Ridhuspass för lille Frenchie idag och vi körde vårt sedvanliga upplägg; samlad galopp på volten, några byten, övergångar skritt-galopp- skritt, lite travskolor, tempoväxlingar i trav med fokus på samling åt passgehållet, några halter. Ja, det är ungefär det jag fokuserar på just nu.

Nu har Henrik och jag precis kommit hem efter ett restaurangbesök; jag bjöd på middag för att fira att vi har varit tillsammans i 7 år imorgon.

Jag måste använda det uttjatade uttrycket ”det är inte klokt vad fort tiden går” för så är det verkligen!

Nu ska jag se färdigt ”Varför bad de inte Evans”; en engelsk serie i 4 delar på TV 4 play.

Svårt att tänka sig att Molly för bara en vecka sedan låg inlagd på djursjukhus- nu känns hon helt återställd och har även börjat äta annat än skinka och leverpastej ha ha ha.

Som synes blev det idag en skogspromenad för både Frenchie och henne; det känns säkrast att inte rida i skogen på helgerna när kreti och pleti kan hoppa fram bakom träden när man minst anar det.

En del tror att de är hänsynsfulla när de ställer sig bakom ett träd men det gör i alla fall Frenchie bara mer misstänksam och nervös 🙂 .

Dagens hagsällskap (på Frenchies rygg)

Igår var vi med Molly på återbesök på djursjukhuset i Lund och hon fick banne mig en OK-stämpel i rumpan!

Sänkan var helt normal liksom feber och allmäntillstånd så vi fick besked om att sluta med medicinerna.

Jag konstaterade för mig själv att Molly är precis lika snäll som Soya var att ta blodprov på; fast sköterskan hade stora svårigheter att få ut lite blod stod hon tålmodigt och helt oberörd utan att röra en fena.

Däremot hatar hon till skillnad från Soya att åka bil och fast jag satt med henne i baksätet flåsade hon och darrade en hel del och det är därför vi sedan flytten till Ryhus aldrig  åker med henne någonstans.

Jag är nästan helt säker på att det handlar om åksjuka och vi har ju så bra rastningsmöjligheter hemma att det inte finns någon anledning att köra iväg till skog/ strand som vi gjorde för flera år sedan.

Katten som högst troligt rev/ bet henne har inte synts till mer och jag hoppas slippa se den igen.

Frenchie fick en repetition av gårdagens jobb på träningen för Nina och när jag tittade i mina hemmafixade ridhusspeglar såg det bra ut.

Jag har börjat leka lite med seriebyten men det är inte så lätt i ett miniridhus så jag nöjer mig med 2-3 stycken.

Idag signalerade mitt imaginära ridschema att det var hög tid att rida ut, come rain come shine…

Och medan det inte var någon risk för ”skinande” så kom det kopiösa mängder regn som tacknämligt upphörde precis när vi gav oss iväg.

Jag red i alla gångarter i skogen och vi kom hem lika torra som vi var när vi lämnade stallet.

På tal om det imaginära schemat så är det en sanning med modifikation.

Nej, jag har inget fysiskt schema som jag sitter och fyller i men däremot har jag alltid en PLAN i huvudet och den sträcker sig flera dagar framåt.

Jag och en god vän diskuterade detta igår; att vi båda vill ha just en plan med ridningen och inte bara rida lite hipp som happ och utifrån vad man känner för.

Jag känner tex sällan för att rida ut eftersom jag tycker att det är tråkigare än att rida dressyr men eftersom jag anser att varierad ridning är viktigt så ser jag till att lägga in skogspass så att de är en del i mitt helhetskoncept vad gäller Frenchies träning.

Bilden vill tipsa er om några roliga filmer jag såg på Instagram. Sök på ebbannilsson.

Bilden illustrerar sådant i alla fall jag stör mig på men ni är kanske mer laid back?

Jag blev alltid sur om någon lämnade kvar bajs på stallgången medan de red när jag hade häst inackorderad och själv har jag en bajsupplockare så nära till hands att Frenchies bajs oftast landar direkt i den (jag sätter den under hans svans när han börjar lyfta densamma).

Dagen har präglats av sjukvård!

Först ut var undertecknad som äntligen fick träffa en läkare och få den efterfrågade kortisonspruta.

Lång historia kort så sabbade jag min ena häl genom att gå 43.000 steg första dagen i New York.

Hälsporren var ett faktum och eftersom jag behandlats för detta vid 3 tidigare tillfällen med flera års mellanrum och senast för kanske 10 år sedan så vet jag som hjälper bäst; en spruta in i hälen.

