Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Mycket ska man läsa…..

Ibland hinner jag inte slå upp tidningen förrän jag möts av den ena dårskapen efter den andra.

Idag kunde jag läsa om några människor som var och en på sitt håll lär ångra sitt tilltag- det får jag verkligen hoppas i alla fall.

Den första artikeln lyder som följer:

”En 12-årig pojke i ett samhälle i Alingsåstrakten vådasköt i förrgår sin farmor. Pojken hade under natten hämtat bland annat ett salongsgevär från faderns vapenskåp. När pappan gick för att fiska tog pojken geväret för att gå ut och skjuta fåglar.
På gräsmattan snubblade pojken och ett vådaskott gick av. Skottet gick in i huset genom en öppen altandörr och träffade farmodern som stod i köket. Kvinnan avled på platsen.”

Även om pojken ”bara” var 12 år gammal tycker jag att han borde vetat bättre och samtidigt verkar ju oddsen för det inträffade näst intill osannolika. Men det bevisar bara att allting kan hända….

Den andra artikeln gör mig ännu mer rasande för här handlar det om vuxna människor som verkligen borde vetat bättre:

”Åsnan skriade och barnen grät. Ägarna till en privatstrand vid Azovsjön vid Svarta havet ville locka fler kunder och spände fast en åsna i en fallskärm. Dragen av en båt fick den kretsa högt över semesterfirarna för att göra reklam för stranden. Händelsen visades i rysk tv och de som lät åsnan fallskärmsglida utreds nu för djurplågeri.”

Tyvärr gissar jag att straffet i detta fallet blir NOLL, så brukar det ju vara när man plågar djur :(.

Dumpade djur

I förra veckan undrade jag vad som händer alla djur som annonseras ut på Blocket men som ingen vill köpa/ha.

Idag får jag delvis svaret då jag läser följande i Sydsvenskan:

”Sköldpaddor i tunnelbanan, exotiska ormar i skogen och ödlor i rabatten. Många oönskade reptiler släpps ut på sommaren. Men djurparkerna kan inte ta hand om alla övergivna djur. Hittills i sommar har Skansenakvariet i Stockholm fått in 3 boaormar, en leguan och 20 vattensköldpaddor som blivit dumpade av sina ägare.

Rekordet är en 5 meter lång och 75 kilo tung pytonorm som hittades i skogen av en bärplockare för några år sedan. Vattensköldpaddor har lämnats både på en hamburgerrestaurang och i tunnelbanan”.

Ja, vad ska man säga?

Personligen har jag aldrig förstått tjusningen med reptiler som husdjur och av artikeln framgår att en del ägare tröttnar på dessa, framför allt när de inte längre än små.

Det är väl samma fenomen som sommarkatter och gulliga valpar som sedan blir stora, starka och inte längre så söta.

Usch ja, bedrövligt är det…..

Hur rider jag egentligen :)?

Ni som har läst bloggen i några år kanske minns att jag redan tidigare har kommenterat det faktum att min vanligtvis svarta häst blir otroligt mycket ljusare på sommaren, ibland och på vissa ställen nästan gul!

Och ”givetvis” har samma sak inträffat i år också.

Redan för ganska många veckor sedan började förvandlingen och ska jag vara ärlig tycker jag att Archie ser ganska….ska vi säga LUSTIG….ut just nu.

Framför allt sadelläget är mycket ljusare än resten av kroppen och jag börjar undra vad det är jag sysslar med i sadeln :)?

Sitter jag så tungt på hästen att pälsen där blir så ”påverkad” att just den delen av Archies kropp inte tåler att få något ljus på sig utan att totalt ändra färg?

Ja, inte vet jag men ingen annan häst jag sett får dessa färgförändringar så man kan ju onekligen undra….

Vet inte om man ser det så tydligt på dessa bilder men det är inte speciellt snyggt….

En liten gåva kan betyda så mycket

Eftersom jag både tycker om att skriva, anser mig vara tämligen rolig och älskar att (värre än den värsta småbarnsförälder) plåga omgivningen med kort på mina älsklingar brukar jag göra massutskick på jobbet när jag har lyckats ta något roligt/ bra/ annorlunda kort på Arch och Soya- gärna med någon underfundig text därtill.

Så klart har inte alla samma sorts humor eller kanske ens anser att det är sådant som ska ligga i jobb-mailen men eftersom jag på det senaste medarbetarsamtalet fick höra av min chef att det var allmänt uppskattat så struntar jag i de eventuella surdegar som är av en avvikande mening.

För 1-2 veckor sedan knäppte jag av ett kort utan att ”sikta” och det blev så bra tyckte jag själv att jag skickade det till kollegorna med frågan ”ser ni glorian” för det ser faktiskt ut som att en gloria omger mitt lilla huvud där jag sitter till häst.

Kortet rönte stor uppskattning- flera kommenterade det och igår fick jag en jättetrevlig överraskning.

En arbetskamrat hade låtit göra en laminerad uppförstoring av kortet och gav det till mig som en liten present.

Jag blev väldigt glad och ägnade genast en del av arbetstiden åt att rama in kortet som nu hänger bakom mitt skrivbord för allmän beskådan.

Tyvärr går det inte att ta ett ordentligt kort på tavlan utan en massa konstiga skuggor men ungefär så här ser det ut:

Varför är många hästtjejer så osjälvständiga?

Efter att ha läst något på nätet som irriterade mig mäkta måste jag bara skriva av mig lite….

Jag har många gånger berört det faktum att många hästmänniskor (läs: till 90% kvinnor) tillhör de mest självuppoffrande i människosläktet som gärna skulle svälta för egen del bara den lilla hästa-ponken hade det mysigt och bra.

Dessa entusiaster går utan sorg eller reflektion i trasiga gamla kläder, bor i råttbon och unnar sig aldrig något för egen del men se hästen…den lever ofta ett liv i sus och dus med det senaste inom hästmodet.

Jag har lite svårt att förstå detta totala utplånande av allt som inte har med hästen att göra men faktiskt blir jag nästan ännu mer förundrad och störd över den andra ytterligheten; tjejer som bygger stora delar av sitt ”hästeri” på att andra är med och sponsrar deras intresse.

Det är inte att undra på att hästtjejer av ”normala människor” (läs: de som inte sysslar med hästsport) ibland betraktas som omogna.

För nog är det väl höjden av omognad och osjälvständighet att inte med egna medel och som vuxen kunna finansiera sitt intresse fullt ut utan att vara helt eller delvis beroende av någon annans plånbok?

Sedan kanske man ska anse dessa tjejer som smarta i stället för korkade– smarta så till vida att de har någon som låter sig utnyttjas, av vilka skäl det än må vara, så att lilla tjejen (läs: oftast en vuxen kvinna) kan fortsätta att leka med sin häst.

Hur föräldrar kan fortsätta att betala för vuxna barns hobbys eller make/ sambo för fruns/ flickvännens intressen är för mig en gåta faktiskt och själv skulle jag aldrig känna mig bekväm med detta.

Jag vill aldrig ”stå och falla” med min makes pengar eller behöva gå till honom för att kunna träna, betala en skoning eller vad det nu må vara.

Hästen är mitt självvalda intresse och inget vi delar och för mig är det därför också fullkomligt främmande att kräva/ önska att han ska vara med och sponsra detta.

Igår undrade en läsare varför vissa tycks anse att det är en rättighet att ha barn eller djur.

Jag undrar ofta detsamma och skulle i sammanhanget också vilja veta varför vissa människor anser att de ska ha vissa saker (en häst tex) oavsett om de kan betala de kostnader detta medför eller ej.

Sedan kan man väl tycka att det inte spelar någon roll om man är en ”utnyttjare” så länge det finns de som utan protester och kanske till och med med glädje är med och pröjsar för att man ska kunna unna sig det som man egentligen inte har råd med.

Men jag har sett flera fall där det efter ett tag inte slutat så bra.

