Ahhh…så nöjd jag var med min lilla häst idag.

Hade någon sett honom traska fram i skogen med sin 14-kilos ”draghjälp” (om det ens är det hon är….) hade de nog inte kunnat föreställa sig hur ”istadig som ett as” (mina ord de första gångerna jag försökte rida ut ensam) Frenchie har varit.

Idag blev det endast ett kort stopp där han tog några steg bakåt men jag parerade detta snabbt och det var helt utan drama. 

Då var vi på väg ut ur skogen och mot ett hus där man såg en stor pool ovan mark och soptunnor på håll så kanske såg detta lite för skrämmande ut?

Vi hade en halv minut innan dess även sett en lång, fullastad timmerbil passera på håll- gissa om jag var glad att jag inte hade den i häcken för där hade nog t.o.m. Vicke sagt upp sig.

Idag blev det faktiskt säkert 500 meters trav eller mer med fina skolor och kanske 10 meters galopp 🙂 ”bara för att” och fortsätter det så här kan jag inte vara annat än nöjd.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg BEHÖVER jag inte tvunget motionera Frank i alla gångarter just i skogen; han rids tillräckligt ändå och säkerheten är långt viktigare. Att ramla av ensam i skogen bedömer jag som långt mer rejält farligt än att göra det i ridhuset/ på utebanan även om så klart allt är möjligt.

Vi till och med klättrade lite; inte som med bergsgeten Vicke som iskallt kunde gå både upp och ner för typ stup men var och en efter sin förmåga 🙂 .

Jag tror mycket på klättring som träningsform per se men åter igen måste man väga säkerhet mot nytta.

Vår uteritt avslutades à la ”story of my life”; 5 minuter efter att vi var tillbaka i stallet började det ösregna en bra stund. Händer mig alltså hur ofta som helst!?

En fd stallkamrat för tusen år sedan sa vid ett tillfälle; ”det måste vara din GLORIA som drar solstrålarna till sig” ☀️☀️☀️….det har han säkert glömt (eller vad säger du Bert Ahnelöv ???) men jag minns jag …..hi hi hi…..

”Hoppas verkligen inte att dagens prognos stämmer” sa jag till Henrik när jag körde till träning för Nina idag och hittills har jag banne mig blivit bönhörd.

Hittills har det i princip inte kommit en droppe trots hot/ löfte om väldigt mycket mer under dagen.

Mitt ovetenskapliga tips MOT regn är att sätta på hästen ett regntäcke 🙂 🙂 🙂 !

På träningen blev det några byten, lite samlad galopp med skrittövergångar, halter ur trav, travökningar och en hel del travskolor. Med andra ord ungefär det jag tränade med Vicke och det är så roligt att jag liksom inte har behövt att ”gå ner i träningsnivå” med en ny häst vilket alltid varit fallet vid tidigare hästbyten.

EDIT: ett annat tips om man vill slippa regn är att INTE skriva saker som ”åh hå hå…det har inte regnat en droppe….”.

För 5 minuter efter att jag hade publicerat detta inlägget började det vräka ner….

En hel vanlig dag på Ryhus; stallarbete och ridning på utebanan.

Jag fick gjort mycket trädgårdsjobb igår så det vilade jag mig från idag.

Följde med Henrik till Nova Lund (ett köpcentrum) och konstaterade som många gånger förut att man kan få se allt i klädväg på försommaren i Skåne, dvs en del klär sig som om vinter fortfarande råder medan andra känner en högsommarvärme som bara är inbillad.

Idag var det en blandning av dunjackor, shorts, gummistövlar, flipflops, rejäla kängor och tunna sommarklänningar 🙂 !

Idag har Frenchie och jag varit på Ystad ridklubb som hade öppen bana inför helgens tävlingar.

Jag tycker inte att vi är redo för något tävlande än men ville däremot kolla av i alla fall lite hur min lilla häst beter sig i något som kan liknas vid en tävlingsmiljö.

Jag kan inte påstå att det blev särskilt tävlingslikt dock, beroende på några olika saker.

Man kunde rida fram på en stor utebana för att sedan rida i ridhuset de 20 minuterna man hade till sitt förfogande per ekipage men eftersom jag red först kunde jag rida en hel timme i ridhuset eftersom jag kom dit i god tid och banan redan stod redo. Och det gjorde jag eftersom det blåste halv storm ute!

Under tiden jag var på plats fanns det inga andra ekipage någonstans; min bil och släp var de enda på parkeringen, ingen red på utebanan osv så jag kan inte tänka mig att Frank fick någon ”tävlingskänsla” alls.

Men; det var ändå nyttigt att rida på en främmande plats och jag tycker att det gick bra.

Nu kommer det ju inte att bli alls på samma vis när jag tävlar; då är det max någon enstaka minut inne på banan innan man får startsignal men vi får börja någonstans tänker jag.