade jag bland annat på genom att försöka minska galoppen så mycket det går utan att antingen få ett avbrott eller en upprörd häst.

Som avslutning skrittade jag ut på en liten runda och nu VERKAR det äntligen (snälla…låt mig ha rätt…) som om Kreon har slutat med sina cirkuskonster på vägen utanför ridhuset- hans tidigare paradnummer med inslag ur den högre skolan.

 

Birgitta driver på sin ÅNGVÄLT :)))?!?!?!

Idag blev det varken omkullvälta barn eller trädgårdstomtar (som svar på en stallkamrats fråga) men däremot en mycket bra uteridning där jag tänjde gränserna för Kreon en hel del.

Om antalet protester för 3 dagar sedan var måååånga så var de kanske en handfull idag och lätta att bryta och sedan ”körde” jag på.

Jag travade och galopperade massor, gjorde 10-12 galoppfattningar (mycket lugna och fina) och ”utmanade” Kreon så till vida att jag- när han trodde att vi var på väg hemåt valde några vägar bort från hemvägen så att säga.

Tyvärr har regnbristen medfört att det är tämligen stenhårt i marken (därav rubriken om nu någon trodde att jag ridit livet ur hästen) men jag kände att jag fick ”ta” detta idag och prioritera det jag ville träna på (att behärska Kreon i alla gångarter vid uteridning) och någon gång kan man ju också träna på hårt underlag för all del.

Linimentade benen rejält när jag kom hem samt utförde min sedvanliga sjuksköterske-uppgift att bandagera om sår-benet (denna evighetshistoria…..) och sedan bar det av till jobbet.

Medan jag tjänade ihop till vårt levebröd fick Kreon en kalldusch i hagen- världens regnskur spolade av honom rejält så när jag kom tillbaka till stallet hade jag en vältvättad häst som jag bara behövde borsta av lite lätt:).

Dressyrpass på träns i ridhuset blev det i morse och det gick precis så lugnt och städat till som det nästan alltid gör när vi är ensamma- inga omkullvälta barn tex :))).
 
Jag tränade inte på något annat än det jag brukar utan försökte ”bara” att få till skolor, galoppfattningar och övergångar så bra som det går med fokus på snabba reaktioner för skänklarna och en häst som är kvick i benen.
 
Kreon har ibland velat….vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det men det ser ut som att han går och ”håller sig” och därför har jag varit extra noga med att både variera tempot och också rida lite mer framåt än jag och Mini brukar.
 
Kreons trav är ju än så länge sådan att ett lite högre tempo lätt renderar ”spring, spring” men jag tycker att det är bättre om det blir så några steg och i ett övergångsskede än att jag sitter och rider i vad som känns som ett behagligt tempo men som för en betraktare ser för långsamt ut.
 
Galoppen har ju alltid varit otroligt bärig och där är ju också risken att man fastnar i en samlad galopp eftersom den är så ”skön-riden” i stället för att gasa på lite.
 
Eftersom jag i grunden är en ”försiktig” ryttare tror jag inte att denna ridning riskerar att jag konstant kommer att flänga runt i ett övertempo medan jag däremot nog får akta mig för att rida för långsamt i tron att ”oj…det går ändå mycket mer framåt än med Archie”.  
 
Liksom jag varierade tempot så varierade jag också formen, den långa, låga sitter som en smäck och där får jag härlig swing i traven men jag vill att Kreon ska kännas lika loss i båda varven även i en högre form och fick jobba lite i vänstervarvet för att få till det- också något som jag ständigt återkommer till.
 
Som avslutning skrittade jag ut den korta rundan runt en stor åker, Kreon ställde 2 korta frågor och fick 2 korta stick i sidan som svar och mer än så blev det inte- således inget omkullvält där heller :))))!

I morse var det lite blåsigare än vanligt och om det var detta eller något annat outgrundligt som fick Kreon att muppa sig men idag hade han verkligen en ”bad hairday”.

När vi red ut gjorde han ungefär 7432 stopp, fick säkert lika många sporrstick i sidan och gick mellan detta och hela sista delen av den timmeslånga turen som ett urverk där han bland annat visade en galopp ”to die for”. Muppe är med andra ord ett otroligt passande smeknamn….

Turen inleddes för övrigt nästan direkt med att Kreon såg något nytt hästätande vilket gjorde att han tjurigt klev ut på en villagräsmatta som går direkt utmed vägen man kör/ rider på, det finns inget staket eller annat som avgränsar den så att säga.

På gräsmattan står några blomkrukor och Kreon råkade dessutom välta en av dom och då jag vänligt bad grannen mitt emot (som stod och påtade i SIN trädgård…klockan 6 på morgonen….) om hon kunde lyfta upp krukan fick jag till svar att jag minsann fick komma tillbaka och göra detta själv.

Fick också veta att man inte ska ha hästar som min och att han kunde välta omkull ett barn nästan gång…ja….det KAN finnas barn ute i trädgårdarna även 6 på morgonen….

