Sitter och småfnissar åt en tråd på Bukefalos som handlar om ”sämsta julklappen man fått”.

Exemplena är många och hårresande eller vad sägs tex om dessa:

* Jag fick en stickad byxdress i brunmelerat garn, hemstickad. Mina två systrar fick likadana. Hade vi haft på oss dem samtidigt hade vi sett ut som ett gäng bajskorvar på utflykt …
Jag gömde min längst in i en byrålåda. en av mina systrar GRÄVDE ner sin för att vara helt säker på att slippa se den igen!
Men tänk er jobbet med att sticka dessa byxdresser …

* Första julen med pojkvännen fick jag en klubba av svärfar. I form av en penis..
Om jag åt den? Nej den åkte i soporna!!

* Det andra bottennappet stod en släkting för, fyra collegetröjor, troligen upphittade i soprummet och passande en anorektisk 10-åring. Då var jag en bit över 40 år och tröjhelvetena gick inte ens att använda till torktrasor i verkstan.

* Min sämsta var/är helt klart julklappen jag fick ett år från mitt dåvarande jobb. Chefen hade liksom snackat upp paketet en hel del och sagt saker som att ”i år har vi en riktigt fin julklapp” etc etc. Vad var det då i paketet..? Jo, 4st påsar med grillmarinader!! Ni vet sådana där som man kan köpa på närmsta storköp för typ 11 kr/st eller nått. Till jul liksom?! Undrar hur dom tänkte där?

* Ett paket servetter från ICA, inslaget i folie, av min svärmor.

* Jag har också fått trosor… Stringtrosor av spets… i storlek 40. Jag var väl nio år eller något, och pinnsmal!

* En jutesäck med ett antal påsar med nötter av blandade sorter. Med tanke på att jag är extremt allergisk mot nötter var den julklappen från en släkting aningens ogenomtänkt. Elller – tvärtom.

* En urdiskad senapsburk som jag fick i julklapp av farfars fru när jag var 11 eller 12 år.

Detta leder mig osökt in på dagens fråga:

Vad är det sämsta DU har fått i julklapp?

Scenario:

Du behöver avlastning med din häst och följande personer har erbjudit sig att hjälpa dig som medryttare:

1. En duktigare ryttare än du som vill hjälpa dig gratis mot att denne får tävla hästen 1 gång i månaden.

2. En ryttare som rider hästen helt ok (men inte lika bra som du) och som vill betala halva stallhyran som medryttare.

3. Din bästa kompis som rider ungefär som du och som vill hjälpa dig utan att betala.

Vem väljer du och varför? Utgå från den häst du äger idag.

Scenario:

Du står i ett 20-hästars inackorderingsstall.

En dag upptäcker du att ett par av dina sporrar är försvunna; dessa har du påpassligt märkt genom att skriva dina initialer på insidan av sporr-remmarna eftersom det är en vanlig modell som många har.

Du skriver ett meddelande på stalltavlan om att dina sporrar har försvunnit men ingen ger någon respons på meddelandet.

Någon dag efter att sporrarna försvunnit ser du att en stallkamrat rider med likadana sporrar och när hon har ridit färdigt ser du också hur hon smusslar undan sporrarna i sitt skåp.

När stallkamraten har åkt hem kollar du i henne skåp och mycket riktigt; det är dina märkta sporrar som ligger där.

Hur gör du:

* Konfronterar stallkamraten trots att du därmed avslöjar att du rotat i hennes skåp.

* Säger inget- sporrarna är inte värda att bråka om men för dig är denna ”kamrat” för alltid en tjuv.

* Tar tillbaka sporrarna utan att säga något.

* Annan lösning- vilken?

För många, många år sedan upptäckte jag att en ”stallkamrat” hade ett par av mina skor (jobb-skor som hade försvunnit mystiskt en dag då jag besökte stallet kort för att ta in hästarna från hagen) i sitt skåp.

Upptäckten gjordes då skorna ramlade ur hennes omklädningsskåp när vi båda bytte om så det var inte så att jag rotade bland hennes grejer.

Jag insåg direkt att tjejen var en tjuv men försökte skoja om att det ju var bra att hon hade ”hittat och tagit hand om” mina skor, tjejen blev helt hysterisk, förnekade att det var mina skor (trots att det var en mycket ovanlig modell) och skrek bland annat ”alla i stallet hatar dig” ?!?!?!

