Månadsarkiv: februari 2012

Skrivet

Ett bloggtips!

Det är faktiskt inte ofta jag hittar hästbloggar skrivna av ungdomar som jag tycker är värda att följa, dels kan jag irritera mig på det erbarmerliga språket med tusen stavfel och dels känner jag helt enkelt att ämnena (ofta hästmode i olika former) inte intresserar mig särdeles mycket.

Jag är tämligen ointresserad av den hord av märkessaker som väller ut från Whitaker, Kingsland och compani och tycker inte heller att det är det minsta intressant att läsa vad bloggägaren haft på sig (så kallade ”dagens outfit”) när de besökt stallet.

Och precis som ungdomars bloggar (gissar jag i alla fall) främst är skrivna för läsare i den egna åldern så tror jag inte att många under 20 läser MIN blogg- de är troligen lika ointresserade av en ”tants” åsikter i många frågor.

En tjejs blogg har dock fångat mitt intresse så här långt och hon heter Frida Hallgren och har en fin dressyrhäst som hon bara ägt i några veckor.

Frida känns ibland som en ”ung Birgitta” och skriver emellanåt så som jag nog hade skrivit för 20 år sedan- hon är ganska säker på sina åsikter och drar sig inte för att lufta dom även om mothuggen ibland haglar in i form av elaka kommentarer.

Just kommentarerna (som hon inte förhandsgranskar…inte så bra tycker jag personligen…) hoppas jag inte får henne att tröttna för de kan som sagt vara ganska bitska och rent utav elaka.

Själv tycker jag att det ska bli kul att följa Frida och hennes häst, känner som sagt delvis igen mig och hennes häst påminner en del om Kreon (fin men ganska orutinerad för sin ålder och aldrig tävlad) så det är spännande att läsa.

www.fridahallgren.se

Skrivet

Onsdag- vårvandring

Nu känns det som om våren snart inte går att hejda- igår eftermiddag var det 13 plusgrader och jag red ut utan täcke och jag har också utmanat ödet och både tvättat och packat ner Kreons tjockaste vintertäcke.

Idag fick Muppe stå i hagen i endast ett ofodrat regntäcke (må ingen ”övertäckare” anmäla mig)- det var 6 plusgrader redan tidigt i morse.

Eftersom det var Kreons vilodag fick han följa med på en liten promenad med mig och Soya- det fick bli dagens motion för hans del.

Skrivet

Nattligt drama i för många akter (hundinlägg)

Huuu…vet inte ens om jag ska berätta detta för er…kanske vore det klokaste att bara förtränga händelsen så fort som möjligt?

Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.

Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.

Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.

Minuterna gick…ingen Soya dök upp.

Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.

På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!

Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.

Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.

Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.

Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.

Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.

Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj…velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.

Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.

Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.

Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!

Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!

Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.

Skrivet

Tisdag- jag funderar och analyserar

Så bra det är att ha er bloggläsare att bolla tankar och funderingar med!

Jag får ibland riktiga tankeställare och känner att jag måste tänka efter och inte bara göra…och det är bra!

Efter de senaste dagarnas diskussioner huruvida Kreon är för olydig för skänklarna, om jag har gått för fort fram med honom osv har jag verkligen tänkt till och insett att vissa saker ska jag fortsätta med, andra inte och en del ska jag bli ÄNNU mer vaken på hur det egentligen ”går till”.

För att börja med det sistnämnda ska jag absolut försöka få Kreon ännu mer på hjälperna I ALLA SITUATIONER- inte bara i det ensamma ridhuset. Detta har jag förvisso varit inne på sedan många veckor tillbaka men eftersom Kreon har varit så fin att rida länge så har jag slappat till mig och inte tränat tillräckligt på detta-fast det behövs, det bevisades ju i söndags.

Sedan vidhåller jag att Kreon inte generellt ”gör som han vill” eller ”lyssnar när han känner för det”, både passet dagen innan tävling och passet dagen efter var med mina mått mätt underbart fina och jag hade verkligen inget att klaga på- men då red jag också under lugnare former än på tävlingen.

Det jag ska sluta med temporärt är trampträningen- dels tycker jag nu att jag har fått lite av den styrka jag eftersträvade med denna träning och dels vill jag se om att sluta med trampträningen lugnar ner Kreon på bortaplan och när vårt eget ridhus är fullt av hästar.

Det jag däremot ska fortsätta med är den övriga träningen med skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och lite bytesträning med Mini i sadeln- allt detta fungerar fint PÅ VÅR NIVÅ.

Ja, dessa tankar sysselsatte mig under dagens uteritt- ännu något som måste förbättras genom ”vanans makt”. Nu var det ett tag sedan jag red ut regelbundet och genast vill Kreon testa ”ska jag verkligen…”.

Tack och lov går utomhustestningen inte ut på att kasta sig iväg i galoppen utan är mer av typen ”jag tvärstannar och vägrar att gå”.

Idag galopperade jag mer än jag någonsin gjort förut ute- gjorde säkert 10 galoppfattningar utan ett enda ”missöde” så det var ju kul.

Red också lite slutor i trav utmed en grusväg och njöt som alltid över hur otroligt lätt Kreon flyttar sig i sidled- från vänster sluta till höger sluta fram och tillbaka som den enklaste sak i världen och med extremt små hjälper från mig.

Denna övning gjorde jag ju mycket med Archie som hade så svårt för slutan för höger skänkel och trots många, många träningstillfällen så fick han nog aldrig till slutorna lika lätt som Kreon får hela, hela tiden.

