Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
”Vår lille katt har inte kommit hem på 5 dagar och vi börjar bli lite oroliga. Om någon sett till henne får ni gärna höra av er. Hon är en mindre katt, ungefär ett år gammal.”
Alltså…om min katt hade varit försvunnen i 5 dagar hade jag inte varit ”LITE orolig” utan i upplösningstillstånd.
Men jag inser att det här med att låta sin katt springa vind för våg, inte bara på ren landsbygd utan i byar/ samhällen är otroligt vanligt av alla efterlysningar som det dräller av, ffa sommartid.
På bilden ”min” katt Gullis som jag adopterade i ett stall där jag hade häst innan.
Han lever fortfarande och är mycket omtyckt i ett nytt stall han själv valde att flytta till (jag får uppdateringar med ojämna mellanrum).
Idag har jag mest skrittar och travat väldigt lite med Frenchie och hoppas kunna fortsätta så kommande dagar.
Min plan var redan innan han bestämde sig för att träna inför Grand National i lördags att börja trappa ner på ridningen från och med slutet av denna veckan och ge honom helvila nästa vecka men nu får jag bara tidigarelägga denna planering och hoppas att den håller utan fortsatta debaclen.
När jag nu har emliminerat 95% av alla brännässlor på Ryhus men gräset i hästarnas hagar börjar vissna ihop så har jag klippt ner lite av detta ogräs längre bort på grusvägen med tanken att fodra med det.
Båda hästarna verkar vilja äta torkade ”nällor” och det är ju ett bra sätt att använda det tycker jag.
Jag har nyligen vinkat av en vän som varit på besök; det blev många timmars prat i solen och så klart lite klappar på Frenchie och Lillis.
Nu får ni hålla tummarna att jag, min oskicklighet till trots har rätt när jag påstår att Frenchie varken kändes halt igår eller idag.
Tyvärr är mitt omdöme vad gäller att konstatera hältor i allmänhet och vilket ben det gäller i synnerhet definitivt inget att lita på- det hymlar jag inte med.
Således vill jag aldrig uttala mig om andras hästar utan att noga poängtera detta på förfrågan för säger jag att hästen inte ser halt ut kan den mycket väl vara det och påstår jag att det nog är höger fram så är det säkert vänster bak, typ.
Hur som helst så kände jag i alla fall tydligt en liten ojämnhet på Frenchie både i lördags och söndags och inget alls igår och idag- det är det enda jag kan säga.
Och jag funderar som så ofta på det här med hästar och ”ett ögonblicks verk”.
Ni minns kanske hur Fredrik Jönssons Cold Play, värd många miljoner, bröt benet vid longering?
Tänk vilken tur att det var Fredrik själv som longerade; jag skulle inte vilja vara tex en hästskötare som skulle försöka förklara detta väldigt osannolika scenario och många hade säkert tänkt att versionen var tillrättalagd.
Jag såg ju Frenchie skena omkring i hagen med egna ögon och funderar nu på vad som hade hänt om jag inte hade rusat in och stoppat honom relativt snabbt?
Men det är så klart helt meningslöst att fundera för det leder ingen vart och jag kan inte känna att det som hände kunde ha förhindrats på något vis. Och därför kan det också hända många gånger till!
Min enda tröst är att Frenchie vanligtvis är mycket stillsam i hagen och sällan gör annat än skrittar men djur är djur och så måste det så klart få vara!
Jag har alltid varit ”om mig och kring mig” och det gäller så klart även hästeriet i allmänhet och sedan vi flyttade till Ryhus (med eget stall) i synnerhet.
Jag blir glad av att inte bara fynda och hitta bra grejer/ tjänster för egen del utan hjälper gärna andra att åtnjuta samma saker.
Och med sociala medier/ Mail/ sms/ Messenger är det oftast både lättare att hitta dessa ”fynd” och att vidarebefordra diverse tips till sina vänner och bekanta.
Det kan handla om allt möjligt; tipsa om en bra tränare/ hovslagare/ klinik, dito tävlingsplats, ställen där man kan köpa havre/ halm/ hö och massa annat.
Man har så klart olika ekonomi, olika tid och lust att engagera sig i allt möjligt och också olika behov.
Även om man har eget stall kanske man inte har möjlighet att köpa ett ton havre åt gången, en årsförbrukning av hösilage och strö som jag gör- det förstår jag.
Eller så ids man inte köra och hämta whatever eller har inte tid eller tycker helt enkelt inte en besparing är motiverad eftersom man har en bra budget och ekonomi som väl täcker de behov man har.
Men annars är mitt tips till alla att först kolla med tex sina hästbekanta om de kan tipsa om vad det nu än är man söker.
Tex var det så jag började träna för Nina- efter ett tips av en bloggläsare.
Delar av mitt hagmaterial är köpt av en granne till ett stall jag stod i tidigare, halmen kommer från en man jag började prata med på Granngården, havren såg jag en lapp om i ett stall där jag sökte stallplats för flera år sedan och Frenchie köpte jag efter ett tips från en god vän (han var ej utannonserad eller officiellt till salu så jag hade aldrig fått nys om honom annars).
Bara några av väldigt många exempel och jag har i min tur tipsat många om allt möjligt!
Idag har jag varit och tittat till två fd stallkamraters häst på hans bete och ett tips till er som anlitar någon annan för dylika tjänster är att göra som dessa två kvinnor:
Jag fick en minutiös vägbeskrivning till betet (som ligger in the middle of nowhere) och allt som en häst kan tänkas behöva på ett bete (extra flugmössor, salvor, flugsprayer, godis, grimma och grimskaft mm) ligger perfekt förpackat i en plastlåda med lock = extremt enkelt att hitta och fixa allt!
Det skördas för fullt i mina trakter nu och det börjar bli dags för mig att hämta årets lass av småbalshalm så jag insåg att jag borde klättra upp på loftet ovanför mitt dockhus och kolla läget.
Jag har inte varit där sedan jag slängde upp förra årets 40 halmbalar eftersom jag fortfarande använder halm från när Jesus gick i kortbyxor och som jag köpte på mig första sommaren på Ryhus (lyckan med en renlig ponny ❤️) och som ligger på lösdriftens loft.
Eftersom dockhuset är ganska fuktigt på hösten och vintern ville jag kolla status på halmbalarna så att inte allt var en enda möglig hög men jag kunde nöjt konstatera typ motsatsen- halmen såg ut som den gjorde när jag kastade upp den.
Och det är ju en stor fördel med halm vs hö- medan den förstnämnda kan hålla i många år möglar en del hö mycket snabbt; fråga en som ”been there, done that…”.
Jag läser en hel del annonser på nätet och skrattar ibland för mig själv…
Som åt privatpersonen som vill sälja enklaste möjliga saltstenahållare för 50 spänn när de kostar exakt detta på Hööks och förmodligen ännu mindre på Börjes…
Eller personen som ”köpte fel storlek” och nu vill sälja sina flugluvor för exakt samma pris ”för de är helt nya”.
Jo, det är de säkert men då kan jag lika gärna köpa dom i affären med kvitto så att jag kan reklamera dom om de går sönder…
Ännu roligare är det när någon skriver ”först till kvarn” och man är nästan säker på att ingen i hela världen kommer att köpa saken.
Vad jag däremot inte ser det roliga i, eller fattar hur en del orkar, är ”trams-annonser” där man tycker man är rolig för att man säljer ett Marie-kex för 100 kronor och annat likartat löjligt.
Hade hoppats att Frenchie skulle vara ohalt idag eftersom jag inte såg något konstigt när jag sprang med honom på grusvägen igår vid intaget men tyvärr…den lilla hältan kvarstår kände jag när jag travade på utebanan idag så jag skrittade ut en kort runda med Molly som sällskap.
Flera kliniker har fortfarande semesterstängt så det lär dröja innan jag kan få ett veterinärutlåtande och jag hoppas så klart att detta är en sträckning eller vrickning som går över snabbt av sig själv.
Vädret har varit minst sagt omväxlande denna veckan så jag ändrade den grillning jag hade planerat till en tjejträff hemma till brunch i stället och med facit i hand var det rätt beslut.
Jag hade annars fått grilla i lite regn och hade vi suttit utomhus som var ursprungsplanen hade vi nog fått ha på oss vinterjackor!
Precis när man är som nöjdast måste man gå från upp som en sol till ner som en pannkaka.
Minns så väl när Heron tog sin första placering i 130.
Jag var euforiskt glad i kanske 2-3 dagar; sedan blev han halt!
Idag var det Frenchies tur, dvs nu är han halt!
Tidigt i morse såg jag honom springa som en idiot i full galopp i hagen samtidigt som han gnäggade ?!?!
Jag såg inte vad som utlöste detta och ponnyn stod ganska nära honom och var fullkomligt lugn.
Kan bara gissa att han såg/ hörde/ luktade vildsvin på håll och har ingen annan teori.
Han hann säkert springa 5-6 varv i sin stora hage i full fart innan jag lyckades ta honom (tro mig…jag försökte….) och därefter valde jag att ta in honom för jag skulle ändå rida strax därefter.
Så fort jag började trava kändes Frenchie halt och tja…det är väl det jag kan säga just nu.
Fråga inte på vilket ben för det kan jag inte säga och jag ser inget som liksom avviker. Inget i hovarna, inga sår, svullnader, puls.
Bara att vänta och se om detta var något snabbt övergående eller inte och tyvärr kan ju detta hända hur många gånger som helst även framöver.
Jag har ju de hagar jag har, hyfsat plana men ändå med sorkhål och andra ojämnheter och hästar springer ibland…så är det bara.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer