Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag har vi förutom sedvanligt solande och x bad i havet gjort en liten utflykt till närliggande (ca 1,5 mil bort) Ayia Napa.
Någon månad innan vi reste hit gick jag med i en svensk ”Cypern-grupp” på Facebook där man kan fråga både de svenskar som bor här och de som bara turistar om allt möjligt.
Via gruppen fick jag info om hur man enklast och billigast tar sig till Ayia Napa (lokalbuss som kostar 1,5 euro/ person) så vi satte på oss munskydden och åkte iväg (tog 10-15 minuter).
Väl framme strosade vi runt lite, köpte någon souvenir och nöjde oss med det i värmen.
Jag åker gärna runt lite, även på en ren ”sol och bad-resa” men denna gången tyckte vi inte att det fanns några särskilda utflykter som lockade och vädret inbjuder inte heller till några större strapatser 🙂 !
Var med om en lite märklig och trist händelse när vi skulle flyga till Cypern som gjorde mig verkligen fundersam.
Vi hade inför resan NOGA kollat upp vilka regler som gäller för just Cypern, både vad gäller eventuella Corona-restriktioner och pass vs nationellt id-kort.
Vi valde att skaffa det sistnämnda som en back-up eftersom de bara kostar 100:- och om vi skulle tappa något/ båda passen.
Vid passkontrollen på Sturup valde vi att visa id-korten varpå kontrollanten säger att vi ”MÅSTE ha pass”, annars skulle vi inte släppas in på Cypern?!?!
Jag visste ju vad jag hade läst på massor av olika ställen och hört från folk som nyligen rest dit så jag frågade ”är du VERKLIGEN säker på detta” och kontrollanten fortsatte med en utläggning om hur det absolut var så.
Nu HADE vi ju passen med oss så vi tog fram dom och sa till oss själva och till kontrollanten att detta ju var en jäkla tur för annars kunde resan ha slutat innan den knappt hade börjat så att säga.
Efter en stund gnagde detta fortfarande inom mig så jag sökte på nätet IGEN och fick fram samma information som tidigare; pass behövs ej- det räcker med nationellt id-kort!
Jag valde att gå tillbaka till passkontrollen och approacha personen vi pratat med och DÅ säger hen att hen insett att hen ”sagt fel” efter att ha pratat med en kollega!
Hen skyllde på en lång semester och vara hur det vill med den saken så kunde detta ha gått illa för oss om vi hade varit som faktiskt en del människor är; icke-ifrågasättande och utan att ha tagit med oss passen!
Nu kanske det skulle mycket till för att någon faktiskt hade vänt och åkt hem igen men det kunde om inte annat skapat massor av helt onödig stress och för vissa nästan förstört delar av resan?
Här händer inte mycket från solstolarna; vi äter massa god mat och badar frekvent i havet som har en härligt behaglig temperatur.
På tal om temperatur är det ca 30 grader och med solskyddsfaktor 30 (igår 50) så bättrar jag på brännan.
Vi gick en lång promenad igår kväll och det var såååå behagligt med precis lagom värme och skön bris.
Jag hade innan vi reste ner blivit varnad för temperaturer på uppemot 40 grader och trodde därför att även kvällarna skulle vara för varma för att strosa runt men som det var igår var det perfekt.
Henrik och jag är alltid ”först i kön” till alla måltider och det har inget med rädsla för Corona att göra för så har vi gjort på alla resor; då är maten orörd, snyggt upplagd och ingen har grävt runt i allt.
Och maten är verkligen både varierad och god, det finns olika kött/ fisksorter, massa råa/tillagade grönsaker och sallader och frukt och kakor/ sötsaker i överflöd.
Idag åt jag två bitar av en cheesecake som jag ville smuggla ut i sin helhet in på rummet…jisses så god!
Oj vad många olika sorters utomhus-pooler jag ser till salu!
Inte bara nu när sommaren lider mot sitt slut utan även långt tidigare.
Numera kan man ju köpa alla möjliga bassänger, allt från de allra minsta till bebisar till de som rymmer flera kubik vatten och som man behöver en stege för att komma in i.
Jag undrar vad det är som gör att så många anser att de vill sälja poolerna vidare efter en knapp säsong?
Jag gissar att det är meckigt att rengöra dom och att sätta upp och ta ner allt?
Priserna är annars verkligen överkomliga om man bara vill svalka sig i den värsta hettan och inte ställa sig under trädgårdsslangen som jag gör när jag solar hemma?
Bilden är från när vi var i USA 2019 och där jag fick ett riktigt skrattanfall när jag läste pool-reglernas punkt 7 🙂 !
Dag 1 på Cypern och det är hittills som det brukar när vi reser utomlands sommartid; mycket varmt, sol och bad och för mycket god mat 🙂 .
På vissa resmål väljer vi oftare pool framför hav, framför allt om röd flagg är hissad och vågorna omöjliggör säkert badande men här gissar jag att vi inte ens kommer att doppa oss i poolen.
Havsvattnet är både så kristallklart och tillräckligt varmt för klenis-Birgitta och känns ju också mer Corona-säkert.
