Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- äntligen vilodag

Ja, så kanske Archie tänker, han är ju inte precis bortskämd med dagar helt utan någon som helst motion (hagvistelse räknar jag mer som vila än något annat).

Jag tror inte att hästar mår dåligt av daglig motion om än varierad och inte lika ansträngande varje dag så därför är det tunnsått med de ”rena” vilodagarna.

Jag har ju också både tiden och lusten att rida varje dag så då ser jag ingen anledning att lägga in vilodagar titt som tätt.

Nu sitter jag i soffan och tycker synd om mig själv- dagens tandläkarbesök då tandköttsfickor skulle mätas har satt sina spår.

Jag har ont i hela munnen som känns halvt inflammerad- inte konstigt när en tandläkare har stuckit hårt runt varje tand med något nålaktigt instrument.

Förresten slogs jag där (hos tandläkaren) av tanken att det verkligen är tur att vi får välja våra yrken (nåja, mer eller mindre).

Själv skulle jag tex aldrig vilja rota runt i folks munnar, hur välskötta de än var och det ska gudarna veta att det finns gott om motsatsen.

Samma tanke slår mig också varje gång jag flyger: tänk att flygvärdinna en gång var ett riktigt drömyrke för många tjejer.

Nä….att ställa frågan ”kaffe, te” sjutusenfemhundra gånger under ett arbetspass är JAG verkligen glad att jag slipper!

Måndag- björnen har återvänt

Innan jag körde iväg till Ebba idag kunde jag konstatera att det inte återstod några direkta spår efter min klippning av Archie för några veckor sedan- han börjar åter bli björnpälsaktig och framför allt benen, som jag inte klippte, ser snart ut som riktiga rattmuffar.

Så nu vet jag vad jag ska roa mig med i helgen…

Hos Ebba var det hennes tur att rida och det såg lika trevligt ut som vanligt och hon var nöjd med Archie.

Dock höjde hon ett varningens finger för Archies vikt och menade att jag får se till att han inte blir…..smalare :).

För mig som älskar att mata djur (som man känner sig själv känner man andra- jag älskar OCKSÅ mat :)) är det inga problem med att öka fodergivan vid behov så det kändes skönt att få den kommentaren faktiskt och inte dess motsats.

På vägen hem hände preciiiiis det jag kommenterade i lördagens ena blogginlägg med följande ord:

Varför måste vissa till VARJE pris köra om ens hästtransport (även om man redan ligger över högsta tillåtna hastighetsgräns) för att därefter lägga sig på bromsen direkt så att JAG ”måste” köra om DOM?!?!

En skåpbil kämpade med uppbådande av sina sista krafter med att köra om mig varefter den slängde sig in framför min huv och började masa sig fram.

Givetvis fick jag genast köra om eländet som nog fick motorhaveri (hoppas jag i alla fall) efter den ansträngningen!

Söndag- låååångsamt framåt

Idag har snart ”minsta” lilla anläggning 2 ridhus- så även Eslövs Ridklubb som dock inte verkar vara helt färdiga med sitt nybygge eftersom min klass hölls utomhus. Tack och lov var det hela 15 grader men vinden gjorde ändå att det var ganska ”ruggigt”.

Rubriken skulle man kunna tolka på olika vis eftersom jag ju då och då klagat på att ”det” (läs: Archie) går just (för) långsamt framåt både bildligt och bokstavligt.

Men just idag får jag säga att jag mest tycker att det går framåt i bemärkelsen ”bättre och bättre” även om takten med vilken förbättringarna sker kunde vara lite hastigare.

Jag hade hoppat på bättre resultat så här i slutet av tävlingssäsongen men det känns som att det har gått troll i hela ridåret och det är inte mycket att göra åt det mer än att fortsätta att träna.

Min vana trogen…höll jag på att säga….blev jag åter första ryttare utanför placering i dagens LA:4 och det var ju mindre kul.

Om jag ska se det positiva så var det att Archie gick jättefint på framridningen och bättre på banan än på senaste tävlingen. Vi slog flera (enligt mig i alla fall) fina hästar som fick ännu sämre procent än vi (62,4%).

Snälla Liv från stallet kom och filmade ritten och även om den inte fick mig att rysa av välbehag så blev den en bra ”reminder” på vad jag måste tänka på nästa gång jag beträder en dressyrbana (läs: att sitta stilla med skänklarna).

På framridningen tänkte jag på det men så fort jag kom in på banan så var just den tanken som bortblåst och det är ju däri en del av svårigheterna med att tävla ligger- få rider lika bra inne på banan som utanför :).

Halva klassen ungefär red på under 60% liksom de som red LA:1 och jag tror faktiskt att det är en kombination av att domarna dömer hårdare och använder skalan mer idag och att vissa ekipage helt enkelt inte är ”mogna” för klassen. I LA:1 var det tex hela 4 ekipage som hade under 49 %, något som för några år sedan var mycket ovanligt enligt min erfarenhet.

