Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
De senaste dagarna har det inte varit lätt att veta vilket väder man ska förhålla sig till; det har snöat, regnat och stormat om vartannat och däremellan har det varit soligt och riktigt behagligt.
Jag har ridit ett kortare pass i ridhuset och ägnat desto mer tid åt min gödselstack.
Odlare står trots allt i startgroparna och en del vill ha hästbajs i god tid!
När man ska sätta på Lillis täcket (detta var faktiskt första gången sedan förra vintern) känns det som att man håller i ett leksaks-täcke i jämförelse med Vickes stora tyg-sjok!
Anledningen till täcket var för att det regnade och snöade omvartannat samtidigt som det stormade ganska friskt och där någonstans kände jag att gränsen gick för vad jag ville utsätta den lille för i många timmar.
Men ”givetvis” slutade det att komma nederbörd nästan omgående och även vindarna avtog allt eftersom….hade jag inte hämtat täcket från sin låda kan man ge sig f…n på att denna helomvändning inte hade inträtt.
Jag skänkte en tacksamhetens tanke till mitt leksaks-ridhus där jag red innan utsläppet; jag vet inte var jag annars skulle ha motionerat Vicke som dessutom vilade igår.
Utebanan är dränkt, det stormade för fullt i skogen och att köra med transport under rejäla kastvindar för att rida i något annat ridhus hade inte varit så smart.
Tror att de som deltog i dagens hundkurs i ridhuset också var glada att vara inomhus- inget hundrastningsväder heller hälsade Molly i alla fall !
Denna bild tog Henke i morse; minst 40 dovhjortar i Vickes hage.
Jag tycker innerst inne om dom; det är fint att kunna ha vilt så nära inpå sig utan att de förstör mer än någon blomma här och där och dovisar verkar hyfsat ”förnuftiga” och rör sig ofta på ett långt rakt led utan att rusa runt som yra höns om de inte jagas.
Men det är ju det där med att de drar till sig fästingar….
Jag kommer att dränka in hästarna med det receptbelagda medlet jag fick utskrivet i somras och hoppas på det bästa.
Någon ridning har det inte blivit idag utan en högst planerad vilodag eftersom jag själv har haft fullt upp med annat.
Nu håller jag tummarna för att väderleksprognosen har helfel och att det varken ska storma eller regna hela dagen imorgon. Fingers crossed!
Att det regnade kopiöst igår var lätt att konstatera under dagens uteritt- stora vattensamlingar överallt och runt mitt eget stall är det bara en sorts skodon som är aktuellt; gummistövlar!
Oftast när jag rider ut är passen av ”lättsammare” karaktär för att väga upp för dressyrpassen på banan/ i ridhuset; antingen skrittar vi bara eller så rider jag i alla gångarter men i en lägre form utan krav på samling.
Idag skärpte jag kraven en aning och red lite skolor, samlad trav under nersittning korta sekvenser och även lite samlad galopp i lätt sits.
Jag inser att jag tar Vicke mycket för given; jag är så van vid att han alltid är fin i kontakten och liksom ”med” direkt men har ju insett att både ryttare och hästar kan betrakta uteritter som lite ”fri ridning” där sådant som inte accepteras på banan plötsligt är ok.
Som att slängtrava med hästens huvud rakt upp i skyn, galoppera i full fart och dylikt som jag själv aldrig skulle få för mig att göra.
Inte så mycket för att jag skulle vara rädd för att gasa iväg, därtill är Vicke väldigt snäll men helt enkelt för att jag varken ser någon vits med denna typen av ridning eller tror att den främjar något.
Jag minns fortfarande hur någon, på den tiden jag ägde Heron sa (inte till mig mind you men jag fick höra det på omvägar) ; ”det är så synd om Heron….han måste tom gå på tygeln när han rids ut”!?!? Ja, stackars häst va 🙂 !
Måste ha varit fruktansvärt att han bara hade 23 timmar om dygnet då han fick hålla huvudet i precis vilken position han ville….
Under eftermiddagen har jag varit på mammografi; en kallelse jag alltid tar på stort allvar och aldrig avbokar.
Jag tycker det är fantastiskt att vi har denna ”service” i Sverige liksom cellprovstagningarna och enligt mig bör man tveklöst utnyttja dessa.
Ärligt talat hade jag faktiskt tänkt rida på utebanan i morse men gissa om vädret satte käppar i det hjulet!
Long story short= en av de regnigaste dagarna i år och jag var sååå tacksam över mitt ridhus.
Ovan en bild på en liten present jag fick idag; egenodlade valnötter från en gödselköpare.
Det är tydligen en hel process att torka dessa så de inte möglar så det är inte bara att plocka dom.
