På tal om en diskussion jag hade med en person nyligen där jag påstod att typ 95 % av alla vuxna halvblodshästar som rids dagligen har gallor undrar jag vad ni säger om mitt påstående.

Har jag rätt eller har jag fel?

När jag skriver gallor menar jag större eller mindre sådana- de behöver inte vara enorma för att räknas så att säga.

Mitt påstående grundar sig i mångt på min erfarenhet från mina egna hästar som samtliga haft gallor i större eller mindre omfattning.

Heron hade en GIGANTISK galla som nog är den största kotledsgalla jag sett- ödets ironi var att han hade den i princip under hela tiden jag ägde honom och att benet den satt på var det enda ben han aldrig blev halt på. Folk brukade bli helt chockade när de såg storleken men den gav som sagt aldrig problem.

Kreon är nog den av mina hästar som haft ”renast” ben- tunna, ibland nästan ”genomskinliga” fullblods-framben men även hos honom kunde man ibland känna en liiiiiten svullnad.

Men vad säger ni läsare? Vet ni något halvblod HELT utan gallor?

Nu när i alla fall mitt äppelträd dignar av äpplen undrar jag hur ni ställer er till att fodra hästar med denna frukt?

Ger ni äpplen eller inte och vad beror er inställning på? Tillgång? Bra/ dåliga erfarenheter?

Själv har jag fodrat med äpplen i många år, förr hade jag arbetskamrater som gärna dumpade några sopsäckar med fallfrukt hos mig och sedan vi flyttade till vårt hus för 10 år sedan har jag ett eget träd som alltid gett otroligt mycket frukt.

Lika generös som jag har varit med äpplen till mina hästar som brukar få i alla fall 6-10 äpplen om dagen under säsongen lika försiktiga har jag hört att vissa hästägare är- en del vågar över huvud taget inte fodra med äpplen av rädsla för kolik.

Det jag själv är noga med är att inte ge kart utan mogna äpplen och så delar jag upp mängden på alla 3 målen.

Men i sak tror jag att det är nyttigt med äpplen och mina hästar har inte haft något emot att äta dom så jag har valt att inte slänga fallfrukt i komposten/ i soporna som jag vet att många gör en masse. För ofta orkar man ju inte äta alla äpplen ens träd ger själv, det är min erfarenhet i alla fall.

Och ibland när jag rider/ går förbi ”vilda” äppelträd i naturen tänker jag på vilket slöseri DET är- så mycket frukt som bara ruttnar bort.

Själv brukade jag i ungdomen plocka sådana äpplen och göra äppelkaka- hur gott som helst!

Scenario:

En vän berättar för dig att hon planerar att köpa häst. Inom dig tänker du att detta är HELT GALET och olämpligt på alla vis då personen dels har en usel ekonomi och knappt klarar av att betala sina vanliga räkningar och dels är extremt upptagen med både arbete och annat och du kan inte begripa hur personen skulle ha varken tid eller pengar för en häst.

Vad säger du:

* Gratulerar till beslutet.

* Säger vad du tycker.

* Försöker byta samtalsämne och säger inte vad du tycker om ämnet kommer upp igen.

En trogen läsare har skickat in följande samvetsfråga:

Scenario:

Du rider ibland i ett ridhus där betalningen för att nyttja detsamma ska erläggas i en brevlåda som är uppsatt i ridhuset. Du är en person som vanligtvis inte går omkring med kontanter på dig.

Hur agerar du:

* Jag ser till att ändå aldrig glömma att ta med mig pengar då jag tycker att det är viktigt att man gör rätt för sig.

* Jag glömmer kontanter ibland men är noga med att ta med mig dubbelt nästa gång för att göra rätt för mig.

* Jag är inte främmande för att någon gång hoppa över betalningen- så himla noga är det inte.

För ett tag sedan noterade jag att en ridskola i Skåne debiterar de som inte är medlemmar i klubben 200 (!!!!!) kronor om man önskar rida i deras ridhus en dag.

För medlemmar som inte står på anläggningen är kostnaden 100 kronor.

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att man inte vill ha icke-medlemmar ridande i sitt ridhus då jag kan inte tänka mig att någon vid sina sinnes fulla bruk skulle betala 200 spänn för att få rida i just deras ridhus när det vimlar av andra ridhallar på väldigt nära håll.

Alltså är de 200 kronorna en omskrivning för ”kom inte hit” och det har jag i sak inga åsikter kring- det är så klart fritt även för en ridskola/ förening att välja vem man vill ska komma och slita på ens underlag mm.

Annars är min erfarenhet att kostnaden för att få nyttja andras ridhus på enstaka basis så att säga brukar ligga kring 50-70 kronor- det har jag fått betala på ganska många ställen genom åren, både när jag kuskade runt lite med Kreon och tidigare (min ridskola tar 50 kronor för medlemmar tex).

Vad brukar ni få betala och vad tycker ni är smärtgränsen?

Jag känner väl att en hundring är det jag skulle kunna ”uthärda”- 200 kronor skulle jag liksom inte ens AV PRINCIP betala om jag så var mångmiljonär då jag tycker det är ett sådant ocker-pris.

Aldrig på min blogg…..(hittade bilden genom att googla på ”sitta på toaletten” :)!)

En diskussion i stallet kring vilka bilder man väljer att publicera på nätet (någon vägrar i princip att visa bilder på sitt barn) fick mig att fundera på det här med hur man väljer att presentera sig på Internet.

Ni som har bloggar, är aktiva på olika diskussionsforum eller skriver på Facebook tex; tänker ni aktivt på hur mycket ni avslöjar om er själv och er familj/ era djur eller blir det lite som det blir?

