Månadsarkiv: november 2011

Veckans äckelvarning!

Har man hund och/ eller häst tycker jag att man blir ganska härdad och tåler att se både det ena och det andra utan att börja ulka och må illa.

Själv har jag aldrig varit speciellt äckelmagad men något jag såg härom dagen fick mig faktiskt att känna ett lätt illamående:

När jag gick med Soya i närheten av en skola kom hon plötsligt med något i munnen och jag insåg till min fasa att det var…..en använd tampong!!!!! Uärk!!!!!

När jag berättade om detta på jobbet fick jag höra något nästan lika äckligt; en arbetskamrat har en vän som jobbar i klädbutik och även där hittas ibland använda bindor och tamponger i byxfickorna till kläder folk provat.

Ja….vad säger man?!?!?

Onsdag- mini-massage

Idag var det dags för en av Kreons vilodagar som numera infaller ca en gång i veckan och i stället för att gå en promenad i mörkret valde jag att ge honom lite mini-massage och därigenom också checka av hur han känns i kroppen.

Jag ska inte påstå att jag varken är en skicklig massör eller att jag höll på särskilt länge och grundligt men jag knådade i alla fall över stora delar av kroppen med fokus på hals, rygg och rumpa och försökte identifiera eventuell ömhet och/ eller irritation men fann absolut ingenting trots ibland ganska hårdhänt massage.

Kreon fick ju ärva Archies sadel och har nu gått med den i över 2 månader och så vitt jag kan bedöma passar den honom utmärkt. Inte ett hårstrå är krökt på ryggen efter avslutade pass och de gånger jag har klämt på hans rygg så har han inte visat den minsta ömhet.

Jag tycker verkligen att Kreon har ”tagit sig” sedan köpet- då såg han ut som en oriden 3-4 åring medan han nu ser ut som den 6-åring han är, rund och fin.

Tycker till och med att den tidigare såååå spensliga lilla halsen har ökat lite i omfång men det kanske bara är att jag har vant mig :). Svårt att säga då ALLA halsar i jämförelse med Archies hingsnacke (eller späckhals som veterinären sade rått när hon diagnosticerade honom för fång….) såg klena ut.

Bortsett från att dagens mini-massage gav mig det kvitto på att allt verkar stå bra till med Kreon som jag ville ha så blev det också en mysstund eftersom Kreon verkade uppskatta att bli klämd på.

Och för mig är det ett tecken på att hästen trivs med mig- jag vill kunna röra den över hela kroppen utan att mötas av misstänksamhet, sura miner eller till och med försök till bett och sparkar som man ibland ser och som skulle gjort mig personligen olycklig.

Heliga hästämnen

För ett tag sedan träffade jag en vän som jag anser är ganska ”initierad” inom hästvärlden.
 
Vi träffas inte så ofta och jag serverades en hel del ”smaskigt skvaller” varpå vännen, väl medveten om ”Birgittas hästsida” sa skämtsamt ”MEN DET HÄR FÅR DU INTE SKRIVA OM PÅ BLOGGEN”.
 
Och givetvis hade jag inte en tanke på detta, tvärtom är det väldigt mycket roligt/ hemskt/ förvånansvärt som jag aldrig serverar er av olika anledningar.
 
Privat och IRL är jag nog att betrakta som en ganska frispråkig person med många och starka åsikter om mycket som jag inte drar mig för att avhandla men vad som hamnar i bloggen är mycket mer selekterat.
 
Kommentaren ”avdelningen sådant jag inte kan skriva om på bloggen” har mina vänner och bekanta både hört och läst i mina mail ganska många gånger vid det här laget.
 
Som ni kanske vet jobbar jag inom socialtjänsten där sekretessen många gånger är ganska stark och av den anledningen får ni i princip aldrig läsa om mitt arbete (och det är troligen inte så intressant heller på en hästblogg).
 
När jag tävlar kommenterar jag aldrig enskilda domare och vad jag anser om deras sätt att döma så vida det inte varit något POSITIVT som jag vill lyfta fram.
 
