Även idag fick jag ridhjälp av min vän Ida och jag passade då på att introducera Frenchie för utebanan.

Banan var stenhård av frost på förmiddagen men hade tinat upp perfekt när vi red vid 17.00-tiden så det blev en bra årspremiär.

Nu red vi där bara kanske 15-20 minuter för att sedan bege oss ut i skogen där jag tycker det är viktigast att jag har sällskap så här i början.

Så här långt har Frenchie skött sig jättebra; inga otäcka tendenser utan bara enstaka tillfällen av ”gloende” som jag snabbt kunnat övertala honom om att släppa.

Kolla på den här Fluffi-duffen!

Ute och spatserar omkring på Ryhus minsann….

Jag brukar dels alltid bara ha grimman runt halsen på honom dels släppa honom lös vid ingången till hans hage och sedan går vi tillsammans bort till hans mat-tunna där han får betforgröt.

Men idag släppte jag honom uppenbarligen lite för långt ifrån själva hagen och plötsligt var ”gräset grönare på andra sidan” så Fluffis tyckte att han kunde inspektera ägorna lite.

Han är superlätt att fånga in så det var ingen större dramatik; ibland kan Vicke bli lite upprörd om den lille tar sig friheter men idag orkade han inte ens bry sig och Frenchie som man ser i bakgrunden hade fullt upp med sin mat så han förstod nog inte ens vad som stod på.

Vicke har ridits i ridhuset även idag och Frank har haft sin första vilodag på Ryhus.

Idag har jag och min vän Ida skrittat i skogen med mina hästar.

Ida har varit på Ryhus med sin häst flera gånger förra året och idag fick hon agera moraliskt stöd åt Frenchie fast på Vickes rygg.

Vickster skötte sig som han alltid gör och det kändes tryggt för mig som inte hade vågat rida ut ensam första gången.

Frenchie skötte sig utmärkt; han har en annan nerv än sin äldre följeslagare men även om han tvekade något steg vid enstaka tillfällen så märktes det att Vickes närvaro inverkade positivt på honom.

Jag hoppas att Ida kan hjälpa mig med uteridningarna så mycket hon orkar framöver och bortsett från tryggheten av sällskap så har vi alltid så trevligt när vi rider tillsammans.

Förra året var vi vid ett tillfälle ute i nästan 3 timmar och det var nog den mysigaste skogsritten sedan vi flyttade till Ryhus.

Nu har vi precis kommit hem efter middag hos Linnea och Basilika och jag tror minsann att det är läge för en powernap.

Idag red jag det första passet i mitt ridhus på Frenchie och det gick bra tycker jag. Även om han rör sig helt annorlunda mot Vicke så känns han tex likadan i kontakten och just den känslan tycker jag är viktig. En del hästar släpper allt stöd, andra känns som om bettet sitter fast i en vägg, det finns de som liksom ålar sig med huvudet (och halsen), motställer sig eller förböjer sig…ja…varianterna är många.

Jag vill känna att hela hästen, från öron till svans följer linjen/ vägen jag vill rida utan en massa dubbla spår, huvudet på sned osv och det var faktiskt flera hästar jag provred som inte kunde visa detta bra.

Framöver kommer jag att jobba mest med övergångar och tempoväxlingar och att Frenchie blir fullt ut lyhörd för mina hjälper och signaler; alla ryttare rider ju i alla fall en aning olika.

När det var dags att rida Vicke ville han visa att gammal är äldst och gick som ett finkalibrerat urverk- duktig gosse!

Idag har vi även hunnit med en liten matutflykt- vi träffade Henriks bröder, svägerska och mamma och hans mamma heter passande nog Anita för vi var hos Anita på Börringe 🙂 .

Idag var det dags att kolla hur min Equipe-sadel ligger på Frenchie och jag åkte till den utprovare där jag köpte den för några år sedan.

Man kan ju tycka att det inte var det mest optimala att åka iväg för att rida i ett nytt ridhus i hällande ösregn när man dessförinnan bara har ridit sin häst en gång tidigare och då för flera veckor sedan men alternativet hade varit att rida i en potentiellt icke passande sadel i x dagar/ veckor för att själv lära känna hästen men också riskera att skada hans rygg och lust att bli riden.

Hur som helst så ansåg sadelutprovaren att sadeln låg helt ok på Frenchie och det enda hon rekommenderade var att lägga på en fårskinnspad för att höja upp den lite.

Så detta blev dagens köp:

Köpt på Börjes för knappt 700:-.

