Månadsarkiv: februari 2011

Skrivet

Dagens (häst)fråga

LA-nivå- Vad betyder det- EGENTLIGEN?
 
I förra veckan hade jag en kortare mailväxling med en bloggläsare kring  ”hästar till försäljning, är de värda sitt pris osv” och i det sammanhanget fastslog jag att JAG anser att det är för liten prisskillnad mellan BRA/ HELT OK hästar på LA-nivå och DÅLIGA/USLA på dito nivå.
 
Funderandes kring detta började jag även tänka på vad ”folk” egentligen menar när de säger/ hävdar att en häst är på just ”LA-nivå”.
 
Vilka kriterier ska vara uppfyllda för att man ska kunna säga att hästen är på LA-nivå?
 
Ja, där tror jag att det kan finnas stora skillnader.
 
Någon kanske anser att man ska kunna TÄVLA i alla fall lokalt på säg stadiga 60-65%, dvs vid upprepade tillfällen.
 
Någon kanske tycker att det räcker med att hästen KAN de rörelser som ingår i LA-programmen- sedan hur röreslerna UTFÖRS- tja…det spelar mindre roll?
 
Och det är här jag anser att skillnaden mellan 2 olika hästar kan vara MILSVID men tyvärr inte alltid reflekteras i priset (i det SATTA priset i alla fall- vad man sedan får betalt kan ju vara en annan femma).
 
Jag anser att det är en enorm skillnad på en häst som kanske till och med placerar sig ständigt på regionala tävlingar (med den konkurrens som råder där idag)  och en häst som knappt kan skrapa ihop godkända poäng på klubbtävlingar där domarna ändå brukar vara lite mer generösa (min erfarenhet).
 
Så vad säger ni- den samlade läsekretsen- om ni tittar efter en ”LA-häst”- vad förutsätter ni då att hästen kan och/ eller vad är lägsta nivån för att få utge en häst för att vara på LA-nivå tycker ni?      

Skrivet

Tisdag- håll i hatten mor!

Ibland vill man verkligen inte att väderleksprognosen ska stämma men det gjorde den både i natt och idag.

Det blåste något fruktansvärt under natten och jag vaknade vid några tillfällen och hoppades att taket skulle klara sig.

Även under dagen har det blåst men tack och lov inte lika intensivt.

När jag kom till stallet på eftermiddagen kunde jag konstatera att Archie hade rullat sig för första gången för i år men tack och lov bar endast täcket små spår efter denna ler-vältring, själva Archie var lika ren som vanligt vilket uppskattas mycket av hans rykt-obenägna ägare:).

Medan vi red ut var det faktiskt soligt och relativt vindstilla, jag var lite rädd för att Soya annars skulle flyga sin kos :).

Efter över en timmes ridning såg Soya väldigt rolig ut, hon måste ha gått emot en kardborr-buske för hela täcket var översållat av detta o-tyg (observera ord-vitsen).

Jag hann inte mer än hoppa av hästen förrän vinden tilltog och det kom en regnskur men då var vi som sagt redan i stallet!

Skrivet

Tillbakablickar: när jag trodde att jag skulle köpa ett släp

”Incidenten” med det imiterade fårskinnet och min egen ”ursäkt” att säljaren kanske faktiskt själv trodde att fårskinnet var äkta fick mig att med ett skratt minnas en annan person som trodde att han sålde något helt annat än vad han gjorde.

När jag skulle köpa mitt första hästsläp, det vill säga på medeltiden eller mer exakt för snart 25 år sedan såg jag en annons i tidningen om att ett ”släp” var till salu.

Jag ringde och en man av utländsk härkomst svarade.

Eftersom det var lite si och så med svensk-kunskaperna frågade jag flera gånger om släpet var ett ”hästsläp”, ”som man kunde köra en häst i” och fick jakande svar.

Ja…resten kan ni ju gissa….

I ett garage på Rosengård (tack och lov typ 2 kilometer från där jag själv bodde) stod ett helt vanligt flak-släp.

Visst kunde man köra en häst på det, i alla fall om det rörde sig om

a) en död, dvs LIGGANDE häst eller
b) en minishettis/ falabella med extremt bra balans!

