Det vackra vädret (och torkan :() håller i sig och igår skördade jag de första hallonen. Som synes blev det inte så många men ”den som spar han har” och efter några veckors plockande av ett hallon här och ett hallon där fick jag förra året ihop en ansenlig mängd till slut 🙂 (jag fryser in dom allteftersom).

I morse valde jag att variera mig lite efter att ha tillbringat tre dagar i rad i ridhuset så vi red ut på en regelrätt motionsrunda.

Enligt mig finns det i princip bara ett ställe som underlagsmässigt ”duger” att trava och galoppera på nu när marken är så stenhård (den nerlagda banvallen för er som känner till omgivningarna) och när jag kom dit gjorde Archie, som sällan tittar på något, stora ögon.

Det var den stora mängden ensilagerullar han tittade på men som alltid insåg han snabbt att det inte var såååå himla intressant trots allt så vi kunde trava och galoppera vidare.

Innan vi avslutade dagens ridpass galopperade jag också lite på vår nya utebana. Archie kändes jättefin trots hacket (som inte är den betsling jag väljer då jag ska rida dressyr) men jag vågar som tidigare nämnts inte rida för mycket på så hårt underlag.

Kanske är jag mesig/ försiktig i överkant men nu vill jag verkligen komma till ridning och inte få fler onödiga hältor om det går att undvika.

Läste förresten på ett hästforum igår att en tjej skrev att hon hade ”gjort en Birgitta”.

”Vafalls- vad har hon nu hittat på” hann jag tänka innan jag läste att ”göra en Birgitta” tydligen innebär att rida i ottan *SKRATT*.

Och denna person berättade att hon hade valt den tidiga timmen för ridning eftersom hästen annars blir sååå irriterad av flygfän att det är svårt att komma till ordentlig ridning.

Och det kan jag ju förstå till 150 %. Själv skulle jag numera aldrig ens PROVA att rida om jag var omsvärmad av en massa äckliga smådjur- jag har gjort det någon enstaka gång och det var i princip helt ”meningslös” ridning där Archie bara skakade på huvudet, försökte komma åt att klia bort djur som satt på hela kroppen, piskade med svansen osv.

Nej som sagt- JAG ÄLSKAR RIDHUS och det finns goda grunder till det :).

Lite skämt och lite allvar men jag är såååå otroligt tacksam över att jag hittills (helt sant faktiskt) inte stött på ens en enda liten förflugen fluga på mina uteritter trots att det nu varit soligt och varmt hur länge som helst.

Och för min del får det mer än gärna fortsätta så- de olika insektsmedlen som jag provat genom året har inte precis hjälpt och att sitta och rida på en flygfä-störd häst gör jag alltså inte.

Efter att nu i 3 dagar har travar runt i ridhuset och verkligen känt efter allt vad jag har orkat (nåja….inte riktigt så maniskt kanske)så har jag avbokat morgondagens veterinärbesök.

Med andra ord känns Archie fit for fight eller i alla fall fit for dressyrarbete.

Om jag fick önska fritt (fast man ska verkligen inte vara otacksam) så skulle det ösregna hela nätterna och vara soligt och trevligt på dagtid så att jag kunde rida lite mer utomhus men i dagsläget är jag som sagt bara tacksam att jag kan rida och då får det väl bli i ridhuset till stor del. Vi har ju hur som helst varit ute dagligen i några veckor nu och kommer ju även framöver att i alla fall skritta ut om inte annat.

Se så långbent min fina häst är :)!

I morse var det betydligt svalare än igår och det hade nog kommit några mikroskopiska regndroppar under kvällen/ natten som dock genast slukades rakt in i den ökentorra jorden så jag valde ändå att rida i ridhuset de 30 första minuterna av mitt pass.

Därefter begav sig vår lilla trio ut på en skrittrunda och här ser ni 2 av deltagarna på bild.

Det var bara lite längre fram än där vi befinner oss på bilden och utmed grässtigen som går till vänster om vägen (strax innan träden) som Archie gjorde sin eländiga ”nästan-vurpa” så nu håller vi oss helst på fastare mark.

Så klart fattar jag att man aldrig till 100% kan förhindra eller förebygga det som hände, det hade säkert kunnat hända i ett ridhus också men jag märker ändå att jag är lite på helspänn.