Om jag ändå ska säga några ord om just Corona är det inte konstigt att smittspridningen har sett ut som den har gjort världen runt. Många människor är både egoister och tycks helt strunta i vad som gäller i aktuellt land, tyvärr.
Detta observerade jag igår på Larnaca flygplats och på vårt hotell igår:
Trots exempelvis Tuis information innan avresa och flygvärdinnornas information direkt vid landning om att Cypern sedan över en månad tillbaka har krav på munskydd överallt inomhus fanns det flera vuxna som valde att gå utan munskydd.
Tom en ur Tuis egen personal (klädd i Tuis kläder) stod utan munskydd och tog emot resenärer inne på flygplatsen?!?!
På transferbussen; samma sak! Flera utan munnskydd! Någon som satt och pussades hela resan igenom!
Samma på hotellet; personal som endast hade munskydd över munnen?!?
Vad gäller aktiviteter på vår semesterort får vi se vad vi orkar i den 30-gradiga värmen.
Att i princip bara sola och bada är helt ok i 6 dagar, sedan är vi mätta på detta.
Men att ”bara” komma iväg eftersom att resa är ett stort gemensamt intresse för oss är underbart och något vi egentligen hade velat göra mycket oftare om vi hade haft möjlighet.
Detta är ett återkommande tema både hos ”Silverbjälke” på Facebook och mig själv, vi har förundrats över detta fenomen länge.
Så,här skriver Bjälkis:
Nu börjar det bli dags för många att börja rida (skada) sina hästar igen.
Lite semester, bete & vila juli – aug och alla är jätteglada aug – sept för att sedan lägga ut tycksyndommig bilder i oktober när hästen står på boxvila för att den är halt, har ont i överlinjen eller man inte riktigt vet så man behandlat lite saker.
först 10 månaders gestapokrav på tid för utsläpp, tid för intag, morgonmat, lunch, mellisburkars innehåll, tillskottets typ, uppror i stallet pga i vilken turordning hästarna måste in för att inte dö och exakt var i boxen vilken häst måste ha sitt hö och i vilken ordning för att den är såååå speciell.
sen släpps den ut en dag för då spelar inget någon roll och det är sååååå härligt för den eftersom mamma ska ha semester och man tar några bilder när den står på gräs med kompisar trots att den ofta anses begå självmord om den skulle få dela hage med någon resten av året.
Sen ett par veckor efter den precis vant sig och sin mage, sin dygnsrytm, sina rutiner, sin plats och sin vardag vid sitt nya liv så tar man in den en dag och gestaporeglerna börjar om.
vips så är man ledsen ca 9 veckor efteråt för att den står på box igen… jävla otur, mitt hjärta som du råkar ut.
Texten kunde innehållsmässigt i princip vara skriven av mig för jag förstår inte heller denna tvärvändning från petighet in absurdum till ”vind för våg utan minsta eftertanke eller oro”.
Själv är jag halv/ helpetig (beroende på vem man frågar….) ÅRET RUNT och oroar mig konstant över allt möjligt.
Nu går ju inte mina hästar på bete och det finns många skäl till det men vare sig de hade gjort det eller fortsatt att gå ute som de gör idag så tycker jag att det finns massor med ”faror” som gör att man ständigt måste omvärdera, ändra på uppgjorda planer och över huvud taget vara väldigt vaksam på sin häst.
Om vi ska ta sommaren specifikt så kan hästar reagera på insektsbett, få rinnande ögon, utslag av olämpliga växter de äter, de kan bli på tok för tjocka eller smala av gräs, få fång och anaplasmos, gräset kan ta slut pga torka, åska och blixtar är betydligt vanligare denna årstid och tja…massor kan inträffa vare sig hästen går på bete eller bara är ute fler timmar än övrig tid på året.
Jag skulle aldrig klara av att släppa mina hästar på bete i flera månader utan att själv titta till dom regelbundet; betesägare och ”medhjälpare” i all ära men man känner sin egen häst bäst själv och att inte se den på så lång tid hade skapat mer oro hos mig än gett mig avkoppling.
En vecka eller två…absolut men flera månader….inte för min del.
I morse tömkörde jag Frenchie för första gången; min utrustning som hängt framme i stallet vittnade om att det var många månader sedan den användes (och då på Vicke).
Som jag hade förväntat mig gick Frenchie som ett urverk; det minns jag att han gjorde den enda gången jag longerade honom också, första dagen på Ryhus.
Nu väntar Henrik och jag på…..att planet till Cypern ska lyfta och det känns faktiskt helt overkligt!
Som jag brukar säga är det tur att jag inte visste vad som väntade när jag först hörde talas om Corona för mer än 2,5 år sedan.
Då skulle vi resa till London 1,5 månad senare och jag hoppades att vi skulle komma iväg…vilket skämt va ?!?!
Nu hoppas vi som sagt att vi får en efterlängtad vecka på Cypern (Fig Tree Bay) och att hästarna sköter sig därhemma (en god vän håller ställningarna).
Håll tummarna för att vi både kommer dit och hem, friska dessutom.
Så mycket hinder det har varit med covid, flygplansstrejk, kaos vid incheckningar, avsaknad av passtider och jag vet inte allt….
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer