Efter en trevlig gårdagkväll där jag hade NN och Mini på besök var det dags för en ny drillning klockan 07.20!

JAG var så klart glad för en så tidig tid, ni känner ju mig 🙂 och även NN som hade avverkat 12 elever igår och inte åkte hemifrån mig förrän efter 23.00 verkade hur pigg som helst :).

Kreon skötte sig om möjligt ännu bättre än igår och själv hade jag verkligen bestämt mig för att rätta till MINA misstag sedan gårdagen- att inte styra med händerna i skolorna och att inte ”rasa ihop” med axlarna och få den där gräsligt fula siluetten som jag då genast föräras.

NN var nöjd med min bokstavliga uppstramning och hästen vill hon fortfarande köpa :))) så jag kunde inte heller vara annat än nöjd och glad.

Efter lektionen blev det hage för Kreon och själv ägnade jag en timme åt att släppa ur hästarna från stora stallet- något jag lovat den som har dagens jour.

Klockan 10.00 sammanstrålade jag med Åsa, Robban och whippetgänget och sedan vandrade vi i det soliga och frusna Dalby i över 1,5 timme. Soya lekte så fint med sina killar- jag är så glad att de trivs så bra tillsammans.

Även denna söndag unnade jag och maken oss brunch på Dalby gästis- för min del blev det knaperstekta bacon, äggröra, pannkakor och massor av vispgrädde- tur att man håller igång en del :)!

Vad trevligt det var att mötas av ett begynnande solsken när jag kom till stallet!

Förklaringen var att det hade frusit på under natten (det var bara 2 plusgrader på morgonen) och det är ju inte helt ovanligt att just någon minusgrad får med sin vackert väder.

Det kära besöket som åsyftas i rubriken var ingen annan än NN som är i Skåne och håller träningar för allt vad tygen håller denna helgen.

12 ridsugna elever ska drillas både idag och imorgon och först ut av alla var jag och min mupp.

Redan när jag tog de första travstegen med Kreon njöt jag- han kändes otroligt fin.

Sägas ska att jag hitills aldrig upplevt honom som särskilt omedgörlig ens de första minuterna man rider; han är inte en häst som behöver ”ridas loss” och böjas och bändas med utan han är rätt så ”med” direkt.

Idag var ridhuset nyharvat vilket det aldrig är när jag rider (fullt förståeligt…vem skulle stiga upp och harva mitt i natten ha ha) och det aaaaaningens djupare underlaget var precis vad Kreon behövde för att få den där extra nanosekundens vila i steget som gör ganska stor skillnad när han travar.

Dagens pass var som de senaste för NN; jag fick visa skolor, förvänd galopp och så tränade jag på att minska volten så mycket vi klarade av i vanlig galopp.

Bortsett från några odramatiska ”hopp” i galoppen från Kreons sida (varav han efter det ena skuttet gjorde ett klockrent byte som kändes jättehärligt :)) skötte han sig jättebra och jag var mycket nöjd efter lektionen.

Bra var också att 2 andra ekipage hade träning för en annan tränare samtidigt och dessa red mest över olika bommar som var utlagda överallt i ridhuset.

Kreon fick således även träna på att samsas med andra och det är ju precis det han behöver.

Mini kom och följde hela lektionen från läktaren vilket också gladde mig- det är ju bra även för henne att höra hur NN och jag resonerar kring Kreons träningsupplägg och i ärlightens namn kan hon också ta åt sig lite cred för att hästen går som den gör just nu.

I morse blev jag verkligen medveten om hur stor skillnad det är om jag rider ensam i ridhuset på morgonen eller med andra på eftermiddagen.

Visst har jag märkt skillnad även innan men trott att det OCKSÅ kunde bero på att Kreon precis har vilat och kanske haft lite överskottsenergi men den förklaringen kan jag helt bocka av nu.

Medan gossen varit sååå på tårna de sista passen med andra i ridhuset och dessutom bestämt sig för att delar av ridhuset inte ska beträdas så gick han nästan och segade sig fram i morse- i alla fall med hans mått mätt. Och att gå i hela ridhuset var inte det minsta konstigt.

Ja, ja…detta stärker mig bara ännu mer i att jag ska undvika morgonritterna, precis som jag ju gjort de senaste veckorna.

Idag var det också ”nypremiär” för Mini-ridning, hon har inte suttit på Muppe på 3 veckor (herregud vad tiden går….) och vi blev båda positivt överraskade när vi kunde konstatera att poletterna vad gäller både slutorna och byten verkligen har rasslat ner i det lilla djurets hjärna. Jättekul var det, verkligen!