Skrivet

Olika veterinärer- olika råd?

Idag funderar jag över att det i alla fall enligt mig verkar vara väldigt olika vilka ordinationer man får av veterinärer vid i princip samma typ av skador.

Kanske har jag bara råkat ut för undantagen så därför tänkte jag fråga er vad era erfarenheter är- eller ni har kanske aldrig reflekterat över detta?

Själv är jag ju sådan att jag försöker läsa ALLT jag kan hitta på nätet när min egen häst är skadad och det är denna läsning som har fått mig att reagera.

Exempelvis läste jag nu om en häst som uppvisade ungefär samma symptom som Vicke, man hittade inte heller hos denna häst något som till 100 % skulle förklara hältan (misstanke vrickning eller hovledsinflammation)och denna häst är ordinerad att stå i sjukhage i tre veckor, äta metacam i tio dagar och promeneras 5-10 minuter 1-3 gånger om dagen innan det är dags för återbesök.

Jag fick ju skritta på min häst efter en veckas hagvistelse och kunde till och med få börja trava den tredje veckan om han var ohalt.

Även när hästar på vår anläggning har haft olika ledinflammationer tycker jag att konvalescensen har sett olika ut beroende på veterinär.

En del veterinärer förordar boxvila de första dagarna, andra sjukhage, någon vanlig hage.

I vissa fall får man MINUTIÖSA igångsättningsprogram och detta är verkligen en ordvits eftersom just antalet MINUTER är mycket noggrant angivet medan andra veterinärer ger långt mer svävande råd om hur man ska sätta igång hästen.

När Archie hade fång var behandlingsformerna verkligen högst skiftande och då var jag glad att jag kände fullt förtroende för den veterinär jag hade då just eftersom man verkade kunna få nästan motsatta råd beroende på vilken veterinär man frågade.

Minns, fortfarande helt förundrad, hur en veterinär som jobbat med hästar i ”tusen år” tyckte att jag kunde gå med Archie ”lite” medan behandlade veterinär inte ens ansåg att hästen kunde stå på stallgången- så känsliga bedömde hon att hovarna var vid fång!

Jag undrar varför det är på detta viset för även om det säkert delvis beror på individen (hästen) vilka ordinationer man får så skulle jag ändå önska mer mail-stream-behandlingar eller tänker jag fel?

Skrivet

Tisdag- vila gånger två

Redan igår bestämde jag mig för att skritta ut idag eftersom jag har varit på utebanan 2 dagar i rad och ni vet hur jag är: har jag bestämt något så har jag.

Att det blåste rejält fick inte ändra mina planer och faktiskt var det relativt varma vindar trots allt.

Som för det mesta försöker jag se någon form av träning i det mesta och idag tänkte jag ”nu tränar jag på att kunna rida fram överallt även om Vicke tittar till på saker i blåsten och kanske vill stanna eller rent av vända om (som när han såg en jätteharv vid en åker)”.

När vi hade skrittat färdigt gick jag i i det andra stallet på anläggningen och till min andra adept, lilla Messy.

Med henne hade jag också i förväg bestämt att inte jobba idag- att gå ut och gå med en åring i blåst bedömde jag som mer dumdristigt än något annat så vi nöjde oss med en massa gos i boxen- utan godis 🙂 .

Jag vill att Messy ska känna sig bekväm med att jag står i boxen och klappar henne så länge JAG vill och utan att det genast ska stoppas något i gapet (läs: godis- inte någon av mina kroppsdelar, då hade hon fått en smäll som hon sent hade glömt…).

Och hon är verkligen kelig det lilla livet- jag blir på så gott humör av att pyssla med henne!

Skrivet

Vad tycker ni?

Läser om föreslagna TR-ändringar här och undrar vad ni tycker?

Själv tycker jag att det blir bra om man tar bort sporr-tvånget- jag har aldrig riktigt förstått detta krav.

Inte för att det kommer att påverka mig det minsta men det finns säkert de som blir glada.

Edit:

En läsare påtalade även dessa förslag på ändringar:

Träns i MsvC (ej tillåtet med kandar) och sedan valfritt träns eller kandar från MsvB och uppåt. Valfritt med sporrar. Valfritt med frack från MsvA. Valfritt med hatt från MsvA för ryttare från 18 år.
Med andra ord skulle vi i teorin från nästa år kunna se ryttare i hjälm, kavaj på träns och utan sporrar i Grand Prix i Sverige!
Nu är det kanske inte så troligt, men att det är träns i MsvC kommer påverka många och de som haft bekymmer med kandar kommer inte längre tvingas rida på det alls.

Skrivet

Birgitta räknar

Hade en diskussion nyligen med en uppfödare om det här med vinst kontra nerlagt arbete vad gäller att föda upp hästar och vi kunde ju inte annat än att enas om att det i säkert 95 % av fallen är en ren förlustaffär- sett till reda pengar i alla fall.

Ska man föda upp hästar på hobbynivå i Sverige idag måste det finnas annat som lockar; att man tycker att det är ROLIGT rent ut sagt.

Och detta ledde oss osökt in på diskussionen kring det vettiga (eller inte) i att köpa en väldigt ung häst (1 eller 2 åring) och där behövdes det inte heller mycket huvudräkning för att komma fram till precis samma sak som vad gäller de ”fattiga men roade” uppfödarna, dvs man TJÄNAR ingenting på att köpa en ung häst men däremot riskerar man en jäkla massa medan man har roligt (eller inte) under tiden.

I mitt räkneexempel köper jag en åring för 50.000.

Från att hästen är 1 och till den fyller 3, dvs under 2 hela år har jag hästen på någon form av lösdrift till en månadskostnad på säg 3000:–. I denna summa har jag räknat in ALLT kring hästen; verkning, vaccinering, försäkring så jag tror inte att det är högt räknat.

På 2 år har hästen kostat 3×24 månader 72.000:– och jag har egentligen inte kunnat göra så mycket mer än att pyssla med den, kanske longera och löshoppa lite.

När hästen är 3 år rider jag in den och även om detta skulle ske helt utan någon hjälp som kostar så får jag väl ändå räkna en månadskostnad på säg 4000:– vad gäller uppstallning och allt annat (försäkring, vaccinering, hovslagare, utrustning osv).

Mellan 3 och och 4 års ålder har hästen alltså kostat mig 4×12= 48000:– och nu är vi uppe i en sammanlagd kostnad av: 50 (inköp)+ 72 + 48= 170.000:– för en häst som FÖRHOPPNINGSVIS är lite riden i ett år och som ännu mer förhoppningsvis PASSAR mig.

Risken finns ju så klart att hästen, även om den från 1 till 4 års ålder framlevt sina dagar utan att få en skråma på kroppen ÄNDÅ visar sig inte vara lämplig för mig av olika anledningar; den kanske blir för liten/ för stor, får ett temperament som jag inte gillar, visar tidiga begränsningar vad gäller hoppning/ gångarter/ whatever.

Eller så blir den halt och man hittar någon trist skelettskada som påverkar hästens möjlighet att ens fungera som ridhäst.

Och vad gör man då?

Tja..om det ”bara” är så att hästen ”inte passar” en själv får man ju be till högre makter att den passar någon annan- fast då brukar det sällan handla om 170.000 för en 4-åring in my book.

Och har hästen fysiska defekter….tja..då lär man inte heller få några 170 papp.

Så summa summarum måste man tycka att det är otroligt kul med bebis-hästar och/ eller hitta den där ”once-in-a-lifetime”-hästen som åring för att det ska vara någon som helst rim och reson med att köpa en så ung häst hellre än en långt mer färdig ”produkt”.

Håller ni med?

Skrivet

Måndag- en liten tiggare

Vickes motion idag blev en repris av gårdagens- först skrittade vi ut en kvart och sedan var vi på utebanan och red runt-runt i en halvtimme.

Nu när jag inte får göra annat än rida rakt fram gäller det att hitta inspiration och träna på annat än det jag vanligen jag gör.

Nu tänker jag tex när Vicke ser något i fjärran och spänner till: ”jag tränar på att fortsätta att rida PRECIS som vanligt, med samma kvalité fast Vicke vill glo”.

Och att få kvalité på det man gör trots en spänd häst och att dessutom lyckas få den att slappna av- DET kommer att komma väl till hands när vi börjar tävla.

När Vicks var färdigmotionerad var det dags att ta sig an Messy och nu känner jag att jag nog får börja se upp så att jag inte skapar en riktig tiggare!

Hon har redan börjat gnägga ganska intensivt när hon ser mig och som jag redan har nämnt beror det nog mer på müslin jag ger henne än att hon älskar just åsynen av MOI.

Själv avskyr jag  när hästar blir liksom helt hysteriska och börjar hamra med frambenen i boxdörren och dylikt bara de ser en morot på 100 meters håll- sådant vill jag INTE lära Messy.

Annars gick borstningen lika bra som alltid- den biten fungerar utan problem och man kan verkligen gnugga hur hårt som helst över hela kroppen på henne,  även under magen, utan protester.

Frambenen går superlätt att lyfta och dom kan man hålla uppe hur länge som helst, det ena bakbenet går att lyfta en liten stund och det andra bakbenet kan jag bara hålla uppe en sekund eller två innan det blir sidohopp eller antydningar till små kosparkar. Men det går framåt 🙂  .

Skrivet

Hurra…vi är RIKA….

…eller nåt?

För tredje gången på något år nu har jag och maken vunnit på Postkodlotteriet.

Tyvärr bara 160 kronor per gång- dvs LIKA MYCKET SOM DEN JÄKLA LOTTEN KOSTAR?!?!?!?!

Med andra ord ligger vi fortfarande på ett rejält minus…..

Att vi ens gick med berodde faktiskt på att en av mina klienter berättade att HAN hade vunnit 100.000 och då kunde jag inte låta bli att ordna ett lott-prenumeration åt maken och mig.

Vad är det dom säger: spelar man inte kan man inte heller vinna?

Har ni vunnit något riktigt värdefullt någon gång?

Skrivet

Va?

va

Texten ovan påminde mig om en bekant jag kände i många år.

Hon kunde, om hon blev nervös eller spände sig inför tex människor hon inte var så van vid prata otroligt ”sluddrigt” och den första tiden vi lärde känna varandra förstod jag inte hälften av vad hon sa.

Jag fick säga ”va?” hur många gånger som helst och när det kändes för pinsamt sa jag helt enkelt JA i stället och hoppades att det inte var något jag borde ha svarat NEJ på i stället.

När jag väl vande mig vid hennes sätt att prata och hon väl dessutom blev mer ”bekväm” runt mig förstod jag allt men såg ju hur andra kämpade.

Skrivet

Veckan som gått

Veckans höjdpunkt var ”givetvis” veterinärbesöket i tisdags där Vicke travade helt felfritt och vi därmed fick klartecken att fortsätta den igångsättning i trav jag hade påbörjat veckan innan.

Och på den vägen är det.

Vi travar rakt fram utomhus eller runt fyrkantsspåret på utebanan/ i ridhuset i kanske sammanlagt 15 minuter om dagen och har också galopperat någon enstaka minut i 2 dagar.

Vicke går i liten hage där jag aldrig ser honom springa så förhoppningsvis blir det bara min kontrollerade motion som benet ”utsätts” för  än så länge.

Under den gångna veckan har ni också fått stifta bekantskap med den snart 1-åriga Messy, ett fuxsto efter Messenger som står på vår anläggning.

Min tanke är att pyssla lite med henne innan betet runt mitten på maj och därefter fortsätta jobba med henne tills hon blir såld eller något annat händer som gör att våra vägar skiljs åt.

I dagsläget handlar det om att kunna leda Messy på ett lätt sätt, att ha henne uppbunden på gången, ta av och på grimman, borsta och lyfta alla 4 benen och än så länge är det väl bara bakbens-lyften som inte fungerar optimalt även om det går bättre än förväntat. Men jag är för rädd för att bli sparkad för att bara grabba tag i ett ben och hålla emot- den tekniken har jag aldrig behövt utveckla under mitt hästägarskap.

Jag arbetar också enligt modellen ”vänlig men bestämd och konsekvent- mycket kärlek, en del godis men också en smäll om det behövs”- det konceptet har fungerat för mig i många år och då brukar man inte heller behöva ge den där smällen.

Tycker ni att det är helt ointressant att läsa om så unga hästar får ni helt enkelt scrolla förbi dessa delar av mina inlägg- själv tycker jag att det är väldigt roligt med ”bebis-djur” vare sig det handlar om hundar, katter eller hästar.

Skrivet

Söndag- no messing around

Dagens ridpass inleddes med att jag skrittade ut på en kort-runda i närheten av anläggningen för att därefter förflytta mig och Vicke till vår utebana.

Som jag har nämnt tidigare försöker jag verkligen att rida så noga och ”fint” som jag kan eftersom jag har så lite tid på mig att trava- nyttigt för mig som ryttare.

Idag har jag också galopperat några varv och det gick hur bra och samlat som helst- inget stirrande eller svajande utan bara rak, fin galopp.

Messy har fått ”jobba” både morgon och eftermiddag.

På morgonen gick vi samma promenad som igår- den tog väl sammanlagt inte ens 10 minuter och gick fint förutom när Messy såg en främmande häst på håll och blev jätterädd och FOR iväg!

Då var jag glad att jag

a) alltid är beredd på att hon kan hitta på något

b) är stark

c) hade en longeringslina så jag kunde stanna henne efter hennes mega-luftsprång åt sidan.

På eftermiddagen blev det 10 minuters borstning och lite benlyft och Messy stod jättefint på gången- inget ”messing around” där inte.

När Messy föddes fick vi föreslå vad hon skulle heta och det var faktiskt det som var MITT förslag- ”Messing Around”.

Nu blev det ”Make a Mess” i stället- förhoppningsvis gör hon inte skäl för namnet den lilla loppan.

För övrigt fick hon mitt hjärta att smälta lite extra idag- jag möttes av en låååång gnäggning på morgonen.

Jag är inte dummare än att jag förstå att den mer betyder ”hej du som ger mig den där goda müslin…har du något jag kan stoppa i gapet” än ”åh vad roligt att se just DIG” men skit samma 🙂  .