En vecka med lite snö har passerat och man skulle kanske kunna säga att ”det började med snö och slutade med tö” för under veckans sista dag var det mycket av det sistnämnda.

Men som vi alla vet är vintern långt ifrån slut så det kan hinna både snöa och töa många gånger till.

Jag hann i alla fall att rida i det vita flera dagar och det har varit hur mysigt  som helst.

Annars har jag tränat på egen hand eftersom Olof har varit bortrest och nu ser jag extra mycket fram emot hans hjälp igen.

Hur bra Vicke än känns vill jag inte vara utan tränarhjälp för länge och tack och lov så har jag inte stött på några direkta svårigheter när jag trimmat på i min ensamhet.

Annars har veckan bestått av upphittade marsvin, många hundpromenader, ett restaurangbesök, en hel del jobb och så allmänt slappande som är ett underskattat nöje om ni frågar mig- och som man också behöver för att orka stiga upp i ottan, jobba natt och ha många bollar i luften som jag ofta har.

Detta försöker jag verkligen att leva efter och tycker att jag lyckas ganska bra!

Ännu en vecka har passerat och nu har vi faktiskt haft ”riktiga” vintertemperaturer vissa dagar och även lite snö som har blivit liggande.

Ok, den täcker precis marken men ändå 😀 !

Jag har passat på att rida ut på det vita 2 dagar och broddarna har verkligen kommit väl till pass.

Annars har det blivit 4 dressyrpass varav ett hos Olof och så en vilodag då Vicke fick hoppa lite på lina.

Bra omväxling tycker jag och ungefär ett sådant veckoschema jag vill kunna hålla mig till om jag får välja.

Under den gångna veckan har man i mina trakter fått bekanta sig med i varje fall liiite snö.

När jag gick in i ridhuset med Vicke i tisdags var det fullständig barmark och när jag kom ut såg det ut så här:

Även lilla Soya hann njuta av snön ett kort tag….

…men som det så ofta är här så försvann det mesta ganska snabbt.

Vicke har haft omväxlande träningsdagar tycker jag; som jag har nämnt flera gånger tidigare vill jag verkligen inte bara rida i ridhuset av egen bekvämlighet utan jag ser till att vi kommer ut i alla fall några gånger i veckan, både uppsuttet som här i onsdags:

och till fots i fredags:

Leon och Annelie är ofta våra följeslagare och även lilla Soya får följa med ibland.

Veckan avslutades med en fin Nina-träning (Olofs träning i måndags blev tyvärr inställd) och det är verkligen roligt att rida dressyr just nu 🙂 .

Annars fortsätter livet i en härlig vardagslunk, jag försöker att vila (även om det blev ett extrapass på jobbet i torsdags) och umgås så mycket jag kan med människor jag tycker om efter en ibland lite för intensiv senhöst.

Shopping har det också blivit- jag har inte kunnat hålla mig ifrån den outlet jag nämnt på bloggen flera gånger och veckans fynd blev dessa strykkappor för 30 kronor 🙂  :

Årets sista vecka var en bra sådan på alla vis- ska man klaga på något så skulle det väl var vädret…

Plusgraderna i början av veckan byttes ut mot minusgrader i slutet av densamma- tack och lov har vi i alla fall ingen snö än.

Jag vet att många tycker att det är mysigt med snö och det tycker jag också- om det är just SNÖ.

I Skåne brukar vit nederbörd från himmeln mest bestå av blask som först geggar ner allting och sedan försvinner i rekordfart och då kan man lika gärna slippa eländet tycker jag.

Liggande snö är mysigt när man har djur och kan också användas till omväxlande och stärkande träning men så är det som sagt sällan i mina trakter.

Vicke har jobbat på jättefint hela veckan- han känns stark och mjuk i kroppen och det är hur kul som helst att rida honom.

Mindre kul var det att rida ut i onsdags när han kändes superspänd och inte alls lik sig själv men efter en rejäl avrastning i Leons sällskap var han sitt vanliga snälla jag och jag gissar att rejäl kyla + toppkondition kan ge detta resultat även framöver.

Jag försöker att variera Vickes arbete så mycket jag kan även vintertid och är dessutom extra noga med att aldrig låta honom ”stå” en dag- även om han får en vilodag måste jag göra något litet med honom och inte förlita mig till hagvistelsen eftersom jag vet av erfarenhet att den mest består av stillastående.

Veckan har också ägnats åt nyårsfirade och trevligt umgänge av olika slag de flesta veckodagarna och detta tillsammans med ordinarie jobb och ett 10-timmars extrapass har gjort att jag inte har haft tråkigt i alla fall.

Innan minusgraderna kom för några dagar sedan har det regnat massor hos oss och den ”sjö” man ser på bilden är egentligen ett helt vanligt gräsfält där jag brukar promenera med Soya.

Och så vattensjuk är marken på många ställen vilket gissningsvis kommer att ta en evighet att torka upp.

Den gångna veckan inleddes precis som den föregående slutade; med dressyrträning, denna gången för Olof och 2 dagar i rad.

