Märker ni också att vi går mot ljusare tider?

Det är inte längre beckmörkt innan 16.00 och nu ”tvingar” jag hästarna att vara ute lite efter detta klockslag i alla fall.

Frenchie står demonstrativt vid grinden redan runt 16.00 men han står i alla fall stilla och fortsätter att stå stilla även om jag skulle råka andas utanför huset.

Vicke kunde man inte lura, om han så mycket som anade att man befann sig utomhus när han tyckte att det var dags att gå in började han att bli lite orolig. Inte så att han skenade omkring eller staketvandrade men han lät en ändå förstå att som man inte genast infann sig vid grinden så kunde man få en avtrampad sko eller en häst som halkade omkring i leran som tack.

På ridfronten stod ett ridhuspass på schemat idag och jag fick också använt en ny grej jag har köpt som jag ska berätta mer om imorgon.

Ahhhh….bästa stunden på dagen är ganska ofta som idag;

Stallet fixat och en hel det extra avklarat där (gödselfix, påfyllning av foder i tunnorna och dylikt) och sedan en avslappnad skrittrunda på över en timme med Frenchie med klättring och balansträning på smala, slingrande vägar omgivna av bokstavligen ”stock och sten”.

Att komma in i värmen när man är småfrusen, sätta sig med en god frukost/ brunch (11.30) och mumsa på denna medan man läser intressanta inlägg/ kommentarer på bloggen och Fejjan….tja…det räcker för mig!

När infaller er bästa stund på dagen?

I natt jobbade jag extra i en annan verksamhet inom Malmö Stad så jag har ägnat delar av dagen åt att sova.

Det blev ett ridhuspass efter detta, lite hagmockning och allmänt pyssel i stallet och nu njuter jag bara av att sitta i soffan. Mer behövs inte för att jag ska vara nöjd för det mesta 🙂 .

Igår besökte jag en ridsportaffär jag aldrig varit i förut (Landäng i Skurup) och fast sortimentet var stort och mycket var väldigt fint så hade jag inga problem att bara gå till foderavdelningen och ta det jag skulle ha (linfrökaka och morötter).

Det känns skönt att inte vara driven av den prydhets en del ägnar stora summor åt och jag har sedan flera år tillbaka snarare försökt att minska mängden hästprylar än att öka den vilket är lite ironiskt eftersom jag aldrig haft så mycket utrymme i en sadelkammare som här på Ryhus.

Jag är tex nere i TRE färgade schabrak (!!!) och lika många vita och ärligt talat behöver jag inte fler heller.

Jag tycker inte om att ha smutsiga diton liggande ändå så jag behöver absolut inte ett jättelager för att ”stå mig”.

Kolla vilken rolig bild Henrik tog på Molly igår!

Ser ut som att hon gör lite yoga men var tusen tog det ena örat vägen 🙂 ?

Frenchie har vilodag medan ägaren har lyckliggjort x koloniägare med hans och den lilles bajs- ett riktigt skitgöra skulle man kunna säga!

Nej, detta är inte Lillis som har krympt och fått sadel på sig utan en sötnos som besökte mitt ridhus idag. 28 år ung!

Det var roligt att se Mollys reaktion för hon nosade väldigt intresserat på gossen (framför allt hans bakben så det var tur att han var snäll) och jag funderar över om hon känner på sig vilka hästar som är snälla eller om hon bara går efter storlek?

För Vicke, 173 cm var hon mest försiktig runt men han hade också jagat henne argt i hagen flera gånger medan hon är ganska avslappnad runt Frenchie, 166 cm som kan hoppa till ibland om hon kommer rusande bakom honom och Lillis, 146 cm är hon fullständigt orädd för och han har också alltid varit mest obrydd av dom tre.

Ha ha…nej, jag skojar bara…

Jag har inte ägnat mig åt hoppning idag men däremot ridit över dessa bommar med min lilla häst.

Jag kallade honom obegåvad vad gäller denna typ av övning härom dagen men jag hoppas att ni anade att jag var lite skämtsam.