Skrivet

Dagens (hundmats)fråga

Nu är det dags för en ny, förhoppningsvis hetsig debatt, ha ha (när jag skriver så brukar knappt någon orka svara…..)

Med anledning av de kommentarer som skickades då jag skrev inlägget om Soyas matvägran i helgen har en hel del frågor väckts hos mig och jag skulle vilja veta vad ni tycker.

Och ni som skrev kommentarerna behöver inte känna er ”utpekade” på något sätt för det ni skrev är så otroligt vanligt så det är inget konstigt med det.

Det första som slog mig är att det verkar vara relativt vanligt att hundar ”krånglar” med maten, dvs inte alltid vill äta. En del kan gå flera dagar utan mat- inte bara tikar som löper utan ”alla” möjliga hundar.

Många hundägare resonerar då i termerna ”han/ hon äter när han/ hon blir/ är hungrig”.

Jag funderade på vilken enorm skillad detta är från hästvärlden där det för det första är mycket, mycket ovanligt att en häst inte äter upp sin mat DAGLIGEN (och då är den i 90 % av fallen sjuk) och där ägaren för den andra hade blivit extremt orolig om det inträffade.

När det gäller HÄSTAR har jag alltid hävdat att det är något fel på HÄSTEN om den inte vill äta (fysiskt sjuk, stressad etc) men när det gäller HUNDAR vill jag kasta ut brandfacklan och påstå att det är fel på MATEN om hunden inte äter.

Är det verkligen så att de som har ”kinkiga” hundar har provat MASSOR av olika foder till hunden och då menar jag INTE torrfoder? Jag tror INTE det.

Varför ska man till varje pris framhärda och ge hunden torrfoder om den inte tycker om det?

För att det är billigt? För att man vet vad det innehåller? För att man tycker att burkmat luktar URK och är dyrare?

Sedan finns det ju ”massor” av annat man kan ge en hund än torrfoder och/eller burkmat; så kallat färskfoder tex eller chark-produkter men det är långt omständligare och/ eller dyrare för det mesta.

Jag GISSAR att det är de med stora hundar som FRÄMST är prismedvetna- helt enkelt därför att deras hundar äter mest.

Samtidigt gissar jag också att det är småhundarna som upplevs som kräsnast.

Och om det ÄR så då tänker jag: varför inte offra några extra hundralappar på den lilla hunden så att den verkligen får äta det som den tycker om och inte bara sådant som den äter för att den ”måste”- dvs när den blir tillräckligt hungrig?

Vi människor skulle också äta i princip vad som helst om vi blev tillräckligt desperata men är det så vi vill resonera kring våra husdjur?

Skrivet

Måndag- stallmöte

Ny vecka- nya tag!

Jag gick ut hårt och inledde med ett dressyrpass i ottan.

Archie kändes mjuk och fin och jag belönade honom genom att korta av passet något- hoppas han förstod sambandet :).

På kvällen var det dags för mitt första stallmöte sedan jag flyttade Archie till Grevie och det var en odramatisk tillställning där vi mest konstaterade att det mesta fungerar bra.

Skrivet

Annonsköpet som inte blev av

Att köpa varor på annons kan vara lurigt- det har nog fler än jag upptäckt även om jag till 90 % har haft tur med det jag köpt.

Men igår råkade jag ut för ett….ska vi kalla det MISSÖDE och jag skakar fortfarande förundrat på huvudet åt det hela.

För att ta det från början så har Archie fått små skav av sadeln- han klipptes superkort för 3:e gången för någon månad sedan och sedan dess har pälsen inte växt ut en mikromilimeter utan han har i stället fått små skav av skänklarna, tyglarna, täcket och alltså även sadeln.

Skav betyder i det här sammanhanget helt enkelt bortskavd päls och även om han inte verkar ha ont av det så ser det ju inte så snyggt ut.

För att undvika att skavet sprider sig under sadeln tänkte jag att jag kunde köpa ett mjukt fårskinn att ha under och jag hittade också ett sådant på Hästnets annonssidor.

Eftersom fårskinnspaden visade sig finnas hos en säljare som bor mer eller mindre granne med Järavallen där vi brukar ha våra vinthundsträffar på helgerna så tänkte jag att det kunde passa bra att åka dit i samband med detta; på så vis skulle jag inte få några extra kostnader för varken frakt eller bensin och dessutom lyckades jag pruta ner paden från 450:– till 400:–.

När jag kom för att titta på paden var säljaren inte hemma men hennes make tog emot mig och visade upp densamma.

Jag måste säga att jag blev tämligen ”handfallen” eller vad man ska säga när jag insåg att ”fårskinnspaden” är en IMITATION av fårskinn- ingenting annat.

Jag har själv en pad i fårskinnsimitation nämligen och har dessutom sett och handskats med ”tusen” ÄKTA fårskinnsprodukter genom åren så för mig fanns inga tvivel om varans (o)äkthet.

För att inte ställa till med en ”scen” sa jag bara att paden inte passade (jag hade med mig min sadel för att prova) och sedan åkte jag förundrat hem igen.

Den pad jag själv har (imitation) kostade typ 100:– NY för något år sedan och hur man kan begära 450:– för en liknande BEGAGNAD produkt och påstå att det är FÅRSKINN övergår mitt förstånd men den sista idioten är väl inte född än antar jag.

Och tänk vad retligt om man hade skickat efter skiten och varit tvungen att sedan skicka tillbaka den eller ha annat ”klydd”?

Ja ja…jag kom undan med blotta förskräckelsen kan man väl säga :).

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan har som de flesta andra varit både innehållsrik och gått otroligt snabbt.

Det känns faktiskt som att våren är på väg- dagarna blir märkbart längre varje vecka och jag dristar mig till att påstå att vi nog har sett det sista av i alla fall ”liggande snö”.

Det kanske kommer några snöflingor till innan vintern är definitivt över men jag tror alltså inte att den blir liggande utan att den i så fall kommer att smälta bort mer eller mindre direkt.

Archie går utan broddar sedan mitten av veckan och jag hoppas verkligen slippa skruva i dom igen.

Veckan inleddes för Archies del med massage vilket jag tror att han tyckte var skönt.

Hade jag varit rikare hade han fått det en gång i veckan som en ren mys-stund.

Ridmässigt har jag både ridit dressyr i min ensamhet samt även en träning för NN, ridit ut och klättrat samt hoppat uppsuttet.

Soyas motion har mest skötts av maken eftersom jag fortfarande hostar efter min förkylning och inte vågar anstränga mig för mycket efter varningar från min omgivning.

I helgen har vi dock gått långa promenader och Soya har även följt med då jag ridit ut.

Nu väntar jag på att Soya ska börja löpa- ett nödvändigt ont när man har tik höll jag på att säga- men i Soyas fall brukar det gå ganska lätt och utan större besvär.

Skrivet

Söndag- mycket häst idag

Idag har jag varit i stallet 3 gånger och ska dit ytterligare en sista gång vid 19-tiden.

Jag har erbjudit mig att hjälpa både den som har stalljour i stora och lilla (vårt) stallet- tämligen lättförtjänta pengar för mig som bor så nära och ändå är uppe på morgonen och skönt för de som bor långt bort att slippa köra flera vändor samma dag.

Morgonen började således med att jag fodrade i mitt stall och släppte ut hälften av hästarna, just nu får vi inte använda gräshagarna pga att marken är så vattenmättad och då räcker inte grushagarna till utan hästarna får bara gå ute halva dagarna.

Efter stallfixeriet åkte jag till Järavallen där Åsa och 2 av hennes whippar mötte upp och efter ytterligare en stund anslöt sig några vinthundsägare till med några galgos, greyhounds och ytterligare en whippet.

Jag är väldigt tacksam över att Soya går så bra ihop med alla hundar även om vissa av dom uppvaktade henne lite väl häftigt idag (se föregående inlägg).

Efter 2 timmar tackade vi för oss då jag skulle åka och köpa en sadelpad i fårskinn till Archie.