Ni får heller aldrig läsa negativa kommentarer om personal i de stall där jag stått/ står uppstallad eller tränare jag tränat för vilket jag hoppas ni förstår inte betyder att jag alltid och i alla lägen tycker precis som de i alla frågor eller aldrig någonsin är missnöjd med något de sagt eller gjort (eller inte gjort).
 
Skriver jag om enskilda personer eller hästar försöker jag att avidentifiera dessa om det är något som kan uppfattas som negativt- folk kan därför aldrig säkert hävda att jag skrivit om just dom eller deras djur eftersom jag då väljer att förvanska tex ålder, kön och när händelsen har utspelat sig även om ”sakfrågan” aldrig ändras.
 
Sedan har säkert jag också gjort klavertramp genom åren men det är så här jag försöker att resonera och skriva.
 
Jag har också en del ”issues” som retar mig mer än andra, exempelvis ”täckeshysterin” bland hästägare, hur folk fodrar sina hästar och hundägare sköter (eller inte sköter) sina hundar men där försöker jag att vara ännu mer försiktig och bara skriva om ovanstående i allmänna ordlag och inte ”idag höll jag på att smälla av när jag såg hästen xx foderstat, den får xx foder vilket jag tycker är rena vansinnet pga xx”.
 
I ovanstående fall har jag för det första ingen lust att i onödan bli ovän med folk jag träffar då och då/ ofta och för det andra så är det ju upp till var och en hur man vill sköta sina djur så länge det inte handlar om någon form av plågeri. Och jag är inget allsmäktigt orakel som vet allting bäst- det finns säkert de som undrar vad JAG sysslar med i olika frågor.
 
Sedan är ju saker och ting dessutom sällan exakt så som de ser ut så det kanske finns helt legitima skäl till att xx gör si eller så med sin hund eller häst och att jag då ska spy galla över detta på bloggen utan att ha alla fakta på bordet är inte varken juste eller smart.

Tisdag- framåt

Morgonträning för NN och vi fick en hel del beröm idag :).

Jag för att jag rättar till de fel jag gör (förra träningen styrde jag med händerna i stället för med skänklarna i skolorna) och Kreon för att han kämpar på så bra.

Vi är inne i ett bra flow just nu, jag är väldigt nöjd och glad medan jag rider och det påverkar säkert den goda cirkeln; jag är glad för att Kreon verkar nöjd och Kreon blir säkert ännu nöjdare av att jag är glad osv….

Ja, ja…luttrade jag njuter så länge det varar…I’ll say no more :)!

Dagens (grim)fråga

När ni har läst denna diskussion på nätet förstår ni kanske vad dagens fråga är:

Hur gör ni med grimmor i hagen och varför resonerar ni som ni gör?

På vår anläggning måste hästarna ha grimmor i hagen och jag har all förståelse för det, DÄR.

Dels vet jag att en del av de som tar in hästarna är ganska ”korta i rocken” och detta parat med en del uppspelta hästar på kanske 170 cm i mankhöjd gör att det kan vara nästan omöjligt att få på grimman snabbt och smidigt.

Stallet och hagarna ligger också utmed en 70-väg så skulle någon häst komma lös vill man, om inte annat på grund av trafiken, kunna fånga in den så snabbt det bara går.

På ridskolan där jag stod innan leddes hästarna ner till hagarna i träns och hade ingenting på medan de gick ute. Där gick många hästar en och en, var väldigt ”tama” och framför allt finns det ingen trafikerad väg de kan springa ut på.

Som ytterlighet till exemplena ovan vet jag även ett stall där hästarna MÅSTE ha grimmor även i boxarna, dvs dygnet runt!

Detta skulle jag personligen inte acceptera pga den skaderisk som JAG bedömer att det är oavsett om detta stall skulle hävda att det aaaaaldrig inträffat någon incident så länge de haft ”grim-kravet”.

Nu vet jag inte anledningen till denna idé med grimma dygnet runt och tänker inte forska i det heller…det är inte mitt bekymmer….men som sagt; själv skulle jag inte kunna stå i ett sådant stall.

