Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- köldrekord!

När jag vaknade i morse blev jag lite halv-chockad över hur mycket snö det hade kommit under natten.

Bilen var helt övertäckt av det vita och jag var ganska nervös då jag körde till stallet- kändes inte såååå lockande att fastna mitt på de oplogade vägarna klockan 04.30.
 
Väl framme vågade jag faktiskt inte köra in på gårdsplanen eftersom höga vallar omgav denna utan parkerade hos en granne och gick 100-talet meter till fots i stället- hellre det än att som sagt inte kunna köra vidare efter stallbesöket.
 
Idag blev det tömkörning i nästan en timme och denna inleddes med skänkelvikning i skritt och trav utmed långsidorna.
 
Därefter tog galopparbetet vid och jag lät Archie galoppera på i friskt tempo på stora volter för att sedan både minska tempo och voltens yta tills han nästan galopperade så att jag kunde röra vid honom med handen.
 
Galoppen ser väldigt fin ut nu, framför allt i höger varv men även vänstergaloppen, den svaga, har förbättrat sig. Tempot är också mycket bra- jag behöver inte jaga på utan Archie spänstar på för egen maskin.
 
Jag avslutade med lite samlad trav- vill inte kalla det passage men det är ditåt vi strävar fast det än så länge ser ganska lamt ut.

När jag körde tillbaka till stallet efter jobb och lite klädes-shopping var det dags för nästa vinter-chock: bilens temperaturmätare visade som kallast minus 23 (TJUGOTRE!!!!!) grader.

Jag kan inte minnas när det var så kallt här senast….jo, när jag gick på Socialhögskolan i Lund för snart 25 år sedan.

Då minns jag att jag hade hästtäcken (!) under huven på min gamla Peugeot medan den stod parkerad utanför skolan, allt för att den skulle starta när det var dags att köra hem igen!       

Måndag- av och påklädning i rekordfart

I morse valde jag att ha/ ta ”sovmorgon” till 05.20 så det blev ingen ridning förrän efter jobbet vilket jag lämnade lite tidigare för att just hinna motionera hästen.

När jag närmade mig stallet visade temperaturmätaren på bilen minus 9 grader så jag flög in i stallet, kastade på Archie sadel och kandar, släpade med mig läderridstövlarna upp till ridhuset, slet av mig termobyxorna väl där och sedan bar det iväg :).

Jag ville inte hinna bli nerkyld och samma procedur upprepades så fort mitt 45 minuter långa pass var avklarat- jag slängde mig av och slängde på jacka, byxor och termostövlar innan ni hade hunnit säga KYLA och den höll sig också mycket riktigt borta just pga dessa försiktighetsåtgärder.

Själva passet bestod av skolor i trav och galopp samt några byten som kändes riktigt bra och kandaret var det heller inga problem med tycker jag.

Väl i stallet överraskade Lina mig med hemmagjorda pepparkakor med glasyr (för vackra för att ätas kändes det som) och hemma väntade resterna av gårdagens björnbärspaj med vaniljsås.

Jag hittade ju ett riktigt björnbärs-Mecka i naturreservatet i Dalby i somras och plockade flera ton kändes det som och även om det då var lite segt med ihopsamlandet så var den goda måltiden idag värt det.

Jag har i många år hävdat att jag, om jag bara fick äta en enda rätt resten av mitt liv, hade valt äppelkaka med vaniljsås (går att äta morgon, middag och kväll) men bärpaj med samma sås kommer banne mig inte långt efter….

Söndag- snödressyr

Morgonen inleddes med självpåtagen stalltjänst och när denna var avklarad så åkte jag med Soya till Skryllegården för att prova mina nyinköpta broddar i 10-kilometersspåret.

Som ni kunde läsa i föregående inlägg utföll halkskydden till stor belåtenhet och jag sprang om inte som en virvelvind så i alla fall tämligen obehindrat.

Innan vi körde hem igen försökte jag få Mimmi att agera fotomodell i sitt nya täcke men dels så är ljusförhållandena inte så bra och man ser inte täckets färger ordentligt (det är svart med mörkblå teddyfoder och dels så…..

….är doggy ofta en ganska ovillig ”posare”.

På eftermiddagen åkte jag tillbaka till stallet för att rida och jag ville passa på att utnyttja snön lite mer nu när den ändå ”bara ligger där” :).

Detta kortet råkad jag trycka av ofrivilligt när jag skulle stoppa ner telefonen i fickan men det blev ganska bra tycker jag 🙂

På väg till dressyrbanan!

