I väntan på veterinären….

….fanns det saker att undersöka i boxen….

Dagens veterinärbesök avlöpte så bra som jag bara kunde önska, förvisso var Archie inte ohalt (vilket hade varit ett mirakel- dvs hur jag hade kunnat se något som inte fanns) men veterinären bedömde inte heller hans skada som särskilt allvarlig.

För att ta det från början så inleddes besöket på sedvanligt manér: Archie fick, som alltid, beröm för sitt utseende :=).

Därefter följde longering på en parkeringsplats med hårt underlag och där tyckte veterinären att Archie markerade lite i framför allt det ena varvet.

Böjprovet som följde visade samma sak; en liten böjprovsreaktion på vänster fram, dvs där såret sitter men ingenting på övriga ben (pust….).

För att utesluta en spricka i hoven eller dylikt röntgades denna efter att veterinären klämt igenom hela hoven med visitertång utan reaktion.

Inte heller röntgen visade något som inte skulle vara där och vi konstaterade att det inte heller finns några spår efter Archies fång för 1½ år sedan (men det visste jag redan eftersom båda hovarna röntgades då).

Ordinationen utifrån teorin om att Archie måste ha fått ett hårt slag på benet (troligen av sig själv eftersom han går ensam i hagen) är Metacam i 4 dagar, en inflammationshämmande salva på såret 2 gånger om dagen och hagvistelse och skritt för hand i 10 dagar.

Därefter trodde veterinären att Archie skulle vara helt återställd och något återbesök tyckte han inte behövdes.

Jag skrattade gott åt veterinärens kommentar ”salvan bör strykas på 2 gånger om dagen men du kanske inte är i stallet så ofta” och informerade honom om att jag utan problem skulle åka ut till stallet 15 gånger om dagen om det behövdes.

Därefter var vi redo för avfärd med orden från assistenten om att jag var en mycket rolig kund (Jag…rolig??? Vafalls???) och Archie en av deras snällaste patienter.

Själv tackade jag för snabb besökstid men konstaterade också att jag hoppades slippa se dom allihop på väääääldigt länge och helst inte förrän det är dags för vaccinering eller ett besök av hästtandläkaren.

Tack gode gud (sa ateisten) för kliniker med möjlighet till snabba besökstider.

Skulle jag behöva vänta i 14 dagar som man måste på vissa ställen hade jag hunnit bli ett nervvrak innan dess- been there, done that!

Nu fick jag tid på onsdag hos min sedvanliga veterinär Anders i Bollerup- tack, tack, tack, tack!!!!!

http://www.bollerup.se/vet.asp?page=vet

Benet på vilket Archies sår sitter ser jättefint ut- inte det minsta svullet eller varmt!

Och som jag redan nämnt är det så det brukar vara med både Archie och mina andra hästar- sår ger sällan besvär.

Men detta såret är på något sätt ändå inblandat i att Archie, trots att han idag inte alls gick stelt utanför stallet till skillnad från igår, är oren i trav.

Eller så har orenheten inte med såret att göra utan är bara ett ytterst märkligt sammanträffande?

Nej, jag vet verkligen inte och orkar inte ens spekulera.

Har tagit kort på såret men har ännu ej kommit på hur man infogar kort från mobilen när man skriver inlägg på bloggen via I-phonen som jag gör nu så det får jag publicera vid senare tillfälle.

Åkte faktiskt till stallet redan ikväll för att titta till Archies ben och det hade börjat bli varmt och eventuellt mycket, mycket lite svullet.

Jag misstänker att svullnaden kommer att märkas mer imorgon bitti och eftersom Archie redan nu gick stelt ut ur stallet och inte travade på till 100 % i ridhuset har jag redan bestämt mig för att inte tävla imorgon.

Min erfarenhet är att om Archie ser det minsta lilla styv/stel ut även om han inte direkt ser halt ut så ÄR han halt vid böjprov eller om man skulle provocera honom genom att tex longera på asfalt.

Så nu ringer jag och bokar en veterinärtid för jag har en ” bad feeling” redan nu.

Att ett sår i sig själv skulle ge denna påverkan hos en extremt smärttålig häst (det blev jag verkligen varse då han hade fång) finner jag inte sannolikt men skulle han ”kvickna till” om några dagar är det ju inte värre än att jag kan avboka tiden.

Det är ju inte så att man får en veterinärtid samma dag som man ringer precis och hur som helst är jag ”better safe than sorry” och vill hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Fast ska jag vara ärlig så har jag aldrig någonsin åkt till veterinär i onödan. Så pass har jag känt mina hästar att när jag har trott att det varit ”något” så har jag tyvärr också haft rätt.