Efter en stunds skritt flög en eländig fågel fram ur ett snår, åtföljd av ett högt skrik och både djuren och jag blev lite förskräckta och hoppade till alla tre.

”Jaha…är han halt nu igen” hann jag tänka efter Archies hopp trots att han denna gången inte snubblade till utan bara hoppade lite lätt åt sidan men så kan man ju inte gå omkring och tänka- det begriper jag också….

På vår väg mötte vi även fåren och ni kanske ser lite hur gräset börjar torka ihop.

Igår i stallet sa jag till en annan hästägare att jag är 2 personer; vinter-Birgitta som är tråkig, som bara vill sitta invirad i en filt framför tv:n och som ser till att klara av allt i stallet med vindens hastighet (eftersom hon håller på att frysa häcken av sig- termobyxorna till trots) och sommar-Bigitta som är hennes långt trevligare och mer energiska alter ego.

Och i morse bekräftades detta verkligen!

Sommar-Birgitta vaknade av sig själv några minuter i 4 (!!!!) och tyckte att hon lika gärna kunde stiga upp eftersom klockan ändå skulle ringa 04.15.

Att vinter-Birgitta skulle vakna upp ur sin dvala av sig själv så okristligt tidigt finns inte på världskartan men som sagt; hon är inte här än på några månader.

Så här fin var himmeln en stund senare när jag och Soya skulle hoppa in i bilen för att köra till stallet.

Ännu en vy över vår lilla väg (vi är 7 hushåll på denna återvändsgrusväg).

Efter ungefär en halvtimme i ridhuset där det var riktigt svalt begav vi oss ut på vår sedvanliga ”kortis”- en skritt-runda på 10 minuter så att även Soya fick sträcka lite på benen.

Medan vi lunkade på funderade jag på om jag skulle satsa på en alternativ karriär som ”I-phone-fotograf” :).

Gudarna ska veta att det vimlar av vackra motiv i min omgivning.

Skämt å sido men ibland önskar jag att jag hade en riktig proffskamera till hands så att jag kunde visa er all den skönhet som omger mig.

Som jag nämnt tidigare var ”vacker natur” ingenting som jag överhuvudtaget reflekterade över eller uppskattade i unga år men på (sten)ålderns höst tjusas jag mer och mer av så enkla ting som en blomma, ett vacker sädesfält eller kanske en disig sommarmorgon.

Lika varmt väder idag och jag valde faktiskt det svala ridhuset i morse framför dammiga och nu stenhårda gräs och grusvägar.

Nu vill det till att det kommer lite regn snart, vår egen gräsmatta har snabbt torkat ihop och som jag nämnde igår finns det inte mycket gräs kvar i våra hagar.

Hettan idag har stundtals varit riktigt tryckande och dynan på min solstol var helt våt av svett när jag hade legat där ett tag.

Som tur är har Archies grushage som han står och sover i på eftermiddagarna ett träd som ger både skugga och lite möjlighet att fläkta sig annars hade han nog stått bättre i det svala stallet.

Men han verkar vänta på att få komma ut och ser inte lidande ut under sitt träd så jag har valt att ha honom ute efter någon timmes lunchpaus.

Själv har jag bara slappat idag och det helt medvetet. Eftersom jag har någon vecka kvar till semestern vill jag ändå passa på att sola och vila lite när jag kan och i ärlighetens namn är det för varmt för att göra något en sådan här dag.

Eftersom vi grillade så mycket igår räckte det även till dagens middag så inte ens det behövde jag ha bry med.

Och Soya, hon bara sover och vill inte alls motionera- inte mig emot det heller faktiskt!

Vilken underbar dag det har varit!

Jag förstår att de som inte orkar stiga upp i ottan för att rida lider- jag hade inte velat rida mitt på dagen så som vädret varit idag men man kan som sagt ”offra” någon timmes sömn och klara av hästmotionen medan det fortfarande är uthärdligt.

Redan när jag hade tömkört färdigt vid 07.00 började jag känna mig lätt varm och sedan har nästan hela dagen gått i bikinins tecken.

Efter veckohandling, frukost och en power-nap på 1,5 timme så var det dags att ta itu med trädgårdsarbete.