Det var jättekul att ”komma igång” igen och det känns som att det bara var att ta vid där vi slutade.

Under veckan har jag även tränat på egen hand och också ridit ut.

Vädret har mestadels varit uselt om man inte GILLAR regn vill säga och i alla fall jag är mer än lovligt trött på denna väta som jag i dagsläget inte ser något positivt med.

Temperaturerna har vissa dagar legat på ”kall sommardag” och att slippa minusgrader är i alla fall skönt, så länge det nu varar.

Julen har för min del varit lugn; jag har jobbat alla de ”röda” dagarna eller nätterna rättare sagt och i övrigt mest varit hemma och vilat.

Hoppas inte ni heller känner igen er 🙂 !

Efter att ha haft nackspärren från helvetet i flera veckor har den gångna veckan präglats av en rejäl förkylning så nu hoppas jag att det är nog med krämpor för ett bra tag framöver.

Jag låter ju aldrig just en förkylning hindra mig från att gör allt som jag planerat men det är så klart roligare att slippa hosta och snörvla dagarna i ända.

När jag skulle börja mitt nya jobb fick jag veta att det kunde bli så att jag skulle vara förkyld ”för jämnan” så som man tenderar att bli i början om man tex jobbar på dagis med en massa barn som är sjuka jämt och ständigt så jag har nog klarat mig ovanligt bra och att klara sig helt från en förkylning vintertid när ”alla” blir mer eller mindre kassa hade nog varit att hoppas på för mycket.

Jag kommer inte att vara ledig det minsta över jul och nyår mer än vad mitt schema medger men det känns inte som att det spelar någon större roll eftersom jag ändå tycker att jag är ledig ganska mycket oavsett (jobbar ju max 16 nätter/ månad och är alltid ledig dagtid).

Veckan har innehållit både trevligheter så som umgänge med goda vänner och outlet-shoppning där jag gjorde fina fynd och retliga utgifter (nytt batteri)  och en bil som vägrade att starta en av morgnarna.

Det sistnämnda renderade en hel del diskussioner på bloggen och som någon skrev är det intressant att läsa hur olika vi ibland resonerar och prioriterar. Att just SÖMN var så viktigt i sammanhanget var lite otippat för mig (dvs att väcka någon ”lite i onödan” för att få hjälp) – för min del är just ”att sova” något som jag lätt avstår om det kan hjälpa någon och det hade jag mycket hellre offrat än annat (saker som tar väldigt lång tid tex eller medför rejält med arbete för mig).

Vickes 2 veckor långa ”vintervila” avslutades i veckan och han har blivit skodd och fått några dressyrpass i ryggen.

En träning för Mini avslutade veckan och jag var så nöjd med känslan under hela passet.

Bloggen ligger som alltid, höll jag på att säga, lite nere under december- i alla fall vad gäller era kommentarer. Jag kommer dock att skriva inlägg som vanligt och vi som är här får roa oss med dessa 🙂 .

Har ni uppslag och frågor är dessa lika välkomna som alltid!

Också ”som vanligt” i Skåne vintertid har vi mycket omväxlande temperaturer.

En dag kom några förskrämda minusgrader på besök men de jagades snabbt bort av regn och plusgrader.

Härom dagen visade min bil 11 PLUS-grader…det är ju vad det var i somras vissa dagar?!?!?

Nu har jag landat i min nya lägenhet och det känns sååå bra!

Ibland känns det nästan som att det är för bra för att vara sant men i ärlighetens namn tycker jag själv att jag är väl värd detta efter allt jobbigt som har varit under året och som jag har valt att inte dela med mig av på bloggen.

Veckan har bestått av mycket lägenhetspyssel (som jag älskar), stallbesök och umgänge med både doggy och kära vänner.

Nu när jag har alla innerdörrar på plats (dvs även toalettdörren ha ha ha) har jag kunnat börjat bjuda hem folk.

Vicke har tagit det lugnt i veckan och blev vaccinerad och fick tänderna raspade i torsdags.

Skönt att ha detta gjort och nu hoppas jag kunna satsa på en nyttig vinterträning.

Min sötnos hos veterinären. Skötte sig perfekt och hade fina tänder som dock var lite vassa enligt hästdoktorn.

Hela den gångna veckan har präglats av min flytt- det känns som om jag inte har gjort annat än jobbat, sovit några få timmar, gjort snabbvisiter till stallet och sedan ägnat resten av dygnets timmar till att kånka möbler, packa upp trettio tusen böcker, klädesplagg, husgeråd och annat samt att springa i mängder av affärer för att köpa det som jag saknat till lägenheten.

En fördel med att flytta är att jag nu har fått en överblick över alla mina tillhörigheter och precis som jag anade har jag kläder i allmänhet och strumpor och underkläder i synnerhet ”to last me a lifetime”. Där får det nog bli ett köpstopp en längre tid känns det som 🙂 .