Ja, olika falla livets lotter :), ska bli roligt att se om slutorna blir lika fina den dagen de ska visas på tävling men under tiden kan jag ju ha dom att glädja mig över eftersom jag i så många år kämpat mer eller mindre förgäves för att ”få till” dom.

Skrivet

Hästägare måste vara masochister!

Pratade med en hästägare i helgen som berättade om ÄNNU en skada på sin häst och det var då inläggets rubrik slog mig, för visst tusan är vi självplågare av stora mått?

Handen på hjärtat: när var ni i egenskap av HÄSTÄGARE till 100 % nöjda, lugna, glada och heeelt utan det minsta bekymmer när det gäller er häst?

Ja, just det.

Och ni som mot förmodan ofta känner ovanstående 100 %-iga avslappning är bara att gratulera eller så äger ni en uppstoppad häst alternativt saknar omdöme eller känsla för när något är fel.

Ja, lite skämt och lite allvar men visst är det väl så att man oftast kan hitta något att oroa sig över vad gäller hästen (och säg nu inte att ”den som söker han finner….”)? Och är man inte orolig så är man missnöjd eller rädd eller fundersam eller arg eller….ja…ni fattar.

Dessa jäkla fyrfotingar verkar ibland kunna bli sjuka, halta och lytta bara man tittar på dom och är de friska så är det något med ridningen som orsakar en huvudbry.

Ja, detta är i alla fall min erfarenhet av hur det är att ha häst, både för egen del och vad gäller andra.

Och ibland är så klart ”det som inte stämmer/ känns bra” självförvållat så att säga; man har inte tagit hand om hästen på bästa sätt, man har gjort eller tänkt fel, ridit för lite eller för mycket eller vad tusan som helst men ibland verkar en del saker ”komma över en” oavsett vad man gör nästan.

Jag kan ju bara se för min egen del, nu när jag har ägt Kreon i snart ett halvår.

Visst är jag jättenöjd med mitt köp och så glad för min häst men har det varit bekymmersfritt trots det? KNAPPAST!

Först har jag oroat mig över den jäkla hostan som höll i sig i flera månader (typ 4) och när detta problemet tycktes vara ett minne blott, ja då började ju Kreon att klia sig som besatt och som jag kan se det, helt utan förklaring.

När jag inte har oroat mig över dessa fysiska åkommor så har jag kunnat ägna tid åt att oroa mig över djurets attityd till uteridningar eller hans faiblesse för att sparka i sargen vid galoppfattningarna …för att bara ta några exempel.

Ibland undrar jag varför man utsätter sig för allt detta; allt huvudbry, alla tårar, pengar, all tid och allt man försakar men när man möts av en glad gnäggning, hoppar av efter ett superpass eller står på en prisutdelning…tja..då vet i alla fall jag svaret!

Skrivet

Måndag- världsrekord i galoppfattningar?

Idag både regnade och snöade det ganska rejält när jag kom till stallet- en utmärkt ursäkt för att krypa in i ridhuset i förhoppning att locka fram lite av gårdagens kosparkande och hoppande i galoppen.

Utan att vara för kaxig var jag redan i förväg tämligen säker på utgången och visst fick jag rätt; hur många galoppfattningar jag än gjorde så ”vägrade” Kreon att dumma sig.

Nejdå, trots säkert uppemot 40 galoppfattningar satte han dom mer eller mindre superfint i en aldrig sinande ström och även när jag gasade på lite och till och med klämde till lite med sporrarna gjorde han bara det jag ville- galopperade fint.

Efter 30 minuters ridning svingade han med sina mått mätt riktigt bra i traven, alla fattningarna fungerade väldigt väl som lösgörande arbete.

”Idag är han dyr IGEN” ropade jag till Mini som instämde i att detta var en helt annan häst än den hon såg igår och som vanligt efter en sådan här ritt kände jag att den verkligen ”gjorde min dag”.

Jag har sedan vi köpte Soya hävdat att hon kostar 100 milijoner och banne mig om inte också Kreons prislapp ligger just där- JUST NU…he he….

Skrivet

Pep-talk!

 
Sådär ja…då har jag fått min dos av pep-talk från häst-kloka medhjälpare- det känns skönt!
 
Efter gårdagens debacle på tävlingen kände jag mig ganska deppig (typiskt mig att genast se de värsta framtidsscenariona framför mig) och har nu konfererat med både Mini (som såg eländet och förresten själv vann klassen överlägset) och med NN.
 
Frågade Mini om hon tyckte att jag kunde ha gjort något annorlunda och vad HON hade gjort om hon hade suttit på hästen och svaren jag fick tröstade mig- hon resonerade precis som jag.
 
Både Mini och jag tror att Kreon behöver träna sig på tävlingsmiljön och att man inte ska göra något stort drama av HANS drama- visst, jag kunde ha gått på honom med skänklarna lite mer i vissa lägen, kanske försökt att rida på mer framåt men annars är nog att bibehålla det egna lugnet melodin.
 
Att jag inte skulle ha något för att böla hos NN visste jag på förhand:)))- hon kontrar vid sådana diskussioner alltid med att berätta om sin numera stadiga svårklasshäst som i sin ungdoms dagar var trettioelva resor värre än Kreon.
 
NN sa också det jag själv innerst inne vet; vi har jobbat Kreon med lite svårare och ”lätt-upphetsande” saker på sista tiden (bytena och tramp-träningen) och då är det inte konstigt om det just nu och i en ovan miljö slår över.
 
Sedan får det så klart inte bli en vana att Kreon lär sig att ”på tävling kan jag göra så här och så här” och då får man kanske göra ett tävlingsuppehåll om han inte lugnar ner sig om några tävlingar och tills han är ännu mer stabil hemma.