Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Hi hi…det är tur att man tävlar ibland så att grejerna blir putsade!
Lite skämt och lite allvar men jag är ingen manisk läder-rengörare och har nog inte plockat isär ett träns på +20 år. Men försöker att hålla efter grejerna hyfsat ändå.
Idag har vi varit hos Malmö ridklubb och precis som förra helgen kunde jag inte åka och ”för-träna” på banan.
Men Frenchie skötte sig så fint; tittade inte på något så att det störde faktiskt utan nöjde sig med att snegla lite 🙂 .
Om han fortsätter att bete sig så här på tävlingar generellt är jag mer än nöjd!
Den första klassen idag var en rosettklass vilket innebär att alla som uppnår minst 69% får en guldrosett, de som rider på minst 67% får silver och de med minst 65% belönas med en brons-dito.
Det där med rosetterna är helt ointressant för mig men desto roligare var det att bli bedömd av 2 domare där den ena höll oss som etta, den andra som trea och vi var totalt andra bästa ekipage som ni kan se.
I den andra klassen (MSV B:2) , som var en ”riktig” klass började vi programmet ganska bra men fick lite missar i bytena (det har gått troll i dom lite….) Jag tröstar mig med att vi oaktat detta inte hade nått upp till 69% som krävdes för placering.
Men sammantaget är jag väldigt nöjd med min lilla häst som jag tycker tar tävlandet så fint.
Han är lugnet själv från det att jag flätar tills jag lastar ur honom hemma efter tävlingen och det enda jag hittills märkt kan göra honom lite upprörd är om något ekipage far iväg, framför allt bakom honom samt att han är lite tittig inne på banan ibland. Men oftast går han att övertala och det är det viktigaste just nu.
Jag sitter aldrig upp utan att någon håller honom på tävling fast han är så lugn men detta är en ren försiktighetsåtgärd eftersom jag fortfarande inte känner mig helt säker på hans reaktioner och framför allt på nya platser.
Åhhh vad jag skulle vilja vara en fluga på väggen när detta nådde sin upplösning.
Och nog för att jag aldrig i livet hade betalat dessa summor för en top och ridjacka men därifrån till att SNO grejerna….så pinsamt!
Att det var ett ”ärligt misstag” att ”glömma” att betala handlade det så klart inte om; då kommer man ju inte in och ÅTERLÄMNAR grejerna utan BETALAR !?!
Skönt att affären lämnades skadeslös i alla fall och kanske fick någon annan potentiell tjuv kalla fötter från framtida stölder?
Idag kände jag mig lite duktig som fortfarande rider utomhus fast vi är inne i november men när jag tittade bakåt i blogg-arkivet såg jag att jag förra året red på utebanan så pass sent som den 21 november (sedan kom det lite onödig snö några dagar senare….).
På bilden min lilla häst som klokt nog kissade en jättepöl utomhus vilket han har börjat göra ibland efter ridpassen.
Hellre där än i boxen/ transporten och hans fd ägare ljög inte heller när hon påstod att han aldrig bajsar i ridhuset/ på utebanan.
Efter mer än 8 månader på Ryhus har Frenchie bara bajsat när jag har suttit på vid ETT tillfälle och det var under en uteritt efter mer än 1 timmes ridning 🙂 . Avdelning högintressant information 🙂 !
Ha ha ha …nä…jag skojade bara…är det något jag INTE gör så är det att jag rider i full galopp i skogen!
Idag tränade jag tvärtom på att rida SAMLAD galopp där; det passar försiktiga Birgitta mycket bättre.
Och för att förtydliga så är inte Frenchie jätte-tittig ute men NÄR han tex hoppar till för en uppflaxande fågel så är hastigheten på hans reaktion en heeeelt annan än Vickes.
Nu skulle Vicke till att börja med aldrig reagera på en fågel som flaxar iväg men OM han gjorde det så skulle man hinna åka och äta lunch innan han visade någon liten reaktion medan Frenchie a) till 90 % SKULLE reagera och b) reaktionen (mest troligt ett ”sidokast”) skulle kunna mäta sig med när en kobra attackerar sitt byte. Typ.
Jag tror att alla som läser bloggar eller alls följer någon på sociala medier förstår att bloggaren/ den man följer inte alltid är helt sanningsenlig, att hen överdriver, förskönar och/ eller utelämnar olika delar ur sitt liv av olika anledningar.
Jag skulle inte drömma om att LJUGA på bloggen….det är så långt ifrån jag som man kan komma och det är enligt mig bara barnsligt och pinsamt eftersom en lögn alltid avslöjas…det är min fulla övertygelse. Ibland kan det ta månader eller år men ni som ljuger…tro mig…någon gång kommer ni att avslöjas!
Med detta sagt berättar jag inte allt för varken vänner, bekanta eller så klart mina bloggläsare men nu ska jag berätta om en sådan grej som jag hittills inte outat här i alla fall.
Anledningen kan jag så här i efterhand inte ange 100% säkert men till stor del handlade det nog om att jag inte ville ge en felaktig bild av en händelse och jag vet ju hur lätt något ändras om lite eller mycket och ”blir en sanning”.
I fallet nedan ville jag inte att någon helt plötsligt skulle få för sig att Vicke är en knäppgök, farlig eller jag vet inte vad…han var ju till salu ett bra tag och då får man tänka på vad man skriver om hästen på sociala medier så att det inte missförstås medvetet eller omedvetet.
Hur som helst; NU ska jag berätta varför jag slutade att rida ut på hackamore på Vicke 🙂 :
Sista gången jag gjorde detta avlöpte ridturen initialt fullkomligt normalt, så som alla andra gånger tidigare i skogen kring Ryhus.
Men efter kanske 30 minuter hände något, och jag vet verkligen inte till dags datum vad, men Vicke blev jättespänd, började takta, kändes mer och mer okontaktbar och hade, om jag inte hade haft honom i ett järngrepp med tyglarna säkert stuckit iväg i full fart. Fullkomligt, till 100% olikt honom!!!
Det kändes verkligen MYCKET osäkert att sitta på en så upprörd häst som endast hade ett ponnyhack runt huvudet och även om det kanske inte hade hjälpt så hade ett TRÄNS känts betydligt säkrare.
Jag trodde hela tiden att Vicke skulle lugna ner sig men han blev nästan bara mer och mer…tja…STIRRIG är nog en bra beskrivning och eftersom han inte fick ge sig av gick han i stället i en piaff och passage som hade gjort vilken vörldscup-häst som helst grön av avund. Själv var jag livrädd!
Det är så klart alltid lätt att vara efterklok; med facit i hand borde jag ha försökt att hoppa av ”i farten” (hur lätt nu DET hade varit….), sadlat av och lett hästen hem och kanske eller kanske inte tappat honom på vägen.
I stället riskerade jag att ramla av och bli liggande i en enorm skog….
För att göra ett nu väldigt långt inlägg något kortare kan jag säga att Vicke efter säkert 30 minuter (!!!) i piaff och passage lugnade ner sig och vi kom hem helskinnade men han var fullständigt löddrig under ridtäcket!
Jag red aldrig mer ut på hacket och var ärligt talat ganska nervös första gången jag skulle rida ut efter denna incident men det hände aldrig någonsin mer ens något i närheten av det jag beskrev ovan.
Det enda som jag skulle kunna tro orsakade denna fullkomliga hysteri är att Vicke kanske kände doften av vildsvin men vad det var som skrämde honom så mycket kommer jag aldrig att få veta.
Idag blev det en ny tur till Nina för ännu en träning.
När mina arbetstider, ork, ekonomi osv tillåter åker jag gärna och tränar mer än en gång i veckan och än så länge är vädret också sådant att det inte känns så jobbigt att ge sig ut på vägarna med häst.
Jag har nog inte berättat det men Frenchie är numera nästan lika lättlastad som Vicke och jag skickar in honom själv i transporten.
Enstaka gånger kan han backa ut en gång men då smackar jag bara på honom och så går han in och stannar kvar.
Det som skiljer honom från Vicke är att han ibland har bråttom ut och trycker sig rejält mot dörrarna bak.
Av den anledningen måste han stå smalt medan Vicke stod med mellanväggen åt sidan och hade större plats. Men sätter man mellanväggen så kan man inte låsa dörrarna bak och med en häst som ibland pressar sig bakåt kan det sluta illa om inget tar emot.
Jag såg att Frenchie även åkte smalt hos fd ägaren så han är i alla fall van vid detta och huvudsaken är ju att jag kan köra honom lätt och utan tjafs och stress och framför allt utan att behöva andras hjälp. Det hade blivit mycket svårt här på Ryhus kan jag säga.
Såg mer eller mindre av en slump att Hööks har utvecklat och säljer en ny sorts hackamore utformat i samarbete med en av mina ”idoler” 🙂 Carl Hedin.
Jag har under många år i perioder använt mig av denna betsling vid framför allt kravlösa uteritter och just att det har varit kravlös ridning har kunnat förlåta i alla fall mitt hackamores utformning.
Jag kan inte påstå att passformen varit optimal alls och när jag nu tittar på Hööks nya modell tycks denna uppfylla dessa krav långt bättre. Och om inte annat är justerings-alternativen fler.
Priset tycker jag är i saftigaste laget för något man bara avser att använda då och då- å andra sidan lär man kunna ha hackamoret i ”tusen år” så som jag haft mitt.
Att rida Frenchie på hackamore lär inte inträffa så länge jag sitter i sadeln- det vågar jag nog påstå ganska tvärsäkert och även den sista tiden med Vicke fick det hänga orört i sadelkammaren. Anledningen ska jag avslöja imorgon…..spännande….spännande…hi hi….
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer