Var och handlade torrfoder till Soya härom dagen och insåg att den förra 15-kilossäcken hade varat i ganska exakt 6 månader!

Eftersom den kostar knappa 500 kronor får man väl säga att hunden, i alla fall mat-mässigt, är billig i drift.

Nu beror ju de låga torrfoderkostnaderna delvis på att Soya även äter ”annat” och detta annat står säkert för 50 % av det totala matintaget även om jag inte räknar in hästbajs, hovar, kadaver och annat som hon själv hittar gratis :=).

Maken och jag bor nära en City Gross-affär där jag brukar veckohandla.

Turligt för Soya säljer man där ofta både leverpastej och blodkorv på extrapris, så även olika grisdelar (hjärta, lever, knorrar) för ca 20 kronor kilot.

Sedan har ju maken ingen häst som kostar och detta parat med Soyas gigantska förmåga att linda honom runt sina tassar medför att han allt som oftast låter ett skink-paket eller två slinka ner när han handlar.

Själv hamnar jag alltid en lång stund på GEKÅS (Ullareds) hundavdelning och där blir det både Frolic som lite godis och grisöron, Soyas favoriträtt, som hamnar i kundvagnen så man får nog säga att det lilla krypet har det bra ställt i matväg samtidigt som det kostar oss väldigt små summor :=).

I morse hade jag som vanligt med mig Soya till stallet; hon får övervaka mina dressyrpass liggandes i ridhuset och därefter brukar vi skritta ut en kort runda.

När ridningen var avklarad fick hon hoppa in i sin bur i bilen medan jag sadlade av, bytte skor osv och när jag själv satte mig i bilen 10 minuter senare trodde jag att jag skulle svimma av den otroligt äckliga lukt som hade fyllt hela bilen under min frånvaro.

Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag befann mig i någon form av tank som innehåller URIN, det luktade vädligt koncentrerat och som sagt otroligt illa!

Jag fick genast mina misstankar om varifrån lukten kom och körde snabbt hem för att konfrontera den skyldiga.

Och mycket riktigt; när jag sniffade på Soyas rygg vid hemkomsten så raderades alla spår av tvivel ut direkt; hunden STANK!!!!

Det var bara till att lyfta in henne i badkaret och skura- som tur är är hon snäll och lätt-tvättad så det tog inte många minuter innan tvagningen var avklarad och jag kunde duscha mig själv i stället.

Frågan är vad den lilla grisen har legat i/ rullat sig i för att lukta så här?

Kanske har någon häst kissat i ridhuset igår kväll och så har Soya lagt sig i det idag? Jag kan inte påstå att jag precis kollar vad hon har för sig i ridhuset medan jag själv rider så det är säkert mycket möjligt.

På uterundan höll hon sig hela tiden bredvid hästen så där tror jag inte att hon har hunnit lägga sig i något men man vet ju aldrig.

Detta med att rulla sig i allt möjligt som luktar illa (tack och lov aldrig bajs :=)) är tyvärr inte sällsynt i Soyas fall, dagens dusch är bara en i raden för att eliminera vad det nu har varit som odjuret har smort in sig i.

Min första hund, schäfern Ketty, rullade sig inte i allt möjligt men däremot i ANK-SKIT!

Om ni inte vet det så är ankskit grönt och luktar faaan!

Ketty var ju dessutom långhårig och tyckte om att rulla sidan av huvudet i denna sörja så att pälsen blev helt grön och givetvis också fullständigt stinkande.

Soya har ännu inte upptäckt ankbajsets fördelar- kanske helt enkelt för att vi inte har ankor i vår närhet?

Men det räcker så väl med allt annat hon vurmar för och för min del fick hon gärna hitta andra intressen att roa sig med!

Ni vet väl att vissa saker aldrig får sägas högt eller ens skrivas?

För många år sedan deltog jag i en diskussion på nätet kring skoning. Vi ”pratade” om hur ofta våra hästar fick tappskor och jag konstaterade glatt att något sådant aldrig drabbade mig, eller rättare sagt min häst.

Tja…ni kan ju själva lista ut vad som hände bara några dagar senare…

Man ska inte heller se fram emot en tävling allt för mycket för då går det antingen åt skogen eller så kommer man inte ens dit- hästen blir halt!

Osv osv….

Igår pratade jag med en kvinna i stallet som också har hund. Vi konstaterade att våra fyrfotingar ibland är riktiga asätare som säkert hade överlevt länge i det fria och tyckte också att det var bra att deras magar vande sig vid inte bara 100 % kliniskt testad föda.

”Ja…tack och lov måste jag säga att Soya nästan aldrig blir dålig i magen” dristade jag mig till att säga och det skulle jag ju givetvis inte ha gjort insåg jag i natt klockan 24.00, 01.00, 03.00 och 05.00 för det var nämligen då jag fick stiga upp för att släppa ut hunden.

Soya är tyvärr (i vissa sammanhang i alla fall) tyst som en mus- när hon behöver gå på toaletten, hur akut det än är, är ett sådant exempel.

