Under den gångna veckan har jag delat ut många välförtjänta guldstjärnor- både Zack och Vicke har skött sig föredömligt mest hela tiden.

Vicke har så här långt visat sig var den perfekta kombinationen av alert men supersnäll, inte sååå snäll som Zack  som jag skulle rida genom eld och vatten utan att tveka en sekund men han är å andra sidan nästan onormal eller vad jag ska säga :).

Med Vicke känner jag inte den tryggheten (ännu?) men det är ändå fantastiskt skönt att redan kunna rida ut ensam utan att sitta på helspänn hela tiden och jag är glad att jag har kunnat börja med detta så snart för hur snäll Vicke än är så tror jag att det är en fördel att ha kunnat introducera honom för våra omgivningar medan det har varit soligt och vindstilla hellre än senare i år när det kanske blåser halv storm och ösregnar.

Vi har till och med provat att ha med oss Soya som sällskap och inte heller detta var något som bekymrade honom- skönt!

Träningen för Christina i tisdags får bokföras under mindre lyckad sådan och berodde väl till viss del på att jag har känt mig frustrerad över att inte kunna sitta ner ordentligt på Vicke i traven.

Det blir liksom väldigt svårt att få något vettigt gjort om man samtidigt håller på att skumpa så att man blir totalt anfådd och kommer i obalans hela tiden men nu har jag lösningen på DET problemet- i alla fall temporärt.

Det får bli ridning utan stigbyglar tills jag har vant mig vid Vickes stora ryggrörelser för jag kan (läs: VILL) varken galoppera ett helt pass eller rida lätt.

Men bortsett från detta trav-bekymmer är jag så nöjd med mitt hästköp som man kan bli och jag upplever underbart nog samma känsla som med Kreon: jag längtar ständigt till nästa ridpass :)!

Om Vickes träning inte gick så bra så var Zacks i måndags en desto större succé- jag satt hela tiden och tänkte ”så roligt detta är”.

Och det är det ju om man tycker att man får de ridmässiga förbättringar man önskar vilket jag verkligen har upplevt med Zack den sista tiden.

Det verkar som att vårt nötande av basic-ridning med massor av övergångar där jag fokuserat på formen som varit en stötesten har gett resultat och numera känns liten röd mycket mer på sina bakben och inte alls så ”hemsk-galopperad” som jag tyckte att han var i början.

Tävlingen i går kändes jättebra och jag är över huvud taget mycket nöjd med Zack just nu.

Det som jag kan fundera över är hur det kommer att bli till vintern när vädret är som djävligast.

Det ÄR ett stort minus att hästarna inte står i samma stall och att jag måste lägga både pengar och tid på en massa bilåkande men förhoppningsvis löser sig även detta- jag har lite idéer som kanske går att förverkliga.

Än så länge råder härlig sensommarvärme för det mesta och det har inte kommit många droppar regn de senaste veckorna- till de bönder som har höstskörden att tänka på stora sorg gissar jag men som ryttare är man tacksam för varje dag med sol och värme.

Andra veckan som ägare av Vicke har varit mycket trevlig och än så länge har jag verkligen inget att klaga på.

Vicke sköter sig exemplariskt, är väldigt snäll i hanteringen men ändå pigg och vaken.

Vi har hunnit med en träning för Christina och det var både roligt och nyttigt att få input kring vad jag ska fokusera på den närmaste tiden.

Vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra och vet inte var gränserna går för allt möjligt.

Även den gångna veckan har vi ridit ut med sällskap (i torsdags) och trots att det finns en hel del att titta på i våra omgivningar om man vill så gick hela turen problemfritt med bland annat en lång härlig galopp på en jättestubbåker. Verkligen synd att vi inte har dessa vidder att rida över året runt….

Veckan avslutades för Vickes del med en sadelprovning där det konstaterades att min sadel inte passar helt optimalt men går att använda om jag ”paddar upp” den i väntan på att få låna Vickes egen gamla sadel. Jag kommer då att skicka min egen sadel till Italien för en smärre justering så löser det sig den vägen.

