Idag, medan jag nyduschad satt och åt en god frukost tänkte jag att denna stund är en av mina favoriter.

Archie hade gått ett jättebra dressyrpass på morgonen, jag visste att han i detta nu stod och åt gräs i sin älskade hage, Soya och jag hade överlevt äckel-milen i Skrylle och hon låg och sov, mätt och nöjd bredvid mig.

Inga ytterligare måsten under dagen, huset hyfsat välstädat och kyl och frys fyllda- ja, mer än så begär jag inte av livet för att känna mig nöjd, framför allt då hela familjen dessutom är FRISKA- det viktigaste av allt!

Dessa tankar fick mig att känna hur lyckligt lottad jag är, särskilt som jag, medan jag åt min frukost läste ytterligare en del i en serie i Sydsvenskan om hur skolbarn har det i olika afrikanska länder.

Fortfarande finns det barn som går i timmar till skolan, som knappt äter sig mätta och som delar skolböcker med flera klasskamrater så om en öppna eller sluta inte alltid utförs perfekt kanske jag inte ska bry mig allt för mycket?

För att lämna det filosofiska djupet kan jag rapportera att ridningen idag hade fokus på det som ingår i LA:4 och MSV C:1 programmen och idag red jag en hel del förvänd galopp som jag tyckte att jag fick till riktigt, riktigt bra.

Jag förstår inte att jag inte rider den bättre på tävling för hemma har det alltid varit lite av vårt paradnummer så jag borde kunna få till det bättre innanför dressyrstaketet.

Jag ska verkligen försöka skärpa mig framöver för det är ju dumt att ge bort poäng på sådant vi faktiskt kan göra bra samtidigt som vi kämpar så med sådant som är mycket svårare.

Galoppstuds

Oxer och fyra galoppsprång fram till ett räcke (och sex galoppsprång fram till en snabbspringare…)

En händelsrik dag börjar lida mot sitt slut och jag kan äntligen ta det lite lugnt.

Uppstigning blev det redan 04.15 och en dryg timme senare satt jag i min syntetsadel redo för ett hopp-pass.

Archie var med på noterna som vanligt och hoppade de små hinderna lätt och ledigt.

Efter en halvtimme ansåg jag oss färdigstudsade och vi skrittade ut i sällskap av Soya.

När vi hade skrittat en stund stelnade Archie plötsligt till och vägrade att röra sig. Jag kunde inte se någon förklaring till detta okarakteristiska beteende och misstänkte att det kanske var några får i en närliggande hage som han kanske skymtade mellan buskarna även om jag själv inte såg något.

Mysteriet skringrades när ett rådjur plötsligt hoppade upp nästan rakt framför oss och jag var mycket tacksam över att Soya lyssnade på mitt kommando medan Bambi studsade iväg för fulla muggar. Jag har ätit rådjurssadel en gång och var inte särskilt imponerad….

Arbetsdagen avslutades med tårta (mer sådant tack :)) och sedan var det dags för ett nytt stallbesök, denna gången för att släppa ut Archie och Tulle i var sin hage.

Medan gossarna gick och åt åkte jag för att titta på den gård som Hästis tipsade mig om igår (se inläggen ”Speciella annonser del 311 och 312”) och som en miljard gånger förut förundrades jag över sammanträffandena i livet.

Jag, som är en usel kartläsare och som skulle kunna gå vilse i vårt eget hus fattade inte av vägbeskrivningen (förrän jag kom till gården ha ha) att jag både gått och cyklat förbi detta ställe, senast i förra veckan!

Stället var till salu redan i vintras men då såg man ingenting på grund av all snö men när jag cyklade förbi förra veckan tänkte jag för mig själv ”det är nog någon som har köpt stället….gud så fint det ser ut”.

Denna gård ligger alltså ca 30 minuters promenadväg från vårt hus och man går på grusväg i princip hela sträckan utom kanske 200 meter eller nåt på en 70-väg.

Jag har anmält mig till visning på måndag, nu kunde jag bara kolla som hastigast på håll eftersom gården har egen infart på vilken jag inte ville köra in så vi får väl se vad jag tycker då.

Efter denna lilla utflykt var det dags fgör veckohandling där jag blev sinkad efter att jag hade upptäckt att kassörskan hade tagit 189 kronor för mycket betalt!

I vanliga fall kollar jag aldrig på kvittot men däremot har jag någon slags inbyggd miniräknare i huvudet så att jag vet på ett ungefär vad matkassen ska kosta och denna gången kändes det lite väl dyrt. En jäkla tur att jag tittade efter med facit i hand!

Efter att ha plockat in djuren från hagen och rastat Soya sitter jag nu och klinkar på datorn och snart är det lite dumburkstittande som gäller.

Idag var det dags för ett dressyrpass på egen hand och eftersom det hölls träning i ridhuset och utebanan var nyharvad valde jag den sistnämnda.

Det blåste ganska mycket men sådant har aldrig bekymrat Archie så passet förflöt utan incidenter.

