Träning för Nina idag och det var jätteroligt!

Jag kan inte nog betona hur glad jag är att jag köpte en häst på samma nivå som Vicke (fast 5 år yngre) så att jag slapp ”börja om” som jag har gjort alla andra gånger jag bytt häst.

Absolut har även tex unghästtiden sin charm och man får väldigt ofta och väldigt snabbt olika former av framsteg men för mig personligen är det ändå roligare att rida byten än 20 metersvolter i trav 🙂 .

På bilden ser ni hur godset idag putsat en av de stora ängarna runt Ryhus.

Som jag har nämnt tidigare vågar/ vill Molly inte gå i högt gräs om hon inte måste men nu lär hon ta sina utforskar-rundor även här gissar jag. Finns alltid något trevligt (hmmmm) kadaver man kan rulla sig på eller kanske t.o.m. provsmaka.

Vilodag för Frenchie medan jag har lagt lite tid på att rycka upp stånds ur hans hage.

Jag är inte så naiv att jag inbillar mig att jag kan utrota stånds som växer lite här och där på en 3 hektar backig yta – det orkar jag inte lägga tid på helt enkelt men kan jag i alla fall förhindra att skiten sprider sig så får det vara gott nog. 

På tal om saker som sprider sig; inbillar jag mig eller blev det vanligare med mördarsniglar för kanske 10-15 år sedan?

Jag kan liksom inte minnas att jag hörde talas om denna ohyra när jag var yngre men det kanske beror på annat än att de inte förekom lika frekvent då?

Idag har Frenchie och jag avverkat ett bra pass på utebanan och där blev det faktiskt några fina piaff-embryon. Bra energi och lyft men han gick iväg lite om man ska vara petig.

Och 2 stycken ”fyror” lyckades vi också prestera några gånger minsann!

Som jag har nämnt tidigare tycker jag inte att sommaren har ”kommit igång” i mina trakter och ska jag vara ärlig så föredrar jag att det är lite halvmulet och gärna med tillhörande friska fläktar….för hästarnas skull.

Jag reser gärna på ”sol och bad”-semester, framför allt på vintern men att sitta på Ryhus i brännande sol medan hästarna hänger vid grinden halvt avdomnade (som det var vissa dagar förra sommaren tex och då jag valde att ta in dom mitt på dagen) tycker jag inte är lika lockande.

Jag vill gärna ha hästarna ute så mycket det bara går året runt och rejäl hetta matchar inte riktigt med det önskemålet.

Idag var det både lite mulet och blåste en del när team Ryhus gav sig ut på en uteritt och fördelen med det var att vi (läs: Frenchie, som är den som är mest utsatt annars) slapp den insektssvärm som annars gärna förföljt honom de senaste gångerna vi ridit i skogen.

Jag hann tänka att Frenchie numera aldrig stannar så där istadigt när vi är på tur och bara för de mötte vi…..håll i er….2 hästar med ryttare…..och det var ju så chockerande att min lilla gosse tvärstannade på avstånd och tyckte att ”nej…jag ska inte gå…möjligen kan jag backa några steg”.

Jag tyckte som ni säkert förstår motsatsen och fick min vilja igenom utan större drama och sedan var det inget mer med det.

Jag red idag lite skolor i skritt, gjorde några ryggningar utmed vägen och provade också lite…tja…piaff är väl att ta i…men ”tramp” i alla fall.

Och jämfört med Vicke, som har en väldigt bra piaff för att vara amatörriden och för att inte tävla svår klass, så var det väl inte världens bästa tramp men annars absolut good enough så här.

Och medan Vicke har en tävlingsmässig piaff men en svag passage så har Frank, i alla fall vad jag sett på film en bättre passage.

Just passagen har jag inte alls velat testa av flera anledningar; dels för att det är viktigare att vi fokuserar på att grunderna sitter innan vi börjar med svårklassrörelser men framför allt för att Frenchie, om ni kanske minns från mina tidiga rapporter, har haft otroligt lätt att gå i balanstrav vid minsta press. Och att få bort detta har jag verkligen tyckt har varit viktigt och alla passage-försök skulle ju definitivt motarbeta detta enormt.

Balanstrav är ju en form av ”falsk passage” som måhända ser lite cool ut för den oinvigde men det är rent krasst en form av olydnad som hästar kan ta till när de inte svarar för de framåtdrivande hjälperna så det är inte det minsta häftigt alls egentligen. Och i Frenchies fall numera borta till 98%.