En kommentar från en läsare fick mig att fundera på det här med våra hästars (och kanske även vår egen) utrustning.

Hur ofta rannsakar vi oss och liksom verkligen tänker efter om vi behöver ändra/ korrigera något?

Rider vi med samma gamla saker år ut och år in utan att reflektera eller hur går det till?

Om jag ska svara på mina egna frågor så lät jag se över sadeln av Equipes egen utprovare (Rose Mathiesen) i samband med att jag köpte Vicke.

Sadeln korrigerades därefter något efter honom men i stort passade den helt ok redan innan detta.

I dagsläget gör jag bedömningen att sadeln sitter som en smäck och har aldrig märkt att Vicke skulle ha ont av den på några vis.

Tränset med det bett som ”råkade” sitta på (en helt vanligt tvådelat bett) ärvdes också rakt upp och ner från Kreon.

Om jag minns rätt (tveksamt) hade Vicke ett tredelat bett hos förra ryttaren men eftersom han fungerar utmärkt på mitt bett så har han fått behålla det.

För övrigt har jag fortfarande en hel arsenal med bett sedan Décima-tiden (då jag enfaldigt nog trodde att jag skulle bota hennes tungproblem genom att byta bett) så skulle Vicke behöva ett annat bett så är jag ganska välförsedd.

Några strykkappor jag hade har jag tyckt inte har passat så dessa har jag sålt och de jag har nu (Protectors med ludd av något syntetiskt material) passar perfekt.

Sporrar har jag några jag skiftar mellan på tävling, hemma rider jag numera utan då jag anser att det inte behövs.

Täcken har Vicke fått ärva efter Kreon och fått något eget- inga bekymmer med passformen där heller.

Tja…detta var väl lite kortfattat om min, eller rättare sagt Vickes utrustning.

Sammanfattningsvis tycker jag nog att jag är vaken för hur saker passar och åtgärdar det som känns fel men har i stor en häst som kan ridas med fullständigt basic utrustning då han inte har några särskilda ”behov” vare sig det gäller sadelläge, mun eller förmåga att stryka sig.

Händer det att någon påtalar att ni luktar häst och i vilka situationer i så fall?

Jag kan faktiskt inte minnas när det hände mig sist och frågan är om det beror på tex finkänsliga kollegor eller på att vårt stall är välventilerat?

Jag minns hur det var ”på stenåldern” då jag red på ridskolan och min dåvarande sambo (som var en travkille ut i fingerspetsarna) arbetade i olika stall på Jägersro.

Han tyckte alltid att jag verkligen luktade häst trots att han själv var så hästvan som man kan bli så hans reaktion måste ha berott på den dåliga ventilation vi hade i stallet på den tiden.

Sedan kan jag själv tycka att hästutrustningens lukt liksom verkligen förstärks med typ 200 % när det lämnar sin naturliga miljö så att säga- ta hem ett hästtäcke så förstår ni vad jag menar 🙂 !

Scenario:

Till din anläggning kommer en ny hästägare som alla mycket snabbt fattar tycke för.

Personen är trevlig, har åsikter om det mesta och framställer sig själv som en erfaren ryttare med många tävlingar i ryggen.

När du kollar upp personen via TDB inser du att inte ens en tiondel av de påstådda starterna har ägt rum och definitivt inte på den (höga)nivå som personen påstått.

Vad gör du (du kan välja flera alternativ) ?

* Konfronterar personen så fort tillfälle ges och frågar varför den ljugit om så mycket.

* Säger inget till personen men berättar för alla andra inackorderade att ni har med en mytoman att göra.

* Ingenting- för mig är det helt ointressant om folk ljuger eller inte.

* Undviker personen framöver- jag tåler inte lögnare.

Och ja, jag har faktiskt råkat ut för något liknande för många år sedan vilket ni kan läsa om här.

Om det fanns möjlighet för er att få köpa bilder tagna när ni tävlar (hoppning eller dressyr) skulle ni då vara intresserade eller har detta spelat ut sin roll nu när det finns en kamera (om inte annat i telefonerna) i var mans hand?

Har ni någon uppfattning om vad ni skulle vara villiga att betala för en bra bild i säg A4-format?

Om ni ger er häst en vilodag; föredrar ni att göra det på en vardag eller en helgdag?

Varför?

Ni som fodrar med ensilage/ hösilage/ silage eller vad ni nu väljer att kalla det stråfoder som inte är HÖ 🙂 : vet ni vad TS-halten ligger på?

Såg att någon sålde ensilage med en TS-halt på 50 och det kändes lite väl blött?

Min erfarenhet är att hästarna föredrar blötare ensilage men dels köper man ju hem en massa onödigt vatten då och dels är det inte alla hästmagar som klarar detta.

Som jag redan har berättat flera gånger är jag övertygad om att det var av mycket blött ensilage Archie blev lös i magen och sedermera fick fång men några bevis har jag inte.

På nuvarande anläggning har vi alltid mycket torrt ensilage och det känns för mig säkrare att fodra med.

För övrigt känns det som att hö i småbal är helt på väg att försvinna eller inbillar jag mig? Bra eller dåligt?

Då var det dags att bestämma sig för vilken klubb man ska tävla under 2015 och idag undrar jag hur ni gör detta val?

Kommer ni att tävla för samma klubb som tidigare år? Varför/ varför inte?

Varför har ni valt just den klubben?

Har det att göra med fysisk närhet, olika förmåner (vilka?), gammal vana eller vad?

Själv fortsätter jag att tävla för Malmö Civila Ryttarförening och som skäl får jag nog främst ange ”gammal vana” och att jag är…tja….traditionsbunden eller vad jag ska kalla det (jag har aldrig tävlat för någon annan klubb).

Annars är mitt val nog en gåta för många då vi är typ max 5 ryttare som tävlar dressyr för denna stora klubb.

Det ordnas aldrig några träningar på klubben och den senaste dressyrtävlingen (om jag inte räknar rena klubbtävlingar) genomfördes för ca 10 år sedan eller nåt.

Jättetråkigt att intresset inte är större men samtidigt kan man ju inte tvinga folk till varken träningar eller att tävla för en viss klubb.

På den tiden jag stod uppstallad på ridskolan försökte jag hålla igång träningar för tränare som kom utifrån men intresset var helt enkelt för svagt.

Vi lyckades för flera år sedan också ha några lag i allsvenskan vilket i alla fall jag tyckte var jätteroligt men som sagt…med en handfull ryttare på vitt skilda nivåer går det inte att genomföra något sådant.

Eftersom jag själv inte heller har tid eller lust att försöka dra igång något igen så accepterar jag att det är som det är- jag HADE ju kunnat tävla för någon annan klubb som ordnar mer för sina ryttare men har alltså valt att ha det som jag har det.

Observera att nedanstående scenario är hämtat från min egen vardag, detta hände härom dagen 🙁 !!!!

Du är och handlar i en mataffär och tänker köpa lösgodis.

Medan du står och väljer bland sorterna kommer en äldre man fram, stoppar ner handen i en av plastbehållarna,  tar en godisbit och stoppar i munnen samtidigt som han säger något i stil med ”mmm….nu ska vi prova det här”.

Vad gör du?

* Ingenting för du finner dig inte.

* Klöks och tänker att du aldrig ska köpa lösgodis igen.

* Tänker ”smart gubbe” och gör som han.

* Säger till butikspersonalen.

* Frågar gubben i arga ordalag vad han sysslar med.

* Annat- vad?

Idag undrar jag om jag är ensam om att i princip dagligen kolla på någon form av väderleksprognos?

Inget jag skulle göra i yngre dagar men nu, med både hund och häst tycker jag att det är ganska viktigt att veta vad för väder det kan tänkas bli, framför allt på hösten och vintern.

Hur gör ni? Kollar ni på prognoser?

För ett tag sedan läste jag på en blogg hur skribenten, en duktig dressyrryttarinna, tyckte att ett bra sätt att förebygga skador var att skritta 15 minuter före och 15 minuter efter varje ridpass.

Som det blir ibland när man skriver sådana inlägg var det många som liksom nickade samstämmigt och påstod att de också skrittade på detta vis och det fick mig att fundera över om jag ska känna mig som en ”dålig” eller i alla fall ”onödigt risktagande” hästägare som inte lägger denna tid på just skritten.

Visst händer det att även jag skrittar fram i en kvart men det är främst på tävling, innan X ska rida eller om jag kommer upp till ridhuset i lite för god tid innan Christina-träningen.

Men jag skrittar sällan och aldrig av så länge annat än vid uteritter där det faller sig mer naturligt eftersom början och slutet på de flesta ridvägarna går på asfalt.

Och ska jag vara ärlig så har jag aldrig sett behovet av att skritta så länge efter ett ridpass.

Jag rider aldrig mina hästar flåsiga/ anfådda och jag tycker att de i ridhuset börjar ”sacka” och dra sig mot utgången efter bara några minuter och då känns det inte så kul att liksom ”tvinga” dom att skritta hur länge som helst efter ett lyckat ridpass.

Givetvis ser jag inget som helst FEL i att skritta massor både före och efter passen men dels undrar jag hur mycket skritt som egentligen ”behövs” (det är säkert individuellt beroende på flera olika faktorer som hästens ålder, fysik, träningsnivå osv)  och dels undrar jag hur mycket ryttare i gemen de facto skrittar?

Är jag en slarv-pelle?

Hur gör ni?