Scenario:

Du tävlar vanligtvis medelsvår B dressyr och har haft några placeringar på denna nivå.
 
I LA har du mängder av segrar och placeringar och du börjar helt överge denna nivå eftersom du känner dig ”överkvalificerad”.
 
En dag ser du i en proposition att en nystartad grannklubb för att locka tävlande till sig ordnar en tävling där man har jättefina hederspriser i både LC och LB (LB:n är högsta klass).
 
I LB:n kan man vinna ett superfint täcke och träns och du har både behov av båda och tror dig ganska lätt kunna vinna dom.
 
Vad gör du?
 
* Anmäler dig till LB:n trots att du med råge är ”överkvalificerad”.
* Suckar och avstår fast du har god lust att anmäla dig.
* Har inte en tanke på att anmäla dig- det vore ju pinsamt.

Scenario:

Du står på en anläggning med fullskötsel (utsläpp, intag, mockning, fodringar). På anläggningen står 20 hästar.

Vad gör du de dagar du kommer i samband med att hästarna tas in från hagen?

*Ingenting- jag har betalat för denna tjänst.
*Tar in min egen häst så vida jag inte är extremt stressad.
*Tar in min egen häst och hjälper till med intaget av övriga också så vida jag inte är extremt stressad.

Om just detta scenario har jag MYCKET att säga men tänkte vänta med att höra vad den samlade läsekretsen tycker och gör.

Scenario:

Du har anlitat en person du inte känner för att klippa din häst.

Din häst sparkar under klippningen till personen så att denna ramlar omkull och i fallet går skären på klippmaskinen sönder.

Du betraktar din häst som ”normalsnäll” och har inte i förväg aviserat att klipparen ska iaktta extra försiktighet.

Vad gör du:

* Ingenting
* Erbjuder dig att köpa nya skär till klippmaskinen (dessa kostar 500 kronor).
* Ger personen 100 kronor extra för klippningen ”som plåster på såren”.

Jag har själv råkat ut för i princip en identisk händelse med den skillnaden att jag var varnad på förhand att hästen var mycket svårklippt.

Trots tvångsspilta på veterinärklinik, Domosedan och brems i både öra och nos lyckades hästen sparka omkull mig och ovanstående inträffade.

Jag fick 100 kronor extra och fick därefter själv köpa nya skär för 500 kronor så man kan verkligen säga att den klippningen gick på förlustkontot.

En sak lärde jag mig dock: att i fortsättningen ALLTID säga till den som anlitar mig att eventuellt förstörd utrustning pga hästen får ersättas av ägaren.

Scenario:
 
Du har inget ridhus i anslutning till stallet utan kör till en anläggning dit det tar 15 minuter med släp.
 
En dag när du har kört dit för att rida upptäcker du att du har glömt hjälmen i ditt stall och på anläggningen råder hjälmtvång.
 
Du är vid tidpunkten ensam på anläggningen (det är mitt på dagen) och kommer troligen att vara så de närmaste timmarna.
 
Vad gör du?
 
* Kör tillbaka till stallet för att hämta din hjälm.
* Rider utan hjälm och hoppas att ingen dyker upp och/ eller att du ska ramla av.
* Longerar hästen i stället.

Med mina tidigare hästar hade jag tveklöst ridit…tja troligen med Kreon också nu för tiden.

För ett halvår sedan hade jag nog vackert fått longera i stället.

Men att rida utan hjälm har i sak aldrig stört mig då merparten av mina år på ridskolan tillbringades hjälmlösa i sadeln.

Senare blev det hjälmtvång vilket det även är på nuvarande anläggning.

Scenario:
 
Du är ute och går på stan när du framför dig ser hur en ung kvinna flera gånger rycker hårt i kopplet på sin hund, så hårt att hunden gnäller till vid ett tillfälle.
 
Rycken föregås av att hunden vill stanna och nosa på hundars vis, inget annat.
 
Vad gör du?
 
