Idag, på årets näst sista dag verkar det som att de flesta människorna valde att ta ledigt och hålla sig inomhus.

Gatorna var väldigt folktomma och även på jobbet var det lugnt- skönt!

Jag kunde sluta lite tidigare som jag tänkt och hann komma till stallet medan det fortfarande var ljust vilket var en förutsättning för dagens planerade hästaktivitet- longering i snö.

Idag blev det 5+5 minuter i trav, därefter skritt i 2-3 minuter på fast underlag och därefter nya 5+5 i lite djupare snö.

Archie verkade fullständigt oberörd av sitt otroligt flotta travande men så var snön inte heller jättedjup och hans kondis har dessutom alltid varit utmärkt.

Oaktat ovanstående vill jag ändå ta det liiite lugnt så här i början, hellre det än att få en överansträngd häst.

Om snön ligger kvar, och inget talar i dagsläget för motsatsen, hoppas jag kunna ägna mig åt denna träningsform på en regelbunden basis då detta verkar vara det enklaste sättet att få Archie att verkligen lyfta på benen rejält :).

När jag kom hem var det dags att motionera nästa djur och maken och jag tog med henne till Skrylle för en långpromenad.

Nu 3 dagars ledighet- hurra!!!!

Tänkte bildmässigt illustrera lite av det jag skrev om i föregående inlägg och visa hur det såg ut i Malmö idag:

Claesgatan- fotot är taget från vår garageinfart och jag är verkligen glad att våra tjänstebilar står inomhus!

Som synes är vägbanan full av snö-slask trots att det inte snöat på flera dagar. Snöröjarna har helt enkelt inte hunnit med får man väl anta?

Jägersrovägen: jag tycker inte riktigt att jag har lyckats fånga hur högt den här bilen faktiskt står uppe på snön- det såg nästan ut som om bilen var på en piedestal :).

Klaragatan och i princip inga bilar som kunde ta sig loss.

Samma sak på Rolfsgatan.

Och så min egen ”favorit”….morr…kan man inte stå på gatan kan man väl stå uppe på trottoaren, eller?

Bilen har stått så här i minst 2 dagar nu :(!

Efter att ha jobbat, tagit dessa foton och hastat till hasten….jag menar HÄSTEN blev det ett dressyrpass där jag mot slutet kände att det kylde ganska bra på låren.

När jag hoppade in i bilen för att köra hem såg jag att temperaturmätaren visade på minus 13 grader medan det igår bara var minus 3!

Gissa om jag var glad att jag klarade av en av veckans 2 löprundor igårkväll- Soya hade nog blåvägrat att springa i sådan kyla.

Morgonen inleddes med ett dressyrpass i ridhuset och Archie är numera om inte en snabbspringare i jämförelse med en galopphäst 🙂 så i alla fall fullt tillräckligt framåt.

Jag behöver varken använda spö eller sporrar för att driva vilket ju varit mitt mål sedan jag satte igång honom efter hältan.

Träningsmässigt ”tragglar” vi på med främst skolor, byten, övergångar mellan galopp och skritt samt bakdelsvändningar.

Själv kände jag mig som en riktig snabbspringare ikväll när Soya och jag avverkade vår mil.

Soya behöver aldrig använda sin snabbaste gångart utan travar så stilla bakom mig under våra löprundor och även undertecknad har sprungit i ganska makligt takt hittills.

Idag bestämde jag mig dock för att ”gasa på” och sprang de 3 sista kilometerna, vad jag själv tyckte i alla fall, jättesnabbt:).

Än så länge tar det dock fortfarande över en timme att avverka milen men jag får väl skylla på att jag springer i snö och ganska påbyltad:).

Idag fick Archie verkligen lyfta rejält på benen- han blev nämligen longerad inspänd i djupsnö.

Han fick en riktigt härlig och gungande trav och jag fick verkligen tänka på att inte hålla på för länge eftersom det såg så flott ut.

Tyvärr är vår utebana inte tillräckligt snötäckt för denna typ av motion (snön lägger sig ju väldigt oberäkneligt) utan jag fick gå ut på ett gräsområde i anslutning till en åker.

Den här typen av longering tror jag är jättebra bortsett från två inte betydelselösa faktorer som jag ser det:

1. Risken att överanstränga hästen om den är otränad och/ eller man longerar för länge.

2. Risken att hästen trampar på något/ slår i något som döljer sig i snön.

Men jag kommer för egen del absolut att fortsätta med snöträningen så länge snön lämpar sig för detta- en utmärkt omväxling och stärkande för hästen.

