Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Om jag hade ombetts att beskriva den optimala hösten i Skåne hade jag absolut tagit idag som exempel.
Lagom varmt, soligt, klarblå himmel yada yada….
Dagens pass för Nina var måhända inte optimalt men det går fortsatt åt rätt håll!
Idag ägnade vi hela lektionen åt att rida igenom MSV B:2-programmet och jag fick mycket nyttig input.
Eftersom jag är ledig passade jag också på att åka och klippa mig; jag avskyr när håret känns slitet och efter bland annat den bokstavligen stekheta veckan på Cypern och alla havsbad behövdes ett frisörbesök.
Fördelen med att jobba som jag gör (jag jobbar 3 nätter, är ledig tre, jobbar tre, ledig tre osv) är att man förlorar känslan för veckodagarna enligt bilden ovan.
Således ser jag fram emot tex nästa veckas måndag (imorgon) för då är jag ledig.
Frenchie var ledig igår och fick jobba på utebanan idag.
Jag fick några timmars dåligt mående av Covid-spruta nr 4 igår under dagen (frös och hade influensa-känsla i kroppen) men idag kunde jag rida som vanligt så vilodagen var välplanerad kan man säga.
Huuu vilken höstkänsla som rådde på Ryhus i morse!
Det hade regnat massor under natten och duggregnade fortfarande och Frenchies egenuppgrävda rullgrop i hagen var mycket lerig och blöt.
Jag behöver väl inte berätta vem som rullade sig i den både före och efter ridpasset på utebanan och den andra gången RANN leran bokstavligen från täcket.
Det är tur att detta djur är så fantastiskt på många andra vis för detta beteende ger jag solklart betyg minus 10 av 10 möjliga och jag tror att Vicke hade svimmat om han hade sett det. Så gör man bara inte!
Även Lillis passade på att rulla sig men han valde klokt nog gräset…
Själv var jag i alla fall tacksam att jag var förutseende nog att sätta på ler-älskaren ett täcke för annars vet jag inte hur många hundra liter vatten jag hade behövt för ens en hjälplig rengöring.
Utebanan visade sig ha klarat av att svälja allt vatten bra så jag slapp rida i ridhuset men jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi måste byta ute mot inne.
Nu har jag precis kommit hem från vårdcentralen i Veberöd där jag tog den 4:e sprutan mot Covid.
Henrik kände sig rätt vissen en hel dag efter sin 4:e dos så jag hoppas att jag ska slippa detsamma.
På bilden ett par snitsiga stövlar jag fick av min mamma och som lär passa bra inför kommande (regn)säsong.
Nästan synd att smutsa ner dom med lera och gödsel eller vad säger ni?
Hans fd ägare sa att han är väldigt van vid att bli fotograferad och det stämmer säkert för till skillnad från min jätteponny som är totalt ofokuserad på uppgiften så ställer sig Frank med öronen framåt och står så hur länge som helst.
Den lille får man locka och pocka med och sedan snabbt som ögat trycka av den sekund han behagar att ha öronen i någon vettig position.
Anledningen till fotot idag var att jag filmade hela hästen (finns på min Instagram bm6610) för att minnas inför kommande vinter som jag anar kommer att förvandla den numera utsökta hårremmen till en mer långhårig variant.
Och som jag skrev för ett tag sedan så har djuret sett lite lustig ut i pälsen i perioder med enorma solblekta partier och en längre päls än den han helt plötsligt uppvisar nu.
Jag kunde idag också konstatera att Frenchie fyllt ut i sadelläget vilket är jättebra eftersom jag har upplevt honom lite ”tom” där och han trots allt är 10 år.
Hos Nina tränade vi idag på ha galoppen både mer samlad OCH kvickare eftersom jag nämnde att den när vi tävlade i tisdags kändes lång, låg och isär.
Det finns massor att plocka i alla Franks gångarter men som vi alla vet är det främst ryttarens uppgift att få fram detta; få hästar ger liksom sitt yttersta bara av sig själva utan det krävs större eller mindre ansträngning från den som sitter på. Så klart.
Scrollande nyss bland mina sparade foton i mobilen och fick lite cravings när jag såg dessa pannkakor som påminde mig om den goda maten på Cypern.
En grej som jag tycker är lite konstig med just pannkakor är att de kan smaka väldigt olika beroende på hotell. Det finns liksom inte sååå många ingredienser i just pannkakor så det är därför jag tycker det är konstigt och ofta har de faktiskt inte varit särskilt goda utan haft någon bismak jag inte gillat.
Men dessa på Cypern smakade exakt så som jag tycker att pannkakor ska smaka så jag åt dom varje morgon 🙂 .
Här hemma har det inte ätits några pannkakor alls idag utan jag har lagt min lediga tid på annat än matlagning.