Inspirerad av en tråd på Bukefalos som rekommenderar att man fodrar med vanlig bakjäst vid pälssättning http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1021431
begav jag mig till en ICA Supermarket på lunchrasten igår.

Affären ligger i lite ”ruffiga kvarter”, ölburkspantarna är många och det står ofta en tiggare i entrén så ni kanske kan ana vad jag tänkte när jag stod med 15 paket jäst i kassan:

”Han (kassören) måste ju bara tro att jag ska hem och bränna lite”.

Jag bara väntade på någon putslustig kommentar (som faktiskt aldrig kom) för vem f..n använder så mycket jäst vid bakning?

Nåväl…huruvida dessa små paket kommer att ge minsta lilla effekt på 600-kilos Archie (man ska ge 1-2 paket om dagen vilket låter väldigt lite….) återstår att se men med tanke på priset (1:50 per paket) så har jag inte ruinerat mig i alla fall.

Igår trotsade vi varningar (som med facit i hand var helt grundlösa) om otäckt väder och begav oss till Bollerup och den årliga tandkontrollen av Archies överbett.

Jag har ända sedan ”Décima-tiden” anlitat Torbjörn Lundström som jag verkligen kan rekommendera trots ett i mina ögon mycket högt pris för hans arbete.

Gårdagens behandling (som tog max 10 minuter) kostade 2700:– men som jag sa till medföljande Lina så hade jag inte anlitat någon annan ens om denna person tog 200:– i stället.

Ni har väl följt den pågående debatten i Ridsport om hur mycket lidande så kallade hästtandläkare kan orsaka en häst?

Och har man dessutom haft en häst med enorma mun (läs: tung)-problem så är endast det bästa gott nog och det anser jag att Torbjörn är; BÄST alltså!

Gårdagens undersökning gav vid hand att Archies bett ”håller sig” som det ska och att det räcker med en årlig mindre korrigering/ justering, det tackade min plånbok för!

Även lilla Pippi(Soya alltså) fick en snabbkoll av Torbjörn då jag varit ytterst skeptisk till de rekommendationer och undersökningar som både gjorts och föreslagits av ett djursjukhus gällande en tand som Soya slagit av en flisa på.

Mitt intryck var att man bara ville ”plocka” mig på så mycket pengar det bara gick och detta förstärktes av det Torbjörn sa, dvs att det räcker att jag håller koll på tanden så att den inte ändrar färg och så att tandköttet inte blir inflammerat.

Det är precis så jag själv resonerat (tanden har varit av sedan mer än ett halvår) och jag har bland annat INTE börjat fodra Soya med speciellt TANDFODER (Herregud…..) bara för att en liten del av en tand fattas.

Mimmi (Soya alltså) blev även vaccinerad av veterinären Anders och hon fann sig snällt i att få en spruta trots att jag sa att hon fick bita honom om hon ville :=).

Sedan var det bara att köra hem igen och tacka Lina för det moraliska stödet vad gällde körningen.

Kicki (Soya alltså) och jag kom hem lite lagom trötta men väldigt glada över responsen på bloggen kring hennes outfit som jag ju visade upp.

Mishi (Soya alltså) tackar alla och ber samtidigt om ursäkt för sin pinsamma ägare som envisas med att hitta på alla möjliga smeknamn till henne som hon ändå inte lyssnar på :=)!

Jag har nu vid ett otal tillfällen läst rena ”halleluja-inlägg” på nätet om hästar som har varit halta eller bara känts ”skumma”, ovilliga, you name it och efter att en kiropraktor eller dylik ”kot-knackare” konstaterat att deras bäcken varit sneda och behandlat detta blivit helt förändrade/ förbättrade/ ohalta.

Jag tycker aldrig att jag har fått någon riktigt bra förklaring på vad det här med ”sneda bäcken” är för något men uppenbarligen (av mängden inlägg att döma) är detta relativt vanligt och tydligen också förhållandevis lättbehandlat utan att man behöver blanda in en veterinär.

Har ni också stött på detta?

Vad är era erfarenheter?

Det skulle vara jätteintressant att få en veterinärs syn på det hela men sådan tur har vi väl inte att någon sådan läser min blogg….

En bloggare som jag följer relativt frekvent och som då och då verkligen blixtrar till rejält är ”havrepappa”.

Eftersom hans senaste inlägg mer eller mindre bokstavligen kunde varit skrivet av mig måste jag länka till det:

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm (”Foder till tusen och för tusen” från den 18 januari)

PRECIS detta har jag ju tagit upp flera gånger i min blogg och jag instämmer som sagt i varje ord!