Nej, skånevädret ville inte visa sig från någon bra sida idag heller- ösregn och blåst hela förmiddagen.

Det var faktiskt så jag tyckte synd om hästarna när jag släppte ut dom i deras sjöar- frisk luft var väl det enda positiva de fick ut av dagens hagvistelse och motionen är som jag nämnt tidigare lika med noll- alla står ihopkurade och helt stilla, hela tiden.

Vädret till trots beslutade jag och Heras hjälpryttare Anna oss för att fullfölja vår plan att rida ut och det var vi mycket nöjda med när vi väl hoppade av hästarna, dyngsura efter 1 timmes skrittande och travande i blåsten.

Men det var skönt att komma ut och skönt att inse att raket och smällar-galningarna nog hade hämmats av vädret för vi hörde inte ett enda brak på vår uteritt- något som jag annars varit lite orolig för vad Kreon skulle anse om.

Senare idag lär det bullra mer men nu står han tryggt förankrad i sin box med back on tracks stallbandage runt om så det ska säkert inte vara några problem.

Soya är tack och lov inte det minsta berörd av smällare och raketer (och de avfyras i ärlighetens namn inte med samma frenesi här ute på landet som inne i Malmö där det kan låta som ett pågående krig ibland) men jag kommer ändå att vara på min vakt när vi går sista rundan för kvällen.

Nu återstår för mig att så här på årets sista dag önska er alla ett gott nytt år- fortsätt att läsa och kommentera på bloggen lika flitigt som hittills så ska jag nog också hålla farten uppe vad gäller nya inlägg!

I eftermiddag har jag faktiskt varit ute och cyklat med Soya- visst gick det lite tungt i den blöta geggan men det får väl ändå anses fantastiskt att man ens KAN cykla på barmark så här i slutet av året.

Här red vi för övrigt igår och som ni kan se så finns det inte ett spår kvar av någon snö.

Kreon fick ett snabb-besök för täckesbyte och lite ben-borstning efter cykelturen och nu är planen att sitta och slappa framför…nej..INTE tv:n….*gråt* .

Tur att det finns datorer, böcker och tidningar 🙂 .

Vad härligt det är med en ny ledighet efter 2 dagars arbete men jag märker att jag har lite svårt att orientera mig gällande vilken veckodag det egentligen är.

Men men…det spelar inte så stor roll- det viktiga är att man tar tillvara på dagarna och det tycker jag att jag försöker göra.

I morse regnade det när det var dags att släppa ut hästarna och jag tyckte nästan lite synd om dom när de låååångsamt vandrade ut i sina gyttjepölar- för så ser våra hagar ut just nu. 2 travsteg så har det stänkt lera högt upp på täcket kunde jag konstatera härom dagen och det har inte blivit bättre sedan dess.

Men inget ont som inte har något gott med sig- nu är äntligen alla isgator som hindrat framkomligheten vid uteritt borta vilket jag och Maria nöjt kunde konstatera när vi gav oss ut med våra djur.

Vi kunde trava mycket mer/ längre än vid de föregående ritterna och behövde varken titta efter isfläckar eller klättra över snövallar för att ta oss fram.

Idag passade jag förresten på att besöka den där outlet-affären som jag berättade om i ett tidigare inlägg idag- mer om detta i ett separat inlägg senare i kväll.

När jag körde från stallet på eftermiddagen visade min bils temperaturmätare plus 7 grader och jag var glad att jag på morgonen tagit beslutet att befria Kreon från hans varma stalltäcke- se ovan.

Jag har ju ett uppenbarligen varmt djur som trots att fönstret vid boxen ibland fläktar så det känns som att man står utomhus kliar sig i perioder vintertid och nu har han gjort det i några dagar igen.

Inte så våldsamt som han kan göra ibland då han nästan välter allt i sin väg men ändå och efter allt jag provat och kollat kan jag inte tro annat än att han ibland helt enkelt blir för varm under täcket och det är när man tar av det och efter man har ridit och han är svettig som han kliar sig.

Idag bytte jag till ett urtvättat termotäcke från Ullared (inget fel på den passformen inte…trots att täcket har kostat typ 300:–, säger jag på tal om gårdagens back on track-täckes diskussion).

Har förresten glömt att berätta att Gullis firade en traumatisk julafton.

Som ni kan se på bilden ovan spanar han ibland efter om dörren till sadelkammaren är öppen så att han med blixtens hastighet kan….

….smita in och lägga sig på en stall-låda där han gosar ner sig på ett täcke och somnar.

Så hade han tydligen gjort på julafton också då jag var den som sist var i sadelkammaren och låste densamma vid 15.00 utan att notera min lille katt och sedan fick han inte komma ut i friheten förrän en av de andra hästägarna ”hittade” honom nästa morgon.

Stackars Gullis fick alltså inte se på Kalle Anka med Katten med Hatten….vilken julafton va´ :)?