Ett välkänt motiv- tog flera sådana här ”skuggbilder” av oss i somras.

Idag blev det alltså lite ”dressyr” utomhus även om jag mest red ”runt runt”. Tänkte att det var ansträngande nog i den halvdjupa snön så jag gjorde bara någon liten skänkelvikning även om jag hade lust till ”både det ena och det andra” :). Det var mysigt att ”gunga fram” men som sagt så tror jag att man får vara lite försiktig så här i början.

Lördag- mycket snö var det ja….

Morgonens körning till stallet var nog en av de värre- tror knappt att jag kört i så djup snö på vägarna dit innan och jag tänkte att det hade varit typiskt om jag fastnade någonstans.

Min älskade Volvo är tyvärr inte den bandvagn jag önsketänker den till utan har tvärtom visat sig ganska klen när det gäller att ta sig loss från snö- det fick jag erfara förra vintern och vill helst slippa uppleva fler gånger om det går.

När jag skulle gå ner med Bobbo och Archie till hagarna sa stallägarnas dotter något i stil med att ”du får nog plöja dig fram” och jag förstod inte alls vad hon menade eftersom början av vår vandring gick hur lätt som helst.

Men när vi kom så långt som till bilden ovan- förstod jag plötsligt vad hon menade för på 2 ställen hade snön fykt ihop till jättehöga vallar som jag fick mer eller mindre klättra över.

Över vall nummer 2, den på bilden ovan ramlade jag faktiskt och det var ju tur att jag hade två fostrade djur i vardera handen för de väntade bara lugnt tills jag hade kravlat mig upp igen så att vi kunde fortsätta på vår väg till hagarna.

Denna bild försöker illustrera ”snö upp till knäna” i bokstavlig bemärkelse.

Arch och Ri säher ”hej då ” till mig när jag skulle bege mig till nästa punkt på agendan denna morgon- rastningen av mig själv och Soya.

Tanken var att jag skulle träffa Robban och whipparna på Järavallen direkt efter stallbesöket men efter att ha pulsat runt på stallplanen och nästan kört fast med bilen insåg jag att det skulle vara dumt att chansa på att inte fastna på parkeringen på Järavallen. Den är det ingen som plogar och sist vi var där var det rena skridskobanan och jag vågade som sagt inte riskera att inte komma därifrån.

Eftersom jag vet att det finns både personal och plogar på Järavallen körde jag dit i stället och började det som skulle visa sig vara en mycket lååååång vandring i 10-kilometersspåret.

Den här käcka julgranen har jag sett innan men då har jag sprungit förbi den och inte haft tid att fotografera.

Pippi passade på att inviga sitt nya täcke idag och det klär henne verkligen.

Notera det ena örat :)!

Som synes var det inte plogat på den slinga vi gick (däremot i 5-kilometersspåret som jag hoppas kunna springa imorgon) och ni kan tro att det var jobbigt att gå.

Hela promenaden (läs: tortyr-vandringen) tog nästan 2½ timme (!), delvis beroende på att vi gick fel efter 8 kilometer (många markeringar var helt översnöade) och hamnade i ett skidspår!

Gissa om den hord av skidåkare vi mötte var överlyckliga över att vi trampade ner deras spår!

Till mitt försvar fick jag ropa att jag hade gått vilse (helt sant) och till deras försvar får man säga att de säkert vill passa på att åka ostört så sällan som det går att åka skidor i Skåne (helt sant) .

Väl i bilen bestämde jag mig för att åka till Jula och kolla in de ”människo-broddar” (halkskydd kallas de visst) som någon tipsat om på bloggen igår.

Och jag blev inte besviken! Köpte 2 par för 49 kronor styck- separat inlägg om dessa kommer imorgon när jag har provat vad de går för :).

Köpte även ett underställ på Intersport och sedan bar det av hemåt för att lämpa av Soya.

Själv skulle jag rida ut med Archie och även om jag knappt kan minnas att jag ridit ut utan Soya de 2 senaste åren så ansåg jag att 2½ timmes snöpulsande fick räcka som motion för den lilla.

Min plan var att rida en del i just djup snö med Archie och jag ville inte utsätta Soya för mer träning för dagen.

Archie jobbade på bra i den djupa snön och det var väl det närmaste uppsutten passage jag har kommit på honom :). Décima hade faktiskt tämligen lätt för passage men det kan jag inte påstå att Archie har (tyvärr).

Efter vår uteritt i nästan vindstilla väder som gjorde att de – 5 graderna kändes som flera plusgrader åkte jag och hämtade kina-mat- inte till vår kines alltså 🙂 utan till maken och mig.

Lill-kinesen fick ett grisöra i stället och var lika nöjd med det!

Fredag- vinter på allvar

I morse körde jag mycket försiktigt till både stallet och jobbet- ville inte riskera att fastna i någon snödriva i mörkret!

Till och med i stan var det snöigt och slirigt överallt och när jag skulle hem igen tog det mycket längre tid än vanligt.

Stallplanen var också proppad med snö så att det knappt gick att parkera och till råga på allt började det snöa mer under tiden jag red.

Det ska bli intressant att se hur allting ser ut imorgon bitti- jag har planer på att åka till Järavallen och låta Soya träffa Åsas hundar och skulle också gärna skritta ut en sväng.

Idag blev det dressyr i ridhuset igen och en stallkamrat som bara hört mig gnälla över Archies brist på bjudning innan han blev halt påtalade att han ju inte alls ser seg ut nu.

Och…ta i trä…DEN gräsliga segheten har jag inte sett röken av eller ens anat. Måtte det fortsätta så.

Hemma möttes jag av ett paket från Torshammaren, de som syr upp så fina whippettäcken.

Jag blev så nöjd med dom jag beställde sist att jag köpte ytterligare ett vintertäcke med matchande sele och blev jättenöjd när jag provade grejerna.

Ska ta kort så att ni kan få se och sucka hänfört!

Torsdag- ny snöstorm

Idag var den sista av mina 10 inplanerade semesterdagar för i år- jag kommer verkligen att sakna dessa ledigheter men absolut upprepa dom nästa höst och vinter.

Tid på bilverkstaden var bokad till 09.00- bromsarna som gjorde att bilen inte gick igenom besiktningen för någon vecka sedan skulle justeras.

Innan avfärden till bilmekarna körde jag inom stallet för att mocka och titta till Archie- jag var lite fundersam över hur gårdagens diarré-attack hade påverkat honom eftersom en annan häst i stallet har stått med mega-tjocka ben i flera dagar.

Väl på plats kunde jag konstatera att
a) det hade börjat snöa och blåsa otroligt- värdelöst!
b) Archies ben såg jättefina ut liksom de bajshögar han tillverkat sedan gårdagen- jätteskönt!

Eftersom ”min” bliverkstad ligger typ 2 minuters promenad från ett rekreationsområde med anlagda promenad/ löp-slingor kan ni säkert tänka er min plan:

Medan bilen skulle repareras tänkte jag passa på att springa den numera sedvanliga milen och det gjorde jag också även om vädret verkligen inte inbjöd till detta.

Jag mötte endast en hundägare under min mer än 1 timme långa löprunda och underlaget var verkligen inte att rekommendera för löpning: halt och knöligt.

Om ni tycker att jag ser lite ”slut” ut på denna bild så vill jag säga att skenet bedrar- jag var faktiskt inte det minsta trött och det är så härligt att känna att man har en helt annan ork nu än för bara typ 2 månader sedan.

Soya, som verkligen aldrig har behövt träna upp något flås, hade nog föredragit om vi hade gått hem och lagt oss medan bilen lagades men det var inget att be för- hon fick vackert springa efter sin knäppa ägare.

När vi kom tillbaka till verkstaden fick jag den glädjande prisuppgiften; 800 kronor vilket var låååångt mindre än jag räknat med och som vanligt var jag mycket tacksam över att jag en gång i tiden hittade denna mycket servicemedvetna och billiga bilinrättning.

Bilen hämtades 9.20 och 9.55 var den redan om-besiktigad och godkänd- underbart!

Jag som älskar effektivitet och när saker och ting går som planerat körde nöjd hem i snöstormen och tog det lugnt i några timmar innan det var dags att plöja sig fram till stallet för ett ridpass.

Så här såg det ut i ridhuset och det var till och med så att Archie tittade till.

Det blev 1 timmes ridning med lite allt möjligt på agendan, förvänd och samlad galopp, några byten och så lite skolor- än så länge ganska raka.

Medan jag red fortsatte det att snöa och när jag skulle köra från stallet hade stora snövallar fykt upp både här och där så det kändes ganska skönt att parkera hemma oskadd.

Annars slog mig tanken att det inte bara är jag som gör knäppa saker som att jogga i snöstorm.

Någon körde med sin transport till vårt ridhus för att rida och en av tjejerna i vårt stall cyklade till stallet i samma hemska väder!

Onsdag- lätt som en plätt

I morse steg jag upp den halvtimme tidigare jag hade budgeterat till broddpåsättning som med facit i hand tog knappa 10 minuter :).