Nu återstår bara 2-3 tävlingar för i år- trist på ett sätt men samtidigt så börjar det kulna vädret göra att i alla fall jag tycker att lite med tävlandet mister sin tjusning :).

Lördag- fortsatt flit

Som vanligt på lördagarna var det tidig (05.10) uppstigning och avfärd till stallet som gällde.

Dressyr i ridhuset stod på schemat och det gick bra tycker jag.

De små galoppvolterna som vi tränat på ett tag nu kändes riktigt fina och lätta att ”få till”, även i vänstergaloppen som ju alltid varit lite sämre.

Tränade också speciellt på bakdelsvändningar då dessa ingår i morgondagens program (LA:4), även de kändes bra men kan på tävling bli hur som helst, ibland 7:mässiga och ibland bara värda betyg 5.

Efter 1 timme i ridhuset blev det bara en kort vända till stallet för att ta av sadel och träns och sedan gick jag ner med Ri och Arch till gräshagarna.

Även Livs andra häst Aramis fick göra dom sällskap och när jag var färdig med allt det sedvanliga i stallet ägnade jag en stund åt att ”städa” Archies box lite.

Vi tvättade ju hela stallet för inte så länge sedan men har man en häst som äter med hela huvudet och dessutom stänker betfor i en stor radie omkring sig så gäller det att hålla efter boxen så att den inte sunkar igen totalt.

Tvättar man av väggarna relativt ofta hinner smutsen inte bita sig fast och det går snabbt och lätt att åter få en fin box.

Efter väggtvätt, vattenkoppstvätt (den används av Archie till att blötlägga stråfoder så den behöver också hållas efter ofta), upprullning av en mängd lindor, puts av sadel, träns och stövlar samt städning och sopning kring gödselstacken var jag äntligen klar och nu återstår att vila sig i form tills det är dags för nästa event; Soyas tävling i Landskrona i eftermiddag.

Rapport kommer senare, jag förstår att spänningen över resultatet är olidlig!

Fredag- ingen fridag

Idag har jag haft fullt upp och jag är inte färdig än trots att det snart är läggdags.

Jag har ägnat kvällen åt att rensa bland mina kläder och trots att jag inte anser mig vara någon ”samlare” blev det en hel del att slänga.

Det känns alltid skönt när man är färdig med sådana projekt tycker jag och det är ju inget man behöver göra särskilt ofta.

Innan utrensningen hann jag skritta ut med hund och häst i 1 1/2 timme och det var en skön runda som endast renderade ett myggbett för min del.

När jag åkte tillbaka till stallet senare på kvällen för att ta in hästarna från hagen insåg jag att det är då de jäkla myggen kommer fram så det gäller att anpassa sig därefter.

Archie stod lugnt i hagen men Alfresco, ”fullblodskänslig” som han är höll på att hoppa ur skinnet trots regntäcke!

Nej, nu har jag inte tid med er längre- måste fortsätta med min städning!

Torsdag- härlig ridprestation och förfärlig mygginvasion

Idag var jag och Archie hos Ebba för ett nytt dressyrpass och detta visade sig bli ett av de bästa på länge.

Galoppen forstätter att förbättras och jag tror att den gymnastik Archie får när vi galopperar runt Ebba på små, små volter har hjälpt till att stärka honom och fått honom att ”mjukna” i benen och inte galopperar så ”styvbent” och ibland obekvämt.

Efter galopparbetet följde skänkelvikning utmed långsidor och på diagonal, öppna utmed långsidorna och sist även öppna i galopp på samma vis.

Ebba hjälpte till att driva på från marken till att börja med men denna hjälp behövs mindre och mindre för varje ridpass och jag hoppas att Archie börjar förstå att det blir lättast för oss båda om han driver själv hela tiden och inte försöker falla i sömn som han nästan höll på med ett tag i somras.

Mitt mål är att han ska vara som alertast när han kommer till Ebbas träningar- inte såsa ihop som han alltså tyckte att han kunde göra för ett tag sedan.

När vi kom tillbaka till vår anläggning gick jag över till det stora stallet för att prata lite med folket där och insåg snabbt att mygginvasionen är över oss igen.

Förmodligen har dagens riktigt varma och soliga väder gynnat förökningen av dessa livs-förpestare och då jag tittade ner på lilla Soya som stod och gnagde på en morot såg jag säkert 5 mygg på hennes kropp.

Tyvärr tillåter hennes klena kroppskonstruktion inte att man daskar till henne i syfte att döda en mygga eller två- gör man så på Archie tror han bara att man klappar honom men Soya hade nog blivit mer förskräckt än något annat.

Nu är det bara att hoppas på många minusgrader i natt (dream on) eller något annat som gör att alla mygg är utplånade tills imorgon- då har jag planerat en uteritt med hund och häst och vill inte ha myggornas sällskap!

