Skrivet
Denna bild är jag väldigt nöjd med! Det ser ju nästan ut som att jag har en GLORIA, ha ha!
Djuren börjar bli vana vid att jag stannar till då och då på våra turer och börjar fumla med I-phonefodralet och ta en massa bilder :=).
Klockan är 06.05 och vi har precis påbörjat vår skrittrunda i det vackra vädret.
Skrivet
Dagen idag har verkligen varit underbar på alla vis!
Redan 06.00 gav jag mig ut med djuren på den numera sedvanliga tömkörningsturen men idag passade jag också på att tömköra några varv i trav på vår nya gräsbana.
Personligen tycker jag att underlaget där är för hårt för ett regelmässigt dressyrpass men jag tyckte gott att Archie kunde tåla att trava några varv på töm där för att jag skulle kunna bilda mig en uppfattning om hans status vad gäller ev hälta.
Tack och liv såg jag ingen, hälta alltså, så det går ju åt rätt håll.
Eftersom det var jag som hade stalljouren (vilket vi har var 7:e söndag) var det jag som fick släppa ut alla hästarna i hagen- något jag ändå brukar göra på helgerna (självpåtaget) så det var ingen större skillnad.
Hemma la jag mig i en solstol vid lunchtid och har faktiskt redan fått lite färg på den vinterbleka kroppen.
Även idag blev det grillad lax till middag (sååå gott) och nu njuter jag av en god glass i solstolen.
Vädret har varit helt fantastiskt- otroligt varmt och med strålande sol- exakt så som jag vill ha det.
De som till skillnad från mig inte rider i ottan tycker nog inte att det är så skönt att rida när det är så varmt men jag har ju inte dom bekymmerna.
Nu återstår hagintag vid 19.00 och fodring och så hinner jag nog läsa ut min bok, ”En nästan vanlig man” av Buthler & Öhrlund.
Skrivet
När jag vaknade 05.00 i morse var det till en klarblå himmel utan ett moln och solen fullkomligt strålade.
Jag hann tänka att det skulle bli otroligt varmt för Soya att tävla idag men där bedrog jag mig tack och lov.
Redan när jag begav mig ut på en tömkörningsrunda med djuren (Soya i lång lina för att inte riskera några oplanerade kaninlopp så här timmarna innan allvaret) började molnen hopa sig och efter ett tag började det också blåsa lite kallt.
Vår tur avlöpte utan problem och när vi hade lämpat av Archie i en gräshage åkte vi hem för en liten tupplur.
Klockan 11.00 körde vi till Tommarp, en håla ”in the middle of nowhere” i närheten av Simrishamn och hundkappklubben Cimbrias säte.
Det tog nästan på minuten 1 timme att nå destinationen, dvs ungefär max så långt som jag ids köra för att Soya ska roa sig.
Resultatmässigt undrade jag inte vilken plats hon skulle komma på av de 4 hundar som skulle utgöra hennes debutlopp- nej, jag var mer nyfiken på om hon skulle vara 20, 50 eller 100 meter efter de andra i mål :-).
Loppet gick också exakt som jag förväntade mig, Soya gapade och stod i innan defileringen, gick perfekt in i bur nr 2, fick en bra start men hamnade på efterkälken så fort en annan hund trängde henne lite, dvs efter kanske knappa 50 meter.
Loppet var på 310 meter och jag kunde faktiskt inte avgöra hur långt efter hon kom men hon var lika glad som alltid:-).
Jag börjar undra om det inte är snarare hennes ”försiktighet” än ”slöhet” som gör att hon inte vågar ”armbåga”sig fram med de andra hundarna, så har hon betett sig i lek när det har varit många whippets närvarande.
Då har jag benämnt hennes beteende som ”betraktarens” dvs hon står hellre lite vid sidan om och tittar, ungefär som om hon är mobbad fast ingen egentligen har gjort henne något.
Men så är det ju i människornas värld också, alla är inte lika framåt och ”pushiga” även fast de vet att de ibland hade tjänat på det.
Hur som helst var det roligt idag- det tyckte vi båda och nästa tävling är redan om 10 dagar, den 7 juli.
Eftersom jag vägrar att åka långväga lär det inte bli så mycket tävlande för Soyas del och minsta lilla antydan från henne om att hon har tröttnat så blir det inga tävlingar alls mer.
Vinnaren i vårt lopp vann förresten 200 kronor medan det kostade 220 att anmäla sig- DET kände jag VÄL igen från hästtävlandets värld:-)!
Skrivet
I morse gjorde vi som så många gånger förut- begav oss på en skön tömkörningsrunda i vackert väder och lika vackra omgivningar.
Efter 1 timme var vi tillbaka i stallet- välmotionerade alla tre.
Jag har av en mycket duktig hundkapptränare fått rådet att gå raska promenader med Soya hellre än att låta henne springa ”vind för våg” och även vad gäller både hästar och människor är raska vandringar erkända motionsformer.
Att skritta är bra för hästens kondition och för människor som vill gå ner i vikt rekommenderar man gång framför löpning, det bränner mer kalorier.
Jag njuter av att det nu är så vackert väder utan att de eländiga flygfäna har invaderat oss. ÄN ska kanske tilläggas fast eftersom jag inte stått i detta stallet sommartid (flyttade ju hit i oktober) så vet jag inte om och i så fall hur besvärande flugor, knott och annan skit är.
Som det är nu går Archie i hagen ungefär 10 timmar om dagen, först ca 7 och därefter ytterligare 3 efter en matpaus. Det känns helt lagom med detta upplägg och Archie verkar trivas utmärkt.
Att det är midsommar hade gått mig spårlöst förbi om det inte vore för ett helt öde Staffanstorp i eftermiddags.
Själv är varken jag eller maken några högtidsfirare, vi behöver inga ”ursäkter” för att äta gott och eftersom jag är helnykterist så behöver jag inga skäl att supa till heller :-).
Vi grillade lax, fläskfilé och lite korvar, åt god glass som efterrätt- det var vårt ”firande” av en extra ledig dag.
Skrivet
I morse var det bara 7 grader varmt (dvs kallt) när jag körde till stallet och jag frös faktiskt trots jacka när vi skrittade ut.
Redan 2 timmar senare var det dubbelt så varmt, 14 grader och vädret har sedan dess varit strålande.
Imorgon planerar jag att rida på lite böjda spår i ridhuset och känna hur Archie känns.
På raka spår ute på hårt underlag har jag inte känt av någon orenhet i trav men tyvärr behöver det ju inte betyda att han är helt återställd- det är skillnad på raka och böjda spår i det avseendet, dvs man kan tycka att hästen går klockrent rakt fram medan man direkt känner en orenhet när man börjar svänga.
Jag får bara hoppas att allt känns bra- gör det inte det kommer jag att ringa till min veterinär som överenskommet och diskutera hur vi i så fall går vidare- längre skrittvila bara eller ett nytt återbesök.
Skrivet
Idag satt jag på Archie för första gången sedan han stod på öronen.
Nu är det ju inte såååå länge sedan eftersom det hände i torsdags.
Här syns en markägares försök att låtsas som om allemansrätten inte finns. Så klart får man gå på grusvägen nedan med sin hund (om den hålls under uppsikt och inte jagar), eller är ni av en annan uppfattning? Motivera gärna varför allemansrätten inte skulle gälla i så fall.
Det är inte precis så att vägen ligger i anslutning till varken markägarens eller någon annans bostad, tvärtom- vägen ligger ”in the middle of nowhere”.
Däremot är jag mycket tacksam över att ”någon”, markägaren får jag förmoda, har lagt på ett jättebra sviktande underlag på grusvägen så att den är mycket behaglig att rida på.
Som synes var vädret strålande.
Det är så vackert med diset tycker jag.
2 glada flanörer (grusvägen fotograferad från andra hållet).
Skrivet
Även idag blev det en skön entimmes tömkörningsrunda med djuren, jag tog en lite annan väg för att variera mig men annars var allt precis som igår, dvs bra!
Efter hagutsläpp åkte jag hem och sov lite innan det var dags att köra till Skabersjös dressyrtävlingar för att titta på vännen Susannes häst som skulle tävlingsdebutera idag.
Ni minns kanske att jag kände ett stort ”VILL HA” när jag såg denne lille häst för 2 veckor sedan och efter dagens framträdande är jag ännu mer övertygad!
Susanne red rakt in i LB:1 (inget mesande som undertecknad som red flera LC med SIN fina 4-åring) och hästen (som förresten heter Frequens) gick hur okomplicerat som helst. I princip inte en miss genom hela programmet och procenten blev därefter, fina 68%.
Ingen dålig debut minsann och hästen var dessutom lika ”iskall” som då vi red ut.
Heeelt oberörd, påminner i just det avseendet mycket om Archie och det är precis så jag vill ha hästarna.
Susanne blev placerad (tror hon blev 5:a men jag var tvungen att åka innan prisutdelningen) så en bättre start på tävlingskarriären kunde man ju knappast önska sig.