Räddningen var ju att Archie var helt nyskodd så jag slapp de bekymmer med ibland hopplös gängning och karvande i av grus och smuts igenproppade broddhål.

När jag kom tillbaka till stallet efter jobbet upptäckte jag att Archie hade blivit väldigt lös i magen under dagen.

Jag har halvt om halvt väntat på detta då en annan häst har haft telefonstolpstjocka bakben och diarré sedan i lördags.

Jag misstänker att båda ätit något otjänligt- frågan är bara vad?

Ingen av oss fodrar med något ”märkvärdigt” så vi får väl se om detta ger sig snabbt och försvinner av sig självt vilket jag hoppas (och tror).

Jag hade lovat Archie en vilodag idag och det löftet höll jag; kanske kan han lova mig ett superpass i dressyr imorgon?

Tisdag- nya skor, gamla broddar

Idag fick Archie nya skor men ett missförstånd gjorde att han aldrig fick på även de permanenta broddarna jag hade sett fram emot i några veckor.

Min hovslagare har varit utomlands tills nu och de gamla skorna hade inga uppborrade broddhål så jag har inte kunnat brodda under den senaste tidens istid vare sig jag hade velat eller ej.

Och jag VILL inte brodda- jag ville ha de behändiga permanentbroddarna men när det nu blev som det blev fick jag gå till plan D typ- dvs något jag verkligen inte trodde jag skulle behöva göra.

Det var bara att leta igenom varenda ställe där jag förvarar hästgrejer för att slutligen hitta mina halvrostiga broddar från 1800-talet som jag inte använt under detta århundrade.

Nu har jag behandlat dessa järnklumpar med rostlösare så det är bara att hoppas att jag får i eländet imorgon- nu när jag i alla fall har broddhål att stoppa dom i.

Dagens tömkörningspass gick i alla fall fint och imorgon tycker jag nog att den vackre kan ha gjort sig förtjänt av en vilodag.

Måndag- mer kyla och mer dressyr

I morse när jag vaknade tittade jag på en app som jag har på min I-phone som visar temperaturen i Staffanstorp.

Den brukar visa rätt på en grad när och jag blev väldigt glad då jag såg att telefonen påstod att det var minus 1 grad ute.

Mindre glad och långt mer frusen blev jag då jag startade bilen och såg att det snarare var minus 6 grader!

Provade en ny klädestaktik i stallet och valde att ta med mig läderridstövlarna upp till ridhuset så att jag kunde gå i termostövlar och termobyxor ända till uppsittningsmomentet och det hjälpte liiiite.

Jag var inte fullt så stelfrusen efter ridpasset men det räckte med kyla ändå :(.

Även idag blev det alltså dressyr i olika former- tur att i alla fall JAG skulle kunna rida så 8 dagar i veckan. Vad Archie däremot tycker låter jag vara osagt:)………

söndag- way too cold!

Precis som jag skrev i gårdagens blogginlägg spelar Skånevädret oss ständiga spratt!

Det går verkligen inte att förutspå hur vädret ska gestalta sig från den ena dagen till den andra och det kan ju kännas lite frustrerande.

Igår morse var det flera plusgrader och först regn och därefter sol.

Idag var det lika många minusgrader och en otäck vind gjorde att det kändes typ 5 gånger så kallt.

På morgonen var jag i stallet för att släppa ut Archie i stor gräshage (det uppskattade han nog), mocka, göra i ordning foder samt ”städa” boxen lite.

Har man en häst som äter med hela huvudet så att betforen yr och landar på bl.a. väggarna kan man behöva göra detta ibland liksom att damma av fönsterkarmen (vilket dock Archie är oskyldig till) :).

Efter stallbesöket blev det hela 2 timmar på Järavallen med Soya och hennes 4 killar :).

Väl hemma tog det lite tid att tina upp och när det var dags att åka till stallet igen kände jag ett visst motstånd mot att åter bli nerkyld.

Archie fick ett dressyrpass med ” lite allt möjligt” och jag gjorde till och med några byten- något riktigt bra och resten ”sådär”.

Jag hann inte mer än hoppa av förrän jag började känna hur jag började frysa rejält och jag fick inte upp värmen förrän termobyxor och dito stövlar satt på kroppen igen.

Jag hade dessutom lovat att leda en stallkamrats häst i ridhuset ett tag och fodra i båda stallen (lönande extraknäck :)) och det bidrog till att jag inte frös till en is-skulptur innan jag kunde kasta mig över min underbart effektiva värmefläkt hemma :)!