Skrivet

Dagens (säkerhets)fråga

På tal om diskussionen om rädslor skulle jag idag vilja ställa en annan relaterad fråga:

Tycker ni att ni har ett ”säkerhetstänkande” kring ert hästeri? Kan ni ge exempel på sådant som ni i så fall räknar in där och där ni mer eller mindre medvetet tänker på just säkerheten?

Själv tror jag att jag hörde begreppet ”säkerhetstänkande” första gången för ca 25 år sedan och då av vår dåvarande ridskolechef Jana Wannius.

Detta var i samband med våra hoppträningar och Jana poängterade att vi tex skulle tänka på hur vi ”red omkring” när vi inte hoppade- vi skulle inte rida för nära varandra- eller HONOM för den delen :)- och sådana saker.

Det kändes som om detta med säkerhetstänket då var något nytt, kanske något Jana hört om/ diskuterat på högre nivå för innan kan jag som sagt inte precis minnas att vi tänkte på eller pratade särskilt mycket om säkerhet trots att jag stod uppstallad på en stor ridskola.

Numera är man mycket mer säkerhetsmedveten vilket så klart är bra på alla sätt och vis även om jag märker på mig själv att det är svårare att lära gamla hundar att sitta- särskilt som den här gamla hunden alltid har omgett sig av otroligt snälla och lätthanterade hästar.

Blev påmind om detta av NN som, då jag skulle rida en hos hennes ny häst bad mig att ha ett ”överdrivet säkerhetstänkande”- just in case.

Och det är ju så klart mycket klokt.

Har man alltså som jag varit van vid att kunna göra lite ”hur som helst” med mina egna hästar under så många år är det lätt att glömma att olyckor faktiskt kan hända på en bråkdels sekund.

Sedan vill jag påstå att det, precis som det finns lite ”halvnonchalanta” typer som jag själv som kanske inte alltid har det rätta tänket också finns de med ett faktiskt ÖVERDRIVET säkerhetstänkande.

Dessa personer har kanske råkat ut för någon form av trauma och tycker sig sedan se faror i alla buskar och det kan också vara lite väl jobbigt, både för dom själva och omgivningen.

Så lagom är nog bäst gissar jag- att tänka på säkerheten ja men inte att överdramaisera varenda liten situation och ALLTID tro det värsta. Fast det ÄR svår det där….

Skrivet

Tisdag- trevligt besök

För att känna oss lite ”nyttiga” idag satte maken och jag igång med en städning av huset i morse men det är nog det enda vettiga jag fått gjort :).

Annars har jag mest ”flummat runt” och pratat med diverse stallkompisar och småpysslat i stallet samt även besökt NN:s stall bara för att ”kolla läget”.

På eftermiddagen fick jag ett mycket trevligt besök av en bloggläsare med make och vi satt och pratade om allt möjligt roligt en god stund.

Archie fick ett lugnt pass idag med mest skritt på våra grusvägar samt några varv på NN:s utebana.

Det var både varmt och en del insekter efter oss så det var inte riktigt läge att sätta någon större press på fålen kände jag.

Skrivet

Dagens (skräck)fråga

Är ni ofta/ aldrig/ ibland rädda när ni rider?

Varför? I vilka situationer?

Anledningen till mina frågor är att det tycks mig som ett icke helt främmande fenomen- att man till och med som ägare då och då är rädd för sin egen häst i olika situationer- vanligtvis vid uteritter verkar det som.

Själv har jag mycket svårt att förstå detta- i min värld behåller man inte en häst som gör att man mer eller mindre ofta känner nervositet, oro, rädsla.

Läste härom dagen om en hästägare (vuxen kvinna) som satt och GRÄT i sadeln och det tycker jag är förfärligt- att frivilligt utsätta sig för något sådant.

För mig ska ridning vara KUL- kanske inte 365 dagar om året men i alla fall 300:).

Att lägga tid, engagemang och pengar på något som skulle få mig att må dåligt ofta finns inte.Då är det bye-bye hästen!

Om inte annat brukar djur känna på sig om man är rädd och tyvärr utnyttjar en del detta på ett sådant sätt att det inte ”bara” blir obehagligt utan faktiskt rent av FARLIGT!

Sedan kan man säkert TEMPORÄRT känna en viss befogad eller obefogad oro i vissa situationer utan att jag skulle vråla ”sälj, sälj” men om denna känsla inte går över så vet jag vad jag skulle göra i alla fall.

Skrivet

Måndag- liiiiten ljusning

Kors i taket- idag regnade det inte när jag steg upp och det har ”bara” regnat några kortare stunder under dagen.

Men den ”riktiga” sommaren känns ändå ganska långt borta- trist när man har semester.

En som INTE har semester är Archie- han fick börja dagen med att traska bort till NN:s relativt upptorkade utebana för lite träning under NN:s vakande öga.

Sedan har det bara varit hagvistelse för fålens del tills stallkamrat Madde tar in honom typ…..nu.

Själv har jag hunnit rida ytterligare en häst hos NN samt äta en god lunch med maken men mycket mer än så har det faktiskt inte blivit.

Känns som i liiite slöaste laget- får nog försöka aktivera mig lite mer imorgon :).

Skrivet

Om du är träsgårdslat

Jag beklagar ju mig ibland på bloggen kring det här med trädgårdsarbete som för mig snarare är ett nödvändigt ont än en avkoppling.

Tack och lov har vi en så kallad naturtomt utan direkta rabatter eller annat som MÅSTE skötas minutiöst för att inte se helt förfallet ut men ibland (läs: OFTA) skulle jag önska mig ännu mindre ogräsrensning och lövkrattning tex.

Ett sätt att lösa detta är som de som har ”trädgården” nedan har gjort.

Det finns inte ett grässtrå någonstans utan bara växter som de på bilden och så singel.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är snyggt eller ”tomt” och kalt- vad tycker ni?

Skrivet

Veckan som gått

Hjäääälp…var tog veckan vägen?

Nyss var det måndag och jag väntade besök från Görel och Zahra och nu är det redan söndag kväll.

Zahra ja…. Soyas syster med ägare besökte oss även förra sommaren och i måndags blev det ett kärt återseende mellan oss alla.

Vi fick en trevlig dag tillsammans och förhoppningsvis träffas vi snart igen.

En annan hundträff ägde rum i onsdags då Bodil och jag trodde att vi skulle få en skön promenad i Dalby.

Det fick vi INTE- regnet började vräka ner i samma sekund som vi kom dit och vägrade ge sig.

I stället fick VI ge oss och köra till Staffanstorp där det tack och lov inte regnade, inte då i alla fall.

Nej, regnet valde att vänta lite men har sedan överöst oss kan man lugnt säga.

Två träningar för NN har det också blivit varav den ena var en av de bästa på länge. Kul!!!

På tal om ridning har jag inte bara ridit på Archie utan även på en del hästar hos NN vilket jag verkligen uppskattar.

Det är hur nyttigt som helst att rida på lite olika hästar och hantera deras inbördes egenheter, kvalitéer osv.

Lite stallarbete har det också blivit, både hos NN och i det egna stallet där jag haft jour idag.

Allt som allt en på många plan händelserik vecka även om jag inte kan (läs:VILL) delge er ALLT som händer i mitt liv:)!

Skrivet

Söndag- nu får det vara nog!

Nu är jag faktiskt mer än lovligt trött på det här evinnerliga regnandet!

Bara för att Archie accepterar att gå i alla väder utan probem betyder det verkligen inte att det är något som jag VILL utsätta varken honom eller mig för men vad ska man göra när det regnar i princip från morgon till kväll?

Idag är det jag som har stalljour i vårt stall och medan jag släppte ut hästarna i morse och faktiskt till och med under hela löprundan i Skrylle kom det inte en droppe regn men sedan har det ”kört på” mer eller mindre oavbrutet.

Även idag var jag hos NN och red en häst och även idag fick Archie gå lite dressyr på vår gräsbana.

Om det var gårdagens lösgörande arbete eller bara det faktum att han ville in i stallet så fort som möjligt men han gick som ett urverk precis hela tiden och fick därför slippa några tuffare övningar och dessutom träffa boxen igen redan efter 30 minuter.

Jag börjar faktiskt misströsta vad gäller om vi över huvud taget får några riktigt varma OCH soliga sommardagar igen- tack och lov är det i alla fall inte kallt än så länge.

Men kommentarer som den en stallkamrat fällde nyss pekandes på sina GUMMISTÖVLAR: ”detta är numera mina ridstövlar” önskar jag icke höra fler gånger, hellre då att hon nästa gång pekar på ett par foppatofflor eller nåt :)!

Skrivet

Det finns hundar och så finns det Soya, del 2

För att fortsätta gårdagens berättelse om vårt hems encounter med den lilla labradoren insåg jag inte bara av de massakrerade leksakernas öde att Soya nog är ett stillsamt djur.

Nej, när jag någon timme efter att hunden hade åkt gick ut i trädgården för lite nödvändig ogräsrensning med mera möttes jag av nästa förödelse.

I 2 av våra 3 gräsmattor fanns stora upprivna gräs och mosstuvor- det såg INTE roligt ut!

Maken hade tidigare berättat att hundarna hade lekt i trädgården och detta var alltså frukten av det hela.

Det ska sägas att Soya själv kan leka ganska intensivt i trädgården- jag kan tex kasta en boll till henne som hon sedan rusar runt med men DÅ finns det minsann inte ett spår efter hennes tassar någonstans.

Det är bara att inse att det ÄR skillnad på större, tyngre och yngre lekfulla djur och min 14-kilos fjäder och jag ska i ärlighetens namn säga att jag är extremt glad över denna skillnad till snabbspringarens fördel.

Jag längtar inte efter varken söndertuggade leksaker eller hålor i gräsmattan eller annat som kommer med vissa andra raser (HÅÅÅÅR överallt tex, LUKT av våt hund osv).

Sedan kanske jag inte jublade såååå över en vinthunds otroliga snabbhet de gånger Soya tidigare försvann flera KILOMETER på någon minut- allt för att försöka få en kaninstek till middag- men det är historia…eller hur Soyis :)?

Skrivet

Lördag- mer regntjat tyvärr

Idag blev planerings-människan Birgitta utsatt för ett riktigt TRAUMA!

Jag kunde/ ville/ vågade inte rida på morgonen trots att jag infann mig i stallet redan innan 06.00 och det har väl aldrig någonsin inträffat i min rid-historia (att behöva ändra en uppgjord plan).

Men regnet hade åter börjat ösa ner och ridhuset är fortfarande stängt medan grusbanan står under vatten och gräsbanan inte långt därifrån.

Och att då rida i en 2-månader gammal (läs: NY) 30.000 kronors sadel, med en häst som ska skos om ungefär en vecka (risk för avtrampade skor i leran) och utomhus i hällande ösregn….nä…där gick gränsen till och med för rid-fanatikern Birgitta.

I stället åkte jag hem medan jag i bilen väste fram mantrat ”det ÄR inte världens undergång- du KAN rida senare på dagen”.

Senare på dagen blev det mycket riktigt ridning, först hos NN där jag red en av hennes hästar och sedan i ”mitt” eget stall där jag red Archie.

Gräsbanan hade torkat upp en hel del trots flera skurar under dagen och var inte alls lika vattensjuk som igår så det var inga problem att ”dressera” lite på den.

Tyvärr kom det ytterligare lite regn medan jag red så jag åkte tämligen blöt för att handla mat.

Det är inte ofta jag står vid spisen men idag blev det en god köttfärssås med en massa olika bönor och pasta till det.