Jag har periodvis haft rejält ont av detta efter New York och eftersom det inte blev det minsta bättre utan snarare sämre så ville jag bli sprutad även om det inte är det man helst och främst använder sig av som åtgärd.

Att tejpa foten kan hjälpa liksom att använda måttgjorda skoinlägg men varken detta eller akupunktur funkade på mig senast och det sistnämnda var något av det mest smärtsamma jag varit med om den gången det begav sig. Det gjorde såååå ont och hjälpte inte ens så det gör jag aldrig om!

Nu fick jag min önskade spruta och jag bör, om saker utvecklar sig som senast, märka en nästan 100%-ig förbättring om 3-4 dagar. Hoppas!

Som ni säkert har gissat av rubriken resulterade nästa besök på en sjukvårdsinrättning i att vår älskade Molly fick komma hem….vilken lycka!

Svullnaden har gått tillbaka massor, febern är borta, sänkan är normal!

Nu ska doggy medicineras och åka på ett återbesök på torsdag.

Som ofta med sjuka djur är jag enormt tacksam för en bra försäkring; detta kalaset har hittills kostas lite över 23.000 varav vår del blev ca 5700:-. Nu är vi dels två som delar på alla Mollys utgifter och dels ”har vi pengar” men det hade ändå svidit rejält om vi hade fått betala hela summan själva och givetvis kunde slutnotan ha blivit myyyycket högre om ytterligare åtgärder hade behövts.

Nu håller vi (och ni också hoppas jag) tummarna för att Mollys tillfrisknande går som på räls så att hennes hittills enda möte med djursjukvården inte blir längre än dessa 2 dagar som hon var inlagd plus återbesöket om några dagar.

En favoritbild!

Update från djursjukhuset idag bekräftade det jag anade; Molly behandlas för en infektion och är fortfarande inte tillräckligt bra för att få åka hem.

Febern har bara sjunkit lite (till 39,9) och sänkan har tvärtom ökat.

Hon får antibiotika och någon böld har (ännu ?) inte materialiserat sig men svullnaden kvarstår. 

Vi är så klart jätteledsna men det är ju sådant som kan hända med djur och nu är hon i alla fall under professionell uppsikt.

Klockan 8:19

Klockan 11:24 (vi fick vänta läääänge på att få träffa veterinär)

Buhu…..idag har det inte varit kul hemma!

Molly fick en väldigt ytlig reva på ovansidan av huvudet igår; jag såg inte när det hände men är rätt så säker på att det är katten jag berättade om i ett inlägg tidigare i veckan som har skadat henne (Molly jagar katter om de springer och jag kan inte tänka mig vad annars som skulle ha kunnat orsaka detta).

Jag tvättade ”såret” igår men det VAR verkligen ytligt (inget blod) och Molly verkade helt obekymrad.

Som ni säkert anar ändrade sig läget och i morse var området runt revan svullet, Molly verkade sum och när jag tog tempen visade den 41 grader.

Long story short åkte vi till djursjukhuset i Lund och där blev hon inlagd !!!!

Jag blev faktiskt chockad över att det inte räckte med att typ kolla över såret och skriva ut antibiotika men svullnaden och febern gjorde att de absolut ville ha kvar henne och ja…så fick det bli.

Jag vet inte mer just nu; ska få en update under morgondagen.

Så det blir ingen katt på Ryhus; DET kan jag i alla fall säga i dagsläget.

Jag kan ju inte förbjuda den att komma hit men någon mer mat kan det tyvärr inte bli för då lär den ju definitivt inte försvinna.

Jag minns en incident med en fd arbetskamrat som blev biten av sin egen katt när hon höll den under ett veterinärbesök.

Hon trodde att hon skulle åka tillbaka till jobbet efter besöket men blev i stället inlagd på sjukhus!

Katters munnar är tydligen väldigt smutsiga och kattbett kan därför orsaka rejäl skada om man blir biten; detta har jag verkligen tänkt på sedan detta med arbetskamraten hände (många år sedan) och jag klappar därför inte okända katter. Ett gott råd till även er läsare!

….stämde prognosen allt för väl och mina hästar skrek (Frenchie bokstavligen) efter nåd innan lunch i det snöblandade regnet som föll, både uppifrån och från sidan.

Och jag gjorde dom motvilligt till viljes; motvilligt eftersom jag (så klart) tycker att hästar ska vistas utomhus så mycket som möjligt men när till och med ”ponnyn på heden” som aldrig piper visar att han vill in så….

Frenchie gick ett toppenpass i ridhuset och dagar som dessa känns det extra viktigt med ordentlig motion eftersom han inte strosar omkring lika mycket som den lille (och får mer kraftfoder).