Föräldrar som hela sitt liv burit det vuxna barnet på sina axlar och som plöstligt inte längre finns, en make/ sambo som tröttnar/ flyttar och vad lämnas kvar:

Jo en på pappet vuxen människa som aldrig behövt fundera över hur vi andra löser olika problem med ekonomin i livet och som också ibland landar väldigt hårt i verkligheten.

Hihi…jag känner en ”kändis”

Nåja…kändis är väl kanske att ta i men hur som helst kan man läsa om Mimmi Hain ”både här och där” efter att hon vunnit ”Tour of amateurs” i Falsterbo igår:

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=465864

http://www.sydsvenskan.se/sport/article1146736/Hastfesten-startade-med-Tour-of-Amateurs.html

Det roliga med att bo i häst-täta Skåne är att det nästan är så att ”alla känner alla” (på ett eller annat sätt).

Mimmi tävlar för samma klubb som undertecknad och vi stod i flera år tillsammans på ridskolan.

På den tiden var Mimmi en liten ”skit” och hade till en början en ponny – jag har sett henne växa upp och även om det bara skiljer 8 år mellan oss så är det ju ganska stor skillnad på någon som är 14 och en som är 22.

Roligt med framgångarna för både Mimmi och för vår klubb!

Vem får ha hund och vem får ha häst?

Efter att ha suttit och läst lite på ett hundforum väcktes lite tankar hos mig.

Jag är så klart en stor förespråkare av olika internetforum och anser att man kan lära sig massor av andras erfarenheter men ibland kan jag bli lite ”matt” också.

Över lag tycker jag att vi i Sverige sköter våra husdjur utomordentligt (framför allt om man jämför med många andra länder) och det finns ju också lagar och regler som reglerar en hel del kring våra djurs väl och ve.

Men om man läser på vissa forum så finns det en hel del hund och hästägare som aldrig skulle få ha djur- i alla fall om många av forumsmedlemmarna fick bestämma och exempelvis undertecknad hade fått säga ADIOS till i alla fall sin häst om inte hunden också utan att bryta mot några av de lagar och regler som faktiskt finns.

Vad gäller hästarna tycker jag nog att det vanligaste skälet till att vissa hade fått sälja hästen om andra fick bestämma är hagvistelsen.

Om man inte kan ha sin häst i en stor gräshage med många hagkompisar minst 12 timmar om dagen borde man diskvalificeras som hästägare- det tycker jag mig läsa mellan raderna hur ofta som helst. En del deklarerar det också öppet faktiskt.

Hagen och vistelsen i denna tycks för vissa vara den allenarådande mätaren på hur bra en häst har det; vad den sedan har för utrustning, hur ofta den skos, vad den äter eller hur den rids är i princip ointressant.

I hundforumen översvämmas man av ”bror Duktig-inlägg” där skribenterna poängterar att deras hundar ALDRIG lämnas ensamma, att de rastas ”femtioelva” gånger om dagen och aktiveras på alla upptänkliga vis. Det finns ingen ände på vad dessa hundägare skulle göra för att ordna det för sina skyddslingar och man inser att 95% av dessa über-hundägare inte har ett heltidsarbete de måste ta hänsyn till utan framlever sina dagar som sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer eller förtidspensionärer.

Näää som sagt- hade dessa personer blivit diktatorer i vårt land vet jag många hundägare som hade fått lämna hunden ifrån sig.

Så det är (väl?) tur att vi än så länge får bestämma lite själva också- vi som inte är alltigenom perfekta :)?

Konstiga drömmar

Händer det även er att ni först när ni ser en viss sak eller är på en viss plats kommer ihåg en dröm ni haft under den gångna natten?

Det hände mig i morse, när jag stod och mockade till Archie.

Då kom jag ihåg att jag hade haft en av mina konstiga drömmar, inget ovanligt för min del och jag brukar dessutom komma ihåg dom ganska detaljerat.

Mina drömmar anknyter oftast på ett eller annat sätt till något som har hänt, som jag vill eller fruktar ska hända och jag brukar oftast kunna härleda drömmen till något specifik, typ ”ja, det var ju inte konstigt att jag drömde om hundkappbanan, vi var ju där hela dagen igår” osv.

