”Ja, det är väl inget svårt att göra femhundra rena byten i rad…det är när jag måste trava kravlöst på halvlånga tyglar och andra hästar kan SE mig som det blir riktigt tricky”….ja, ungefär så tror jag Kreon hade sagt idag…om han hade kunnat tala…

Vi åkte alltså till X och… gudars skymning….där fanns ju 2 hästar i ridhuset som Kreon aldrig hade sett!

Då var det inte lätt att trava utan att försöka stanna upp och jag bara nickade igenkännande där jag stod och tittade på min fjantiga häst.

Men X lät sig inte bekommas utan hanterade det hela precis som jag- genom att ignorera beteendet och bara rida vidare och efter en stund så travade djuret så fint så fint.

Jag bad X att fokusera på bytena och låt mig säga så här:

Lika dåliga som de blev för mig igår lika bra blev de för X idag.

Han gjorde säkert 30 stycken varav kanske 4 var dåliga och resten superfina på hjälperna och han hade säkert kunnat göra minst lika många till.

Nu har ju X bara ett 40-meters ridhus så det fick bara plats 2 byten per långsida (i vart fjärde) men sådana ”seriebyten” gjorde han hur många som helst och hade säkert kunnat få in ett tredje om alltså ridhuset bara varit längre.

Ja, jag vet inte vad man ska säga om min mupp?!?!?

Så som han beter sig ibland skulle man lätt kunna tro att han hade kunnat bli helt uppstressad efter bara några få byten (det kunde till och med Archie bli ibland) men den här knäppgöken som alltså knappt kan trava ihop med andra hästar utan att spänna sig verkar kunna göra hur många byten som helst utan att bry sig?!?!?

Men han har ju lätt för sig och det bidrar väl i alla fall delvis till att han inte hetsar upp sig…någon annan förklaring har jag inte….

Jag vet inte vad det beror på; kanske inget speciellt, kanske att Kreon börjar lugna ner sig och/ eller att jag rider bättre/ bestämdare eller kanske har våra diskussioner om min knäppis på bloggen medfört att jag har en annan approach men jag hade samma fina känsla idag som jag haft de 2 föregående dressyrpassen.

Jag red lektion för Christina och medan vi var ensamma i början hade jag en underbar känsla som dock försämrades när 2 fullständigt lugna ekipage som inte skänkte Kreon en blick kom in i ridhuset.

Då skulle han genast spänna till men idag blev jag bara arg och inte det minsta rädd eller orolig att det skulle utvecklas till något otäckt och efter en stund så var faktiskt den mycket lugna och avspända hästen tillbaka.

Hade alltså mestadels en mycket fin känsla, red på kandaret och även om formen fortfarande har en bit kvar till där Kreon ska vara på tävling så går det absolut framåt vilket även Christina bekräftade.

Gjorde ganska mycket slutor där de som jag avSLUTADE (vilken ordvits!!!) med kändes väldigt bra för att vara Kreon, framför allt slutan för höger skänkel som varit ett sådant sorgebarn.

Den samlade galoppen blev också bättre än på de senaste träningarna, dvs jag kunde samla mer och utan avbrott.

Bytena känns däremot inte bra för stunden; de sker ännu sämre på hjälpen än tidigare eller så blir det inget byte alls och jag ska be X att fila lite på dessa och se om de hjälper.

Men totalt sett är det mesta bättre och Kreon ser också trevligare ut med både mer fett och muskler på kroppen- det klär honom verkligen och är ju också ett tecken på att han mår och jobbar bra.

Eftersom ridlärar-Christina fyllde år igår tyckte jag att Muppis kunde uppvakta henne med ett fint dressyrpass och det får jag nog säga att han faktiskt gjorde.

Liiiite mupperier kunde han så klart inte avhålla sig från- när jag kommer åt att tvinga hans bakben att jobba kan det bli små protester men det är sådant jag knappt bryr mig om längre.

Idag blev det mycket förvänd sluta som hjälper mig mycket bra med ovanstående och sedan så red jag som vanligt mycket övergångar och tempoväxlingar. Några byten blev det också och då menar jag inte bara de ofrivilliga :).

Mitt under passet hoppade Kreon till ”från ingenstans”- det visade sig att det var min egen Gullis som i sin tur hoppade in i ridhuset och som hade planerat att hjälpa till att hålla i lektionen, något han absolut inte får göra.

Det vore väl ödets ironi om den jäkla katten som jag har utfodrat varje dag i över 1 år vore orsak till att jag ramlar av…..

Nåja, in alles hade jag en fin känsla och det märks att Kreon blir starkare och allmänt ”bättre” så jag var mycket nöjd när jag hoppade av.

Tyvärr hade jag inte riktigt koll på vad Muppman sysslade med medan jag trädde på mig mina termobyxor och rätt som det var så knuffade han till en annans hästs upphängda täcke så att detta ramlade ner mellan sargen och ridhusväggen.

Däremellan är det ett mycket smalt utrymme och korkade Birgitta bestämde sig för att hänga sig över sargen för att fiska upp täcket.

Nog fick jag tag på täcket men när jag skulle åla mig tillbaka FASTNADE jag på något jäkla vänster- helt otymplig i min hjälm, täckväst och termobyxor.

Min överkropp hängde mellan sargen och ridhusväggen, huvudet /hjälmen hade fastnat lite och benen och häcken stack rakt upp i vädret- en syn för gudar gissar jag (TACK TACK TACK att ingen hade sinnesnärvaro nog att filma eländet).

Jag fick nästan panik, försökte åla, kränga, pressa mig loss och lyckades faktiskt till slut men det var inte lätt (en stallkamrat höll Kreon under tiden och hennes mamma försökte dra i mina olika kroppsdelar för att hjälpa mig).

Nu känner jag mig lite mörbultad faktiskt men ändå tacksam att det inte gick värre.

Fatta vad pinsamt om vi hade fått ropa på stallägaren och typ be honom såga loss mig eller nåt *ASGARV*. Eller fått ringa efter brandkåren!!!

”Hallå…vi har en kärring här som har fastnat i ridhussargen”. Ehhhh….pinsamt….eller?

Annars har Mupps fått på sig sina ringskor idag (även de permanenta broddarna) och det ska bli spännande att se om skorna hjälper.

Frågade faktiskt om ”folks” erfarenheter av ringskor på Bukefalos för några dagar sedan och fick bara ett svar trots att läsarna där brukar ha synpunkter på allt och lite till så det verkar ju inte sååå jättevanligt?

Yepp- tisdag och träning som vanligt.

Vi jobbade vidare med det gamla vanliga höll jag på att säga- det är mycket fokus på grunderna och det tycker jag är jättebra.

När det sitter som det ska är det inga problem att krumelura och under tiden arbetar jag gärna med saker som tempoväxlingar, rakriktning, övergångar osv.

Idag blev det också en del skänkelvikningar med fokus på att kontrollera bogen i dessa.

Jag måste förresten kommentera en sak som inte har med mina träningar specifikt att göra utan som är mer än allmän reflektion:

Jag hör ibland att vissa ryttare tycker att dressyr är TRÅKIGT och/ eller att de inte vet vad det ska ”hitta på” när de rider ensamma.

För mig är det precis tvärtom; hade hästen bara orkat hade jag kunnat rida i TIMMAR. Det finns ju hur mycket som helst man kan träna på, faktiskt även på helt gröna/ orutinerade hästar- man behöver verkligen inte bara rida ”runt runt”.

Håller ni med eller har ni också svårt med fantasin?

Idag var det dags att åka till X för lite dressage men det var nära att vi inte ens kom från stallplanen som var hal och gjorde att bilen spann som en katt men inte rörde sig ur fläcken.

Tack vare några snälla stallkamrater som gav bilen en bokstavlig hjälpande hand kom vi dock iväg och det är skönt att man i alla fall har en så pass lättlastad häst som man bara kan ”slänga” in i transporten utan några större krusiduller.

Väl hos X fick Kreon jobba ordentligt och en liiiten del av mig småflinade när han försvarade sig på samma sätt som när jag rider- även X fick således smaka på Kreons halvhjärtade protester.

Men precis som jag gör X ingen affär av att det blir något stopp/ avbrott utan han rider bara vidare utan att  pressa trots att han har typ dubbelt så långa ben som undertecknad :).

Nej, den lilla pojken kommer säkert att sluta med dessa vilopauser 🙂 , säkert när han blir starkare och om vi inte gör någon affär av det hela.

X jobbade med att samla galoppen (jobbigt), att rakrikta, gjorde några klockrena byten (både frivilliga och ofrivilliga- de sistnämnda som ett försvar) och det bästa av allt- han fick fram en trav som jag nog aldrig skådat förut.

Jag hoppas verkligen att Kreon hur ofta som helst (gärna permanent) låter mig ångra mitt omdöme om hans trav då jag såg honom första gången och trodde att jag tittade på en lektionshäst med en trav som jag på en god dag och om jag var på riktigt gott humör skulle ge betyget 5.

