Henrik köpte en hundbur till Molly för ett tag sedan; detta var medan vi fortfarande bodde i Staffanstorp och körde iväg till olika skogar/ stränder för långpromenader med henne.

Numera finns ju inte detta behovet alls eftersom vi bor vid en enorm skog och dessutom har vi i princip gett upp det här med bilåkning för doggy.

Trots att vi aldrig någonsin har kört Molly till något som ens tillnärmelsevis kan förknippas med något negativt, tvärtom, så avskyr hon bilåkning och skakar i hela kroppen när hon är i bilen.

Beteendet har inte blivit bättre alls och vi har provat olika burar, att ha henne i baksätet, framsätet, i knät…ja…alla varianter ni kan tänka er.

Det är en stor sorg eftersom alla hundar jag ägt innan henne varit hennes raka motsatser vad gäller just bilåkning; en del hundar kunde hoppa in i vilt främmande människors bilar om de fick chansen…bara för att de tyckte så mycket om bilåkning.

Nåväl…med Molly verkar det kört och jag kan bara gissa att det beror på att hon är åksjuk?

Hur som helst ville Henrik sälja buren och jag har en bur till min bil om vi mot förmodan skulle få för oss att åka någonstans med henne, eller vara tvungna för den delen.

Jag annonserade ut Henriks bur för ett tag sedan och en köpare dök upp på Ryhus.

Det visade sig att hen pratade mycket dålig svenska så när jag frågade vad hen skulle ha buren till tror jag att hen menade att den skulle användas till en amstaff som ”rev hela huset om den var ensam 10 minuter”.

Min tolkning, som absolut kan vara helt fel var att buren skulle användas till att stänga in hunden inomhus.

Att ha hundar inlåsta i bur inomhus är inte tillåtet och det är här samvetsfrågan kommer in:

Skulle ni ha sålt buren i alla fall eller skulle ni förklara för köparen att det inte är tillåtet att ha hund i bur inomhus och kanske även vägrat att sälja buren?

Jag ska erkänna att jag bara sålde buren rakt av!

Hade jag inte varit ensam hemma och hade köparen förstått bättre svenska hade jag förklarat hur det ligger till men ändå sålt buren- köper personen den inte av mig så köper den bara av någon annan.

Ja, så resonerade jag i stundens ”hetta” och har fortfarande inga betänkligheter kring mitt eget agerande även om jag skulle ha rätt i mina antaganden vilket jag absolut inte behöver ha.

Hur hade ni gjort?

Åhhh…vad jag önskar att jag hade funnit mig igår och snabbt tagit ett kort!

Medan jag och Henrik målade stalldörren med Falu rödfärg sprang Molly och jagade en humla/ fluga.

Plötsligt hoppade Molly iväg efter insekten och landade med det ena frambenet i den stora färghinken (10 liter), färg skvätte upp över hela hennes ena sida och i stället för att fota henne kastade jag mig givetvis över en spann, fyllde den med varmvatten och Vickes schampoo och började tvätta.

Det såg banne mig ut som att hela hunden blödde; tänk röd färg på en nästan vit hund! Jag hade kunnat skrämma upp vem som helst med dom bilderna!

Jag var sååå tacksam över att Falu rödfärg är superlätt att tvätta bort; tänk om det hade varit någon tjockflytande oljebaserad smörja hon hade landat i!

Hon hade säkert kunnat få en rejäl allergisk reaktion om inte annat, stackaren har ju inte så mycket skyddande päls och huden hade nog kunnat ta skada.

Minns när en schäfer jag ägde för länge sedan badade i en bäck där någon hade hällt ut någon form av spillolja. Hon blev helt galen och sprang omkring i full fart för att få av sig skiten.

Så slutet gott allting gott för lilla Molly även om hon inte var så glad över den ofrivilliga tvagningen!