Ibland tycker jag inte att det spelar någon roll VAD man säger eller HUR man säger det…så jag red bara vidare, körde tillbaka och rätade upp krukan efter ritten och la faktiskt också en lapp i gräsmattefamiljens brevlåda om vår lilla ”incident” (som resulterade i några hovmärken på gräset).

Ja, det är intressant så olika människor det finns i vår herres hage….

På samma väg skrek en annan husägare en gång att jag skulle ”koppla min hunnadjävel” menandes Soya som gick så stillsamt bredvid Archie som en hund bara kan och här tyckte jag mest att det intressanta var ordvalet- HUND-DJÄVEL- sagt av någon som själv har hund?!?!?!

Då minns jag hellre med värme en gammal farbror som knappt kunde gå men som ändå stapplade framför Kreon ute på vägen som draghjälp OCH gav honom ett äpple från sin trädgård när den sistnämnde muppade sig för fullt. Det är att vara djurvän…och KLOK….i min värld.

Idag känner jag mig verkligen välmotionerad trots att jag inte har ridit en meter :).

Först följde jag och Soya med Mini ut på en kort uteritt med hennes nya lånehäst- den kom ju för bara några dagar sedan och är dessutom bara 5 år så det känns inte så klokt att ge sig ut i våra omgivningar utan sällskap.

I stället gick jag alltså bredvid och hade den dessutom i en longeringslina IFALL något skulle inträffa men på det stora hela uppförde sig det lilla djuret väl och vi kom alla helskinnade hem.

Efter denna promenad var det dags för Kreons motion och vi gjorde som förra söndagen- åkte till Skrylle!

Även idag förflöt hela turen utan incidenter och vi var ute på en något länge runda än sist så det blev nästan 1½ timmes skritt i både regn och sol.

Tyvärr fanns det mängder av bromsar men konstigt nog brydde sig Kreon inte det minsta om att han hade en hel del av dom lite här och var på kroppen- trots att jag inte hade preparerat honom med någon insektsspray.

Prognosen säger fortsatt regn ända tills på tisdagen så det känns skönt att ha kunnat vara ute och ha fått en mysig stund tillsammans.

Bra ridvägar.

Soya lever farligt som vanligt.

Rogivande skog.

Soya förbereder sig för hemfärd.

Man är nog lite knäpp som hästmänniska, ibland kan de minsta saker glädja en så mycket; som ett lyckat ridpass tex.

Igår kommenterade Mini att hon svävade på små rosa moln efter ridning av Kreon samt sin nya låne-häst och jag förstår henne absolut, jag kände detsamma som åskådare igår och som Kreon-ryttare idag :).

När stallägaren frågade ”hur är det idag” så svarade jag ”UTMÄRKT” med ett stort leende och detta ”bara” tack vare ett lyckat ridpass.

På tal om de små tingen så tänkte jag faktiskt samma sak om mitt byte av sporrar- en liten detalj kan tyckas men jag märker absolut skillnad; både när Mini red igår och när jag själv red på grusbanan idag.

Inte så att Kreon är en segis som behöver påminnas om att gå framåt i vart och vartannat steg (vinkar till Archie….) men när man känner att han tex vill stanna upp ”bara sådär”, för att han KAN typ…då hjälper ett litet stick i sidan absolut.

I övrigt kan man låta skänklarna förbli passiva men som sagt; vid behov hjälper dessa sporrar mycket bättre än de jag hade tidigare (de allra kortaste som man kan köpa).

Sedan får man väl till mitt och Minis försvar säga att det har funnits ett skäl till att vi så länge ridit med bebis-sporrar eller inga sporrar alls; Kreon var mycket mer ”kinkig” tidigare och reagerade ibland mycket starkt (dvs överdrivet) på tex skänklarna och någon gång när han varit laddad har man knappt vågat nudda honom med benen men nu är han mer ”normal” i sina reaktioner i jämförelse.

Idag red jag på kandaret igen och det känns fortsatt okomplicerat.

Annars blev det sedvanliga övningar; skolor, galoppfattningar från skritt och trav, tempoväxlingar i trav och galopp.

Jag känner att jag verkligen längtar efter att få träffa NN och höra vad hon tycker om oss som ekipage just nu, vad jag slarvar med, vad som behöver ändras och förbättras osv.

Förhoppningsvis blir det träning inom kort, jag behöver input och inte bara ”rosa moln-svävande” :).

Eftermiddagen har ägnats åt veterinärbesök, Kreons livmedikus åker på semester imorgon och jag ville att hon skulle titta på evighets-såret en sista gång innan dess.

Jag tog ju bort bandaget för en knapp vecka sedan och tycker att sårets läkning har avstannat sedan dess och att såret snarare har blivit liiite större och lite mer ”buktande” så jag ville ha veterinärens åsikt huruvida lite svallkött skulle skäras bort eller ej.

Vi enades om att göra så faktiskt och nu får Kreon ha sitt bandage tills såret är helt läkt, inte en dag mindre.

Han låter det inte riktigt vara med sitt andra ben och eftersom det fungerar så bra med bandageringen (jag som älskade ”I vår herres hage”-böckerna får då tillfälle att känna mig som en ”nästan-veterinär” vilket Birgitta 12 år tycker är roligt) så får det bli så.