Om jag ska säga några ord om ”min” andra häst- Zackman så har de 3 passen jag avverkat på honom i veckan känts bättre än någonsin. Väldigt roligt och nu är jag taggad till tusen kan jag säga :)!

Tävlingen i lördags gick jättebra och vi fick med oss en röd rosett hem till vår samling :).

Jag är väldigt glad över möjligheten att få tävla Zack och tycker att det ger mig mycket att ha även honom att rida på.

Under veckan som kommer blir det som vanligt åsiktsinlägg och samvetsfrågor om allt möjligt som har med hästar att göra- har ni tankar om vad ni skulle vilja att jag skriver om eller undrar något så tveka inte att höra av er.

Igår när maken och jag gick med Soya i Dalby konstaterade vi som så många gånger förut att dagarna flugit förbi och att det kändes otroligt att det redan hade gått en hel vecka sedan vi var där sist.

Men mycket har hunnits med i alla fall- det har mestadels varit intensiva dagar där jag haft fullt upp.

Det som känns trist men är oundvikligt är att vi nu går mot både mörkare och kallare tider och jag tycker att jag hör många röster om trötthet vilket jag tolkar beror på just det antågande mörkret- i alla fall jag känner mig mycket piggare när det är ljust ute både när jag vaknar och går och lägger mig och så är det inte lägre.

I måndags provade jag att träna för en för mig ny tränare, Zacks ordinarie som känner djuret väl.

Även om Zack inte visade sig från sin bästa sida just då (han valde sin framtunga appearance för dagen tyvärr) så var jag nöjd med träningen och den input jag fick och jag hoppas få kunna fortsätta detta samarbete.

Nästa gång jag red Zack, i torsdags, var den lilla tjockisen som förbytt och gick så lätt och fint att jag var glad hela dagen och på tävlingen i lördags gick det nästan ännu bättre med en häst som jag kunde jobba på ett mycket lättare sätt och med bättre effekt.

Rosett blev det också (en röd) och fina procent (nästan 69%) så just nu ligger Zack på plus kan man säga :).

I onsdags kom Vicke ÄNTLIGEN till Grevie och fram tills i skrivande stund har jag bara lovord att ösa över honom.

Vi, eller i alla fall jag, befinner oss definitivt i nyförälskelsestadiet :)!

De 4 dagarnas motion av Vicke har varit så omväxlande som man bara kan önska:

Dag 1 i ridhuset

Dag 2 på gräsbanan

Dag 3 tömkörning på grusbanan

Dag 4 uteridning

Jag har medvetet tagit det lugnt även om Vicke är en rutinerad häst sin ringa (6) ålder till trots- tids nog kommer jag att skärpa kraven.

Men som ”alla” vet är det en omställning när en häst byter både ryttare, sadel, underlag, foder och allt möjligt annat på en gång och risken för skador ökar helt klart om man inte i alla fall försöker att tänka efter hur man rider, var, hur länge osv.

Även den andra arbetsveckan efter semestern gick lika snabbt som den första och nu känns det som att hösten är i antågande.

Det blir mörkare snabbare på kvällarna och är mörkt när jag stiger upp och jag gissar att det är därför som både jag och många med mig klagar på trötthet?

Veckan inleddes annars under stor nervositet- min nya häst skulle besiktigas och det är ju ett allmänt känt faktum att just detta moment har fått många hästar på fall så att säga.

För min hästs del gick det bra och jag har under veckan haft flera trevliga samtal med hans nuvarande ägare om allt möjligt; försäkring, foder, resa till Skåne osv.

Om inget oförutsett inträffar står Vicke i ”mitt” stall någon gång på tisdag kväll och jag längtar 🙂 med skräckblandad förtjusning.

Detta blir ju den första utbildade hästen jag köper- alla andra har varit unghästar varav en del knappt inridna så jag har inte haft någon ”föregångare” som jag har behövt att liksom jämföra mig med.

Denna häst är både hyfsat utbildad och tävlad av en duktig ryttare så då är det väl oundvikligt att man undrar hur det ska gå när man själv ska börja träna djuret?

Som ni vet är jag inte helt hästlös även om jag inte har en egen springare just nu- Zack tränas vidare av undertecknad och har ridits 3 dagar under den gångna veckan.

Jag har under lång tid drömt om att ha 2 hästar men också sagt ”en häst är för lite och två är för mycket” så kanske kan detta samarbete kännas lagom i framtiden- vi får se!

Under veckan har jag annars haft fullt upp även utan hästar- två kvällar ägnades åt halmintag och en annan kväll tillbringades på Malmöfestivalen.

Första arbetsveckan efter semestern gick precis lika snabbt som jag tycker att alla andra veckor också går- min teamkollega hade hållit ställningarna utmärkt under min frånvaro så det var inga större projekt som väntade på mig utan vi kunde arbeta på i princip som vanligt.

Jag minns en tid då jag arbetade med försörjningsstöd (i dagligt tal socialbidrag) och knappt ”vågade” ta sommarsemester av rädsla för vilka jättehögar med arbete som skulle vänta på mig när jag kom tillbaka. I efterhand är det inte klokt att jag kände så men så var det och jag är väldigt glad över att detta är ett minne blott.

Ännu en vecka utan egen häst- Gud give att det blir den sista på måååååånga år! I kväll får jag veta om min tilltänkta häst har gått igenom besiktningen och mycket mer finns väl inte att säga om detta just nu- den som lever får se…

Under den gångna veckan har jag fortsatt att rida på ”min” lille fuxpojke Zack, det blev dressyrpass både i torsdags och fredags och så en liten LB:3-klass på lördagen på det.

Soya hade ett EP-anfall i tisdags morse men är bortsett från detta samma underbara hund som alltid- anfallen påverkar henne (än så länge?) inte mer än i någon minut och innebär inte att vi måste begränsa henne på något vis vad gäller tex motionen.

Hon har ridit med Zack båda dagarna som jag har dressyrtränat honom- vi skrittade ut en runda efteråt och de går utmärkt ihop.

Vi har även varit i Dalby med maken båda helgdagarna och dessutom gått en ny runda i närheten av Staffanstorp som jag har upptäckt i onsdags och lördags.

Så den svarta flickan har det hur bra som helst och struntar nog i om mammi hittar en egen häst eller inte- själv kan jag ju inte säga detsamma. Håll tummarna i kväll!

Den sista semesterveckan är nu definitivt över och som vanligt har det varit väldigt skönt att vara ledig.

Jag har hunnit med allt som jag velat, både sådant som varit nödvändigt så att säga och rent nöje- en bra blandning tycker jag.

Veckan inleddes med avfärd till Stockholm där det sedan en tid varit bestämt att jag skulle provrida en häst och hälsa på min väninna Ann.

Hos Ann blev det både god mat, mycket snack och ridning ute på Djurgården- en bra mix för en hästmänniska :).

Förutom ovanstående hann jag även med att träffa en bloggläsare (Cecilia L) på tisdagen då jag också åkte hem på kvällen.

Provridningen avlöpte förresten till belåtenhet och jag väntar nu på att den tilltänkta hästen ska besiktigas den 19 augusti.

På onsdagen tog jag igen mig lite och sedan blev det ridning av Zack 3 dagar i rad- 2 dagar i hans ordinarie stall och sista dagen på tävling hos Skromberga ryttarförening.

Tävlingen innebar en ny rosett för Zackis som blev 2:a i den ena LB:n och han gick också minst lika bra i den andra utan att bli placerad (fattades 3 poäng).

Lite hundpromenader har det också blivit i veckan- vi har träffat både Marie med västgötaspetsen Tyra, Åsa med  storpudeln Vilja och Sofia med Folly, en ny whippet-bekantskap.

Hemma har jag varit flitig med att måla och fixa och dona- jag gillar att ha fint omkring mig och ett hus med trädgård kräver nästan alltid att man ”pillar” med något- stort eller smått.

Hjäääälp…nu är det bara en vecka kvar av min underbara semester!

Under den gångna veckan har jag gjort en hel del trevliga och roliga saker- precis det man ska använda sin semester till enligt mig.

Åka på lite små utflykter, testa nya matställen, ligga och slöa i en solstol…det behöver ibland inte vara märkvärdigare än så för att jag ska må bra.

I onsdags fick Soya och jag besök av hennes syster Zahra med ägare och det blev en heldag med de svarta kineserna. Som vanligt hade vi tur med vädret (regnet hade VRÄKT ner hur länge som helst bara timmar innan besöket) och fick en härlig långpromenad i vacker natur.

Ridmässigt har det också varit en bra vecka- Zack har jobbat på som jag velat och den sista träningen för Christina i tisdags ”bevisade” att vi gjort framsteg under de 5 veckorna han varit hos mig. Inte bara jag utan även Christina har sett förändringar (läs: förbättringar) i Zacks sätt att arbeta och det var så klart glädjande för mig att höra; dvs att det inte bara KÄNNS bättre utan också SER bättre ut.

Sista passet i Grevie i fredags kändes också mycket bättre än de vi gjorde de första dagarna och på tävlingen i lördags kunde jag inte begära mer av den lille fightern.

Det fattades bara några futtiga poäng (1 och 2,5) för att vi skulle ha blivit placerade i de 2 LB-klasserna vi ställde upp i och även om nära inte skjuter någon hare så var jag nöjd med vår insats.

I förrgår var också dagen då det var dags att ”lämna tillbaka” Zack till hans ägare som så välvilligt lånat ut honom till mig utan några som helst krav på motprestationer mer än att jag skulle RIDA- hur och var kunde jag själv bestämma, och även om det är tråkigt så visste jag ju att dealen såg ut så här.

Och som ni har kunnat läsa om i gårdagens inlägg så skiljs inte Zacks och mina vägar åt för gott än i alla fall- hur länge jag kommer att fortsätta att träna och tävla honom är inte bestämt utan vi tar en vecka i taget.

Mitt mål är (så klart) fortfarande att hitta en EGEN häst att köpa (eller låna…men det verkar vara ännu svårare än att köpa) och under veckan som kommer ska jag undersöka några möjligheter som öppnats så får vi se vad det blir av det hela.

Oj så fort ännu en semestervecka gick!

Och vad har jag hittat på?

I ärlighetens namn har nästan hela veckans ökenhetta renderat en hel del vistelse i trädgården, solandes- dels gillar jag att få lite färg på kroppen och dels tycker jag att det är svårt att vara riktigt aktiv när det är så varmt ute.

Zack har i alla fall fått jobba på som vanligt-skulle jag strunta i att rida för att det är varmt hade han fått stå hela veckan.

I stället har jag tränat för Christina i tisdags och på egen hand flera andra dagar och det går enligt plan tycker jag.

I onsdags åkte vi först till Jägersros travbana för att fästa Zacks framskor som var lite lösa och på kvällen träffade vi bloggläsaren Lena och hennes häst Rosa på Vellinge hästsportförening.

Vi skrittade ut på en lång och mysig runda i omgivningarna och jag gissar att detta blir en sådan ridtur som vi båda kommer att minnas till vintern när snön/ regnet faller och det är riktigt kallt och otäckt ute.

Årets stalltvätt klarades av på några timmar i söndags och nu återstår ytterligare en ”sommartradition”- halmintaget om någon vecka.

På hästletarfronten står det mer stilla än någonsin och jag tycker att flödet på Hästnet har sinat betänkligt den sista tiden.

Gissningsvis beror det på semestrar och bete men jag börjar absolut bli otålig, särskilt då tiden när Zack och jag ska skiljas åt närmar sig med stormsteg.

En vecka har redan gått av min härliga semester och vädermässigt kunde den inte varit bättre. Jo, om jag var bonde…men det är jag inte 🙂 utan jag tycker om sol och värme även om det tyvärr också har medfört att det är hårt och torrt överallt.

Om det kunde ösregna på nätterna hade det varit perfekt men annars vill jag verkligen inte ha någon nederbörd- det blir så trist och begränsar en på ett helt annat sätt än när solen skiner.

Zack fortsätter att jobba på bra och som jag vill och träningen för Christina i onsdags gjorde mig på mycket bra humör.

Vi har också hunnit med att tävla hela 2 gånger på en och samma vecka, både i torsdags och lördags och kan numera stoltsera med en grön rosett som vi fick i lördagens LB på hela 72 %, bara 2 poäng från 2:an.

Som tävlingshäst är Zack verkligen ULTIMAT, det absolut enda som man skulle kunna klaga på är att han blir lite stark i övergångarna mellan galopp och trav- annars är han allt i alla fall jag kan önska och begära av honom.

Hemma har vi även ridit ut några gånger och inte heller där har det varit några problem; tittar han till är han lätt att övertala och så är det inte mer med det.

På hästletarfronten är det fortsatt stiltje och det är så klart tråkigt men tyvärr inget jag kan påverka såvida jag inte ska börja ändra min ”kravspecifikation”.

Men jag vill varken köpa en 3-åring, en för gammal häst med vilken jag kanske inte får så många år ihop av rent åldersmässiga skäl och inte heller en häst där jag redan från början anar att det kan bli problem för problem lär dyka upp OAVSETT- de behöver man liksom inte köpa på sig medvetet så att säga.

Sista arbetsveckan innan semestern avlöpte utan större sensationer.

Zack fortsätter att jobba på jättebra och jag tycker att vi upplever små men ändå märkbara framsteg nästan dagligen vilket är både roligt och mer än jag väntade mig när jag fick erbjudandet om att låna honom.

Nu har snart halva tiden som han ska vara hos mig gått och det är verkligen som man brukar säga: ”tiden går fort när man har roligt”.

Vi tränade för Christina i tisdags och annars varvar jag eget dressyrarbete i vår gruspaddock med uteritter.

På hästletarfronten händer det inte så mycket- förhoppningsvis i alla fall delvis beroende på Falsterbo Horse Show.

Många har säkerligen varit där och har varken haft tid att annonsera eller att SVARA när man ringt på de annonser de lagt ut även om jag måste säga att jag finner det sistnämnda extremt märkligt.

Om man vet med sig att man ändå inte kommer att vara anträffbar är det väl bättre att VÄNTA med annonseringen?

Jag har inte varit och tittat på en enda häst i veckan men däremot diskuterat desto fler med mitt ”granskningsteam” bestående av några olika dressyrkunniga vänner och bloggläsare.

Det är tur att jag har dessa personer + andra till hjälp i både letande och sållning- så roligt är det inte att lägga kanske en hel dag på en i efterhand helt meningslös resa och bensin är ju inte gratis heller. Dessutom tycker jag att det är urtråkigt att köra bil.

Soya löper fortfarande och just den biten har tack och lov aldrig varit några problem- hon försöker inte rymma eller ”locka till sig” andra (han)hundar utan man kan gå med henne som vanligt.

Den gångna veckan träffade hon kompisen Vilja 2 gånger och fick härliga långpromenader på köpet.

Vad gäller epilepsin tycker jag att det är fortsatt mycket jobbigt med denna otroligt lömska sjukdom som kan dyka upp precis när som helst.

Jag som till råga på allt är en planeringsmänniska tycker att det är extremt påfrestande att inte veta NÄR nästa anfall ska komma, det känns nästan som att man har en tickande bomb hemma och jag har svårt att sova avslappnat tex.

Nu väntar 4 veckors semester i alla fall och förhoppningsvis mycket roligt. En del som jag ser mycket fram emot är redan inplanerat och ”grädden på moset” vore ju om jag kunde hitta en ny häst att köpa också.