Under den gångna veckan har jag delat ut många välförtjänta guldstjärnor- både Zack och Vicke har skött sig föredömligt mest hela tiden.
Vicke har så här långt visat sig var den perfekta kombinationen av alert men supersnäll, inte sååå snäll som Zack som jag skulle rida genom eld och vatten utan att tveka en sekund men han är å andra sidan nästan onormal eller vad jag ska säga :).
Med Vicke känner jag inte den tryggheten (ännu?) men det är ändå fantastiskt skönt att redan kunna rida ut ensam utan att sitta på helspänn hela tiden och jag är glad att jag har kunnat börja med detta så snart för hur snäll Vicke än är så tror jag att det är en fördel att ha kunnat introducera honom för våra omgivningar medan det har varit soligt och vindstilla hellre än senare i år när det kanske blåser halv storm och ösregnar.
Vi har till och med provat att ha med oss Soya som sällskap och inte heller detta var något som bekymrade honom- skönt!
Träningen för Christina i tisdags får bokföras under mindre lyckad sådan och berodde väl till viss del på att jag har känt mig frustrerad över att inte kunna sitta ner ordentligt på Vicke i traven.
Det blir liksom väldigt svårt att få något vettigt gjort om man samtidigt håller på att skumpa så att man blir totalt anfådd och kommer i obalans hela tiden men nu har jag lösningen på DET problemet- i alla fall temporärt.
Det får bli ridning utan stigbyglar tills jag har vant mig vid Vickes stora ryggrörelser för jag kan (läs: VILL) varken galoppera ett helt pass eller rida lätt.
Men bortsett från detta trav-bekymmer är jag så nöjd med mitt hästköp som man kan bli och jag upplever underbart nog samma känsla som med Kreon: jag längtar ständigt till nästa ridpass :)!
Om Vickes träning inte gick så bra så var Zacks i måndags en desto större succé- jag satt hela tiden och tänkte ”så roligt detta är”.
Och det är det ju om man tycker att man får de ridmässiga förbättringar man önskar vilket jag verkligen har upplevt med Zack den sista tiden.
Det verkar som att vårt nötande av basic-ridning med massor av övergångar där jag fokuserat på formen som varit en stötesten har gett resultat och numera känns liten röd mycket mer på sina bakben och inte alls så ”hemsk-galopperad” som jag tyckte att han var i början.
Tävlingen i går kändes jättebra och jag är över huvud taget mycket nöjd med Zack just nu.
Det som jag kan fundera över är hur det kommer att bli till vintern när vädret är som djävligast.
Det ÄR ett stort minus att hästarna inte står i samma stall och att jag måste lägga både pengar och tid på en massa bilåkande men förhoppningsvis löser sig även detta- jag har lite idéer som kanske går att förverkliga.
Senaste kommentarer