Hon bara hoppar ut ur sängen och springer ner på nedervåningen men det räcker för mig- då vet jag att det är ”något”. Tur att man likt en småbarnsförälder vaknar av dessa subtila tecken och kan släppa ut henne.

När jag var ute sista gången hade det hunnit ljusna och jag tänkte att jag skulle försöka hitta högarna i trädgården för att se riktigt hur kass Soya har varit i magen.

Döm om min förvåning då jag inte hittar några ”sörjor” (ursäkta uttrycket) utan 3 i konsistens helt normala men megastora högar från nattens äventyr.

Därav rubriken- jag måste fråga mig vad i hela fridens namn hunden har ätit som har utlöst denna bajs-frenesi :=)?

Lustig fråga kan tyckas men jag undrar verkligen ibland :=)!

Jag har ju en tik och har fått för mig att de inte är lika revir-märkande som hanhundar men antingen har jag fel eller så är Soya lite speciell?

Framför allt när vi är ute och går på okända platser kan hon stanna och småskvätta ”tusen” gånger och jag har många gånger tänkt ”tar kisset aldrig slut” :=)?

Allt detta småskvättande förvandlas till raka motsatsen hemma- Soya tycks aldrig bli ”nödig”.

Vår rutin är att varje kväll innan sänggående släppa ut Soya i trädgården för att hon ska kissa. Detta brukar ske vid nio-tiotiden och då går hon ut, kissar det snabbaste hon kan för att sedan flyga in i huset igen.

Vid enstaka tillfällen vägrar hon att resa sig ur soffan då kommandot ”ska vi gå ut” ges- hon vet mycket väl vad det betyder men hon vill helt enkelt inte och då låter vi henne vara.

De gånger Soya vägrat att gå ut och kissa kan hon utan problem hålla sig från kanske 19.00 till hur sent som helst nästa morgon, hon sover alltid tungt i vår säng och går aldrig självmant upp.

Väldigt praktiskt förvisso så jag klagar inte, jag är mer förundrad över revirkissandet vid långpromenader.

Görel: hur är dina tikar?

Min senaste favoritbild på en flygande Black Beauty tagen av Jonathan Hertzberg på en träning i Landskrona för ca 3 veckor sedan.

Om det hade varit Birgitta, 6 år som hade skrivit inlägget så hade hon förklarat för er att man bara genom att titta på Soyas täcke förstår 2 saker:

1. den röda färgen visar att hon är en TJEJ och

2. Siffran visar ju så klart att hon är NUMMER 1.

Vad bilden inte visar att Soya blev 4:a, dvs….hmm…sist i detta träningslopp.

Notera förresten hur otroligt lååååång en whippet in action kan bli- för övrigt även då den sträcker ut sig och tränger ut sina ägare ur sängen….

I kväll har Soya och jag varit på LC-träning i Sjöbo och som vi hade hoppats på var Soyas kille Ville den förste vi stötte på.

Som vi redan hade bestämt i förväg sprang kärleksparet det första loppet ihop och det gick väl hyfsat. Soya tog en väl stor omväg efter luren i starten men sedan rättade hon sig och som den gentleman Ville är lät han henne komma först i mål.

Det andra loppet sprang Soya med sin väninna Lilli som därmed fick sin licens.

Att just Soya hjälpte Lilli till licensen kändes extra roligt eftersom Jonathan var den första whippetägaren jag lärde känna efter att vi skaffat Soya.

Vi lärde känna varandra genom ett vinthundsforum där jag efterlyste kompisar till Soya. Jonathan skulle då precis köpa en valp, Lilli och nu är hon alltså så stor att hon har tagit licens.

Känns lite som att cirkeln har slutits….

Lite roligt var det att domaren tyckte att båda hundarna sprang mycket bra och hans kommentar om Soya ”hon är ju så SNABB” fick mig att le och tänka på snigelfarten hon har på hundkappträningarna.

Men LC är ju lite annorlunda och kräver inte sådana överljudshastigheter som just hundkapp.

Ni som följer bloggen kan inte ha undgått att jag är glad för vitsiga rubriker och ordlekar och idag har jag verkligen fått till det :=).

Jag berättade ju igår om en av Soyas pojkvänner (hon har 3 stycken, bordercolliekorsningen Enzo, och wippetarna Kenzo och Ville) som fick lämna walk-over på träningen i Landskrona i söndags efter att ha drabbats av nysattacker utan dess like.

Ville ville alltså inte sluta nysa och redan då var min teori att han hade fått in något i näsan/ luftvägarna medan andra spekulerade i exempelvis getingstick eller dylikt.

Jag får väl klappa mig själv på axeln för igår kväll kom ett mail från Ville (även han, liksom Soya kan tydligen skriva….) och det löd som följer:

”Villes nos kurerad!

//Ville”

Ja, där ser man! Detta är ju sådant man knappt tror kan hända…eller kan och kan…det är inget som brukar hända ska jag väl säga.

Både jag och Soya hoppas se Ville imorgon på LC:n; Soya vill så gärna springa och helst vinna mot honom om det går :=).

Kärleksparet under LC-tävling i oktober förra året. Notera de koncentrerade ägarna- man skulle kunna tro att hundarna springer om världsmästerskapet minst!