Detta renderar ett eget inlägg i veckan kan ni tro- ibland blir man överraskad; det är allt jag kan avslöja idag :(!

Halv tolv var det dags för byte av hästar i hagarna och sedan kunde jag åka hem och vila och läsa lite innan det åter var dags att åka till stallet.

Hästarna i båda stallen skulle nu fodras och tas in och sedan red Soya och jag ut med hennes häst.

Idag klättrade vi mycket- bra fysisk träning OCH träning av att SE sig för var man går så att man inte ”står på näsan”.

Archie kan ibland gå åt ett håll och titta åt ett annat men det går inte i backarna kan jag lova :).

Efter 75 minuter var vi färdigridna och kunde åka hem för mer vila och bokläsning.

Nu återstår alltså kvällsfodringen innan hästdagen är slut för idag!

Skrivet

Löp, sjuk eller något annat? (hundinlägg)

Jag börjar undra om inte människans lott i livet är ATT OROA SIG?!?!

Jag önskar att den vore ATT LEVA GLAD men det är alltså just ett önsketänkande.

Med djur är man ofta orolig över allt möjligt tycker jag och nu är jag sedan gårdagen orolig över att Soya knappt äter.

Hon åt ingenting (!!!!) igår mer än en bit skinka som hon tuggade i sig lite förstrött (den låg orörd i skålen så till slut gick jag bort med den till hennes ena säng där hon låg).

Idag har hon visat bra intresse för leversnittar och kadaver på Järavallen men något annat vill hon inte ha?!?!

Jag tyckte också att hon var lite sum igår då hon träffade sin bordercolliekompis Enzo, han var hysteriskt glad och ville leka men Soya avböjde alla inviter vilket KAN ha berott på att det blåste- det gillar hon INTE.

I morse tillbringade vi 2 timmar med ett vinthundsgäng i allmänhet och Åsas whippar i synnerhet och då betedde hon sig som vanligt vilket däremot inte Åsas pojkar gjorde.

Båda ville inget hellre än att para sig med Soya- NU, GENAST, MEDDETSAMMA- men det ville hon så klart inte veta av.

Just Gandi och Trillik har aldrig någonsin tidigare ens gjort några FÖRSÖK med Pippi, Trillik sprang och slickade sig om munnen och var verkligen ”på” hela tiden så nu hoppas jag faktiskt att det är löp på gång och att Soya kanske känner sig lite ”mensig” och därför inte vill äta.

Eller så har all skinka och andra godsaker gjort att torrfodret ratas helt?

Att doggy är SJUK vill jag inte ens överväga och hitills verkar hon inte det bortsett från mat-krånglandet.

Suck….jag vill veta NU!

Skrivet

Mera lördag- ut, ut, ut trots allt

Efter en mycket stormig morgon som för min del ägnades åt att läsa ut Harlan Cobens ”Försvunnen” avtog vinden och när jag återvände till stallet strax efter 12 kunde jag konstatera att hästarna stod lugnt i sina hagar.

Jag har sagt det förr och säger det igen; jag är väldigt tacksam över att stallägarna inte är några mesar utan släpper ut hästarna i ”alla” väder.

Efter att ha konstaterat att Archie hade det bra tog jag en långpromenad med Soya i över en timme och vi hann träffa på en av hennes killar, den kastrerade bordercollien Enzo som blev överlycklig då han såg sin flickvän.

Hundarna har inte träffats på länge men är annars alltså väldigt goda vänner.

Efter hagintag hann det inte gå en lång stund förrän jag fick en förfrågan om jag kunde låna ut Archie som hagsällskap ytterligare en hag-vända och det gjorde jag mer än gärna.

För min del är jag bara glad om Archie är ute så mycket som möjligt; sin mat har han ändå många timmar på sig att äta och jag ser hellre att han står och hänger ute i friska luften än inne i boxen.

Nu har jag påbörjat Helen Turstens ”Den som vakar i mörkret”.

Jag har läst alla hennes böcker och än om det inte är någon Harlan Coben- nivå på dom (hans böcker kastar jag mig över) så är de ett helt ok tidsfördriv.