Det trevliga med detta besök var att denna kvinna köpte gödsel även förra året och återkom trots att hon inte bor precis nästgårds. Ett bra bajs-betyg med andra ord 🙂 🙂 🙂 !
Kolla denna pelargonia; den får utgöra tecken på att våren faktiskt är på väg!
Har även sett andra bevis utomhus; några knoppar på en buske, de kämpande vitsipporna som står emot mycket. Det finns hopp med andra ord 🙂 !
Vicke och jag har varit och tränat för Nina och det gick bra.
På vägen dit lyssnade jag på Michael Jacksons ”Thriller” som jag har återkommit till tusentals gånger sedan +30 år och jag funderade idag över om detta är ett tecken på att jag även gillar musik som har passerat bäst före-datum eller om detta faktiskt är ett mästerverk? Jag hävdar det sistnämnda trots att jag lyssnar på mycket nytt (hip hop tex) också.
Hade ett ”vill inte sluta rida”-pass idag- alltid härligt när det inträffar tycker jag och en riktig humörhöjare.
Kunde också meddela Henke att hans present från igår (short-chapsen) var invigda till full belåtenhet!
Passade på att fylla x sopsäckar med gödsel när jag fick ovan positiva energi och lite senare på dagen kom en odlare och befriade Ryhus från 400 kilo bajs- en neverending produktion 🙂 !
Nu har vi precis kommit hem från ”Linnea och basilika” (konstigt namn om ni frågar mig) som nyligen öppnade i Staffanstorp. Helt ok mat- varken mer eller mindre.
Fortsatte med samma arbete som igår i ridhuset, övergångar åt alla håll och kanter!
Man kan tycka att detta är hyfsat basic men om det ska göras så bra som det någonsin går så behöver i alla fall vi jobba med dom, framför allt övergångar mellan galopp och skritt.
När jag hade släppt ut Vicke och han stod och åt sin frukost for han plötsligt iväg, skrämd av något.
Jag tittade till och hann under en miljondels sekund tänka ”nej….en lös hund i hagen” innan jag såg att det var den vita dovhjorten och en vanlig dito som galopperade som om de hade fjädrar på fötterna (tänk som kängurus i full fart….).
De försvann lika fort som de dök upp och Vicke kunde återgå till frukosten och jag till mina stallsysslor. Livet på landet…. (bilden är från ett annat tillfälle).
Idag var det inte bara ryttaren Birgitta som var nöjd efter sitt och Vickes ridhuspass, några timmar senare var även hamstern Birgitta belåten.
Detta efter att ha hämtat 3 storsäckar fyllda med spån = gratis strö till Vicke i 2 månader.
På köpet fick jag ett gym-pass för det är tungt att släpa ut säckarna från släpet och till lösdriften där de förvaras kan jag lova.
I-lastningen sker med truck men någon sådan har vi inte hemma så här är det muskelkraft och råstyrka som gäller.
Lite komiskt var att en för mig ny anställd på snickeriet hjälpte mig denna gången och han pratade engelska eftersom han sa att han inte kunde så mycket svenska.
När jag frågade varifrån han kom svarade han…..Serbien…vad är oddsen för det?
Jag pratar ju flytande serbiska!
Och på hans fråga hur jag skulle lasta ur säckarna hemma svarade jag; med möda 🙂 !
Kolla vilka fina kort jag lyckades ta på Gulligullan idag!
Och de är inte det minsta arrangerade utan hon la sig spontant så här vilket både gladde och förvånade mig.
Jag har försökt att platsa henne på Vickes täcken på stallgolvet flera gånger eftersom hon ju är så frusen men hon har inte velat ligga kvar utan rest sig direkt så detta egna initiativ (efter x år i olika stall….) var ju ”kors i taket”.
När vi red ut några timmar senare regnade det mest hela tiden och det var både bra och mindre bra.
Bra för att alla vägar var tillräckligt mjuka att trava och galoppera på men mindre bra för…tja…vem vill rida i kallt regn? Inte jag om jag kan välja och lilla Molly var helt lerig under täcket.
Idag har jag också varit på vårdcentralen och fått en cortisonspruta i mitt ena finger.
Jag har sedan några månader tillbaka ett så kallat ”triggerfinger” (ringfingret på höger hand) och fick äntligen ”tummen ur” (observera ordvitsen) att låta en läkare undersöka det.
Jag är en sådan där person som drar mig in i det längsta för att besöka vårdinrättningar och tror att det mesta ska gå över av sig själv vilket det oftast också gör men här kände jag ändå att jag ville kolla upp fingret innan det eventuellt blev värre.
Jag har inte alls ont just nu utan tycker bara att det är lite obehagligt att fingret låser sig och nu får vi se om dagens spruta kommer att avhjälpa detta. Nästa steg om besvären fortsätter är en smärre operation eller så låter man det helt enkelt vara så länge jag inte har ont.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer