Det kom en hel del regn igår kväll också och som synes svalde min utebana allt med hull och hår.

Även gräset bälgade nog tacksamt i sig vätskan från ovan- det var välbehövligt minst sagt.

På tal om gräs är detta en verkligen positiv ”sidoeffekt” med att ha detta i sina stora hagar som jag; man sparar otroligt mycket stråfoder över tid.

Det var faktiskt något jag missade när vi flyttade hit men knappast något jag sörjer, tvärtom så klart.

Jag märker tex tydligt hur hästarnas vilja att äta stråfoder inne avtar mer och mer på våren och den lille har jag faktiskt inte fodrat med hösilage ute alls sedan förra våren. 

Han åt redan innan dess mycket små mängder ute även på vintern, kanske 3 kilo eller nåt men i vintras provade jag att inte ge honom något alls och han verkade varken brydd eller gick ner i vikt utan klarade sig uppenbarligen på gräset.

Nu ska det sägas att jag inte hade några dagar alls med ”heltäckande snö” i hagarna, då hade jag så klart gett honom mat ❤️.

Och oroa er icke; Frenchie har fri tillgång på hösilage i boxen och lämnar massor och den lille är som sagt tillräckligt rund utan tvekan. Den sistnämnde står dessutom på en blandning av halm och av Frenchie ratat silage så det finns nödproviant i massor om det börjar kurra i magen, det kan jag lova 🙂 .

Frenchie och jag har tränat vidare på byten och skolor i synnerhet idag och vi har även haft en diskussion om huruvida mina pinnharvar lutade mot staketet och pallen på den ena kortsidan kommer att anfalla oss eller ej.

Den frågan dryftar vi förvisso varje gång vi är på utebanan (jag hävdar ”absolut inte” och Frenchie säger ”utan tvekan ja…så lika bra att inte gå i närheten”) men idag blåste det ganska rejält och då blev våra olika åsikter liksom ännu tydligare * grrrrr…..*.

I eftermiddags var det dags för den andra ronden med hästen jag hjälpte till att lasta i söndags.

Inte jätteförvånande gick gossen rakt in i transporten utan vare sig linor eller andra hjälpmedel så jag får nog anse att mitt uppdrag är fullföljt enligt beställning 🙂 .

Hästägaren är otroligt vettig varför jag tror att hon kommer att kunna lasta hästen utan just min hjälp framöver, det viktiga nu är att ”hålla igång” lastningen och inte låta det gå många dagar till nästa träning.

Skulle det bli problem framöver kommer jag att hjälpa till men jag tror inte att det kommer att behövas.

Och det är så jag tycker att man ska försöka lösa lastningsproblem; hellre ta hjälp av någon kunnig x gånger och förhoppningsvis få ett snabbt och bra resultat med redskap så att man själv kan ta vid därefter än att hålla på och krångla i ensamhet eller med olika mer eller mindre okunniga personer som alla har sina olika teorier och idéer om hur man lastar.

Idag var det tredje gången jag red ut med Frenchie och Molly tillsammans och det gick nästan lika bra som de två föregående. Frenchie stannade upp och tittade till vid något tillfälle men jag kunde lätt övertala honom att gå vidare och det får vara good enough i dagsläget. Och att han någonsin ska bli ”som Vicke” vad gäller uteritter finner jag inte särskilt sannolikt och var inte heller det jag sökte primärt när jag letade häst.

Däremot är det givetvis högst önskvärt att man kan rida ut utan att det är med livet som insats så jag hoppas att det fortsätter så här.

Inte tredje utan snarare hundratredje gången….eller i vart fall 7-8:e gången kalkade jag mitt stall utvändigt idag.

Den som uppfann kalkfärgen borde dränkas i densamma men det hade väl tagit hundra försök att lyckas med DET också….

Kalkfärg ÄR tacksamt i vissa avseenden men att måla med den är såååå drygt eftersom den kräver en massa strykningar.

Jag gjorde ju ett rejält jobb med detta i höstas men ville ändå bättra på lite nu, framför allt runt grunden så det ska jag ägna några timmar och strykningar åt framöver.

Igår kväll kom det otroligt nog regn efter att det knappt har regnat en droppe på över 2 månader och min utebana svalde allt tacksamt.

Den har varit ökentorr länge och det är nog bara tack vare att jag alltid rider ensam som den faktiskt inte dammar alls.

Jag vill varken kosta på den saltning eller någon form av bevattningssystem just på grund av ovanstående men den är helt klart ännu bättre att rida på med lite regnvatten inblandat.

Efter ett inte så fysiskt ansträngande pass på Frenchie på utebanan fick mina muskler jobba desto mer några timmar senare.

Jag baxade in 32 stycken 150-kilos ensilagebalar i min lösdrift och hoppas att jag därmed har säkrat hästarnas behov av stråfoder till nästa års höst/ vinter.

Jag hade från början inte planerat att köpa fjolårsensilage till nästa år men fick ärligt talat lite panik när det började talas om mycket dyrare stråfoder till hösten på grund av att både gödning, plast och diesel ökat massor i pris.

Att det dessutom i princip inte kommit en droppe regn i min del av Skåne sedan Frenchie kom för över 2 månader sedan gör ju inte att jag tror på några rekordskördar precis.

Så när jag fick chansen att köpa supertorrt hösilage (det är i princip inplastat hö) med väldigt bra värden och till ett väldigt bra pris så slog jag till.

Jag har rådfrågat andra stråfoderproducenter som säger att man absolut kan fodra med så pass ”gammalt” hösilage och skulle balarna bli dåliga får jag väl sälja dom som täckodlingsmaterial eller nåt….