Dagens träning gick bra! Vi tränade inte på något speciellt mer än skänkelvikning så som den ska utföras i LA:1-programmet.

Min tanke är att endast tävla LC:2 vid ett tillfälle till för att därefter koncentrera mig på LB och LA.

Förhoppningsvis sker LA-debuten snart.

Eftersom tanken är att jag och Archie ska tävla på lördag (LC:2 och LB:1) övade vi idag på sådant som kommer att ingå i programmen och som tidigare inte gått så bra inne på tävlingsbanan, dvs halter och travökningar.

Vi tränade även på avbrott från galopp till halt, ryggningar, att vända rätt upp i trav och galopp osv.

Archie kändes pigg och Birgitta tycker att hans ökningar blir bättre och bättre.

Lina, som denna veckan praktiserar i stallet, passade på att filma delar av träningen så jag kanske publicerar några sekvenser längre fram.

Eftersom jag inte märkte några tecken på hälta/stelhet/ orenhet vid gårdagens uteritt på eftermiddagen beslöt jag mig för att träna för Birgitta som vanligt idag.

Träningen gick mycket bra och inte heller idag kände jag av något som skulle indikera en skadad häst.

Idag övade vi på lite allt möjligt, öppna i trav och galopp utmed långsidorna, ökningar i trav och galopp, ryggning, fattningar och avbrott från galopp till trav osv. Archie spänstade på fint och det känns som att han blir både fysiskt starkare (orkar mer) och utvecklar sina gångarter för varje vecka som går.

Förra veckans träning blev inställd eftersom Birgitta (tränaren) var sjuk men idag körde vi på som vanligt.

Det blev ett ganska tufft pass där Archie verkligen fick jobba på rejält men som jag märkt fler gånger tidigare så verkar han bara må bra av detta och han gick bättre än på länge. Och konstigt nog (eller inte?) så verkar han inte speciellt taget efteråt utan skrittade på mycket energiskt när passet var över.

Eftersom det var halterna och ökningarna som inte fungerade på tävlingen i söndags tränade vi en del på detta och det gick mycket bra. Travökningarna förbättras hela tiden. Från början var det verkligen bara ”spring, spring” när man tryckte på men nu börjar man känna ett svävmoment som förhoppningsvis bara kommer att bli större/ längre ju mer vi tränar.

Vid morgonens träning fokuserade vi på sådant som Archie har svårt för…. eller kanske egentligen inte SVÅRT för…utan mer att han helst vill slippa anstränga sig om det går, typ ”måste jag så gör jag det men jag slipper hellre” (och vem tänker inte så :=)???).

Först gjorde vi halvhalter i trav och galopp och därefter övergångar från galopp till skritt. Övergångarna har förvisso blivit bättre och bättre men jag skulle önska ännu mer ”hästen på bakbenen” och mindre ”dyka framåt och kärva i munnen”.

Efter dessa övningar ägnade vi resten av passet till olika sidvärtsrörelser och det är tydligt att Archie föredrar att glida runt i trav och galopp på volter och raka spår framför att flytta sig åt sidan och sätta bakbenen under sig. Archie tar inte heller spöhjälperna på rätt sätt alla gånger utan kan gärna visa sitt missnöje genom att lätta i bakkärran eller skicka ut ett bakben i en arg kospark. Jag BORDE vara tuffare i dessa lägen men eftersom jag har usel balans efter att ha ridit supersnälla hästar i snart 20 års tid så är jag livrädd att ramla av och vågar inte riktigt gå på honom som jag borde.

Dock märktes det att Archie mådde bra av att verkligen få jobba och ta i, vi tragglade på ganska länge med sidvärtsrörelserna ända tills han verkligen gjorde dom bra och han var väldigt koncentrerad i stället för att, som han gör ibland när han blir trött eller tycker att jag ”tjatar”, börja tjafsa med bettet.

Jag märker också att JAG har för små krav på Archie, jag nöjer mig med mindre än vad han ganska lätt klarar av om man bara pressar på lite. Det är tur att jag har Birgitta som ”jagar” oss 1 gång i veckan för utan henne så hade vi nog inte kommit framåt i ridningen lika snabbt.

I morse behagade gossen äntligen att visa tränaren Birgitta att vi faktiskt kommit en bra bit på vägen i våra skänkelvikningsövningar.
Jag har tränat en hel del på detta på egen hand, både på töm och uppsuttet genom att flytta honom ganska tvärt åt sidan i skritt för att sedan kräva mindre tvärning i trav.

När vi skulle öva på att minska tempot i galopp på volt ganska mycket så blev det första försöket dåligt och Archie både bröt av och försökte bryta av flera gånger. Andra försöket blev JÄTTEBRA med en galopp i ultrarapid varpå Birgitta ropade ”Ja! Liiiite bättre”. Då var jag tvungen att skratta och säga:

”När du säger LIIIITE bättre….då vet jag att det är ungefär så här mycket bättre” och så sträckte jag ut armarna så långt ifrån varandra som det gick :=).

Annars gick väl träningen sådär, varken jättebra eller direkt dåligt, mer med känslan att vi kan mycket bättre.

Galoppombytena, eller rättare sagt FÖRSÖKEN till byten blev ganska dåliga och slarviga men nu tror jag i alla fall att jag vet på vilket sätt jag ska öva, dvs i övergången från en volt till en annan (typ som att man rider på en ått-volt och gör byten när man byter volt).

Det som i alla fall är positivt med våra bytesförsök är att Archie numera förblir lugn även efter några försök.

När jag precis hade kommit hem från Lanzarote i början av december och skulle återuppta ridningen efter en kortare vila för Archies del så blev han helt tokig efter 1-2 försök att byta galopp. Då försökte han förekomma mig genom att studsa omkring, bara byta med fram eller vägra att tex fortsätta galoppera på volten trots att det var det jag ville utan han ville galoppera på spåret osv.

Jag VET ju att ”upprördhet” är en vanlig ”bieffekt” av galoppombytesträning men det var inte desto mindre jobbigt för det och framför allt eftersom man ju aldrig kan VETA när/ om denna upprördhet ska lägga sig, om den någonsin gör det fullt ut.

Jag har en bekant vars förra häst aldrig gick att göra lugna byten på. Hästen var i övrigt den snällaste man kunde önska sig och seg och sävlig dessutom. Men så fort man vände snett igenom i galopp och gjorde ens den minsta ANTYDAN till byteshjälper så körde den upp huvudet i vädret, försökte sticka i full sken och blev allmänt okontaktbar. Mycket märkligt….(och hästen var nästan 20 år då jag försökte sista gången…).

Om denna häst, BEAM, ska jag berätta lite mer i ett ”tillbakblicks-inlägg” längre fram.

Ny träning för Birgitta idag och vi började med att rida i låg, rund form där Archie skulle vara mycket lösgjord och öka och minska traven och galoppen på volt. Denna övning gick mycket bra och jag jämförde med Décima som, som jag sa till Birgitta, skulle ta 1 timme att få så fin som Archie var efter 5 minuter.

Sedan var det dags att visa upp hur vi övat på skänkelvikningar under den gångna veckan. Jag tycker att de övningar jag gjort på egen hand har fungerat mycket bra men det kände gossen inte alls för att visa upp idag utan det var mer ”oj, något kittlar mig i sidan. Kan det vara en sidförande skänkel? Nä…tror inte det. Jag fortsätter att ignorera den. Nämen…kittlandet fortsätter!!! Vad vill hon??? Gå åt sidan??? Tror inte det va! Jasså…hon envisas! Jamen då kanske jag ska kosparka lite så att hon fattar att jag inte KÄNNER för att gå åt sidan”.

Lite så höll gossen på idag….suck… Visst blev det skänkelvikning men inte alls så bra som jag vet att han kan.

Archie är för det mesta ytterst samarbetsvillig men ibland när det tar emot eller han inte riktigt förstår vad jag vill så kan det hända att han försvarar sig med att framför allt försöka byta varv, vägra fatta galopp, bryta av från galopp eller ta små luftsprång i galopp. På sätt och vis är det skönt att han KAN visa humör eftersom han för det mesta nästan är FÖR beskedlig men så klart får han inte bli istadig eller inte kunna ta en skänkel eller en spö-korrigering.

Underlaget var ganska tungt idag men vi konstaterade att Archie har en superkondis och sällan visar trötthet. Fast kanske hans protester ändå berodde på att det var jobbigt att gå i det tunga? Hur som helst är detta inget som sitter kvar till nästa dag utan då är han snarare mer samarbetsvillig än innan sina små protester.

Som avslutning travade vi i det långsammaste tempo jag kunde få fram. Detta för att introducera passagen lite. Denna övning gick jättebra.

Idag var det dags för årets första träning efter ett ca 1 ½ månad långt uppehåll pga min och tränarens semestrar.

Idag fokuserade vi på sidvärtsrörelser/ skänkelvikning eftersom jag upplever att Archie KAN göra dessa långt bättre än han ibland VILL. Gossen behöver förstå att jag menar allvar när jag trycker till med den sidförande skänkeln och att man då inte bara lite halvhjärtat kan smyga åt sidan lite lagom oengagerat. Jag tror att poletten ramlade ner till slut men det hänger lika mycket på mig själv; att jag verkligen FÅR IGENOM det jag vill och inte nöjer mig med mindre.

Vi gjorde också ett galoppombyte åt vardera hållet varav bytet från höger till vänster blev ganska bra och bytet från vänster till höger ganska dåligt (så är det nästan alltid).

Birgitta tyckte att travökningarna hade blivit ”lite bättre” vilket var stora ord för att komma från henne :=) och instämde i att galopperna nu är mycket mer ”lika” (för någon månad sedan var det nästan omöjligt att rida i samlad vänster galopp medan det gick hur lätt som helst i högergaloppen).

Ny träning om 1 vecka.