2 fina bilder som min man tog med sin kamera Canon 500 D.

Idag tog jag med mig Soya på en liten utflykt- vi åkte till ett naturreservat vid Dalby, ungefär en mil från där vi bor och målet för dagen var att försöka att simma lite med Soya.

Jag hade av en bekant hört att man kan bada med hundarna i detta kalkstensbrott som också är ett populärt badställe för både vuxna och barn.

När vi kom fram möttes vi av dessa badnymfer, en barnfamilj och deras schäfer som glatt simmade för allt vad tygen höll.

Soya var minst sagt mer tveksam, för att säga som det var så ville hon inte ens gå i vattnet frivilligt då man inte bottnade efter bara 1-2 meter och hon fann det mycket säkrare på land.

I ”mammis” famn gick det dock an att sitta i vattnet utan att dö av förskräckelse men så fort jag ville släppa henne så simmade hon med desperata simtag in mot land.

Vattnet var i alla fall inte alls kallt (observera att det är en av Sveriges mest frusna människor som konstaterade detta) så jag hoppas att Soya inte blev allt för avskräckt av sin lilla sim-lektion.

Jag är mycket glad över min mani att klippa hennes klor korta för trots det har jag en lång reva på låret efter hennes sprattlande.

Nästa gång ska vi försöka hitta en badplats som är mer grund så går det säkert lättare också.

Efter vår tvagning begav vi oss på promenad- det mulna vädret gjorde att vi var helt ensamma i det enorma naturreservatet, vi mötte i alla fall ingen mer än en flock betande kor :).

Här tar Soya en paus medan jag fotograferar lite.

Naturreservatet bestod inte bara av enorma vidder utan även av svalkande underbart vacker lövskog.

Soya verkade uppskatta de nya vyerna enormt- mycket att lukta på och markera revir på.

Efter en timmes promenad begav vi oss nöjda hemåt- en erfarenhet rikare.

Igår berättade en arbetskamrat (samma tjej vars make förser Soya med kebab-kött från sin pizzeria) att hon ska köpa hund.

Vi hade några dagar tidigare diskuterat tik vs hane och även hon ville köpa en tik vilket jag uppmuntrade.

Jag har förvisso haft 2 hanhundar som var helt underbara på alla sätt och vis men jag tycker mig ändå se fler problem med hanhundar än tikar om jag ska generalisera.

Jag har mycket oftare mött hanhundar än tikar som har haft svårt/svårare i umgänget med andra hundar och vissa gossars ständiga småskvättande och ibland juckande mot allt och alla hade i alla fall jag funnit smått enerverande.

Den enda nackdelen jag kan se med en tik är löpen och det kan ju förvisso vara ett stort minus om man är mycket intresserad av att tävla med sin hund och den ”råkar” löpa just när det finns som mest intressanta events som man vill åka till.

På tal om denna diskussion om vilket som är att föredra, tik eller hane, läste jag igår en, tycker jag, otroligt rolig diskussion på nätet som gör att jag är ännu gladare över min tik (även om jag faktiskt aldrig någonsin hade detta problem med mina hanar).

Läs och skratta:

http://www.vinthund.net/forum/index.php/topic,7436.msg62788/topicseen.html#msg62788

Idag har det varit årets varmaste dag misstänker jag och i denna hetta åkte jag och Soya till Simrishamn för att tävla.

Vi fick skjuts till dagens tävlingar med vårt stora stöd i hundkapptävlandes värld, Åsa Tapani och hennes whippet Gandalf som skulle starta i samma lopp- jätteskönt att slippa köra själv och dessutom kunna prata hela resan ha ha (det passar ju snackemostern Birgitta).

Tyvärr visade sig varken Gandalf eller den andra hanhunden som deltog i Soyas lopp som några gentlemen, båda sprang ifrån henne tämligen snabbt efter en jämn start.

Gandalf vann loppet (stort grattis) och Soya kom på en….. ska vi säga hedrande tredjeplats :).

Otroligt nog fick alla 3 startande pris i detta lopp så nu är Soya 100 kronor rikare!

Jag och maken har beslutat oss för att låta henne behålla pengarna så delar han och jag på startavgiften på 220 kronor.

Fast kanske att vi kräver att Soya ska använda sina egna pengar när jag åker till Ullared om 10 dagar.

Det vore kanske på tiden att hon pröjsade för sina grisöron…..eller inte…., vi får se :).

Jag har flera gånger sagt att jag, om jag inte fick ha en whippet, nooooog skulle köpa en italienare, whippetens mindre och långt ”ettrigare” släkting.

Jag tycker de har så käck uppsyn och ser så pigga och alerta ut fast både en och två har varnat mig för att de kan vara lite väl intensiva ibland.

Och jag, som innerst inne föredrar lugna hundar ska nog ta mig en titt på videoklipp som detta:

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=30782

om jag blir sugen på en italienare någon gång.

För ärligt talat- det här är för mycket av det goda för min smak 🙂

Jag brukar mycket sällan avboka inplanerade evenemang men idag valde jag faktiskt att göra ett undantag.

Soya var anmäld till klubbmästerskapet i Lure Coursing imorgon men med tanke på det väder som varit idag och som utlovats imorgon så valde jag att avanmäla henne.

Att tillbringa nästan 4 timmar med att köra bil för att Soya ska springa ett lopp på ca 1 minut kändes inte sååå lockande och inte heller att hon eventuellt ska bli dålig av att springa i så varmt väder.

Nu kan det ju förvisso bli lite svalare imorgon men jag chansar inte- det finns väl inget mer oberäkneligt än just vädret och tänk vad retligt att komma fram och konstatera att det är för varmt för att springa.

Med hästarna har jag aldrig avstått tävlingar pga värme men dom kan man ju som ryttare påverka på ett helt annat sätt än en hund som i sin iver kan förta sig.

Nej, av rent egoistiska skäl hoppas jag på lika härligt väder som idag så att jag kan fortsätta att sola och njuta av en ledig dag.

Tids nog och snabbare än man anar blir det mörkt, kallt och ruggigt igen så nu vill jag njuta av varje sekunds riktig sommar.

Hur jag ska få ihop en bild på alla TRE älsklingarna lär bli ett projekt….

Eller…jag skulle nog kunna rida hem med Archie till vår trädgård och där locka ut maken.

Fast då lär inte Archie få sitta i knät…..

Visst ser hon 100 % avslappnad ut, min lilla doggy?

Fast bilden är bara ett bevis på hur man kan luras med kameran för jag råkade knäppa av I-phonen precis när Soya blundade……

….och i stället är detta en mer ”rättvis” bild.

Soya tittar längtansfullt bort mot hundkappbanan och undrar säkert när det ska bli hennes tur :=).

Och de som ser henne IRL instämmer nog i att hon är allt annat än ”sovande” när det vankas ”springning”- nog för att hon är långsammast men i iver är hon absolut topprankad :=)!