Bilden ovan är gammal för när jag red ut i morse var det så mörkt att jag lika gärna hade kunnat posta en bild på en svart fyrkant 🙂 !

Jag räknade med att det skulle hinna ljusna under rittens gång och red för säkerhets skull utan hund och mest på en grusväg där det kan komma en del bilar och promenerade människor; om jag skulle ramla av. Inte för att jag liksom tror att risken för mark-känning är överhängande men man vet aldrig och att bli liggande i mörker i en skog känns inte så optimalt.

Det blev lite skolor i skritt och en hel del piaff så att det i alla fall blev lite ”jobb” gjort innan vi var hemma igen.

Sådana här dagar känns det nästan inte som att solen går upp men så länge det i alla fall är uppehåll är jag glad.

Så här nöjd var Lillis när han fick ”dricka mash” i morse (på tal om gårdagens inlägg).

Själv var jag väldigt nöjd över att dagens ridpass kändes tip-top….det gäller att rida på den goda flow-vågen!

Mindre nöjd var jag över att behöva köra 11 mil till Sölvesborg för att få min 3:e spruta mot Covid men kanske borde jag i stället vara glad att jag inte behövde köra hela vägen till Kalmar som i våras?

Region Skåne har inte varit snabba på bollen men ska tydligen öppna upp för alla att kunna få den tredje sprutan, man ska kunna boka denna från och med nästa måndag om det gått mer än 6 månader sedan spruta 2.

Själv vill jag inte vänta eftersom jag är rädd för att anstormningen kan göra att det tar tid att få själva vaccinet eller så blir det inga köer alls eftersom många prioriterar julförberedelserna?

Vara hur det vill med den saken; jag kan inte jobba hemifrån en sekund så om inte annat av denna anledning men även flera andra så valde jag att köra till Blekinge, helt ”lagligt”.

Känner en del som fått den tredje sprutan på andra, mer tvivelaktiga vis men förstår dom.

På gott och ont är det de som är drivna som kommer före de som tyst väntar på sin tur, som med mycket annat i samhället och det kan man tycka vad man vill om men så är det.

Ahhhh…finns det någon bättre känsla än den efter ett bra ridpass? Tyvärr gäller samma sak för motsatsen också….

Jag tränade för Nina idag och njöt lite extra av Granelundshallens eminenta stora ridhus (det finns även ett mindre på anläggningen) nu när jag så ofta rider i mitt bebis-ridhus.

Bortsett från den bra träningen hade jag även ett bra samtal med Nina kring mitt hästletande.

Vi tycker ofta väldigt lika om mycket som har med både hästar och allt möjligt annat att göra och vi konstaterade båda att det är nyttigt för mig att åka runt och provrida olika hästar men att jag ska hålla fast vid min ursprungliga tanke; att köpa en i vart fall aningen utbildad häst och ingen unghäst eller en äldre häst som känns som en unghäst!

Det är ju inte det jag vill ha innerst inne och det är dumt att lägga alla besparingar jag har på något som känns framtvingat pga för litet/ dåligt utbud.

Och medan jag letar så är det klokt att ha kvar Vicke och inte stressa med att sälja honom för då riskerar jag att stå utan häst i kanske många månader.

Och det är för mig ändå värt en hel del att ha en så välriden häst som honom och dessutom så sjuuukt snäll!

Det jag kan få om jag säljer idag eller om några månader lär inte förändras om hans hälsostatus är oförändrat; det jag riskerar är så klart samma sak som alla som har häst gör; att han skadar sig.

Men eftersom det här med att hitta en vettig efterträdare har visat sig ännu svårare än jag trodde så får det nog bli så.

På vägen hem efter träningen stannade jag till vid Granngården och köpte mash.

Jag har ofta tyckt att Vicke gott kunde dricka lite mer än vad han gör men det är ingenting i jämförelse med den lille.

Så vida han inte smygdricker ur någon hemlig källa i sin hage så får han vissa dagar knappt i sig 10 liter vatten och det känns för lite till hans, smeknamnet till trots, jättekropp (för att vara en ponny).

Med mash kan man lura i honom rätt många liter vatten; så gjorde jag i somras när han hade fång.

Förra vintern drack han betforvatten i massor men det vågar jag inte ge nu, just pga tidigare fång.

Hi hi…kolla Molly! Bilden är inte arrangerad utan hon har själv lagt sig så och jag förstår henne. Det ÄR en sömnig årstid, i alla fall för mig. Jag är absolut tröttare och kan sova mer än på sommaren.

Vicke har haft vilodag idag och själv har jag också vilat ganska mycket efter att ha jobbat i natt.

I morse när jag körde hem från jobbet hörde jag att man sa på radion att vi kanske skulle få se någon solglimt idag.