* Säger till personen att sluta att rycka i sin hund.
* Säger inget men kokar inombords.
* Säger inget då även du tycker att hundar ska kunna gå ”ordentligt”.
 
Följdfråga om du skulle säga till:
 
Skulle det göra någon skillnad för dig om det handlar om en kvinna, ett barn, en pensionär eller en man, dvs skulle du säga till oavsett vem som ”höll i snöret”?
 
Jag kan ju berätta att jag råkade ut för en liknande händelse förra året då jag gick bakom en ung tjej som ständigt drog i kopplet på en valp.
 
Till slut kunde jag inte behärska mig utan sa något i stil med ”Men herregud…sluta att dra i kopplet hela tiden”.
 
Jag fick ett blängande ögonkast- that´s it och kort därefter skildes våra vägar (jag skulle gå in i en trappuppgång).
 
Ska jag vara ärlig så hade jag inte sagt till ”vem som helst”- inte för några ryck i kopplet.
 
Hade det tex varit en kille/ man som ”inte såg så vänligt sinnad ut” hade jag varit tyst så vida det inte handlade om mer än ryck i kopplet.
 
Sorgligt men sant är att jag dömer lite hunden efter håren (om man ska vara ordvitsig) och en del människor vill jag helst inte ta en konfrontation med om det verkligen inte behövs.

Scenario:
 
Du har börjat träna för en ny dressyrtränare.
 
Redan under första lektionen säger denna att hon tycker att du borde rida din häst med graman under en tid för att ”komma åt den” bättre.
 
Du brukar vanligtvis inte rida med graman och är i sak tämligen skeptisk mot detta ”hjälpmedel”.
 
Vad gör du?
 
* Väljer att prova tränarens råd för att se om det fungerar- du inser att du kanske har förutfattade meningar.
* Provar tränarens råd trots att du egentligen inte alls vill men är för feg för att säga ifrån.
* Säger till tränaren att du inte vill prova men fortsätter att träna för denna utan graman.
* Rider inte för denna tränare mer.
 
Nu rider ju jag med graman då och då men OM jag hade varit i den ovan beskrivna situationen och vanligtvis inte brukat rida med graman hade jag valt det första alternativet.
 
Hade det varit för 20 år sedan hade jag troligen valt det andra eller sista alternativet- då var allting mycket mer ”svart eller vitt” för mig.
 
Numera är jag mer av åsikten ”whatever works….” så vida det inte handlar om djurplågeri/ förkastliga metoder osv och under dessa kategorier anser inte JAG att gramanen faller.

Scenario:

Du ska åka och tävla nästa dag och rida en LA:4 på regional tävling.

På eftermiddagen hittar du en länk på nätet som handlar om vilka liniment som är dopingklassade och inser att det som du strukit på din hästs ben på morgonen faller inom denna kategori.

Vad gör du?

* Åker och tävlar i alla fall. Risken att din häst ska dopingtestas bedömer du som obefintlig och du skänker inte detta någon vidare tanke.

* Åker och tävlar men är livrädd att hästen ska dopingtestas.

* Struntar i att åka och tävla av rädsla att bli påkommen.

Följdfråga: Har någon av er NÅGONSIN blivit uttagen för dopingkontroll (dvs er häst)?

Scenario:

Du står i samma stall som en hästägare som bor väldigt nära stallet.

Hästägaren brukar trots det korta avståndet (2 kilometer på en mer eller minde öde grusväg) köra bil.

Du noterar ett flertal gånger att hästägaren luktar sprit i stallet och verkar berusad men att personen trots detta hoppar in i bilen och kör hem.

Vad gör du?

* Pratar med hästägaren om att den inte får köra bil berusad.

* Ringer polisen anonymt nästa gång du ser personen hoppa in i sin bil och verka berusad.

* Ringer polisen och uppger ditt namn nästa gång du ser personen hoppa in i sin bil och verka berusad.

* Ingenting