Även nattens dröm kan förklaras till vis del :), jag och några vänner diskuterade via mailen igår om vi kanske kunde få till en ”sommarträff” under våra semestrar (ingen av oss bor i närheten av någon av de andra).

I natt drömde jag alltså att den ena av dessa vänner har kommit ner till Skåne med sin häst för att tävla och då jag ser hästen blir jag helt chockad av dess utseende eftersom den ser ut ungefär som en korsning mellan en gigantisk kungspudel och en häst?!?!!?

Det är ju bara i drömmarnas värld man kan frammana sådana djur och jag var som sagt helt tagen- hästen var skitful rent ut sagt och jag väste till någon annan (minns ej vem) ”den ser ju inte klok ut….vad ska jag säga”.

Hästen hade en blandning av häst-päls och pudellockar och såg även i övrigt helt deformerad ut och jag kan garantera er att denna häst IRL är så långt ifrån en ”ful jättepudel” som man kan komma *SKRATT*.

En ytterligare förklaring till min dröm är med största sannolikhet att hästens ägare och tillika min vän faktiskt har en pudel- dock en riktig sådan :)!

Hårförlängning hitåt tack!

Archie blev för några veckor sedan av med sitt hagsällskap, kallblodsstoet Bröta som brukade gå i hagen bredvid hans och pussa lite på honom när hon kände för det (ni vet väl hur ston är- ena dagen passar det såååå bra *LOVE*LOVE* och nästa dag så skjuter de blixtar ur ögonen som säger *HATA* HATA*).

Nu har Bröta flyttat och Archie är sedan dess förpassad till manligt sällskap av olika slag; valackerna Alfresco, Tulle, Bon Uniq och Rocky turas om att hålla honom sällskap.

För några dagar sedan upptäckte jag att Tulle verkade vara den klara favoriten och när jag såg dom stå och fnatta så kärvänligt på varandra försökte jag föreviga detta unika ögonblick. Gossarna var dock inte alls intresserade av att posera så de särade snabbt som ögat på sig och det blev inget kort att visa för Tulles ägare Julia som påstår att Tulle är en mycket ranghög häst som aldrig skulle nedlåta sig till sådant hångel.

Igår släppte jag åter ihop kärleksparet och se där….det verkar som att jag har bättre tur denna gången!

Vad är det jag ser på avstånd?!?!?

Jodå…mycket riktigt…..nu är gossarna i full putsnings-gång igen!

Får se om jag kan lyckas komma lite närmare….

Hah! Avslöjade och förevigade!

Mums säger Archie….

….med munnen full av vita hår!

Jag hade ganska roligt åt hästarna och det faktum att Archie var helt ”spottig” på ryggen efter Tulles tvagning men skrattet fastnade faktiskt i halsen i morse.

Why? Tja…take a look at this:

Kul som fan…eller NOT?!?!?

Bilden föreställer Archies numera punk-inspirerade frilla!

Tulle, det eländiga djuret, har lekt hårfrisör och trimmat till Archies man där han har kommit åt.

Nu finns det bara 2 saker att vara tacksam över:

1. Att Tulle är en ponny och således inte nådde högre än att han bara kapade av manen närmast manken.

2. Att jag inte ska tävla på ett tag så att manen hinner växa ut! No way att man hade lyckats fläta ihop de här futtiga hårtestarna!

Nu är det SLUT på frisör-lekarna kan jag lova och jag tar tillbaka alla tankar jag hade igår då jag tänkte att jag noooog hade vågat släppa ihop hästarna i samma hage om det inte vore för att Tulle ska säljas snart och att Archie är trög som få och nosar alla hästar i baken tills de tröttnar och sparkar bakut (på honom då givetvis eftersom han inte har vett att flytta sig och dessutom fortsätter att nosa samma häst i baken efter x antal sparkar….).

Och du Julia…….du är skyldig mig en hårförlängning eller nåt´:)!