Finns det bilder ni aldrig skulle publicera eller saker som ni inte vill berätta om?

Kan man utifrån det ni skriver ”hitta” er- dvs veta vem ni är och var ni bor eller använder ni någon slags alias som inte alls går att knyta till er person IRL så att säga?

Själv är jag nog på nätet ungefär som IRL- inte speciellt hemlig.

Dels är jag övertygad om att folk kan få veta det dom vill oavsett om jag ”aktivt” berättar det eller inte och dels tycker jag inte precis att jag har så mycket som är värt att hemlighålla.

Trots min liberala inställning rent generellt finns det ändå massor av saker ur privat och framför allt arbetslivet som jag aldrig skulle berätta och om jag skriver om andra människor, tex mina vänner, arbetskamrater, tränare osv så gör jag bara detta om det är i POSITIVA eller helt neutrala ordalag.

De har ju inte bett om att få figurera på bloggen och därför FÖRSÖKER jag verkligen att tänka på hur de framställs.

Vad gäller bilder så har jag ju inga barn att ta hänsyn till och hästarna och Soya tror jag inte bryr sig ett smack så dom kan jag fota ”hur jag vill” höll jag på att säga.

Jag tar sällan kort på andra människor och gör jag det brukar jag säga något i stil med ”det här får vi visa på bloggen” eller nåt och ”alla” som känner mig vet dessutom att jag har en blogg och har aldrig bett mig att INTE publicera något.

Till syvende och sist handlar det för mig om omdöme vilket så klart och på gott och ont är en individuell bedömningsfråga.

JAG skulle tex inte publicera toppless-bilder på mig själv, bilder där jag endast har trosor och bh på mig, bilder där jag sitter på toa (!), är berusad (lite svårt eftersom jag är helnykterist….) och dylikt medan andra tydligen tycker detta är helt ok eftersom jag sett denna typ av bilder mer än en gång på både bloggar och Facebook.

Bara mitt yrke i sig (jag är socialsekreterare med daglig klientkontakt) gör att jag inte vill visa upp mig på vissa sätt som JAG tror skulle kunna uppfattas negativt i min yrkesroll men det handlar över lag om hur jag vill och inte vill att folk som inte känner mig ska uppfatta mig.

Men hur resonerar ni och varför?

Scenario:

Du har, efter att ha haft en ganska svår och bråkig häst köpt en otroligt snäll dito.

En vän som ridit på ridskola i något år men som dels inte rider särskilt bra och som framför allt är mycket överviktig tjatar ständigt på dig om att få provrida din häst.

Vad gör du?

* Låter vännen få provrida för att slippa tjatet  fast du egentligen inte vill.

* Låter vännen rida då du inte störs av övervikten.

* Säger till vännen att du anser att personen är för tjock för att få rida på din häst.

* Hittar på en vit lögn för att slippa låta vännen rida- vilken?

(Och nej, det är inte jag som har någon kompis som vill rida på varken Zack eller min nya häst, ha ha.)

Scenario:

Du är och tävlar och mellan dina klasser kommer en annan deltagare fram och ber att få låna din ridjacka då personen glömt sin hemma.

Vad gör du:

* Lånar glatt ut jackan- nästa gång kan det vara din tur att behöva låna något.

* Lånar ut jackan fast du egentligen inte vill.

* Lånar INTE ut jackan. Varför?

Är det någon skillnad på VAD du skulle låna ut: sadel, sporrar, hjälm osv?

Idag undrar jag hur ni resonerar kring det här med att röntga inför hästköp?

Röntgar ni och vilka kroppsdelar i så fall (bara ben eller även rygg tex)?

Ni som inte röntgar- varför gör ni inte det?

Jag har gjort lite olika genom åren och blivit mer försiktig.

Menelli, Heron och Décima röntgade jag inte då tex de 2 sistnämnda var så pass billiga i inköp (30.000 respektive 50.000) och en veterinär faktiskt avrådde mig från att röntga Décima (just pga priset).

Archie kostade 110.000 och röntgades liksom Kreon som kostade 120.000.

Om jag minns rätt så betalade Archies säljare röntgen och Kreons ägare och tillika uppfödare gjorde detsamma eftersom hon själv är veterinär och verkligen ville att affären skulle vara ”kristallklar” och utan minsta tveksamhet.

Nu när det är dags att besiktiga en ny häst har jag valt att bekosta röntgen för denna och då inkludera inte bara benen (vilket har varit det enda som röntgats på Archie och Kreon) utan även ryggen- dels eftersom detta kommer att bli den dyraste hästen jag köpt hittills om det blir affär och dels då jag verkligen vill minimera det lotteri som alla hästköp trots allt är enligt min uppfattning.

Jag kommer inte att ha råd att försäkra denna häst för dess inköpspris men vill dels KUNNA försäkra den för i vart fall 100.000 om jag skulle anse mig ha råd till detta (har inte kollat priser med olika försäkringsbolag än) och då krävs röntgen och dels vill jag inte lägga så mycket pengar på en häst som kanske har diverse röntgenfynd som kan påverka hållbarhet och dylikt.

Scenario:

På en tävling ser du hur 2 personer lastar en häst genom att den ena av dom piskar hästen hårt med ett dressyrspö i baken säkert 10 gånger. Hästen går ganska snabbt in i transporten.

Vad gör du?

* Kokar inombords men säger ingenting.

* Går bort och påpekar det olämpliga i att SLÅ en häst på detta vis.

* Tänker att ”alla sätt är bra utom de dåliga” och att hästen faktiskt gick in i transporten.