Eftersom jag just då körde i det ruggigaste mörker med regnet strilande ner för bilrutan fann jag detta ganska svårt att tro på men minsann!

När jag hade ridit klart i ridhuset kom solen fram! Underbart för nu behöver det verkligen torka upp här….jag har några bassänger kring stallet och hagarna.

Annars har jag som sagt börjat jobba igen efter 3 verkligen underbara semesterveckor!

Snacka om skillnad mot i somras då stora delar av min efterlängtade och långa ledighet blev fullständigt ruinerad pga sjuka hästar.

Jag vaknade bokstavligen med ont i magen många morgnar i rad och den känslan är inte rolig….

Jag jobbar på schema och just i år har det slumpat sig så att jag arbetar precis ALLA röda dagar- vad är oddsen för det?

Men jag är ingen julfirare så det gör inget och jag gläds åt min kollega som får vara ledig.

Gårdagens vit-täckta utebana såg ut så här i morse, några plusgrader senare….

Jag hoppas att hagar och marken runt stallet hinner torka upp innan nästa snö-attack; utebanan använder jag ändå inte så där kan det kvitta.

Jag passade på att rida ut medan marken var så pass mjuk att jag både kunde trava och bränna iväg i full galopp….näää…skoja bara 🙂 !

Här galopperas aldrig i full galopp ( snarare samlad….) och definitivt inte när jag rider på hack och har hunden med mig.

Notera grimskaftet runt Vickes hals; det är Mollys ”nödkoppel” om jag av någon anledning skulle behöva koppla henne när vi är ute. Det har aldrig hänt men det är lika bra att vara beredd.

Dagens hiss: Vicke och jag är inne i ett väldigt bra flow vad gäller dressyren och har radat upp många utmärkta pass den senaste tiden, så även i morse.

Dagens diss är föga förvånande vädret och det underlag som blir följden; först snön i förrgår och sedan regnet idag har skapat en blötsnö-sörja i hagarna som i sin tur skapar jätteklackar under hästarnas hovar.

Lillis är oskodd och Vickster har sina lädersulor fram men de hjälper i princip inte alls och jag är ärligt talat ganska rädd för vrickningar, avtrampade skor och annat elände.

Det ÄR verkligen skillnad på snö och snö vilket kanske förklarar varför en del (som inte förstår detta) är så oförstående när man säger att man avskyr det vita.

Henke och jag har precis kommit hem från ett restaurangbesök- väldigt Coronasafe får man säga….jag konstaterade att vi var de enda gästerna när vi gick därifrån efter middagen.

Jag gissar att det är en kombination av Corona, den tidiga timmen och framför allt att hela Sverige verkar stå stilla i december när det gäller allt som inte är julrelaterat men det passar ju oss utmärkt.

Efter några dagars uppehåll har det ”snöat” en hel del sedan igår.

Eftersom det också är plusgrader kan ni ju tänka er vad som händer med nederbörden….

Jag valde ridhuset tidigt i morse och njöt av att kunna sitta och finlira med lite allt möjligt.

Dagar som dessa, när det ”regn-snöar” inbjuder inte till några utomhusaktiviteter utan vi planerar att hämta upp restaurangmat och ta med hem till svärmor som vi ska besöka.

Jag var glad att jag hann få ut Molly på både en uteritt och flera timmar i stallet igår; idag är det dovis-jakt i skogen och vår skotträdda hund vill, om hon själv får välja, inte lämna huset.

Att ligga i soffan är alltid det bästa om doggy får säga sitt…..

Eftersom jag inte kunde rida i morse på grund av tappsko hade jag i stället tid med en massa småfix som att mocka mina hagar.

Precis som med allt annat är lillen den perfekta hästen att mocka efter; hans högar är jättelätta att ta upp och han håller dom också hyfsat samlade.

Vicke äter helhavre och eftersom en del av denna följer med ut så att säga är hans bajs attraktivt för fåglarna som pickar sönder det mesta- ibland omöjligt att få upp.

På eftermiddagen kom min käre hovslagare (kan inte vara tacksam nog över att han alltid hjälper mig snabbt) och sedan kunde jag äntligen rida.

Henrik och jag har äntligen tagit tag i ett projekt som vi borde ha fixat för flera månader sedan men valde att vänta tills det blev tillräckligt kallt ute; avfrostning av frysen.

Det såg ut som att inlandsisen hade spridit sig där innan allt hade smält bort men nu är det ordning och reda.

Med de rekordhöga elpriserna som råder just nu vill jag tipsa alla ensamhushåll om en grej som ni kan överväga:

Under en period när jag var singel hade jag i princip aldrig något i frysen och till slut valde jag att stänga av den.

Frysen är den vitvara som drar mest el om man har en äldre modell och använder man den inte jättemycket är det kanske värt att stänga av den en period?