Onsdag- inte som förBYTT (än)

Inspirerad av en dressyrträning innehållande en massa galoppombyten som jag tittade på igår (Liv red) gjorde jag detsamma i morse- provade att göra lite byten alltså.
 
Det gick väl ganska bra även om det inte är något jag skulle vilja visa upp på tävling än.
 
Svårigheten för mig är fortfarande att ge hjälperna tillräckligt distinkt för att Archie ska byta DIREKT och inte 1-2 galoppsprång senare men samtidigt  bibehålla en korrekt sits (inte dras med framåt) och inte låta Archie komma utanför sin ram.
 
”Hoppryttarbyten” kan jag få till enklare men det är ju inte så det ska se ut även om man kanske får börja där och nöja sig med det initialt.
 
Men nu har vi ändå kommit så långt att jag måste vara mer precis och det är precis (notera ordvitsen) vad jag planerar att vara framöver.
 
När passet var nästan slut och jag och Archie likaså kändes han så som jag skulle önska att han gjorde redan från början- väldigt lösgjord och med framåtbjudning men tyvärr är vi inte riktigt där ännu- men vi jobbar på det.  

Tisdag- lite hoppning

Idag flexade jag ut en hel timme tidigare för att hinna hoppa lite innan ridhuset skulle fyllas av dressyrtränande ekipage.

Eftersom jag varken hade tid eller ork att släpa fram så mycket hindermaterial blev det bara några cavallettis och en kombination.

Archie kändes inte det minsta ringrostig trots att vi inte hoppat ordentligt på en evighet men det blev inte så jättemycket hoppat idag heller.

Avslutade med trav och galopp i mycket låg form där Archie verkligen fick sträcka ut.

Efter vårt pass stannade vi kvar och tittade på Liv som övade på galoppombyten under sin lektion och det gjorde mig mycket sugen på att göra detsamma så det ingår i schemat för imorgon tänkte jag.

Nu står Arch och Ri och dåsar i solen och jag gör detsamma i soffan.

Måndag- vi FLYGER (nästan i alla fall)

Mina och Ebbas försök att få bättre fart på Archie artar sig hitills riktigt bra!

En nyinköpt körpisk från Jägersros trav-shop har hjälpt mig att få igång Archie utan att behöva sitta och smådriva med flaxande ben mer eller mindre konstant och jag hoppas att det inte bara känns bättre för mig utan även för Archie.

Pisken är lite längre och når nästan runt Archies bak- utmärkt när man behöver väcka bakbenen i tex sidvärtsrörelserna.

När passet led mot sitt slut bad Ebba mig att öka galoppen allt jag kunde utmed långsidorna och när jag tryckte på och höjde pisken EN gång svarade Archie som aldrig förr och sköt iväg i en aldrig tidigare skådad (eller varje fall av mig upplevd) galopp med spetsade öron.

Och sedan bara fortsatte han att hålla detta härliga tempo i varv efter varv, ivrigt påhejad av den mycket belåtna ryttaren.

Om jag ska reta upp de av er som stör er på oss som rider utan hjälm (det brukar lyckas varje gång ha ha) kan jag nämna att jag för första gången på en evighet (någonsin med Archie?) hann tänka ”går Archie omkull i denna farten DÖR jag”.

Fast då hade jag i allà fall dött lycklig för det är precis den bjudningen jag har saknat men nu äntligen fick känna på!

Och var lugna- imorgon är det hjälm på igen trots att huvudet enligt vissa läsare är tomt och därmed inte så viktigt att skydda :)!

Söndag- det börjar bra

Klockan är inte ens 8 på morgonen och jag är redan hemma från stallet.

Har mockat, gjort i ordning foder, gått ner med alla hästarna (5) till gräshagarna och framför allt ”avnjutit” ett super-tömkörningspass.

När jag stod och tittade på mitt stora svarta djur som galopperade runt mig förstår jag varför nästan alla mina dressyrprotokoll innehåller kommentaren snygg/flott/ vacker/fin häst.

Nu ska vi bara ge domarna skäl att ÄVEN tycka ”energisk häst med härlig bjudning” och om han på tävling går som tex idag så ska det inte vara omöjligt :).

Archie är oftast härlig och lätt att tömköra, till och med om man bara håller tömmarna i en hand jobbar han på bra.

Idag fortsatte arbetet med galopp så nära mig att jag kunde sträcka ut handen och röra honom, efter detta krävde jag så mycket ökning som det bara gick på stora mittvolten.

Sidvärtsrörelser blev det också, både på volt och utmed spåret och även detta såg lätt och bra ut.

Nu kom min rättvisehund och rullade ihop sig hos mig- hon har ju varit med sin ”pappa” hela morgonen (hade inte hjärta att släpa ut henne i ottan och blåsten) så nu vill hon vara med ”mammi” lite.

Om någon timme kör vi till hundkappbanan- en liten rapport kommer senare.