Någon i den länkande diskussionen påpekade också att man egentligen borde ha lädergrimmor i hagen om man nu ska ha något på hästarna över huvud taget och det är något som jag själv inte funderat över men kan instämma i.

Även om jag har fått flera nylongrimmor förstörda sedan jag flyttade till nuvarande anläggning så ÄR det ju så att de håller bättre än läder och det ska man kanske inte UPPSKATTA utan i stället vara rädd för- OM olyckan skulle vara framme.

Jag får nog ta och köpa på mig ett gäng lädergrimmor på GEKÅS- där kostar de kanske en hundring eller så…känns inte riktigt som att jag vill ta grimmor som kostar 3-4 gånger så mycket och gegga ner i hagen faktiskt.

Men som sagt; hur tänker ni?

Måndag- upp med flåset!

Idag har jag tömkört Kreon som liksom mina tidigare hästar är jättelätt och mycket fin att jobba på töm. Det har han varit från dag 1 så det är inget jag tar åt mig äran för men det icke desto mindre trevligt.

Eftersom jag inte vågat galoppera ute än och skulle jag göra det hade det snarare varit i ultrarapid 🙂 och inte i något konditionsfrämjande tempo passade jag på att göra det sistnämnda på töm.

Kreon galopperade på bra och utan några cirkuskonster- bara fokuserat och som jag ville.

Bra för honom att få sträcka ut lite också- att han kan galoppera samlat visar han ständigt :).

Det blev också lite trav över några kvarlämnade bommar på marken och som avslutning liiiite liiiite introduktion till tramp-träning.

Eftersom detta är ett känsligt djur fick jag ungefär samma tramp-antydan som efter att ha tränat 95 gånger på samma vis med Archie så förhoppningsvis kommer jag att komma längre med denna pålle än med godmodige Archie som inte var så lätt att elektrifiera :).

Dagens (minicykel)fråga

Vad finns det egentligen för FÖRDELAR med att cykla på en mini-cykel vs en ”traditionell” dito?

Varför var de så populära när jag var liten? Var det bara att de var annorlunda?

Veckan som gått

Denna veckan har vintern skymtat genom ett fåtal minusgrader nattetid men som tack har solen visat sig på dagarna.

Vågar knappt skriva det men det var länge sedan det regnade och inte som hösten för 2 år sedan då det i princip regnade varje dag i säkert en månad och hagarna såg mer ut som sjöar.

Kreon fortsätter att glädja mig på alla möjliga vis- jag är verkligen förtjust i honom och det är såååå roligt med denna nya häst.

Jag var och hälsade på hans mamma och syskon i torsdags- jättekul!

Kul och bra så klart har det också varit att NN ridit Kreon 2 gånger denna veckan, jag kommer verkligen att sakna henne när hon flyttar om 3 veckor.

Uteridningarna känns inte längre som ett bekymmer, visst måste jag fortfarande snurra den fastfrusna hästen då och då men dels inte lika frekvent och dels så har bara det faktum att det finns en lösning (snurrandet) gjort mig mer avslappnad och obekymrad.

Jag är övertygad om att jag en dag kommer att skratta åt ”snurr-tiden” och under tiden är jag glad att Kreon inte gör något värre än så utomhus och att han tex mycket odramatiskt kan möta och skiljas från andra hästar vi möter när vi rider ut. Annars skulle det inte förvånat mig om han med sitt humör parat med att andra hästar lugnar honom hade vägrat att lämna alla han möter.

Hade jag kunnat förlita mig på stallkamrater med hästar som är snälla att rida ut och vi dessutom hade ridit på samma tider är jag övertygad om att jag inte ens hade behövt använda mig av allt detta snurrande men nu är det som det är; merparten av hästarna på anläggningen är inte så stensäkra utomhus som jag vill att de ska vara för att jag ska vilja använda dom som en trygg draghjälp och de som har sådana hästar rider aldrig på ”mina” tider.