Frenchie och Molly har varit i skogen och medan den sistnämnda fick springa ”vind för våg” (läs: hon är alltid fåtalet meter ifrån oss) så fick Frenchie faktiskt jobba lite i skritt och inte bara gå på långa tyglar.
Jag red lite skolor och han skötte sig utmärkt både vad gäller ”jobbet” och ”allmänt uppförande”.
Sist vi skrittade ut (förra veckan) hade han inte varit ute på ett tag pga vila och då blänkte faktiskt hans tidigare istadighet till lite i början av turen.
”Ska jag inte ta och tvärstanna här och backa 2-3 steg” frågade han vid 2 eller 3 tillfällen men när jag svarade ”nej, det ska du VERKLIGEN inte” så ”gav” han sig nästan direkt men han gjorde dock dessa försök.
Idag har Frenchie och jag varit och tävlat (på en tisdag av alla dagar !?!) och jag ska inte påstå att ”we did poorly” (se bilden) men jag hade inte heller någon jättebra känsla.
Inget var direkt dåligt men inte heller speciellt bra utan det var mest ”blaha blaha”, hej mellanmjölk om jag jämför med känslan när jag tränar för Nina.
Jag måste rida bättre, så är det bara!
Frenchie skötte sig i alla fall jättebra och det är verkligen otroligt mycket värt för mig.
Nu var detta en tävlingsplats där vi har varit förut men så får det vara nu i början tänker jag; att jag väljer var vi ska starta med lite mer omsorg än vad jag gjorde med Vicke som jag kände mig mycket mer säker på.
Att lägga veteskorpor i hästarnas gummikrubbor kommer inte att glädja HÄSTARNA men däremot FÅGLARNA!
Varenda smula var borta på några timmar och då hade jag ändå lagt in en hel del…sorry hästar! Ni får några extra äpplen som kompensation idag!
Dagens ridpass ägde rum på utebanan som inte hade farit illa av en regnskur eller två.
Det har onekligen varit torrt i sommar och jag läste att en bekant också hade noterat detta på hästarnas hovar.
Frenchies hovar hade ju växt massor på bara 6 veckor och bekanten upplevde också ömma fötter och flisor/ sprickor som jag tack och lov inte har märkt på mina djur.
Så här några dagar in i september och fast vädret än så länge fortfarande är bokstavligen strålande så känns det ändå som att det börjar bli dags att packa ihop både det ena och det andra.
Jag har plockat in alla tomater så att de får moga inomhus tex och igår fällde jag ihop solsängen för vidare transport till förrådet.
Utemöblerna och grillen kommer att få följa efter inom kort och mitt äppelträd har allt mindre frukt kvar på grenarna sedan jag började ge hästarna detta extra-godis.
Mörkret smyger sig på allt tidigare på kvällarna och vi går nu, enligt mig i alla fall, mot inte lika sköna tider som de som har rått sedan april/ maj.
Jag är som alla vet inget fan alls av varken mörker eller kyla och det lär bli gott om båda vad det lider.
Än så länge kan jag rida på utebanan utan problem och gjorde så idag.
Jag vill gärna undvika mitt lilla ridhus så länge det går eftersom utebanan är större men det blir flera månader varje år som den får stå orörd, precis som ridhuset har varit orört minst lika länge.
Korna som vanligtvis brukar hålla mina hästar sällskap på somrarna i en jättehage ovanför deras dök inte upp förrän för några veckor sedan.
Och som synes är Lillis många gånger nästan som ”leader of the pack” eller så är han i vart fall helt obrydd över dom medan Frenchie håller ett större…ska vi kalla det ”säkerhetsavstånd” 🙂 .
Jag misstänker ju att det var vildsvin som skrämde Frenchie så att han skenade runt i hagen för en månad sedan men jag SÅG dom inte så det är bara en teori.
Vad jag däremot såg härom dagen var vad jag tror var en räv även om den på långt håll hade samma färg som en varg!
Djuret jagade en fågel och försvann sedan ännu längre bort så jag hade ingen chans att artbestämma det men kroppsstorleken var absolut en rävs även om varg har siktats i krokarna med ojämna, sällsynta mellanrum.
Dovisarna har faktiskt lyst med sin frånvaro den största delen av sommaren och det är jag bara glad för.
Jag lär ju se dom i sinom tid och efter Vickes anaplasmos förra sommaren (orsakad av fästingar vars förekomst säkert förstärktes av de dovhjortar som gick i hagarna då) tycker jag inte att det är lika charmigt att ha dom här.
Som ni kan läsa är det gott om wildlife här; jag ser också harar, fasaner och andra fåglar som håller oss sällskap.
Idag har Frenchie haft en vilodag medan Henrik och jag lagt tid på att göra inte en utan till och med TVÅ grytor i bästa husmors-stil.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer