Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Igår pratade vi om vilka intryck som kan påverka när man köper/ säljer häst och idag tänkte jag att vi kunde diskutera samma sak vad gäller dressyrtävlande.
Vi som har tävlat i många år har sett det mesta och väljer ju också själva hur vi vill presentera oss själva och vår häst för framför allt domarna gissar jag men kanske även för omgivningen?
Själv är jag lite delad i frågan för innerst inne så tycker jag att det endast är själva prestationen som ska räknas men jag är samtidigt inte dummare än att jag förstår att även domare bara är människor och att man inte alltid kan styra sitt undermedvetna och hur detta KAN påverka en.
Och varför chansa liksom?
Med detta sagt skulle jag tex aldrig tävla med hästen oflätad, i annat än vita ridbyxor och jag skulle aldrig låta håret fladdra fritt under hjälmen.
”Man ska inte sticka ut” som en tränare sa till mig en gång och jag tror att det ligger mycket i det, på gott och ont?
Och SKA man sticka ut så ska det bero på hästens ”företräden” framför de anda hästarna eller att man själv rider mycket bättre än sina konkurrenter.
Men att komma med vit mantejp runt knopparna (yes…jag har sett det) och annat som liksom får folk att haja till…nä…jag tror inte på det…
Sedan kanske man inte själv tycker att vissa grejer är en big deal medan andra stör sig som f..n?
Jag brukade tex förr sätta nummerlappen på tränset men har slutat med det efter att ha blivit ”tillsagd” att det ser ”amatör-aktigt” ut 🙂 .
Hur resonerar ni i frågan och finns det saker som ni är noga med på tävling eller absolut inte skulle använda eller känner ni motsatsen; att ni gör som ni vill utan att skänka frågan den minsta eftertanke?
Kan ni förresten se vad som är ”fel” här (flätorna drog jag ur direkt efter avslutad ritt men de syns inte på bilden)?
Det känns onekligen mycket lättare att åka och träna under sådana förhållanden än när det blåser isande vindar, regnet strilar ner, blötsnö geggar ner allt och andra väldigt sannolika scenarion som kan inträffa höst och vinter.
Efter Nina-träningen kände jag mig generös och stannade till på Granngården och köpte en 20-kilos säck morötter till de bortklemade.
Så ser fördelningen ut hos familjen Jacobson; Henke proppar Molly full med köttbullar, jag skämmer bort stall-djuren ❤️.
Så här visades min älskling när jag kom för att provrida!
Sitter och tittar på en försäljningsvideo och funderar på hur viktigt det är med det första intrycket och saker som man ser som egentligen inte har med själva hästen att göra så att säga.
Jag GISSAR att ju skickligare man är på att bedöma hästar, både vad man ser för dagen och utvecklingspotential, så spelar ”runtomkringgrejerna” mindre/ ingen roll medan den oskicklige lätt kan tjusas av lull-lull och bling-bling tex.
På detta tema såg jag en film Carl Hedin la ut på första gången hans godkända hingst reds.
Den såg i mina amatör-ögon ”helt ok” ut men det var absolut inte så att jag fick en tiondel av den wow-känsla hästen ger nu. Med andra ord såg Carl gissningsvis något JAG inte såg?
Men tillbaka till det här med ”runtomkringgrejer”.
Jag som tex själv är smått manisk med underlaget rynkar direkt på näsan åt försäljningfilmer där man visar en dressyrhäst på en bana full av vattenpölar, på fruset underlag, riden rakt fram på en skogsväg och dylikt.
Jag anser mig inte kunna bedöma en hästs verkliga status på dessa ytor och finns hästen långt bort ska det mycket till för att jag ska åka och titta på den.
Vad gäller hur hästen visas på själva provridningen har jag själv upplevt allt från minutiös perfektion till…tja…kanske inte dess raka motsats men lite åt det hållet.
Frågan är hur ”lönt” det är att dra igång hela artilleriet med knoppar, nytvättade vita lindor och dito schabrak, perfekt helklippt häst med 2 liter glansspray i svansen osv?
Är man ”oseriös” om man inte flätar hästen inför en provridning och visar den med vardags-benskydden och ett blått schabrak?
Ska priset påverka ovan, dvs ju dyrare häst desto större ansträngning?
Man lär sig något nytt varje dag och idag lärde jag mig att denna blomma heter isbegonia (frågade på ett trädgårdsforum) och att den med lite tur/ skicklighet till och med kan får att övervintra inomhus.
Jag köpte mitt exemplar billigt på Bauhaus i somras och den ser fortfarande så här fin ut! Lever i stallet på natten för att inte bli dovhjortsgodis.
Efter en väderleksmässigt tveksam morgon har det varit härligt höst-soligt och jag genomförde ett fint pass på utebanan. Lite samlad galopp, en del byten och travskolor stod på schemat.
Jag passade också på att studera Frenchie i dagsljus eftersom belysningen i mitt stall är ganska svag.
Ett tips till alla som är nybörjare vad gäller hästklippning är att inte packa ihop klippmaskinen direkt efter avslutat jobb utan att titta över hästen nästa dag.
Jag, som är både petig och erfaren hittar alltid minst en större eller mindre tuss som jag tänker ”hur kunde jag missa denna” om och idag var inget undantag.
Jag påtalar ibland hur allt möjligt har blivit dyrare men inser, efter att ha läst en tråd om detta igår att kostnaden för att få sin häst klippt verkar vara densamma sedan hur långt tid tillbaka som helst.
Jag ser att det fortfarande erbjuds helklippningar för runt femhundralappen; det var vad jag tog betalt för mer än 10 år sedan!
Eftersom det idag går att köpa en klippmaskin relativt billigt är min gissning att det är fler som slåss om detta extraknäck = går inte att höja priset och ändå få kunder?
När jag var yngre och inte sällan hade ont om pengar var jag själv tacksam över att kunna klippa några hästar som sidoinkomst och då gav jag mig också i kast med att klippa hästar jag idag inte hade gått i närheten av (=farliga).
Idag behöver jag tack och lov inte riskera mitt liv med just denna syssla och ids knappt klippa min egen snälla häst (även Vicke var sanslöst snäll att klippa), än mindre åka runt och klippa andras ibland rädda/ ouppfostrade djur.
Det finns fortfarande många saker som jag kan säga ”jag har aldrig ……med Frenchie” men nu kan jag stryka en sak från listan i alla fall; klippningen!
Som jag trodde var han helt obrydd av att bli klippt men som jag borde ha anat var både klippmaskinens sladd och förlängningssladden förklädda ormar som var VÄLDIGTFARLIGA!
Att jag borde ha misstänkt att Frenchie skulle reagera på sladdarna är för att han även gör stora ögon när jag drar duschslangen genom stallet.
Men lite nervositet till trots så gick det utmärkt med klippningen och absolut är det klart mindre yta att klippa på en 166-centimeters häst mot Vickes 173.
På tal om Vicke brukade han vid denna tiden på året redan varit klippt sedan en månad tillbaka medan jag har kunnat vänta med Frenchie.
Men nu är det 15 grader ute och han var rejält svettig efter ridbanepasset igår så det var dags kände jag.
Idag har Frenchie vilodag så det passade bra med denna syssla även ur den aspekten.
För några dagar sedan såg jag en liten mus i den lilles box och bestämde mig därför igår för att sätta igång med förhoppningsvis ”motande” åtgärder.
Jag gillrade en musfälla med lite bröd och redan i morse hade den fyllt sin uppgift.
En död mus på gödselstacken senare hoppas jag att hans vänner bevittnade giljotineringen och insåg att det är bättre att försöka snoka efter föda någon annanstans (jag har allt foder i platsstunnor med lock).
Idag fyller den här mannen år så vi har varit ute och ätit och därefter veckohandlat.
Jag passade på att handla lite foder på Börjes och konstaterade att det inte bara är människomaten som har blivit dyrare. Vetekli som kostade 129:- tidigare kostar nu 175:- så det är inte enstaka kronors höjning precis….
På tal om mitt inlägg för någon dag sedan om att jag i princip aldrig duschar mina hästar kommer här en bild på hur Frenchie såg ut direkt när jag tog av honom täcket igår.
Jag äger ingen ryktborste och ägnar inga längre stunder åt att borsta honom men uppenbarligen gör jag något rätt ändå för på denna bilden har jag som sagt precis tagit av täcket.
Sedan ska jag säga att även om jag inte duschar Frenchie så tvättar jag nästan alltid av hans sadelläge med en svamp och lite varmvatten efter ridning.
Just den delen av kroppen tycker jag är viktig att hålla ren och det är ju främst där han svettas.
Jag är lite allergisk mot intorkad svett och tycker inte heller att man får bort detta bra genom att bara borsta pälsen om man inte verkligen skrubbar den hårt med diverse borstar och Frenchie gillar inte när man ”river runt” i sadelläget.
Kolla förresten så mörk han har blivit sedan han var nästan fjording-gul i somras. Det har jag ingen bild på för jag tyckte att han var rent ut sagt ful i hårremmen då men sedan dess har jag dokumenterat färg-utveckligen:
Nu känns det som att varje dag jag kan använda min utebana är en bonus så det var skönt att kunna förlägga dagens ridpass där.
Henrik fyller år i morgon så idag bjöd jag honom på en god lunchbuffé och en stund senare fick jag ”oväntat besök”.
Jag bjöd inte på Gevalias kaffe som i reklamen men gick ut och pratade en stund med min vän Åsa och hennes partner som var ute på skogsritt i mina krokar!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer