The only way is up….

Ja, uppåt kände jag mig minst sagt när jag vaknade med vetskapen om att jag hade semester idag! Alltid lika härligt med en liten ledighet även om dagen gått allt för fort.

Uppåt gick det också i Dalby där Soya och jag efter sedvanlig joggingrunda klättrade lite i den på sina håll extremt backiga skogen.

Ibland undrar jag om Soya nästan inte ”posar” lite, dvs inbillar sig att hon springer inför publik för hon ser så mallig ut där hon rusar upp och ner i de brantaste backarna till synes utan minsta ansträngning.

”Titta på mig”, ”Flott va´” ser hon ut att säga med hela kroppen och hade jag haft hennes kondis och uthållighet….tja…då hade jag nog kunnat rida 20 hästar om dagen utan att ens höja på ögonbrynet.

Någon ridning blev det av förklarliga skäl inte idag (jag har redan abstinens) utan en promenad med lös hund men kopplad häst 🙂 i omgivningarna kring stallet.

Tillbaka på stallgången blev det lite pyssel med Archies ben, han har fått början till mugg på det vita frambenet och lite strålröta på det andra (har aldrig hänt förut) och detta får mig också att misstänka att han är lite ”nersatt” i immunförsvaret.

Om man redan är dålig av något drar man mycket lättare på sig även annat ”skit”, det är min erfarenhet i alla fall så det ska bli intressant vad morgondagens veterinärbesök ger.

Idag har Archie tillbringat dagen i gräshage så jag tyckte att han kunde slippa att skritt-motionera också vilket han kommer att få göra de dagar han går i de mindre grushagarna.

Jag har inlett hans vila nu och hur länge den ska pågå beror på vad onsdagens veterinärbesök ger för besked.

Många rekommenderar att man kollar upp sin häst inför en viloperiod och jag har ju dessutom tyckt att Archie har känts seg en längre tid så det är lika bra att kolla hur det står till med honom- egentligen!

Jag har alltid uppfattat Archie som en ”hårding” som inte ”piper” i första taget men nu vill jag alltså kolla hur han mår och om inte annat ta ett blodprov och kolla hans värden.

Annars är det bara att konstatera att mörkret nu börjar anfalla allt för tidigt för min smak.

När jag körde från stallet vid halv sju var det nattsvart ute och det är väl det man har att ”se fram emot” (bah…) under lång tid framöver.

Ja, idag hade man ju chansen att sova en timme längre pga tidsomställningen men det slår sällan fel; när man väl kan sova så vaknar man pigg som en lärka medan man i vanliga fall, dvs när man måste stiga upp samma tid är dödstrött.

Morgonen inleddes med en extra lång promenad i Dalby med Soya och sedan åkte vi till stallet för att mocka och fixa lite med Archies foder.

Efter hagintag strax efter klockan två tog jag med både hund och häst på en tömkörningsrunda och som vanligt gick det hur bra som helst att motionera i naturen.

Jag travade lite efter Archie men i ärlighetens namn är det en enorm skillnad på att springa ”för sig själv” mot att försöka hålla Archies takt och med tömmar i händerna så jag kan inte påstå att det blev några längre sträckor i taget. Genomsvettig och röd som en tomat blev jag i alla fall :).

Herr A skrittar på med raska steg.

Skopan som jag skrev om i fredagens inlägg. Archie tittade lika misstänksamt på den idag och ärlig talat känns den lite malplacerad där den ligger ”in the middle of nowhere”.