Ny fråga från en läsare- jättroligt tycker jag och det är bara att fråga på:)!

”Hej! Jag står i begrepp att köpa min första häst och undrar lite kring hur du resonerade när du köpte Kreon. Varför köpte du just honom? Hoppas du vill svara”.

Absolut vill jag svara dig kära läsare och jag sa så sent som härom dagen till en annan hästägare att jag ibland undrar om inte andra som ser min Mupp undrar precis som du: ”VARFÖR köpte hon detta djur”.

För medan jag har ”snackat upp” Kreon ganska rejält så kan man ju bli lite fundersam om man BARA ser honom stå och tjura vid vägrenen någonstans tex :).

Då ger han inte ett så bra intryck för gemene man tänker jag, särskilt om man jämför honom med otroligt vackre och minst lika snälle Archie.

Som svar på din fråga får jag säga att det var flera faktorer som bidrog till att jag köpte Kreon:

Ridbarhet:
Min erfarenhet är att man ofta undviker att köpa en häst som har precis samma eller ett likartat problem som ens föregående häst haft.

Således skulle jag idag inte köpa en kolikbenägen häst då Décima vållade mig mycket oro pga sin mage, en häst som haft fång eftersom Archie hade detta och man aldrig vet utgången av denna hemska sjukdom, en häst med dålig galopp, en dito som svarar för dåligt för framåtdrivande hjälper eller som har svårt med rakriktningen (något jag fick jobba otroligt mycket på med Décima och i princip aldrig med Archie).

De som kan brukar vilja ”byta upp sig”- så har i varje fall jag känt efter varje hästköp, dvs man köper inte en häst som känns SÄMRE än den föregående.

Sedan får man så klart alltid göra avsteg från sin önskelista- för oss ”amatörer” med begränsad plånbok vågar jag påstå att det inte finns den ULTIMATA hästen som har ”allt” utan köper man tex som i mitt fall en häst med utmärkt skritt och galopp får man acceptera att traven inte är lika bra.

Jag fick också svälja att Kreon var så outbildad sin ålder till trots- visst hade det varit roligt att tex kunna delta i Breeders men men…vi har ändå kommit mycket längre på mycket kortare tid än jag vågade hoppas på när jag köpte honom.

I jämförelse med andra hästar jag ridit så upplever jag Kreon som väldigt ridbar, förutom när han vägrar att gå utomhus ha ha.

Men det är just det: fram tills han stannar för något han tycker att han inte vill passera är han helt underbar att sitta på och direkt från steg 1 när man väl har fått honom förbi det han inte ville passera så är han exakt lika underbar att sitta på igen. Fint och mjukt på tygeln, lätt i mekaniken- inget motstånd någonstans.

Jag tycker också, åter igen i jämförelse med andra hästar jag ridit, att Kreon är väldigt ”med” direkt- man behöver inte sitta och leda loss honom, böja och bända, jaga eller hålla igen eller så behövs det i vart fall ytterst, ytterst lite.

Jag tycker synd om ryttare som måste ägna halva ridpasset åt att bara få hästen hyfsat i form eller att ställa och böja sig- det är så mycket roligare att slippa detta.

Och det var det jag reagerade på när jag red Kreon allra första gången: även om jag fick känslan att av han i princip inte kunde ”någonting” så var han rak som en linjal när jag ville ha honom rak och precis så böjd som jag ville ha honom när jag ville detta. Och även om detta är grunden för all ridning är det verkligen inte alla hästar som känns lika ”rätt”- inte ens de som är långt äldre och mer utbildade.

Hälsa:
Kreons hälsostatus bidrog också till köpet- han är uppfödd av en veterinär vilket för mig kändes tryggare än om ”Olle i skogen” hade fött upp honom och han har också hittills i sitt liv varit mycket frisk.

Jag ville förutom en sedvanlig veterinärbesiktning också att benen skulle vara röntgade ua och att en endoskopi skulle göras- åter igen pga tidigare erfarenheter av en häst (Décima) som hostade i månader efter köpet (vilket visade sig vara en segdragen förkylning).

Priset:
Kreon såldes för ett pris som jag ansåg mig att ha råd att betala och som jag bedömde som rimligt- en inte oväsentlig faktor givetvis.

Tränarens roll:
Att min tränare var otroligt förtjust i Kreon långt innan jag blev det 🙂 har absolut bidragit till att jag vågade köpa honom- för precis som jag tyckte att han hade lätt för sig såg jag också direkt hans humör- ett humör som inte låter sig tämjas hur som helst.

Hade min tränare avrått mig från köp och sagt att hon trodde att han skulle vara för skarp för mig hade jag absolut inte köpt honom- det kan jag garantera.

Min erfarenhet är också att det blir svårt att träna för någon som inte tycker om ens häst av vilken orsak det än må vara och man bör då verkligen rannsaka sig själv- är det tränaren som inte begriper bättre eller passar man helt enkelt inte ihop med sin häst?

Utomståendes intryck:
Att allt för mycket förlita sig på vad ”alla andra” tycker om ens häst kan vara vanskligt. Ibland finns det lika många åsikter som det finns ryttare, i alla fall om vi talar om lite mer ”vanliga” hästar och inte de extraordinära som faller ALLA på läppen.

Sedan bör man givetvis vara uppmärksam på om väldigt många KUNNIGA personer pekar på samma svagheter/ brister hos en tilltänkt häst- det BRUKAR inte vara så att 10 personer har fel och man själv har rätt i sådana fall.

Själv valde jag innan Kreon-köpet att tillfråga ett fåtal personer som jag anser dels ”vet vad de talar om” och dels känner mig och vet hur jag rider. Någon fick se några videosnuttar på Kreon, någon såg honom IRL och en person hade till och med själv ridit honom- samtligas åsikter fann jag värdefulla.

Det är också viktigt när man själv tillfrågas om vad man tycker om en häst någon annan vill köpa att skilja på om man anser att hästen tilltalar en FÖR EGEN DEL eller om man anser att den PASSAR DEN SOM FRÅGAR- för det kan ju givetvis skilja sig åt markant.

Bara för att jag själv vill ha en häst med nerv och temperament betyder det inte att denna häst hade passat en försiktig hobbyryttare som mest är intresserad av lugna turer i naturen.

Så kära frågeställare: hoppas att du fick svar på dina fråga- annars får du återkomma helt enkelt!