En del nya möbler har köpts in (soffa, tv-bänk, skänk och soffbord) och jag har fått ovärderlig hjälp med både montering och att bära upp allt till 3:e våningen utan hiss.

Jag vet med mig att jag har väldigt svårt för att be om hjälp och skulle hellre knäcka mig själv än att förlita mig på andra men utan både betald och obetald hjälp i detta fallet hade det aldrig gått och det gäller att se sina begränsningar.

Min nacke som jag skadade för snart 2 ½ vecka sedan håller långsamt på att bli bra men jag tror inte att läkeprocessen har gynnats av att jag både har försökt att rida och som sagt släpat flera hundra kilo upp för alla trappor till min lägenhet.

Kanske var det ett omen att Vicke blev ”sympati-skadad” i tisdags då jag upptäckte en svullnad över hans ena framknä- först då kunde jag släppa tankarna på att både träna och tävla i helgen vilket egentligen var tanken.

Planen för Vickes del var att han skulle ha påbörjat en kortare vintervila från och med den 13-14 december men nu kunde jag tidigarelägga den utan att känna att några större planer hade spolierats.

Eftersom jag har hävdat att ”Vicke är i sitt livs form” sedan säkert 1 månad tillbaka känns det så klart trist att inte kunna komma upp till bevis på tävlingsfronten men nu är det som det är och det är bara att hoppas att vi är 100 % friska den dagen det är dags att tävla igen.

Och känner jag tävlingskalendern i Skåne rätt så behöver det inte dröja många månader innan man kan tävla om man VILL (när det är superkallt och ibland vanskligt att köra….) så det ska nog ordna sig.

Förutom allt kring min flytt har jag faktiskt även hunnit med lite ”socialt umgänge” och både varit ute och ätit några gånger och varit på bio och det har känts som väl prioriterad tid trots fullspäckat schema. Man måste vårda de relationer man har vilket har blivit ännu tydligare för mig sedan jag och min fd man separerade.

Den gångna veckan har väldigt mycket präglats av min onda nacke- den har ärligt talat påverkat i princip allt jag gjort.

Och att ta hand om en häst och flytta samtidigt som man knappt kan vrida huvudet åt varken höger eller vänster är inte det lättaste, det kan jag lova. Inte heller att köra bil….

Tack och lov känner jag mig långsamt bättre men jag är verkligen så totalt ovan vid att vara så begränsad.

Vicke har jobbat på bra trots allt och har ändå haft ett varierat schema.

Vi har ridit dressyr, ridit ut och jag har tömkört och så avslutade vi veckan med att Mini red ett pass.

Vad gäller lägenheten har jag hittills en fantastiskt bra känsla och den kommer att bli jättefin när målningen är avslutad och jag har fått dit alla möbler (har köpt en del som tyvärr inte levereras omgående).

Att bo i Malmö och köra till Staffanstorp där både hund och häst bor 2 gånger om dagen har slitit väldigt hårt på mig och logistiken har ibland verkligen inte varit lätt att få ihop så att bo runt 3 kilometer från både stall och X-make kommer tveklöst att underlätta otroligt mycket.

Jag hoppas att jag snart går in i en lugnare och mer harmonisk tid i mitt liv- det kan jag faktiskt vara värd om jag får säga (skriva) det själv.

En vecka med en del tråkigt väder (regn, regn, regn) och nu har vi ”stängt” gräshagarna för i år.

Jag tycker att det är fantastiskt att vi har kunnat använda dom så här pass länge och har varit tacksam för varje dag.

Med risk för att tjata så tycker jag att Vicke och jag är inne i ett gott flow med en fin gummibandskänsla nästan hela tiden.

Förutom en vilodag har vi hunnit med att hoppa en dag, rida ut en, dressyra hos X och på egen hand samt tävla en klass hos Skabersjö ryttarförening.

Även tävlandet går bättre och bättre just nu, bjudningen är på plats liksom formen och många moment blir bättre utförda än tidigare. Jag hoppas sååå att det håller i sig.

Annars har jag fullt upp varje dag med djur, jobb och annat och känner mig väldigt nöjd med hur saker och ting utvecklas på flera fronter.

Min tjänstledighet har förlängts till 1/5, också något som jag hoppats på.

Besöket i Ullared var en ”hit” som vanligt med flera riktigt bra fynd som varma och snygga tröjor, nya vita ridbyxor och massor till nya lägenheten som jag räknar dagarna tills jag får tillträde till.

”An ass to harass”-mitt stående skämt till X när han hjälper mig med långpisken från marken. Men denna hjälp behövs allt mindre vilket också var tanken från början även om den verkligen har hjälpt oss att nå nästa platå i träningen.

Som jag skrev på Instagram (bm6610 om ni vill följa mig) så är jag tacksam för varje dag med detta fina djur.

Ännu en av mina kärlekar 🙂 .

Tog denna selfie på oss och skickade till en vän för att illustrera hur svårt det är att svara på mail via telefonen samtidigt som man har en jättekatt som klänger sig fast i famnen på en. Men det får han så gärna göra, så mycket han vill!