Månadsarkiv: december 2010

Speciella annonser del 221, (för) billigt!

http://www.blocket.se/jonkoping/Lektioner_ges_pa_valutbildad_ponny_31324720.htm?ca=23_11&w=3

Sådana här annonser blir jag alltid lite fundersam över.

Är ägaren i så desperat behov av pengar att man lånar ut sin välutbildade häst för 80
kronor/ lektion?

Ingår ägaren som instruktör då (det förutsätter jag nästan eftersom annonsen säger att ”lektioner ges”?)

Har ägaren själv tröttnat på att rida?

Hur som helst verkar det ju vara ett riktigt ”klipp”, i alla fall om annonsen överensstämmer med verkligheten.

Söndag- på alla fyra!

Denna morgon lät jag ordinarie ”helgskötare” i vårt stall sova och åkte tidigt till stallet för att fodra och släppa ut våra hästar.

När detta var avklarat var klockan knappt 8 och jag tänkte gå en liten tur med Soya där vi bor. Skryllegården börjar kännas liiiiite enformigt eftersom de inte plogar mer än nödtoftigt och då bara 5-kilometersspåret dvs man måste gå samma runda om och om igen.

Vår egen väg hålls ju plogad men är bara 400 meter lång så för att komma till andra, förhoppningsvis lika plogade vägar måste man gå över ett kortare grässtycke.

Och det var här jag bedrog mig!

Snön var mer förrädisk än jag anat och det visade sig att den blåst ihop i sådana jättedrivor att det inte gick att gå utan att nästan fastna!

Hade jag inte haft mina termoridstövar som sitter stenhårt runt fötter och ben hade jag förlorat mina skodon i den sjupa snön- den saken är helt klar!

När jag hade försökt att ta typ 10 fullständigt utmattande och svajiga steg insåg jag att det enda sättet att förflytta sig skulle vara att…..krypa!

Tro det eller ej men det var precis vad jag gjorde! Från där träden till vänster på bilden syns högst upp och ända ner till där bilden slutar tultade jag runt i snön som den värsta jättebebis.

Jag bad en stilla bön att ingen av de fåtalet grannar vi har skulle vakna, titta ut genom fönstret och undra vad det var för något som krälade runt i cerise termobyxor!

14-kilos Soya hade inga problem att gå på snön så hon kom snabbt upp på en annan plogad väg där hon tålmodigt satte sig för att vänta på bebis-Birgitta.

Vägen som jag sedan hade tänkt att gå på och som var plogad häromdagen var det inte idag om jag säger så och jag gav snabbt upp detta projekt.

Lyckligtvis hade snön blåst bort från andra delar av vårt närområde- bitar av åkrarna- så där kunde vi gå tämligen obehindrat.
Men dagens timmesrunda var onekligen en av de jobbigare- rena gym-passet om jag ska vara ärlig och jag var genomsvettig när jag kom hem. Ingen mer träning idag med andra ord!

Mera lördag- gnisslande ridning

Efter hagintag vid 14.00 bestämde jag mig för att utnyttja den djupa snön till lite styrketräning- jag vet ju själv hur jobbigt det är att pulsa fram i det vita.

Det blev en 45 minuter lång tur i skritt- längre vågade jag inte rida eftersom det just är mycket mer ansträngande att behöva ta sådana jättekliv för att kunna förflytta sig.

Jag lyckades hitta några ställen där Archie kunde hämta andan lite och gå på plogad mark och det uppskattade han nog.

Det gnisslade väldigt under hans fötter när han gick- inte så konstigt eftersom det var ca minus 8 grader.

Men eftersom det var vindstilla (och han hade dubbla täcken på sig för första gången under en uteritt) så överlevde både han och jag kylan även om mina fötter klagade lite efteråt.

Scooterhuvan var dock en hit så den ska jag använda fler gånger.

Maräng? Nej…snö!

Min marängvandrare!

Skåne är vackert- säg inget annat!

Lördag- med frost i fransen!

Det slår sällan fel- när man har möjlighet att sova ut så vaknar man i stället i ottan- helt av sig själv!

Händer det er också?

Efter några fruktlösa om-somningsförsök steg jag upp och åkte till stallet för att i alla fall göra lite nytta- jag släppte ut alla hästarna från vårt stall i hagen.

När detta och övriga bestyr var avklarade körde jag till Skryllegården med Soya i syfte att ge henne (och mig själv också för all del) dagens motionsrunda.

Där vi bor är det så mycket snö överallt just nu att man i hundrastningssyfte har 2 alternativ:

1. Gå ganska kort sträcka (typ 10 minuter) på plogad väg

2. Gå avsevärt längre sträcka (i princip hur långt som helst) fast i knädjup snö.

Eftersom det idag var väldigt kallt när vi åkte till stallet (minus 14 grader) vill jag inte ha Soya pulsande i den djupa snön och valde just därför Skryllegårdens, om än slarvigt,plogade motionsspår.

Idag invigde jag scooter-huvan jag köpte i Ullared och den värmde gott även om ögonfransar och ögonbryn var helt vita av frost.

När vi började gå var det minus 13 och när vi körde därifrån 1½ timme senare hade temperaturen bara stigit med 2 grader.

Jag trodde att Soya kanske skulle vara lite ”kinkig” i kylan men med sin tjockaste täcke, massor av tass-salva på fossingarna och eftersom hon var lös och kunde springa så fort hon ville och behövde för att hålla sig varm så var det inga som helst problem.


Kom nu mammi…nu får det vara nog med naturfotografering….

….I´m off! Vi synes!

Hur luktar du (egentligen)?

När jag jobbade med försörjningstöd (det som i folkmun fortfarande kallas socialbidrag) hände det ibland att det kom en ansökan med posten där jag direkt kunde säga: ”den här är det en somalier som har skickat”.

Många somalier använder någon form av sötaktig parfym/ rökelse som har en väldigt speciell doft och det som jag alltid fann otroligt var att denna kunde sätta sig på på papper– papper som dessutom hade färdats från en brevlåda och till vårt kontor i kanske någon dag.

Härom dagen besökte jag en rökare (inte i tjänstens vägnar utan privat) och den doft som mötte mig i dennas lägenhet var tyvärr allt annat än den långt behagligare ”somaliska doften” utan ren och skär cigarettröksdoft.

Åter igen fascinerades jag av hur också denna doft (läs: stank) har förmåga att ”sätta sig”- min jacka luktade fruktansvärt i säkert en timme efter att jag hade lämnat denna lägenhet trots att jag hade hängt av mig den i hallen vid ankomsten.

Ännu mer förvånad blev jag då jag öppnade personens julklapp flera dagar senare.

Gåvan, en tröja, stank av cigarettrök!

Tyvärr sägs det ju att många rökare förlorar delar av sitt luktsinne och det är kanske i alla fall delvis anledningen till att de fortsätter med denna gräsliga last; de förstår inte själva hur de förpestar allting i sin omgivning, både sitt hem och allting däri.

Dessutom luktar de ju ofta väldigt illa själv, både i största allmänhet då röken sätter sig i kläderna och framför allt när de precis har avlutat ett rökpass.

Händelsen med den cigarettförpestade tröjan (som ärligt talat förtog det mesta av glädjen över att ha fått den) fick mig att fundera på oss hästmänniskor och de dofter vi omger oss med ibland.

Ni har väl alla någon gång tagit hem ett hästtäcke eller en vojlock och kunnat konstatera hur lukten, tycks ha koncentrerats typ 50 gånger och hur det fullständigt stinker häst?

Och hur många av er går stall/ridklädda i både mataffärer och i andra etablissemang?

Jag ska erkänna att jag gör det ibland även om jag faktiskt oftast känner ett stygn av dåligt samvete och skäms för att andra ska behöva utsättas för mina ”dofter”.

För det tycks mig som om hästdoften, när den sitter på olika tyger och flyttas från sin ”naturliga miljö” (läs: stallet) alltså förstärks hundrafalt och till och med jag som aldrig känner egentlig hästdoft i stallet kan tycka att både min jacka och annat verkligen luktar just häst och inte så gott när jag är någon annanstans.

Vad gäller rökarna är jag väldigt tacksam över att det numera råder rökförbud på så många ställen- inte bara för att rökning är skadligt utan faktiskt också pga stanken.

Kanske borde vi hästmänniskor självmant avstå från att förpesta andras luft med våra odörer, eller vad tycker ni?

Är ni kanske redan nu noga med att byta till vanliga käder så fort ni lämnar stallet eller går ni glatt och handlar allt möjligt i er rid-outfit?

Sitter ni i ridbyxor i soffan hemma hos er själv?

Åker ni buss i hästkläder och/ eller skulle ni kunna tänka er att åka och hämta ert barn på dagis i stallplaggen?

Hur tänker ni eller har ni aldrig ens funderat över detta? Eller bryr ni er inte?

Mera fredag- pinnen försvann!

Åhhhh vad härligt med JULFIRANDE människor:)!!!!

Dessa gjorde att jag var mol allena i stallet redan 14.30 och det var jätteskönt att gå och dra benen efter sig i stället för att behöva skynda sig så som jag alltid gör om jag någon gång rider på eftermiddagen och vill slippa ”medryttare” i ridhuset.

Vanligtvis vet man aldrig när x antal ridande, longerande och ledande människor dyker upp och jag som är så invand på att alltid vara ensam föredrar faktiskt just detta.

Idag kunde jag lättat konstatera att den jätte-pinne som Archie verkade ha svalt igår och som gjorde honom precis så styv när jag började rida var spårlöst borta.

Kanske kom pinnen ut den naturliga vägen- gudarna ska veta att boxen såg ut som om enorma mängder av allt möjligt hade inmundigats när jag mockade i morse :).

Skämt å sido, Archie var mycket smidigare idag och vi fortsatte gårdagens arbete med skolor, skolor och därefter lite mer skolor innan vi avslutade med skolor- nä faktiskt inte utan galopp med några byten.

Archie har alltid haft svårt för skolorna och min nya strategi är att NÖTA in dessa utan att TJATA :).

Min tanke hur detta ska uppnås, dvs till slut få Archie att gå i öppna och sluta i sömnen utan att spy av leda dessförinnan, är att rida skolor stora delar av passen men att hela tiden variera dessa- rida dom i alla tre gångarterna och ständigt och snabbt växla mellan öppna, sluta och förvänd sluta så att Archie aldrig riktigt ska veta vad som ska komma härnäst.

Så klart ska jag även träna på annat också, som idag då jag tex fick till fina galoppfattningar från skritt, en bra ryggning och dito bakdelsvändningar.

Nu ligger jag så djupt nersjunken som det går i soffan. Har precis gått en kort runda med Mimmi som ligger och sover mellan mina ben (!) och jag njuter av att veta att dagens bestyr är avklarade.

Ute är det minus 8 grader, inne jobbar värmefläkten och jag har 2 egenutvalda julklappsböcker (arbetsgivarens julgåva) att grotta ner mig i om jag vill.

Fredag- som lördag

Idag känns det som att det är lördag i och med att alla är lediga men det återstår alltså ytterligare 2 härligt lediga dagar.

Dagen har hittills också förflutit som många lördagar, stallbesök med mockning och foderfix vid 8 och därefter ett besök på Skryllegården där Soya och jag sprang en mil.

Julafton och inte helt optimalt väglag till trots stod det en hel del bilar på parkeringen; antingen är det fler än jag som inte tar så allvarligt på julen eller så vill folk motionera bort lite kalorier inför dignande julbord?

Jag hade lovat att hjälpa till med hagintag idag och möttes av en Archie som stod med knäna upp till snö i en av gräshagarna.

Det ska bli intressant att känna hur han är att rida i eftermiddag, om styvheten igår berodde på att han inte var ute i hagen och om dagens snöpulsande har mjukat upp honom.

Nu puttrar en fläskfilé-gryta på spisen, när denna har förpassats till min mage är det dags för dagens tredje och förhoppningsvis sista stallbesök!

Dessa ständiga sammanträffanden!

Jag har många gånger berättat om hur jag anser att ”hästvärlden är så otroligt liten” och jag tycker också att mitt liv är fyllt av ständiga sammanträffanden pga detta.

Härom dagen ”drabbades” jag åter:

En fd inackorderad från ridskolan och tillika bloggläsare tillskrev mig i en sadelfråga. För att illustrera sin fråga länkade personen till en annons på Blocket och vad får jag se då jag öppnar denna:

Jo, annonsören är en av mina nuvarande stallkamrater och bilden är tagen utanför stora stallet på vår anläggning.

Visst var det ett konstigt sammanträffande, särskilt om man vet hur enormt många sadlar som ständigt annonseras ut på detta vis?