Idag var det luft i steget, rejält ”avstamp” med bakbenen och en fin schwung- förvisso DELVIS pga att Kreon blev lite upphetsad av att en annan lite ”stimmig” häst kom in i ridhuset men so what- får han bara gå i denna trav längre och längre stunder kommer det att göra honom starkare och visa vägen till vad vi önskar- en överlag bättre grundtrav.

Både X och jag var nöjda efter passet- förhoppningsvis var även Muppis nöjd med sig själv 🙂 !

Ni som följt bloggen länge är bekanta med hästskötar-Lina, den numera 21-åriga kvinna som jag varit med och fostrat i hästsammanhang sedan hon var 13 år och red ut på ponnyhack och galoppsadel på min Décima 🙂 !

Nu var det flera år sedan Lina hjälpte mig med just daglig hästskötsel men vi har hållit kontakten och hon har tex följt med mig på tävlingar med både Archie och Mupps.

Många foton på främst Archie har det blivit genom åren och en hel del filmande också och idag kom hon för att titta på en träning med det kära vildddjuret Muppe.

Kanske blir det en film som kan visas på bloggen vad det lider- vi får väl se….jag lovar inget.

Till dagens träning kom i alla fall en peppad Christina som själv precis hade avslutat en 2-dagars kurs för självaste Kyra.

Idag fick Kreon och jag prova på en övning därifrån- jag fick rida i skritt, trav och galopp  på en stor volt  och som i förvänd sluta.  Hålla hästen utåtställd, flytta bakdelen för inner skänkel så att denna gick på en större yta medan framdelen skulle fortsätta på samma voltspår.

Ett mycket bra sätt att få koll på fram och bakdel :), framför allt inner bak vilket ju Kreon verkligen behöver träna på.

Övningen hjälpte honom bra med rakriktningen kan jag säga och jag kommer att träna på detta vis även när jag rider själv.

När vi hade gjort detta i båda varven fick jag i stället rida förvänd sluta utmed långsidorna och efter kanske halva långsidan ställa om och rida öppna i stället.

Vi avslutade med att försöka samla galoppen på en stor volt fortfarande tänkandes förvänd sluta för rakriktningens skull och då VAR hästen verkligen rak.

Christina var nöjd med hur Kreon ”tog” dessa övningar- det blev inte inte så mycket mupperier även om det lilla djuret kan stanna till eller bryta av till trav när det blir för jobbigt men det blir mindre och mindre drama över det hela.

Vi gjorde också några halter som såg riktigt ok  ut för att vara ”oss”, när X gör dom är de alltid minst 8-mässiga men så har det ju inte varit när jag har suttit på. Men att gå från betyg…tja…typ 3 till kanske 7 är verkligen helt OK 🙂 !

Dagens träning för Christina fortsatte i invanda spår- vi arbetade vidare med rakriktning, övergångar och tempoväxlingar- sådant man alltid kommer tillbaka till.

Den gode mannen var inte alltid så god idag utan ojade sig lite under galoppjobbet men det ser jag bara som facit på att jag börjar komma åt honom bättre och han har faktiskt också blivit rakare.

Plötsligt kommer det ofta byten när jag ville rida förvänd galopp; ett av Kreons tidigare paradnummer men ska man se det från den positiva sidan så byter Kreon numera väldigt fint (om alltså än ofrivilligt från MIN sida) även åt det svåra hållet- inte alls så krängande som han gjorde tidigare.

Jag tar inte så allvarligt på detta- jag vet att Kreon både kan gå i förvänd och byta väldigt lätt och att det blir sådana här ”missförstånd” eller ”egna initiativ” är inget konstigt under utbildningsprocessen.

Jag provade också att vända snett igenom i galopp några gånger och då minsann visades inte en antydan till varken byten eller annat som Kreon roat X med under de 2 senaste tävlingarna just när det varit dags för denna linje.

Ja, det är ett roligt djur med mycket vilja jag har-jag skrattar faktiskt mest åt hans idéer; mig har han då lyckats charma så att jag inte kan vara arg på honom några längre stunder.

Även idag har X ridit Kreon, denna gången i ridhuset på sin egen anläggning.

Eftersom det fanns hästar i hagarna kring ridhuset när vi kom dit (de brukar i vanliga fall ha hunnit tas in) fick Kreon någon ”jag -har varit-hingst”-flashback och gnäggade så jag blev nästan döv. Samtidigt var han så spänd att det kändes väldigt tryggt att gå bredvid honom på marken och inte sitta på den stålspända ryggen.

När X hoppade upp var dock hästarna intagna, hingst-Kreon hade lämnat oss och kvar fanns bara den vanlige Kreon som joggade runt.

Det blev ett lösgörande pass utan press och X var (som alltid faktiskt) nöjd med fålen.