Jag har även köpt ett nytt huvudlag och valde detta:

Kostade 1100:- på Hööks.

Vickes rundsydda träns slutade att säljas på Hööks för flera år sedan tyvärr annars är det ett jättefint huvudlag tycker jag:

Har börjat motionerandet av Frenchie lite försiktigt med att longera i ridhuset och det känns också som ett bra sätt att bekanta honom med denna lilla byggnad.

Han skötte sig utmärkt och därefter var det dags att släppa ut honom i hagen.

Även där skötte han sig och började med att stå lugnt och äta av maten jag lagt ut. Därefter blev det lite trav och galopp men utan hysteri; jag höll noggrann uppsikt från stallet.

Lite nosande på Vicke blev det också under ”hingstskrik” men det blev inte mer än så- ett lågt staket skiljer ju dom åt.

Någon efterlyste mer info om Frenchie som han har kallats av sin förra ägare (en 28-årig tjej) och det jag kan berätta är att han har varit hennes ögonsten i 4 år, tävlat lite grann och har Foundation som pappa och Castro som morfar.

Jag noterade när jag tittade på bilderna ovan att jag nästan kände mig nyförälskad bara av att titta på dom; ett gott betyg.

Jag blir ju (så klart) alltid mycket förtjust i mina hästar och det ganska snabbt men Frenchie föll jag faktiskt för innan jag ens provred!

Sedan är det där med att pussa hästar på mulen tex definitivt inte min grej (samma med hundar faktiskt) men man kan så klart känna och visa kärlek på andra vis.

Vicke och Molly fick dagens motion i skogen; de har blivit ett riktigt radarpar!

Molly har tyvärr inte vett att flytta sig när hon hittar intressanta dofter att fördjupa sig i så min uppgift är att då och då ropa ”Molly….akta dig” 🙂 !

På tal om hundar besökte jag ett annat stall idag och där var 2 schäfertikar som jag, egendomligt nog för att vara mig, blev superförtjust i direkt.

Jag brukar faktiskt sällan gulla med andras hundar eller ens klappa dom annat än möjligen lite halvhjärtat men dessa dogs fick mig översköljas av minnen av min egen schäfer även om det var många år sedan jag hade henne.

När jag var i tonåren var det mycket vanligt med schäfrar, därefter har deras popularitet dalat mycket och dessutom tycker jag att deras utseende har förändrats till det sämre.

Hundarna jag såg idag såg ut så som jag tycker att schäfrar ska se ut och de påminde så mycket om Ketty att jag blev helt ”ha-galen” som vi säger i Skåne även om jag efter Ketty sa ”aldrig mer än hund med så mycket päls”. Och det tycker jag egentligen fortfarande…..

Kolla på den här bruna bollen ❤️!

Han kan än den lilla Lillis och gör det gärna fast idag väntade han inte ens tills han hade ätit upp sin frukost innan han började rulla omkring.

Vicke reds i ridhuset och sedan fick han njuta av lite solsken i hagen- en välkommen omväxling från gårdagens otäcka väder.

Jag stod och stampade min gödselstack nyss och hörde ett rejält skott i fjärran.

När jag tittade till såg jag hur en dovis tog sina sista sprattlande ryck en bit bort; det var en jäkla tur att jag mer anade/ skymtade än verkligen såg händelsförloppet för det var sorgligt nog även fast jag ibland muttrar över att det känns som att de blir fler och fler.

Jag är nog inte den enda som nästan kände ett hat mot dagens väder, eller?

Ni andra är kanske utrustade med ett annat tålamod och fördragsamhet vilket i sak är klokt eftersom man ändå inte kan styra över vädrets makter men idag kände jag mig bara fed up!

Det regnade, snöade och stormade hela förmiddagen och när jag resignerat gick ut för att hämta hästarna vid lunch var de inte sena att komma nästan springande mot mig.

Lillis fd ägare hade gjort ett bra impregneringsarbete med hans täcke och Vicke hade dubbla regntäcken men vi tyckte nog alla tre att ”enough is enough”.

Om det bara är ”allmänt slitage” eller de flera stormarna som avlöst varandra de senaste veckorna har bidragit låter jag vara osagt men min ridhusport höll nästan på att lossna och som tur var så blev detta i alla fall provisoriskt åtgärdat idag.

Jag har fixat med trettioelva olika projekt som jag inte ens orkar berätta om under dagen och när mycket måste utföras när det forsar ner från himlen och vinden sliter i allt tar allting så mycket längre tid och blir mer tungjobbat. Men imorgon är en förhoppningsvis annan dag….