Efter att ha tittat på Frequens ilade jag iväg till Sally och Gunnar och möttes av det något överraskande beskedet att mamma Maj ville rida idag.
Och det gick lika bra med henne på ryggen tyckte Gunnar så det måste ju vara skönt för Sally att ha en så bra stand-in vid behov.
Nu åker team Sally på långsemester med sin ponny så vi ses inte förrän i augusti.
När jag kom hem möttes jag av goda grilldofter, igår blev det grillspett och idag hamburgare- ”grillat ÄR godast” precis som reklamen säger!
Skrivet
I morse när jag gav mig ut i solskenet för att tömköra var det med 2 pigga djur.
Soya går förvisso alltid med raska steg, men att även Archie, som för 48 timmar sedan knappt ville förflytta sig ens några meter i skritt, gjorde detsamma gladde mig mycket.
Ännu gladare blev jag när jag lät honom trava på asfaltvägen och inte såg tillstymmelse till hälta!
Även fast alla mina djur gång på gång bevisat för mig hur snabbt de ”kommer igen” efter en skada upphör jag aldrig att förvånas (och glädjas så klart) trots att jag i alla år hävdat att just de bekräftar min tes om att psykiskt och fysiskt starka och välmående varelser har en mycket, mycket bättre prognos och ett snabbare tillfrisknande än de som inte är lika välmående på alla plan.
Nu är ju inte detta något som JAG har upptäckt i min ensamhet, det är väl allmänt känt inom medicinsk vetenskap men det är ändå roligt att se att det stämmer så bra.
Liksom jag inte daltar med mig själv så gör jag det inte med djuren heller, jag vill att de ska ”tåla lite” och jag ser framför allt till att alltid ha dom i så bra fysisk kondition som det går samtidigt som jag vill att de ska försöka leva ett så lyckligt liv som jag kan ge dom efter mina förutsättningar.
Efter den härliga tömkörningsturen på en timme fick Soya lägga sig i bilen och sova medan Archie lämnades åt sitt öde i en gräshage vilket han inte verkade det minsta ledsen över.
Idag ser det faktiskt ut att bli grillväder, annars har det varit skralt med den sortens mat för min och makens del.
Till skillnad från Soya som gärna äter rått kött vill vi ha vårt vällagat!
Eventuellt blir det hundkappträning i Landskrona i eftermiddag och om inte bara allmänt slappande. Är det helg så är det!
Skrivet
Dagens veterinärbesök lugnade mig mycket!
På bara de få timmar som hann förflyta mellan att jag kollade Archie själv (06.00) och veterinärbesöket hann han bli ännu bättre i benet och då jag visade upp honom i trav rörde han sig mycket bättre.
Veterinären ville ultraljuda benet för att utesluta senskador och detta var faktiskt en av anledningarna till att jag själv ville kolla upp Archie så snabbt.
Tack och lov visade ultraljudet inget konstigt och veterinärens diagnos blev ”mjukdelsskada” som han tror ska läka mycket snabbt.
Archie ska få Metacam i 4 dagar (en flaska), skrittas och gå i hagen under tiden och sedan ska han förhoppningsvis vara fit for fight igen och kunna ridas som vanligt om 10 dagar.
Jag hoppas så klart att prognosen ska visa sig stämma lika bra som de tidigare av denne veterinär.
Det smala långa såret i karleden trodde veterinären uppkommit av att Archie trampat med bakhoven i framhoven när han snubblade och det ser verkligen ut så.
Jag tackar högre makter för att jag för en gångs skull red med rejäla senskydd, det gör jag BARA vid hoppning så det var ju tur i oturen att jag gjorde detta efter uteritten igår.
Vågar inte tänka på hur hårt Archie kunde ha slagit benet utan de stenhårda skydden (av hårdplast), kanske förhindrade de faktiskt en senskada?
När vi kom hem efter veterinärbesöket skrittade Archie med raska steg ut i en gräshage och de släpande, hemska stegen från igår var heeeelt borta.
Jag var helt slut när jag kom hem vid halv två- hade som tur är tagit en semesterdag och kunde gå och lägga mig, fullständigt utmattad.
På eftermiddagen åkte jag tillbaka och släppte ut Archie och Bröta i hagen igen och nu är svullnaden så gott som borta.
Morgondagens tävling, söndagens planerade uteritt med min vän Susanne och nästa söndags tävling känns ändå som milda pris att behöva ställa in och jag är sååå glad att skadan inte var så allvarlig som jag fruktade.
Skrivet
Tog ut djuren på en uteritt- här ser vi hur ”Soya tar tätet” i sin longeringslina.
Senaste kommentarer