När jag vaknade 05.00 i morse var det till en klarblå himmel utan ett moln och solen fullkomligt strålade.

Jag hann tänka att det skulle bli otroligt varmt för Soya att tävla idag men där bedrog jag mig tack och lov.

Redan när jag begav mig ut på en tömkörningsrunda med djuren (Soya i lång lina för att inte riskera några oplanerade kaninlopp så här timmarna innan allvaret) började molnen hopa sig och efter ett tag började det också blåsa lite kallt.

Vår tur avlöpte utan problem och när vi hade lämpat av Archie i en gräshage åkte vi hem för en liten tupplur.

Klockan 11.00 körde vi till Tommarp, en håla ”in the middle of nowhere” i närheten av Simrishamn och hundkappklubben Cimbrias säte.

Det tog nästan på minuten 1 timme att nå destinationen, dvs ungefär max så långt som jag ids köra för att Soya ska roa sig.

Resultatmässigt undrade jag inte vilken plats hon skulle komma på av de 4 hundar som skulle utgöra hennes debutlopp- nej, jag var mer nyfiken på om hon skulle vara 20, 50 eller 100 meter efter de andra i mål :-).

Loppet gick också exakt som jag förväntade mig, Soya gapade och stod i innan defileringen, gick perfekt in i bur nr 2, fick en bra start men hamnade på efterkälken så fort en annan hund trängde henne lite, dvs efter kanske knappa 50 meter.

Loppet var på 310 meter och jag kunde faktiskt inte avgöra hur långt efter hon kom men hon var lika glad som alltid:-).

Jag börjar undra om det inte är snarare hennes ”försiktighet” än ”slöhet” som gör att hon inte vågar ”armbåga”sig fram med de andra hundarna, så har hon betett sig i lek när det har varit många whippets närvarande.

Då har jag benämnt hennes beteende som ”betraktarens” dvs hon står hellre lite vid sidan om och tittar, ungefär som om hon är mobbad fast ingen egentligen har gjort henne något.

Men så är det ju i människornas värld också, alla är inte lika framåt och ”pushiga” även fast de vet att de ibland hade tjänat på det.

Hur som helst var det roligt idag- det tyckte vi båda och nästa tävling är redan om 10 dagar, den 7 juli.

Eftersom jag vägrar att åka långväga lär det inte bli så mycket tävlande för Soyas del och minsta lilla antydan från henne om att hon har tröttnat så blir det inga tävlingar alls mer.

Vinnaren i vårt lopp vann förresten 200 kronor medan det kostade 220 att anmäla sig- DET kände jag VÄL igen från hästtävlandets värld:-)!

Började dagen med ett dressyrpass i ottan och liksom allting jag gjort med Archie denna veckan gick även detta bra! Jättekul så klart och det är bara att hoppas att det håller i sig.

Resten av dagen gick mest i nervositetens tecken för idag skulle Soya äntligen försöka ta licens för att få tävla på hundkappbana.

Jag skriver äntligen för jag kunde aldrig tro att det skulle vara så svårt att ta licens som det har visat sig.

Bara att få ihop tillräckligt antal hundar för ett licenslopp (minst 5 varav 2 med licens) visade sig vara ett helt företag och dessutom ska man själv ta/ha B-tränarlicens för att ens hund ska få tävla.

B-tränarlicensen fås efter ett ganska omfattande prov där ens mentor (en erfaren hundkappare) ska intyga att man vet en hel massa om hundkapp (något förenklat).

Idag skulle jag både skriva mitt eget prov och låta Soya springa och jag var i ärlighetens namn mycket nervös för det sistnämnda.

Soya springer ju otroligt långsamt i jämförelse med de flesta hundar och för att få loppet godkänt måste hunden visa att den klarar av att antingen passera eller passeras av en annan hund.

Värsta scenariot var alltså om Soya kom så långsamt ut ur startboxarna att ingen hann passera henne och själv passerar hon aldrig någon pga sin snigelfart.

Nu kan man ju undra varför jag ens vill tävla med en hund som troligen aldrig kommer att vinna ett lopp men hon tycker att det är sååå himla kul ändå!

Loppet gick hur som helst bra, Soya hann i alla fall springa en kortare sträcka innan alla körde om henne och efter 480 meter och 37 sekunder för Soyas del (vinnaren sprang på 33.98) var loppet över.

Nu kan vi alltså börja tävla och vi får väl se när detta ska bli av.

Tyvärr är hundkapp en mikroskopiskt liten sport i Sverige och det ser dåligt ut med återväxten.

Kanske borde man öppna träningarna för ALLA raser och därigenom kanske locka till sig fler medlemmar för jag tror säkert att det finns fler raser som skulle gilla att kuta runt lite förutsättningslöst (eller har jag helt fel kanske).

Hur som helst är det inte så lätt att hitta lämpliga lopp med så få hundar i ”omlopp”:-), i alla fall om man inte kan tänka sig att åka land och rike runt vilket aldrig lär bli aktuellt för min egen del.

Någon måtta får det vara på hur mycket jag engagerar mig i en snigel, jag har ju trots allt en annan tävlingsindivid som jag vill satsa på, snigel nummer 2, Archie:-).