Efter så lång torka och värme håller gräset på att torka bort och inte ens ogräset har kraft att komma upp så det finns för och nackdelar med allt. Nackdelen är att i princip allt gräs i våra hagar är nerbetat och det skulle egentligen behöva komma lite regn.

På sen-eftermiddagen kom min mamma på grill-middag och vi njöt av värmen utomhus.

Jag hade innan dess hunnit sola och påbörja den senaste Marian Keyes-boken ”Oväntat besök på Star street”. Jag gillar Marians sätt att skriva och gissar att det är ungefär så jag själv hade uttryckt mig om jag någonsin blev författare (vilket jag inte har några planer på att bli).

Imorgon ska det tydligen bli lika varmt i min del av Sverige och jag fortsätter att tacka och ta emot!

Efter att ha konstaterat att Archie fortfarande inte travar helt rent på böjda spår ringde jag idag till veterinären och rådgjorde kring hur vi ska ”gå vidare”.

Vid förra veckans besök hade Archie fortfarande puls i benet, var liiiite tjock i det och verkade tämligen irriterad när man petade i hans sår.

Sedan dess har pulsen försvunnit, svullnaden är mikroskopisk och såret läker bra och man kan gnugga på det hur hårt som helst (missförstå mig rätt :=)) utan att få någon reaktion.

Detta sår har jag alltså tvättat 2 gånger dagligen samt smort in med en form av pencillin(?)-droppar för att undvika infektion.

Det vi kom fram till idag är att inte ge mer Metacam då Archie uppenbarligen inte verkar hjälpt av detta (min erfarenhet sedan tidigare år också) och redan har fått 2 flaskor utan att bara fortsätta med skrittmotionen och hoppas att gossen kvicknar till av sig själv snart.

Gör han inte det så åker vi tillbaka till kliniken nästa torsdag och sprutar då eventuellt hovleden om veterinären anser att detta behövs.

Så….vi skrittar alltså vidare i det varma vädret.

Det är nu stenhårt i marken nästan överallt så mycket mer än skritt hade jag inte vågat mig på oavsett så länge jag rider ute och jag får trösta mig med all motion jag kommer att få av våra vandringar.

Några tävlingar hade heller inte varit aktuella oavsett Archies status, det finns inga lämpliga klasser i juli helt enkelt men jag ser tyvärr det planerade meetinget i Laholm i början av augusti försvinna allt mer i fjärran.

Det tycks inte vara meningen att jag ska komma iväg på sådana ”kuligheter”- på alla år jag tävlat (mer än 20) har jag faktiskt ALDRIG varit på ett meeting, tro det eller ej.

Många gånger har det förvisso berott på att jag inte haft lämplig häst för de klasser som funnits på meetingen häromkring och har man tex en unghäst åker man knappast hur långt som helst för att rida en LC och en LB, inte jag i alla fall.

Så i år hade jag äntligen hittat ett lämpligt meeting både vad gäller klasser, närhet och sällskap (Liv från stallet) men som det ser ut idag så får jag nog leta vidare efter andra meeting längre in i framtiden :=(.

Idag ägnade jag mig åt lite mer ”allvar” i skritten- inga långa tylgar som vid uteritterna de senaste dagarna utan nu var det skritt på tygeln i ridhuset.

Gjorde också lite sidvärtsrörelser i skritt samt övegångar mellan trav och skritt på långsidorna.

Imorgon har det gått en vecka sedan jag var hos veterinären sist och tiden har faktiskt flugit fram.

Eftersom ordinationen var att jag skulle prova att sätta igång Archie efter just en vecka så kommer jag att försöka gör det- under förutsättning att Archie känns ohalt på böjda spår vill säga.

Annars skrittar jag på och kontaktar veterinären om han fortfarande inte känns 100 % ok.

Det ser ut som att vi är inne i ett härligt högtrycksområde- det har varit flera soliga dagar i rad och så även idag.

När jag kom hem från jobbet igår kunde vi sitta ute och grilla och när jag gick hem från stallet vid 20.00 var det fortfarande tillräckligt varmt för att gå i ett tunnt linne. Härligt!

I morse skrittade vi ut i det fina vädret och det blev även några varv i trav i ridhuset.

Om allt känns som idag blir det mer trav imorgon- hoppas!