Efter morgonens kryp-strapatser har jag haft en betydligt lugnare och behagligare dag.

Har läst ut en Harlan Coben bok (Spelaren), en författare som jag är väldigt förtjust i.

Archie fick ett dressyrpass i ridhuset och han kändes väldigt mjuk och fin, särskilt när vi var nästan klara.

Hemma igen har jag ägnar mig åt lite ”nödvändigt ont”- lite städning, tvätt, kloklippning mm och nu myser jag med tända ljus och en sprakande brasa.

Hörde precis en intervju med Rolf-Göran Bengtsson och blev helt fascinerad av hans ”dialekt”.

Mannen pratar svenska exakt som en tysk kollega till mig, långt mer diskret än så som man brukar härma svensk-talande tyskar (som drottning Silvia tex) men dock märkbart.

Trodde inte R-G:s skånska gick att förvränga så i vuxen ålder men där misstog jag mig.

Lät mycket märkligt hur som helst…..

Denna morgon lät jag ordinarie ”helgskötare” i vårt stall sova och åkte tidigt till stallet för att fodra och släppa ut våra hästar.

När detta var avklarat var klockan knappt 8 och jag tänkte gå en liten tur med Soya där vi bor. Skryllegården börjar kännas liiiiite enformigt eftersom de inte plogar mer än nödtoftigt och då bara 5-kilometersspåret dvs man måste gå samma runda om och om igen.

Vår egen väg hålls ju plogad men är bara 400 meter lång så för att komma till andra, förhoppningsvis lika plogade vägar måste man gå över ett kortare grässtycke.

Och det var här jag bedrog mig!

Snön var mer förrädisk än jag anat och det visade sig att den blåst ihop i sådana jättedrivor att det inte gick att gå utan att nästan fastna!

Hade jag inte haft mina termoridstövar som sitter stenhårt runt fötter och ben hade jag förlorat mina skodon i den sjupa snön- den saken är helt klar!

När jag hade försökt att ta typ 10 fullständigt utmattande och svajiga steg insåg jag att det enda sättet att förflytta sig skulle vara att…..krypa!

Tro det eller ej men det var precis vad jag gjorde! Från där träden till vänster på bilden syns högst upp och ända ner till där bilden slutar tultade jag runt i snön som den värsta jättebebis.

Jag bad en stilla bön att ingen av de fåtalet grannar vi har skulle vakna, titta ut genom fönstret och undra vad det var för något som krälade runt i cerise termobyxor!

14-kilos Soya hade inga problem att gå på snön så hon kom snabbt upp på en annan plogad väg där hon tålmodigt satte sig för att vänta på bebis-Birgitta.

Vägen som jag sedan hade tänkt att gå på och som var plogad häromdagen var det inte idag om jag säger så och jag gav snabbt upp detta projekt.

Lyckligtvis hade snön blåst bort från andra delar av vårt närområde- bitar av åkrarna- så där kunde vi gå tämligen obehindrat.

Efter hagintag vid 14.00 bestämde jag mig för att utnyttja den djupa snön till lite styrketräning- jag vet ju själv hur jobbigt det är att pulsa fram i det vita.

Det blev en 45 minuter lång tur i skritt- längre vågade jag inte rida eftersom det just är mycket mer ansträngande att behöva ta sådana jättekliv för att kunna förflytta sig.

Jag lyckades hitta några ställen där Archie kunde hämta andan lite och gå på plogad mark och det uppskattade han nog.

Det gnisslade väldigt under hans fötter när han gick- inte så konstigt eftersom det var ca minus 8 grader.

Men eftersom det var vindstilla (och han hade dubbla täcken på sig för första gången under en uteritt) så överlevde både han och jag kylan även om mina fötter klagade lite efteråt.

Scooterhuvan var dock en hit så den ska jag använda fler gånger.

Maräng? Nej…snö!

Min marängvandrare!

Skåne är vackert- säg inget annat!

Det slår sällan fel- när man har möjlighet att sova ut så vaknar man i stället i ottan- helt av sig själv!

Händer det er också?

Efter några fruktlösa om-somningsförsök steg jag upp och åkte till stallet för att i alla fall göra lite nytta- jag släppte ut alla hästarna från vårt stall i hagen.