Jag höjer ju detta djur till skyarna så det räcker och blir över så jag tyckte jag kunde ”snacka ner” honom lite så att ni kräks på mina, måhända överdrivna, lovsånger.

Och nej, Frenchie visade inga tecken på att vara obegåvad i dag i alla fall utan traskade fint över bommarna x gånger.

Nu har Henke och jag precis kommit hem efter ett restaurangbesök och jag hoppas att jag bara kan få sitta i soffan och slöa resten av kvällen.

Ja, hur många gånger har vi hört kommentaren att ”hästen gör allt jobbet”?

Nu menar ju de som säger detta att det är hästen som jobbar ”vid ridning” och att vi ryttare ”bara åker omkring” och medan det måhända och förhoppningsvis är hästen som FYSISKT anstränger sig mer under ett ridpass så finns det mycket man kan svettas med som hästägare när man inte rider.

Idag har jag både ridit ett fint pass i ridhuset OCH gjort lite allt möjligt som höjt pulsen i alla fall lite.

Jag har bland annat lastat ur 100 kilo helhavre ur bilen och fyllt några fodertunnorna, jag har fyllt x gödselsäckar, mockat, sopat, harvat ridhuset, sopat läktaren osv.

Som tur är tycker jag att det meta är ganska roligt och rogivande eftersom jag dels har tiden, ett lättjobbat stall och system för det mesta och ”lätta hästar” som inte skapar en massa trist merarbete.

Idag stod uteritt på schemat och jag var faktiskt lite stolt över vår utveckling på den fronten.

Från en häst som förra våren vägrade lämna stallplanen och fick ryggas x-meter x-gånger för att komma en bit fram, lite i taget till en obekymrad dito som galopperade lydigt stora delar av passet.

Mitt säkerhetshandtag kommer inte att lämna sadeln oavsett och jag håller alltid i det vid uteritter just in case.

Men medan uteritterna blivit så mycket bättre inser jag att vi skulle kunna jobba på Frenchies hoppnings-skills, läs: trava över bommar som ligger på marken tex.

Förra veckan hade någon lagt ut 3-4 bommar på marken i Granelundshallen och när jag, efter avslutad träning och medan jag höll på att jogga ner Frenchie tyckte att vi kunde trava över dessa sa han först ”absolut inte” och när jag insisterade tog han några förskrämda har-skutt över som om han aldrig sett ett ”hinder” i hela sitt liv. Totalt obegåvad 😂!

Jag jämför med Vicke som hade kunnat trava över 500 bommar med förbundna ögon och utan ett felsteg; med honom var det helt meningslöst att ”träna” med bommar för han gjorde det så bra direkt.

När Frenchie såg denna gren på marken tyckte han verkligen inte att vi skulle ta oss över detta jättehinder och eftersom han hade skött sig så perfekt innan lät jag honom slippa (det fanns en liten stig precis bredvid som vi tog i stället) men helt klart vore lite bom-övningar kanske till nytta?

Jag skriver kanske för jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska tvinga helt talanglösa dressyrhästar att hoppa om man märker att de slår i bommarna mer än de tar sig över dom utan problem.

Man kan prova några gånger men blir det inte snabbt en förbättring ser jag att skaderisken är större än den eventuella nyttan eftersom detta inte är något en dressyrhäst ”måste” kunna.

Om jag skriver att dagens ridhuspass ”kändes fint/ gick bra” är det nog för er läsare måhända en tråkig upprepning av vad jag brukar skriva 🙂 men för mig så klart en positiv/ glädjande ”repris”.

Och vad gäller vädret så kan vi väl i många delar av Sverige instämma i att det förbannade regnet är en ytterst tråkig ”repris”.

Jag förstår absolut att jag ändå är lyckligt lottad med både ridhuset och hagarna som sväljer massor av vatten och kan bara föreställa mig hur illa det säkert är på vissa, mindre dränerade, platser.

En liten bild (se ovan)för att muntra upp oss!

Och nog tusen stämmer den väldigt bra, eller hur?