Det känns som att vår ”lägsta nivå” helt klart har höjts några snäpp vilket är kul och givetvis också önskvärt så mycket och idogt som vi tränar.

Efter ridningen följde massage och stretching vilket verkar väldigt uppskattat av Archies spelevinkfasoner att döma- roligt att jag kan roa honom:)!

Ja, dagens rubrik stämde verkligen på morgonens väder för medan det kom väldigt mycket regn under gårdagkvällen så strålade solen i morse.

Jag försökte få ut Soya vid 2 tillfällen igår kväll eftersom hon inte hade varit ute sedan uteritten som ju var klar strax innan 18.00 men det var stört omöjligt.

Hon vägrade att gå utanför dörren och när jag försökte få ut henne så rusade hon in igen. Tur att hon är utrustad med en väldigt tolerant blåsa….

Allt regnet hade gjort utebanan hos NN gott och det blev ett bra pass med ”det gamla vanliga” höll jag på att säga.

Fokus låg på lite piruettarbete, skolor i trav och galopp och bytesträning och vi turades om att rida som vanligt.

På väg hem från NN mötte jag Soya och maken som var ute på promenad och det skar i hjärtat när Soya drog i kopplet och ville följa med sin häst medan maken ville gå åt motsatta hållet.

När jag kom tillbaka till stallet hade det hunnit bli översvämning i en av boxarna, en häst hade tagit itu en vattenledning och jag var mycket tacksam över att detta upptäcktes snabbt och inte hände mitt i natten- då hade det blivit till att sopa vatten i alla vinklar och vrår.

Minns en gång när jag kom till ridskolan och en häst hade tagit sönder vattenledningen som gick till hans vattenkopp. En stor stråle stod rakt ut och duschade hela hästen så det var tur att det var sommar och inte mitt i vintern.

Idag har jag för ovanlighetens skull inte haft några direkta måsten på helg-agendan.

Visst har jag städat lite, bytt sängkläder, tvättat och ryckt lite ogräs men dagen har ändå mest gått i slapphetens tecken.

Jag hann läsa ut Viveca Steens senaste bok ”I natt är du död” (bra), pyssla lite i stallet och bara relaxa.

På eftermiddagen stod uteritt med min goda vän Susanne på schemat och till henne körde jag med både häst och hund.

Eftersom vi skulle rida i skogen förutsatte jag att jag skulle kunna släppa lös Soya och det gick mycket riktigt också hur bra som helst bortsett från att stackaren blev lite myggbiten på ryggen.

Susannes häst är också hundvan och dessutom är det som vi pratade om under ridturen extremt ovanligt med hästar som medvetet och oprovocerat sparkar efter hundar.

Händer det är det oftast om hästen blir jagad/ attackerad av en hund och ett fåtal hästar kan också ”vakta hagen” och i revirsyfte jaga bort en hund som går in där.

Hur som helst fick vi en lika mysig ridtur som vi brukar ha, vi var ute i lite över en och en halv timme och skrittade mestadels på mjuka skogsvägar.

Tyvärr började det mullra oroväckande när vi var ca 10 minuter hemifrån och de sista minuterna fick vi en del regn på oss och såg också några blixtar på håll.

Jag hann inte mer än vräka in Soya i bilen och Archie i släpet förrän det brakade loss ordentligt, regnet vräkte ner i strida strömmar och det åsk-knallade rejält.

Vi körde hem i detta oväder men när vi var hemma en kvart senare hade regnet bedarrat och åskan gett sig av.

Nu är i alla fall utebanan ordentligt bevattnad och själv ligger jag ihopkurad under en filt och torkar upp.

Herre på tuppan…jag menar…täppan!

Att man lär sig mycket genom att titta på när andra rider är en oomtvistlig sanning och det bekräftades än en gång under dagens träning.

Medan NN galopperade omkring studerade jag sprången med argusögon, jämförde de båda galopperna med varandra och tittade också på hur sprången påverkades av ett lite högre respektive mer samlat tempo.

Väldigt intressant och lärorikt som sagt och jag fick en hel del tankar om hur jag själv kan träna upp, stärka och förbättra galoppen ännu mer.

Jag kunde också konstatera att ett högre tempo inte per automatik får hästen att galoppera igenom sprången bättre- visst måste man rida fram en viss energi men det är ju inte samma sak som att ”bränna iväg” i mellangalopp tex.

Risken med att rida för mycket själv och att dessutom aldrig titta på sin egen häst är att man vänjer sig vid något som är ”fel”- det blir liksom hemtamt och vant och först då någon annan frågar ”men hur galopperar din häst egentligen” eller ”varför gör du si eller så” som man kanske/ förhoppningsvis hajar till.

Detta hände redan när jag började träna för Ebba som tyckte att Archies vänstergalopp var en riktig ”ryggknäckare” (av hennes rygg alltså) medan jag var så van och inte tyckte att galoppen var det minsta stötig.

Sedan dess har galoppen förbättrats och detta givetvis genom mycket nerlagt arbete och inget som kommit av sig själv givetvis.