Idag genomfördes en lite annorlunda träning med NN- jag var nämligen ”hemma” hos henne (hon bor i anslutning till anläggningen där hon har sin verksamhet) och red på  utebanan.
 
För min egen del blev det inte så mycket ridning, inte på Archie i alla fall då jag i stället fick prova en av NN:s påläggskalvar, en mycket fin 7-årig valack.
 
NN tycker att det är nyttigt för mig att rida lite andra hästar och det kan jag inte annat än instämma i och bortsett från att det är mycket lärorikt så är det ju också bra att prova lite olika hästtyper inför eventuella framtida hästköp- då vet man vad man gillar och passar ihop med. Det ena kan tyvärr ibland utesluta det andra, dvs det är inte alltid säkert att man PASSAR bäst ihop med den hästtyp man GILLAR- själv vill jag ju tex ha mycket snälla hästar men skulle behöva en med mera nerv- 2 egenskaper (snäll och ”med nerv”) som inte alltid går hand i hand.   
 
NN arbetade med att få Archie att ta mer vikt på sina bakben- ett långsiktigt arbete där det än så länge brister en del och vilket bidrar till våra mindre bra resultat på tävlingsbanan.
 
Jag fick under träningen prova 2 olika Equipe-sadlar och ”tyvärr” kändes den ena SPONTANT bättre än min egen- jag fick en bättre skänkelplacering helt enkelt.
 
Kanske var det ett litet önsketänkande eller ”nyhetens behag”- jag tänker inte rusa iväg och sälja min egen sadel förrän jag är mer säker och det blir jag förhoppningsvis när jag provat sadeln fler gånger.
 
Det är hur som helst jättebra för mig att både få prova andra hästar och andra sadlar- jag som själv brukar beskriva mig som ”förändringsobenägen”.
 
Man kan ju faktiskt hitta något mer passande- både i häst och sadelväg även om jag är långt mer villig att byta ut den sistnämnda som det ser ut i dagsläget :)!

I morse fick lilla Mimmi vackert masa sig upp i gryningen- hon var tvungen att följa med mig till jobbet och dessförinnan skulle en stallvisit med ett ridpass avverkas.

Snabb-springaren stiger inte lika raskt ur sängen som ägaren kan jag säga- ibland ser hon nästan mänsklig ut, som ett litet barn som drar täcket över huvudet med orden ”bara en liten stund till” :).

Nåväl, iväg kom vi och fick gjort det vi skulle.

Efter ett dressyrpass i ridhuset som kändes så bra att jag avslutade i förtid så skrittade vi ut i omgivningarna i 20 minuter innan vi begav oss till jobbet.

Efter avslutad arbetsdag åkte vi tillbaka till stallet och jag släppte ut Archie i hagen- denna gången mol allena.

Jag ville träna honom lite på detta då han till skillnad från Decima, som säkert gladeligen hade kunnat bo på en öde ö, aldrig har gått i hage utan att i vart fall ha en kompis i en närliggande hage.

Nu har stallägarna byggt två uteboxar bara några meter från den hage där Archie brukar gå på eftermiddagarna och jag ville se om hästarna som står där skulle räcka som sällskap.

Det gjorde dom tack och lov- Archie stod lugnt i hagen och jag tog mycket nöjd in honom efter en knapp timme.

Väl hemma fick jag en glad överraskning- jag har (med hjälp av Archie så klart) åter lyckats vinna vår klubbs vandringspris som bästa ekipage i lätt klass i dressyr (delas ut på årsmötet om någon vecka).

Jag har väl med årets inteckning 7 stycken tror jag och även om pokalen är gräsligt ful och tar stor plats så fortsätter jag gärna att prenumerera på priset :)!

Eftersom jag redan igår hade bestämt mig för att rida utomhus idag blev jag lite betänksam när det började regna precis när jag körde från jobbet till stallet.

Så glad blev jag när regnet upphörde medan jag plockade fram utrustningen och gjorde i ordning Archies mat- jag vill gärna passa på att rida på det jag kallar ”avskavda gräset”- en liten utebana vi har där underlaget nu är jättefint men kommer att bli stenhårt när det har fått torka upp rejält.

Jag hann tyvärr knappt börja trava förrän jag insåg att vädret hade lurat mig rejält- regnuppehållet var verkligen temporärt och kanske en förberedelse inför en riktig kraftsamling, läs: ÖSREGN!

Gissa om vi blev blöta? Svar: JA!!!!

Om det var för att slippa traska vidare i hällande regn eller om Archie bara var på ovanligt medgörligt humör vet jag inte men han gick sååå fint att jag avslutade efter ca 35 minuter.

Turligt nog hade jag inte min sockervaddsflicka med mig- hon hade garanterat smält bort i regnet som hon ju hatar, Archie är av segare virke tack och lov.

Så idag blev det vad jag brukar kalla ”en halvtimmes ridning och en timmes jobb” för givetvis var allting genomsurt efter ridpasset och fick torkas och smörjas.

Nu torkar jag själv upp- vad skulle jag göra utan min värmefläkt :)?