Till dags datum har hon inte erkänt stölden (har förvisso inte träffat henne på tusen år) men i mina ögon kommer hon alltid att vara en tjuv; särskilt då det i samma veva (jag berättade detta för många i stallet) kom fram att tjejen hade ganska många ANDRA stölder på sitt samvete (främst från affärer).

En kommentar från Cia i förra veckan då hon berättade om hur hon gick med sin häst 5 kilometer genom skogen för att vara med på dressyrträningar fick mig att fundera på olika saker man (kanske) gjort eller gör för sitt hästintresse- sådant som man i efterhand inte fattar att man orkade med/ klarade av och som någon utan häst aldrig skulle utsätta sig för.

Själv minns jag med både fasa och förundran hur jag för ca 15 år sedan hade ett arbete som lokalvårdare på ridskolan där jag skulle städa omklädningsrum, kontor och toaletter 5  dagar i veckan.

Arbetet utfördes på morgonen innan mitt ordinarie jobb och ibland skulle jag hinna rida också (!!!) vilket innebar att jag för det mesta var igång runt klockan 5 på morgonen.

Hur jag orkade med detta under många månader begriper jag inte idag men dels var jag singel då och bodde på gångavstånd från stallet och dels behövde jag pengarna.

Att jag fick en restskatt på många tusenlappar året efter eftersom både jag och ridskolan missat att dra rätt skatt på min lön kändes så fruktansvärt orättvist efter allt mitt slit och som sagt; att jag stod ut fattar jag idag inte!

Har ni gjort liknande uppoffringar eller gör ni dom idag rent av?

Scenario:

Du äger ett 3-hästars stall och har 2 egna hästar och en inackordering.

En dag berättar din bästa vän att hon ska köpa häst och frågar om hon inte kan få stalla upp den hos dig.

Vad gör du?

* Svarar att detta får vänta tills din inackordering eventuellt säger upp sig någon gång i framtiden.

* Säger upp din inackordering och säger att du inte ska ha inackorderingar mer (dvs ljuger).

* Säger upp din inackordering och säger som det är- att din bästa vän vill ha stallplatsen.

Följdfråga:

Är det enbart av godo att ha sin bästa vän i samma stall?

Som en följdfråga till  samvetsfrågan från i förrgår undrar jag idag hur ni förhåller er till julklappar åt andra än den närmaste familjen?

Brukar ni ge er stallägare en julklapp? Hovslagaren? Någon stallkamrat? Er tränare? Er chef på jobbet? Brevbäraren? Någon annan som inte faller under kategorin släkt/ vänner?

För egen del är jag verkligen ingen julfirare och har inte varit sedan jag blev vuxen.

Jag handlar sällan julklappar (har inga släktingbarn i Sverige)- det kan bli någon enstaka grej men det är inte så att jag har långa listor att bocka av.

Ibland har det blivit någon grej till någon som hjälpt mig på något sätt (tex mina fd hästskötare) men generellt så handlar jag inte ”bara för att det är jul”.

Spontan-gåvor kan jag däremot ge till folk jag tycker om/ har förtjänat det- det är roligt tycker jag och brukar uppskattas.

Scenario:

Du står i ett 20-hästars inackorderingsstall.

Julen står inför dörren och en stallkamrat förslår att ni ska lägga vars 20 kronor för inköp av en gemensam julgåva till stallägaren.

Hur resonerar du:

* Jag anser inte att jag har den relationen till min stallägare att jag vill ge denne en julklapp (lika lite som jag skulle köpa en julklapp åt min chef tex) och bidrar INTE
* Jag vill egentligen inte bidra men gör det för att ”sticka ut” och verka avig
* Jag bidrar GÄRNA
* Jag har redan köpt en EGEN gåva som jag hade tänkt överlämna

Scenario:

Du har din häst uppstallad i ett 20-hästars inackorderingsstall.

Du ska snart ”fylla jämnt” och planerar att ha ”öppet hus” hemma med anledning av detta.

Vad gör du?

* Bjuder alla från stallet

* Bjuder några (de du umgås med mest) från stallet

* Bjuder ingen från stallet