När detta och övriga bestyr var avklarade körde jag till Skryllegården med Soya i syfte att ge henne (och mig själv också för all del) dagens motionsrunda.

Där vi bor är det så mycket snö överallt just nu att man i hundrastningssyfte har 2 alternativ:

1. Gå ganska kort sträcka (typ 10 minuter) på plogad väg

2. Gå avsevärt längre sträcka (i princip hur långt som helst) fast i knädjup snö.

Eftersom det idag var väldigt kallt när vi åkte till stallet (minus 14 grader) vill jag inte ha Soya pulsande i den djupa snön och valde just därför Skryllegårdens, om än slarvigt,plogade motionsspår.

Idag invigde jag scooter-huvan jag köpte i Ullared och den värmde gott även om ögonfransar och ögonbryn var helt vita av frost.

När vi började gå var det minus 13 och när vi körde därifrån 1½ timme senare hade temperaturen bara stigit med 2 grader.

Jag trodde att Soya kanske skulle vara lite ”kinkig” i kylan men med sin tjockaste täcke, massor av tass-salva på fossingarna och eftersom hon var lös och kunde springa så fort hon ville och behövde för att hålla sig varm så var det inga som helst problem.

Kom nu mammi…nu får det vara nog med naturfotografering….

….I´m off! Vi synes!

Åhhhh vad härligt med JULFIRANDE människor:)!!!!

Dessa gjorde att jag var mol allena i stallet redan 14.30 och det var jätteskönt att gå och dra benen efter sig i stället för att behöva skynda sig så som jag alltid gör om jag någon gång rider på eftermiddagen och vill slippa ”medryttare” i ridhuset.

Vanligtvis vet man aldrig när x antal ridande, longerande och ledande människor dyker upp och jag som är så invand på att alltid vara ensam föredrar faktiskt just detta.

Idag kunde jag lättat konstatera att den jätte-pinne som Archie verkade ha svalt igår och som gjorde honom precis så styv när jag började rida var spårlöst borta.

Kanske kom pinnen ut den naturliga vägen- gudarna ska veta att boxen såg ut som om enorma mängder av allt möjligt hade inmundigats när jag mockade i morse :).

Skämt å sido, Archie var mycket smidigare idag och vi fortsatte gårdagens arbete med skolor, skolor och därefter lite mer skolor innan vi avslutade med skolor- nä faktiskt inte utan galopp med några byten.

Archie har alltid haft svårt för skolorna och min nya strategi är att NÖTA in dessa utan att TJATA :).

Min tanke hur detta ska uppnås, dvs till slut få Archie att gå i öppna och sluta i sömnen utan att spy av leda dessförinnan, är att rida skolor stora delar av passen men att hela tiden variera dessa- rida dom i alla tre gångarterna och ständigt och snabbt växla mellan öppna, sluta och förvänd sluta så att Archie aldrig riktigt ska veta vad som ska komma härnäst.

Så klart ska jag även träna på annat också, som idag då jag tex fick till fina galoppfattningar från skritt, en bra ryggning och dito bakdelsvändningar.

Nu ligger jag så djupt nersjunken som det går i soffan. Har precis gått en kort runda med Mimmi som ligger och sover mellan mina ben (!) och jag njuter av att veta att dagens bestyr är avklarade.

Ute är det minus 8 grader, inne jobbar värmefläkten och jag har 2 egenutvalda julklappsböcker (arbetsgivarens julgåva) att grotta ner mig i om jag vill.

Idag känns det som att det är lördag i och med att alla är lediga men det återstår alltså ytterligare 2 härligt lediga dagar.

Dagen har hittills också förflutit som många lördagar, stallbesök med mockning och foderfix vid 8 och därefter ett besök på Skryllegården där Soya och jag sprang en mil.

Julafton och inte helt optimalt väglag till trots stod det en hel del bilar på parkeringen; antingen är det fler än jag som inte tar så allvarligt på julen eller så vill folk motionera bort lite kalorier inför dignande julbord?

Jag hade lovat att hjälpa till med hagintag idag och möttes av en Archie som stod med knäna upp till snö i en av gräshagarna.

Det ska bli intressant att känna hur han är att rida i eftermiddag, om styvheten igår berodde på att han inte var ute i hagen och om dagens snöpulsande har mjukat upp honom.

Nu puttrar en fläskfilé-gryta på spisen, när denna har förpassats till min mage är det dags för dagens tredje och förhoppningsvis sista stallbesök!